Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 1 sep 2003 15:41

Ronnie bakas till racerförare

RONNIE PETERSON, Juni 1978.

RONNIE PETERSON, Juni 1978.

Foto: ROLF

Ronnie Peterson, född den 14 februari 1944, fick motorintresset serverat med nybakta bullar. Pappa Bengt skötte familjens bageri på Köpmangatan i Örebro och skruvade ihop bilar åt Ronnie hemma i garaget på Hjälmarevägen.   När Ronnie gräddades till en av världens snabbaste racerförare fanns alla de bästa ingredienserna med...

Dokument Ronnie Peterson. Första delen.

Ingredienserna var:

Nybyggda motorbanor i Laxå och Karlskoga.

Familjen som ställde upp, med mamma Maj-Britt, pappa Bengt och brorsan Tommy. Tommy var mekaniker åt Ronnie de första åren.

En stor portion talang kryddad med en obändlig vilja. I skolan hade Ronnie två saker klart för sig: Han gillade inte bollspel och hatade när de tvingade honom att stå i mål i fotboll. Bollen ville liksom aldrig bli vän med Ronnie. Han gillade inte engelska och påstod att han minsann aldrig skulle flytta utomlands, eller behöva prata något annat än svenska. Ronnie ville helst köra med traktorn hans pappa byggt åt honom när han var åtta år.

 

PAPPA BENGT tillverkade Ronnies första bil, som han körde med hemma på gården. Den kallades alltid traktorn.

 

Sin allra första tävlingen körde Ronnie med en trimmad moped, men när go-cart-banan i Laxå var klar tändes intresset för fyra hjul.

Go-cart-karriären tog Ronnie ut i Europa och gjorde honom känd i Italien, bland annat som påstådd pojkvän till italienska världsmästarinnan Suzy Raganelli.

Men Ronnie hade inte tid för romanser. Hemma i Örebro jobbade han som serviceman hos Renault och senare som hissmontör på BPA. Alla pengar och all fritid gick till racingen.

På hösten 1965 hade Ronnie bestämt sig för att ta licens för formel-bil. Han lånade pappas Mercedes och åkte till Karlskoga för uppkörning. Motala-grabben Reine Wisell var Ronnies lärare och under de kommande åren skulle Ronnie och Reine matcha fram varandra.  Två blonda svenska grabbar tog världseliten med storm.

F3-karriären innebar massor av krascher och ett internationellt genombrott. Under fyra somrar gick Ronnie från okänd talang till världsstjärna. På hösten 1967 upptäcktes han av Alan Rees och Max Mosley på en tävling i finska Keimola. Senare startade Rees och Mosley F1-teamet March och de hade inte glömt den långe svensken.  

Inför 1969 års säsong fick Ronnie Peterson sina första sponsorkontrakt. Per Cewerin jobbade på den svenska grenen av Richardson&Merrell, som tillverkade halstabletter. Cewerin använde Ronnie för att marknadsföra SMOG - halstabletten för rökare.  SMOG bytte sedan namn på sin produkt till Vicks och Ronnies blå hjälm med gul Vicks-text blev känd över hela världen.

Pengarna från SMOG räckte till en ny Tecno F3 och en anställd mekaniker.  Loppet alla snackade om 1969 kördes i Monaco. Ronnie och Reine kämpade sida vid sida. Reine körde rakt i en chikan och Ronnie vann en av tidernas bästa F3-dueller.

"Ronnie och Reine" var redan ett begrepp i Sverige och det skulle bli mer, mycket mer.  Efter en tävling i Crystal Palace på sensommaren tog Alan Rees kontakt med Ronnie och ville att han skulle köra ett par tävlingar. I potten låg ett F1-kontrakt. Ronnie imponerade stort och i konkurrens med Emerson Fittipaldi, Howden Ganley, Tim Schenken och Reine Wisell fick han ett treårskontrakt med March för att köra formel 1 och formel 2.

På alla sätt var 1969 ett händelserikt år för Ronnie. Han hade lyckats på banan och även privat föll pusselbitarna på rätt plats.   

På diskoteket Prisma i Örebro träffade Ronnie den tre år yngre Barbro Edwardsson, en söt tjej som jobbade som sekreterare. Ronnie och Barbro blev snabbt ett oskiljaktigt par.

Tidigare flickvänner hade haft svårt för Ronnies kringflackande liv men Barbro gillade att resa. Som ung hade hon varit au-pair i USA. Barbro följde Ronnie till världens alla hörn och hon till och med anställdes av hans team som officiell tidtagare.

