MG MGB – en sorglös stilig brittisk sportbil

Skön fartkänsla!
Foto: Andreas Libell
Bra väghållning – så länge vägen är slät.
Foto: Andreas Libell
Richard Hopkins förverkligade drömmen om en sportbil.
Foto: Andreas Libell
Stilig interiör.
Foto: Andreas Libell

Modellen kom på det glada 1960- talet och är fortfarande lika levnadsbejakande, om du väljer rätt modell. Den finns både som cabriolet och täckt, dessutom är motoralternativen frikostiga med allt mellan fyra-, sex- och åtta-cylindriga maskiner under huven.

MGB hade en hel del konkurrenter när den var ny. Triumph hade både Stag och Spitfire men de var aningen mer avancerade och siktade lite på en annan köpkrets. Sedan fanns det också både Jaguar och Jensen, men de levde i en annan prisnivå. Så de köpare som kände för en klassisk, brittisk bil med konventionell teknik valde ofta MGB före de andra inhemska konkurrenterna från öriket, även om de hade mer hästkrafter och prestige.

Sedan några år är det möjligt att köpa nya karosser för dem som har en rostig MGB men med fungerande mekanik stående. Då är det bara att flytta över mekaniken till den nya ­karossen och vips har man en fräsch bil.

Dessutom hade MGB gjort ett stort avtryck för nästa folksportbil som kom. Mazda Miata är i mångt och mycket inspirerad av MGB.

Överväxel populärt tillval

För de som gillade att åka långt och fort gick det att beställa den fyrväxlade manuella lådan med överväxel. Den gjorde att motor­varvet sjönk trots bibehållen hastighet. Ett ­populärt tillval till skillnad från den automatiska ­växellådan som inte gillades av någon. Den tog ­udden av prestandan och dess tre ­växlar kunde inte göra vare sig bil eller motor rättvisa ­genom hela fartregistret.

Utseendet ändrades varefter tiden gick. För att klara kraven på den största försäljningsmarknaden, USA, fick bilen stora svarta gummistötfångare som förfulade den tidigare så vackra bilen. Tack och lov finns det färdiga satser att köpa för den som vill ha det klassiska utseendet på sin britt. För dem som vill använda bilen jämt och ständigt finns det numera också färdiga ac-satser att köpa. Bara att montera in och en täckt modell kan även användas under varma sommardagar.

Charmigt renoverad

Det är alltid roligare att provköra en bil i bra bruksskick än något överrenoverat. Där vågar man inte gasa på lika hårt för risken finns alltid att något dyrbart går sönder eller lämnar märken.

Just den här bilen är charmigt renoverad för att glatt vardagsbruk. Så det finns inga större betänkligheter inför en tur. Att sätta sig i en MGB går till så att rikta in baken mot sätet och låta sig falla bakåt för så låg är den faktiskt. Väl på plats sitter man bra även om avståndet mellan väg och rumpa känns väldigt kort.

Ett kort blick på instrumentbrädan visar att allt nödvändigt finns där så egentligen är det bara att starta motorn efter att ha justerat in stolen för bästa bekvämlighet. Stoppningen i stolen är ganska hård och tunn men detta är en bil som ska köras och inte bara trans­portera, så bekvämlighet är inte något som har prioriterats.

Skön fartkänsla

Motorn startar bra trots ett trött batteri som verkligen får kämpa på för att få snurr på startmotorn. Väl i gång hörs det tydligt att avgassystemet inte är helt original utan andas friare än vad som är brukligt. Skönt ljud är det i alla fall. I med den första växeln och det bär i väg duktigt. Fartkänslan är så mycket mer närvarande när man åker öppet och sitter nära asfalten. Växel efter växel glider smidigt i och en rimlig marschfart på en bit över 100 km/h in­finner sig. Där finner bil och ­maskin någon form av harmoni för plötsligt låter det inte lika mycket från motor och avgassystem. Dessutom är buller­nivån från all omkringfarande luft helt plötsligt godtagbar. I vissa lägre hastigheter var det snudd på orkanstyrka i sittbrunnen. När hastighetsmätaren försvinner mot allt högre ­höjder känns bilen allt bättre. Det är som om den gillar fart och trivs när det går lagom fort.

Bromsarna fungerar väldigt bra. De klistrar faktiskt fast bilen mot vägbanan när hastigheten måste dämpas snabbt. Ett klokt drag är inte bromsa för hårt på grusväg för när man stannar kommer grusmolnet man stolt drog upp alldeles nyss ifatt och lägger sig som en klibbig slöja över hela sittbrunnen.

De första årgångarna hade faktiskt inte bromsservo utan för att få stopp på dessa krävdes det verkligen muskler i benen även om inte två fötter var nödvändiga på bromspedalen.

