Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Allt om bilar>Klassiker

Publicerad 7 jan 2020 14:04

Historien om Volvos udda fågel – klassikern 480

Foto: VOLVO CARS

Klassisk samlarbil eller en elektronisk mardröm? Kanske både och.

Volvo 480 väckte känslor när första bilden på bilen dök upp 1985 och reaktionerna kring designen fortsatte välla in efter premiären.

Här är historien om Volvos udda fågel.

Ända sedan starten hade bakhjulsdrift varit en självklarhet. Nu är det tvärtom – Volvo förknippas med framhjulsdrift och trygga vägegenskaper. Det första steget mot detta markanta ideologiskifte togs den 15 oktober 1985 då Volvo visade den första bilden på en standardbil med framhjulsdrift. Bilen på bilden var 480 ES och den blev startskottet för en ny teknisk era som fortsätter än i dag.

Men det var inte bara drivningen på framhjulen som fick 480 ES att stå ut från Volvo-mängden. Historien utspelar sig i såväl rymden som i Nederländerna. 480 ES var slutprodukten av ett omfattande strategiskt planeringsarbete som bedrevs på flera fronter. Projektet handlade om Volvos framtid och inleddes redan på 1970-talet med målet att utveckla ersättare till 340/360 samt 240- och 760/740-modellerna på sikt.

Inom ramarna för det stora övergripande projektet drevs projekt ”Galaxy G13” som gick ut på att utveckla en liten, kompakt, ekonomisk och iögonfallande Volvo för den amerikanska marknaden. Någon lansering i Nordamerika blev det aldrig av, bland annat på grund av dollarns fall, men resten av projektets mål uppfylldes med råge. Projekt G13, G14 (Volvo 460) och G15 (Volvo 440) drevs huvudsakligen av Volvos nederländska dotterbolag Volvo Car B.V. med bas i Born.

Grillen satt från början ovanför stötfångaren. Men en 360-grill råkade ställas mot nosen på 480 och då upptäckte Volvo att grillen med Volvo-bandet borde placeras under stötfångaren.

Foto: VOLVO CARS

Många kockar i designutvecklingen

Design skulle vara i fokus för projektet och därför anlitades inte mindre än fyra designagenturer. Volvos svenska designavdelning hade huvudansvaret men även avdelningen i nederländska Helmond och de två italienska designhusen Bertone och Coggiola var inkopplade. Den 9 juni 1981 presenterades fyra prototyper för den svenska styrelsen som valde holländarnas förslag. För inredningsdesignen ansvarade en viss Peter Horbury, som flera år senare skulle komma att bli Volvo Personvagnars designchef.

Den slutliga designen sattes dock långt senare efter en långtgående vidareutveckling. Bland annat tillkom popupstrålkastarna, nyckelhålet flyttades till en ovanlig position (sidorutans bakre/nedre hörn) och den lilla grillen flyttades ned under stötfångaren.

Interiören hos Volvo 480.

Foto: VOLVO CARS

Biljournalisterna liknade 480 vid en Honda

På Genèvesalongen 1986 visades äntligen den färdiga bilen. Många journalister uppskattade de futuristiska linjerna. Inte heller biltidningen Teknikens Värld kunde undgå att fundera över formspråket. I det första testet 1987 konstaterades, något försiktigt, att den hade ett annorlunda utseende för att vara en Volvo och att det fanns stora likheter med Hondas dåvarande modeller. Teknikens Världs testlag noterade vidare att:

”Volvon från den holländska filialen är fin på vägen och rymlig för att vara en sportvagnskombi. Trots att motorn varken är tekniskt raffinerad eller hästkraftsstinn har 480 ES goda fartresurser.”

Motorn var på 1,7 liter, levererade 109 hästkrafter och kom ursprungligen från Renault. Motorn monterades på tvären, även detta för första gången i en Volvo, och skickade sin kraft till framhjulen via en femväxlad låda. Att bygga en bil med kompakt tvärställt drivpaket fram och stort utrymme för de åkande innanför hjulaxlarna var ett nytt koncept för Volvo men spreds snabbt till hela modellutbudet. 480 ES var en relativt välutrustad bil och många funktioner styrdes elektroniskt – avancerat och fräckt när bilen var ny men tveksamt ut tillförlitlighetssynpunkt när bilen åldrades.

När modellen presenterades var det många som funderade kring valet av design.

När modellen presenterades var det många som funderade kring valet av design.

1/2

Foto: VOLVO CARS

Ingen succé – men inget fiasko

1988 kom den så viktiga turbon. 480 Turbo utrustades med turboaggregat med laddluftkylare som höjde effekten till 120 hästkrafter och toppfarten till drygt 200 km/h. 1993 fick ES en ny 2,0-litersmotor med 110 hästkrafter och avsevärt förbättrat vridmoment.

480 blev aldrig någon storsäljare men inte heller någon katastrof. Till Sverige kom cirka 3 800 av totalt 76 375 tillverkade bilar under perioden 1985–1995. Vid lanseringen betingade 480 ES ett grundpris på 120 000 kronor. I sin slutliga version kostade värstingen 480 Turbo 214 600 kronor.

480 är en udda fågel i Volvos historia som än i dag väcker känslor av varierande slag. Vissa förundras fortfarande över att Volvo vågade sätta den kraftigt kilformade bilen i produktion och lyfter fram bilen som en framtida samlarbil. Andra kommer bara ihåg den huvudvärksframkallande elektroniken.

Volvo 480 visades som cabriolet också, men bara i konceptform (1990 i Genève). Det blev aldrig någon produktion och det skyllde Volvo på att tillverkaren av suffletten gick i konkurs. Men den nederländska fabriken där bilen skulle byggas stod redo och en färdig bil skulle ha kostat 200 000 kronor.

Foto: VOLVO CARS

I början av 1990-talet kunde 480 ha blivit än mer historisk. Då visades en cabrioletversion i prototyputförande. Någon serieproduktion blev det aldrig men om händelseutvecklingen hade varit en annan kunde 480 Cabriolet ha blivit Volvos första cabrioletmodell sedan P1900.

Fotnot. Texten är hämtad från boken Stora guiden om Volvo, utgiven av Teknikens Värld.