1971 flyttade Ronnie och Barbro till England, närmare March-teamets bas. Ronnie hade en kortare tid varit inneboende hos teamets sekreterare men nu blev det lägenhet i Maidenhead, vid Themsen några mil uppströms väster om London.

1973 köpte paret ett hus i ett finare villaområde och fyra år senare en exklusiv villa i området Cookham Dean, Berkshire. Huset heter Grey Thatch och finns kvar än i dag.

Lite längre bort på samma gata bodde senare Keke Rosberg och området kallades Racing Hill.

Ronnie och Barbro ägde också ett sommarhus i Sverige, i Hammar söder om Askersund.

Julen 1973 förlovade sig Ronnie och Barbro och i april 1975 var det dags för giftemål. Den 4 november samma år föddes Nina Louise.

1975 skrev sig Ronnie i Monaco där paret köpt sig en lägenhet. Under en period stod det Peterson på ena dörren och Borg på den andra i skatteparadiset vid Medelhavet.

Ronnie träffade tidigt två andra personer som skulle få stor betydelse i hans liv, Staffan Svenby och Sveneric Eriksson. Svenby var affärsman och hade tillsammans med Sveneric Eriksson arrangerat motormässor i främst södra Sverige.

Sveneric arbetar i dag som frilansjournalist inom bilar och motorsport. Dessutom är han en formidabel historieberättare i allt vad som hände under Ronnies F1-år. 1969 sålde Svenby AGV-hjälmar och han var intresserad av att ha Ronnie som reklampelare.

- Jag märkte att Ronnie inte var så van vid att teckna den typen av avtal, berättar Svenby.

- Vi kom i alla fall överens och jag erbjöd honom att ringa om han ville ha hjälp. Så blev det och under alla år vi jobbade tillsammans hade vi inte något skrivet avtal, vi hade ett förtroende för varandra, berättar Svenby.

Staffan Svenby startade Sport Promotion och förutom Ronnie så var det aktuellt med Björn Borg och Ingemar Stenmark som "kunder". Svenby jobbade som sportagent åt Ronnie under hela hans F1-karriär.   

Som nykomling i March fick Ronnie bli tredjeförare bakom Jo Siffert och Chris Amon. Affärsmannen Colin Crabbe hjälpte till så att Ronnie fick loss resurser från Mosley och Rees.

- Mosley var en skicklig förhandlare redan då och han kallades för "silvertungan", berättar Staffan Svenby.

I dag är Max Mosley ordförande i internationella bilsportförbundet och den som styr formel 1 tillsammans med Bernie Ecclestone.

Den 10 maj 1970 debuterade Ronnie i formel 1, i Monacos Grand Prix. Jochen Rindt vann loppet men Ronnie gjorde en succéartad entré bland de stora stjärnorna med en sjundeplats.

Just Monaco kom att bli en favoritbana för Ronnie och flera besvärliga säsonger fick en positiv vändpunkt just där. Redan under 1968 och 1969 - och speciellt sedan han slagit Rindts "omöjliga" varvrekord på banan Thruxton 1971 - hade Ronnie kallats "den nye Jochen Rindt", och på ett nästan kusligt sätt kom deras öden att sammanflätas.

Österrikaren Rindt var världens bäste förare 1970 men dödskraschade på träningen inför Italiens GP på Monza-banan, efter ett bromsaxelbrott på hans Lotus 72. Rindt hade vägrat att använda skydd på sina säkerhetsbälten. Efter kraschen på Monaco skars Rindts hals sönder av bältet och livet gick inte att rädda.

Jochen Rindt korades postumt till världsmästare 1970 och Ronnie och Barbro valde senare att döpa sin dotter efter Jochens fru Nina.

Reine Wisell fick ta över Rindts plats i Lotus och Reine tackade för förtroendet med en sensationell tredjeplats på Watkins Glen i USA.

Jochen Rindts manager var en viss Bernie Ecclestone. Efter kraschen syntes Ecclestone gå ifrån olycksplatsen med Rindts hjälm i handen.  Tidigare hade den unge och smarte affärsmannen Ecclestone varit manager åt  kompisen Stuart Lewis-Evans. Men Bernie lämnade F1 när Lewis-Evans omkom i Marockos GP i Casablanca 1958.