Inte helt lyckad väghållning

Just väghållningen har diskuterats in i det oändliga på MGB. Är den bra eller dålig? Är vägen bara hyfsat slät så klarar man sig bra. Är den däremot ojämn kan standard-hjulupphängningen få arbeta övertid och resultatet är inte helt lyckat. Hur som helst är det med enkla medel lätt att få bilen att stryka längs efter vägbanan som det berömda strykjärnet. Har bilen breda lågprofilsdäck blir körupplevelsen trist. Framfarten kommer att vara mycket vinglig tills asfalten blir alldeles slät. Just den här bilen har rätt däck och framfarten blir därför väldigt inspirerande när vägen blir krokig.

MGB årsmodell 1964

Ägare: Richard Hopkins.

Richard om bilen: Jag köpte den här för det har alltid varit min dröm att njuta av en sportbil. Sedan fick jag också en extra skjuts av att nära vänner sade att jag aldrig kommer att äga en sportbil. Men där fick de!

Det bästa med MGB är att den gillar mig. Det är sällan fel på pärlan och skulle så vara brukar det både vara enkelt och billigt att få reparerat. Att åka öppet ger dessutom en extra dimension till upplevelsen att färdas i en klassisk, öppen brittisk bil. På något sätt är det livsbejakande att ta sig en tur och bara njuta av körningen. Tyvärr kör jag den alldeles för sällan men jag ska försöka bättra mig!


FEL OCH FÄLLOR

Som vanligt när bilen har blivit äldre så spelar de tidigare ägarnas intresse för hur välskött den är.

Rost förekommer alltid och ­speciellt på de öppna bilarna när cabrioleten läcker och låter regn­vatten komma in i kupén. Annars finns alla plåtdetaljer att köpa över disk och speciellt dyrt är det inte.

Alla delar är lättfunna och för att undvika höga verkstadsräkningar är det lika bra att göra jobbet själv.

Se upp för krockskadade bilar som har slarvats ihop. De är både farliga och kan ge oväntade utgifter av det stora slaget.

Snygga ekerhjul är förföriska, men se bara till att splinsen är bra, annars kan fälgen rotera på hjul­axeln vid hård inbromsning och ­därmed inte bromsa alls.


PRISER

Ett fint ex kan kosta upp mot 100 000 kr

Prisnivån har faktiskt varit högre på MGB än vad den är nu. Förut kostade renoveringsobjekt vad man får ge för färdiga bilar i brukskick numera. Givetvis är en öppen bil värd mer än en täckt. En med 6:a kostar ungefär lika mycket som en med V8, om den är originalmonterad. Det finns till och med färdiga monteringssatser för den som vill lägga ned en Rover V8.

För en fin täckt MGB begärs det 60 000 kr, är den i stället öppen så lägg på cirka 40 procent på priset. En MGC kostar det dubbla mot en likadan MGB. Är det V8 under huven, som har suttit där från början, så är priset i MGC-territoriet.

Renoveringsobjekt, MGB, kostar från 15 000 men då ska det mesta ingå. Automatväxlade bilar är ovanliga men trots det pressas priset nedåt.

Många MGB är återimporterade från USA dit merparten av produktionen gick. Kan vara lite svårare med reservdelar men det går att lösa. Men givetvis är en vänsterstyrd USA-bil värd mer än en högerstyrd från England.


HISTORIK

Ansågs vara en prestandabil från början

MGB introducerades 1962 med sin fyrcylindriga maskin och hade ärvt mycket från sin föregångare, MGA. All teknik var därmed utprovad sedan årtionden och en klanderfri funktion helt klart något som var naturligt. Det nya med MGB var att den tillverkades med krockzoner vilket få bilar hade. Produktionen avslutades 1980 och då hade lite över 500 000 stycken MGB, MBC och MGB GTV8 tillverkats.

Tekniken som användes var av det enklare slaget vilket garanterade låga kostnader för bilägarna. Dessutom var det möjligt att själv modifiera bilen till det bättre vilket gjorde att den var ganska populär i klubbracing. Det gällde bara att använda en femlagrad maskin och inte den äldre trelagrade som inte gillade höga varvtal.

Från början ansågs MGB vara en prestandabil men det kom alltmer av sig när konkurrenterna visades upp med allt starkare motorer.

Därför kom MGC 1967, vilket egentligen var en MGB fast med en kraftfull sexcylindrig maskin på tre liters slagvolym.

Senare introducerades Rovers 3,5 liters V8- maskin från 1973 med väldigt fina prestanda, även med dagens mått. Dessutom vägde V8 mindre än den fyrcylindriga motorn så vägegenskaperna blev piggare med den starkare maskinen. Från början hade V8 cirka 180 hk när bilen modifierades av en liten tillverkare. När MG själva tog över produktionen fick motorn bara 137 hk. Trots det var prestanda goda.

Annons: