Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 3 aug 2014 07:00

Mini Cooper S Countryman testas

Mini Cooper S All4 Countryman.

Mini Cooper S All4 Countryman.

1/5

Mini Cooper S All4 Countryman.

Mini Cooper S All4 Countryman.

2/5

Mini Cooper S All4 Countryman.

Mini Cooper S All4 Countryman.

3/5

Mini Cooper S All4 Countryman.

Mini Cooper S All4 Countryman.

4/5

Mini Cooper S All4 Countryman.

Mini Cooper S All4 Countryman.

5/5

KÖPENHAMN. Storebröderna i familjen Mini får ett lätt lyft så här i medelålderns tider, men skillnaderna är små – vilket fortfarande gör körkänslan oslagbar.

– Oh, en hundkoja, en sån hade jag för 25 år sedan. En rolig liten bil, säger min farmor Britt när jag berättar om Minin jag nyss kört.

Att jag i nästa mening försöker förklara att den här Minin inte riktigt är som hennes spelar ingen roll.

Hundkoja som hundkoja, Mini som Mini.

Och aldrig förr har väl något varumärke skjutit så långt från ursprunget men ändå hamnat så rätt. För även om en Countryman mäter 1,1 meter längre än originalkojan är det fortfarande stötigt, stökigt och ganska trångt. Skillnaden nu är bara att det dessutom är dyrt.

Öppnade glatt plånböckerna

När Mini Countryman debuterade 2010 var det som märkets första modell med fem dörrar och fyrhjulsdrift. De riktiga Mini-puritanerna skrockade förstås hånfullt, men köparna öppnade glatt plånböckerna.

I dag är Countryman märkets bästsäljare och står för en tredjedel av märkets totala volym. 350 000 bilar har sålts sedan introduktionen. Men de som väntat på en ordentlig uppdatering får fortsätta vänta, för det är en i allra högsta grad varsam hand som svepet fram.

Dagens testbil, en Countryman Cooper S All4 har fått sin fyrcylindriga 1,6-liters turbomotor effekthöjd från 184 till 190 hästkrafter, några designdetaljer har tillkommit, som LED-varselljus och interiört krom. Prislapparna är däremot oförändrade.

Vi lämnar Danmarks platta vägar och vänder kosan mot södra Skånes fantastiska diton. I Öresundsbrons tunnel konstaterar vi att interiören är sig lik med sin plottriga instrumentering, små reglage och den lite för lilla navigatorskärmen inuti den mittkonsolsplacerade hastighetsmätaren. Precis som det alltid varit, med andra ord. I höjd med den obemannade tullstationen aktiveras sportläget, första bästas avfart tas och framför oss ligger mil efter mil av obefolkade semestertomma landsvägar.

För även om Mini vill profilera Countryman som märkets suv är det en körmaskin av rang, åtminstone i Cooper S-skrud. Men jag saknar den sista effektpucken. 190 hästkrafter i en sportmodell är i dag i lägsta laget. Styrningen är däremot skarp, fjädringen fast och följsam och chassit som alltid står på stå håller toppklass.

Visst blir det påfrestande i längden med stötig gång och uruselt ljudisolerad kupé, men en gång Mini – alltid hundkoja. Och eftersom varumärket är stekhett kommer Mini undan med uppenbara brister, men det är kanske vad som hör till imagen.