Året därpå, 1971, köpte Ecclestone Brabham-teamet och började sin kamp mot toppen - och för ökad säkerhet inom F1-sporten. Ecclestone enade teamen i förhandlingarna med bilsportförbundet, bland annat med krav om ökad säkerhet.

Efterhand tog Ecclestone också över de kommersiella rättigheterna för F1, och med det hela makten över sporten.  

 Intresset för formel 1 var på topp i Sverige och tv började direktsända tävlingarna. Reine hade en klart bättre sits än Ronnie under de första F1-åren. Men alla olyckor under den här tiden tog hårt på psyket. Reine Wisell berättar:

- Vi kallade bilarna för ansjovisburkar. Föraren fick ta smällen, och det var många hårda smällar.

Vi sitter i familjen Wisells trädgård vid sommarstället på Marö. Reine minns, han skrattar och han berättar härliga historier om åren i världstoppen.

- Ronnie hade bara en sak i huvudet, att köra snabbt med bilar. Det var alltid fullt, även på vägen. Jag tyckte synd om Barbro ibland, hon var livrädd och gömde sig på golvet i bilen.

- Han var oerhört svårslagen för den som hade samma bil, Ronnie gav sig aldrig på banan. Han skulle bara vara snabbast, och han var det också, säger Reine.

Ronnies favorittrick på landsvägen var att ligga tätt, tätt bakom en kompis bil och stressa den att köra så fort det gick. Till och från tävlingsbanan, flygplatsen eller hotellen, Ronnie var inte sen att utmana, och kompisarna hängde oftast på. Britten Mike Hailwood var en av Ronnies favoriter när det gällde att leka biltävling till och från banan.

Hemma i England hade Ronnie egna mellantider på olika vägar och kom ofta hem med skrapmärken på sina bilar. Alla som åkte med Ronnie, journalister och vänner, bleknade i sätet. Ronnie älskade att köra bil och alla som fick uppleva körningen förundrades över hans kontroll.   

Efter att ha ignorerat en polis strax utanför tävlingsbanan i Belgien fick Ronnie sitta två nätter i fängelse innan teamet lyckades få ut honom. Några autografer öppnade gallret.

I svensk press hetsades ofta Ronnie och Reine mot varandra. De var väldigt olika som personer och tog olika vägar till framgång, men de var ändå vänner.

Ronnie var den buttre och snabbe kraschkungen som tjurade när bilen krånglade. Reine var glad, öppen och med ett rykte som play-boy.

- Tidningarna överdrev en hel del, men intresset för oss ökade, skrattar Reine.

Mellan skratten är Reine allvarlig.

- Man kunde sitta och prata med en kille ena dagen, nästa var han borta. Jag kan räkna upp ett 40-tal som körde ihjäl sig eller kraschade så svårt att de aldrig mer kom tillbaka.

Pratades det aldrig säkerhet?

- Jo, men man glömde snabbt.

March kom med en ny bil och en ny teamkompis till Ronnie inför 1972. En ung okänd österrikare vid namn Niki Lauda hade betalat 700 000 kronor för en plats i March.

- Vi skrattade åt honom i början, ingen trodde att han skulle bli något, berättar Reine Wisell.

Tre år senare var den snabblärde österrikaren världsmästare.

För svensk motorsport var 1972 ett svart år. Joakim Bonnier dödskraschade under 24-timmarsloppet på Le Mans. Bonnier hade varit 50- och 60-talets svenske racerkung och den förste att tävla i F1. Joakim Bonnier vann en seger, i Holland 1959, men hade lagt av F1-karriären när olyckan hände.

Reine Wisell skulle ha kört bilen tillsammans med "Jo" men efter att Ronnie kört på Reine i starten på Oulton Park fick Reine se loppet på TV, med bruten tumme.

- På morgonen ringde en journalist och frågade vad jag tyckte. Jag visste inget om kraschen men fick veta vad som hänt. Det var ett hårt slag, säger Reine.

- Vi skulle börja bygga F1-bilar i Schweiz. Det blev inte så.

Joakim Bonnier var mycket omtyckt i F1-depån och används ofta som förhandlare. Några som var med på 60-talet menar att Joakim Bonnier hade kvalitéer som kunde tagit honom samma väg inom F1 som Max Mosley och Bernie Ecclestone.

Reine hade efter olyckan svårt att motivera sig och ge sitt allra yttersta. Efter 1972 körde Reine bara två F1-tävlingar.

I dag jobbar Reine med marknadsföring, är mentor åt STCC-föraren Nicklas Karlsson och tävlar med bilar mest för att ha roligt.

När jag lämnar Reine på bryggan vid Marö tar vi i hand och han säger:

- Om det är något så vet du var jag finns.

Jag får en känsla av att Reine är glad att kunna säga just de orden.

På Ronnie bet inga olyckor - han satsade lika hårt som tidigare. Den 28 augusti 1972 skrev Ronnie på ett kontrakt för Colin Chapmans Lotus-team. Chapman hade länge försökt köpa loss Ronnie från March men inte lyckats.

Lotus var på den tiden vad Ferrari, Williams och McLaren är i dag.  Colin Chapman ansågs vara den allra bästa bilbyggaren och teamchefen. Chapman startade Lotus-teamet 1955 och drev det fram tills han dödförklarades 1982, då efterlyst av FBI för inblandning i knarkaffärer. Familjens läkare och frun Hasel Chapman är de enda som sett kroppen och läkaren meddelade att Colin dött av en hjärtattack.

Då och då florerar ryktet att Colin Chapman fortfarande lever.

- Colin hade kontakt med DeLorean för att sälja bilar i USA. DeLorean sysslade tydligen med olagligheter men jag har aldrig hört att Chapman hade något med det att göra, säger Staffan Svenby.

Colin Chapman kallades av många för ett tekniskt geni. Han startade sin firma i ett garage hemma i London. Chapman byggde om Austin Seven-bilar och tävlade själv mest för skoj.

I Chapmans garage fanns talanger som Mike Costin och Keith Duckworth. Costin var vän till Jim Clark, en förare som tillsammans med Chapman blev ett begrepp i F1 på 60-talet. Jim Clark anses vara en av de tre bästa F1-förarna genom tiderna.

Mike Costin och Keith Duckworth bildade sedan motorföretaget Cosworth, som i dag ägs av Ford men som bygger högprestandamotorer åt både racer- och personbilar.

Colin Chapman startade också bilföretaget Lotus men ägnade alltid mest kraft åt F1-teamet. Chapmans bilar var först med vingar utformade för att ge bilen bättre grepp, och först med tobaksreklam i stor skala.

Colin Chapman var tillsammans med John Cooper och några till de första i en hel genration brittiska bilbyggare som slog sin in i F1. Efter kom teamägare som Bruce McLaren, Frank Williams, Jack Brabham och Ken Tyrrell.

Ron Dennis - idag chef för miljardföretaget McLaren - anställdes som mekaniker av John Cooper och när han kom till F1 fick han plats som mekaniker åt Jochen Rindt. 21 år gammal var Ron Dennis chefsmekaniker åt Jack Brabham.

1971 startades Dennis teamet Rondel Racing. 1979 och 1980 vann Ron Dennis brittiska F3 med Lövis Johansson som förare. I september 1980 tog Ron Dennis, med hjälp av stöd från Marlboro, kontrollen över McLaren International.

De stora stallen från Ferrari, Renault, Maserati och Alfa Romeo gillade inte nykomlingarna. Men Colin Chapman fick respekt och under 60- och början på 70-talet var det han och Enzo Ferrari som styrde F1-sporten.  

Ronnie fick 100 000 pund av Chapman för att byta team. Kontrakten på den tiden garanterade inte några stora pengar men förarna hade procent på inkörda prispengar.  Det vanliga var 50 procent till teamet och lika mycket till föraren.

Lotus hade en driftbudget på cirka 200 000 pund för sina två bilar. Pengarna kom från Imperial Tobacco som marknadsförde sina cigarettmärken Golden Leaf och senare John Player Special.

Chapman var först med den typen av sponsring där bilarna målades i märkets färger och teamet till och med bytte namn. JPS Lotus var ett begrepp, precis som senare Marlboro-McLaren, West-McLaren eller BMW-Williams.

En som inte gillade att Ronnie bytte team var nye teamkompisen Emerson Fittipaldi. Brasilianaren insåg att Ronnie skulle bli en svår konkurrent när han fick tillgång till den allra bästa bilen.

När Ronnie startade från pole position i Sveriges första VM-tävling i formel 1 den 17 juni 1973 bars han fram av publiken. Tack vare Ronnie och Sven "Smokey" Åsberg fick vi i Sverige se världens bästa förare i en VM-tävling på Anderstorp.

Och visst borde Ronnie vunnit. En försmädlig pyspunka förstörde dagen och Ronnie kunde bara se på när Denis Hulme körde förbi med två varv kvar.

Oturen tycktes aldrig ta slut och tvivlarna menade att Ronnie helt enkelt körde för tufft, att han körde slut på bilarna.  På Zolder-banan i maj lyckades Ronnie med konststycket att skrota tre bilar på en tävling. Själv klarade han sig oskadd, precis som han gjort tidigare. Hjärnskakningar och några brännsår, visst, men de som såg alla kraschade bilar skakade på huvudet.   

Ronnie hade ett sätt att köra på - fullt, eller "flat out" som britterna kallar det. Det sas också att Ronnie var dålig på att ställa in bilen.

- Jag håller inte alls med, säger Staffan Svenby.

- Om Ronnie saknade något så var det taktik. Alain Prost har sagt att det gäller att köra så långsamt som möjligt och vinna. Ronnie ville köra så snabbt som möjligt och vinna, fortsätter Svenby.

Den 1 juli 1973 kom den efterlängtade första segern. Plötsligt stämde allt för Ronnie och i stället var det flera av konkurrenterna som försvann från tätplatserna.  Ronnie vann på Le Castellet, vid Paul Ricard, före Francois Cevert och Carlos Reutemann. Prins Bertil fanns på plats i Frankrike och ska ha svurit, i ren upphetsning, under nationalsången.

Att Ronnie var träningssnabbast nio gånger av de 15 tävlingarna 1973 visade att Fittipaldi haft rätt, Ronnie var en för svår motståndare. Brasilianaren lämnade Lotus för McLaren efter säsongen.

- Det finns inget ärorikt i att mista livet i en racerbil, sa Jackie Stewart efter att teamkompisen Francois Cevert dödskraschat på träning inför säsongens sista tävling.

Stewart ställde hjälmen på hyllan för gott.

Ronnie var skyhög favorit inför 1974 års säsong. Fyra segrar under 1973 imponerade tillsammans med snabbheten.

- Chapman gillade Ronnie. De kunde sitta i timmar och prata om hur bilen uppförde sig. Jag satt tyst i ett hörn och lyssnade, vilka samtal det var, berättar Staffan Svenby.

Teamcheferna och mekanikerna älskade Ronnie, han var en "racer", en som gav allt.

Men de följande åren i Lotus blev ett fiasko. Colin Chapman hade fullt upp med att få igång bilaffärerna i USA och till slut fick Ronnie nog. Ronnie lämnade över platsen till nya stjärnskottet Gunnar Nilsson. Helsingborgaren gjorde en blixtkarriär med en seger på belgiska Zolder 1977 som bästa resultat på 31 F1-lopp. Tyvärr drabbades Gunnar av cancer och han gick bort den 20 oktober 1978.   

Tack vare pengar från den italienske greven Guiseppe Zanon och svenska Polar kunde Ronnie börja om och köpa sig en March-bil.

- Vi tog ett steg tillbaka för att kunna ta ett framåt. Ronnie kände tryggheten hos March och det var vad vi kunde göra, berättar Staffan Svenby.

Framåt innebar nytt fabrikskontrakt med Tyrrell och deras nya sexhjuling för 1977. Bilen var extrem och på grund av ett däckskrig lyckades den aldrig. De små framdäcken hade krävt mycket utveckling men för att hänga med Michelin valde Goodyear att satsa på de konventionella däcken i första hand.

När F1-bilarna krånglade kunde Ronnie glädja sig åt det nya stora huset i Cookham Dean, lilla Nina och roliga äventyr med kompisarna i racercirkusen. Staffan Svenby kan berätta om en sida av Ronnie som sällan syntes.

- Han gillade att spela tennis och golf. Men på fester ville alla bara prata bilar med honom, säger Svenby.

När han var liten hade Ronnie börjat odla akvariefiskar. Intresset höll i sig och i huset i England fanns ett akvarium på 250 liter. Ronnie ägde också flera travhästar, bland annat Gävle-hästen Mogens Palaix tillsammans med kusken Björn Svensson.

När familjen Peterson reste hem till Sverige var det främst till Örebro och sommarstugan i Askersund. Med åren hade Ronnie lärt sig att slappna av och inte ta motgångarna så hårt, han visste vad han kunde.

På hösten 1977 var Ronnie Peterson 33 år. Karriären hade varit i utförsbacke några år och många menade att Ronnie var slut som toppförare. Men Ronnie Peterson överraskade alla med ett nytt fabrikskontrakt med Lotus för 1978. Han var tillbaka i världseliten med en bra chans att bli världsmästare.