Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Allt om bilar>Köpa ny bil eller sälja din gamla

Publicerad 11 dec 2018 13:23

Här är de 15 sämsta familjebilarna

I Sverige älskar vi familjebilar och kombi.
Och under 20 är som biltestare är det ingen biltyp jag kört lika mycket som familjebilen.
Bland succéer som Volvo V70, VW Passat och Golf och nya uppstickare som Kia Optima ryms det en hel del fiaskon och haverier. Fula, dåliga, anonyma, osäkra och helt onödiga.
Efter över 1 500 testade bilar har jag här listat de 15 sämsta familjebilarna. Bilar som av olika anledningar varit sänken och fiaskon. Dåliga bilar, var och en på sitt sätt.

1. Suzuki Kizashi


Det var under 2009 som Suzukis svenska importör tvingades ta den sportiga sedanen till Sverige. Ja, jag skriver tvingade för jag har svårt att se hur Suzukis miniräknare presenterat en hållbar affärsmodell för en halvstor sportig sedan i kombilandet Sverige. Och dessutom med drivlinor som inte alls hängt med i utvecklingen mot bränsleeffektivitet och prestanda. Fyra år senare erkände också importören att det varit ett misstag att plocka modellen till Sverige. Under de två åren hade få lärt sig namnet och ännu färre lär väl komma ihåg bilen i dag. Kizashi är ett bevis på att en tillverkare inte behöver sälja allt överallt.


2. Daewoo Nubira

Det räcker att titta på bilder från vår testkörning av Nubira för 15 år sedan för att se att General Motors gjorde rätt som begravde märket och började renovera Daewoo under Chevrolet-flagg. Bilarna blev bättre generation för generation och i dag har vi tack och lov glömt dem. Daewoo-bilarna var svåra att sitta i och köregenskaperna fanns helt enkelt inte där. Begagnat? Nej, glöm det. Köp inte.


3. Rover 75

För drygt 15 år sedan försökte Rover sig på det som Jaguar arbetar med i dag – att bli en fräck uppstickare och en utmanare till BMW, Audi och Mercedes. Men det var lika svårt för Rover då som det är för Jaguar i dag. Det var storslagna evenemang på olika slott utanför Stockholm och det pratades om körglädje och prestanda.


Det här var långt före bilkrisåren och det var på den tiden rätt okej med törstiga motorer. Rover var en del av BMW-gruppen men det hjälpte inte – stora Rover 85 floppade precis som den mindre och ännu sämre, Rover 45. Det blev konkurs. Sedan dess har märket sålts till Kina och vi har sett bilar med namnet Roewe och MG 750 på olika håll i världen. Det var rätt kul att köra Rover 75 men förarmiljön var trång och instängd och designen överlag rätt hemsk.


4. Chrysler Sebring

I mitten av 1990-talet kryssade jag under nio veckor runt i USA. Vi hyrde bil och det blev alltid en Chrysler Sebring. De rätt avmatta och trötta köregenskaperna passade bra på långa, raka amerikanska motorvägar och de stora och breda stadsgatorna. Chrysler plockade också bilar till Europa och Sverige och döm om min förvåning när den gamla Sebring dök upp och när Chrysler tiotalet år efter min USA-tripp fortfarande använde detaljer och design från gamla Sebring. Till och med i retrofiaskot PT Cruiser gick det att hitta detaljer från Sebring.


5. Volkswagen Phaeton

Det här är en bilmodell som landar på den här listan på grund av sin dåliga timing. Och även om Volkswagen sällan går bort sig i modellprogrammet så tycker jag att Phaeton är undantaget som bekräftar den regeln. Varför skulle VW plötsligt ge sig på att bygga en lyxkryssare? Varför börja konkurrera med det egna märket Audi och varför ge upp märkets image som vanligt, vettigt och återhållsamt?


Att Phaeton aldrig blev en del av VW-familjen helt och fullt bevisas av att modellen sällan fick vara först med design eller tekniska finesser. Det var förbehållet familjefavoriterna Passat och Golf. Och när den dyraste bilen inte är den tekniskt mest avancerade bilen är det kört. Då har VW lyckats bättre med arvtagaren Arteon.


6. Skoda Roomster

Skoda har på senare år seglat upp som mångas stora favoritbil i Sverige. Det är något speciellt med varumärket Skoda som svenskarna gillar. Det trygga, kloka och ekonomiska köpet. Skoda är lagom helt enkelt (Skoda, där fick ni en copy och slogan). När så Skoda som en helt korrekt strategi breddade sitt modellprogram var en klok mittemellanbil ett smart steg. Men något hände på designavdelningen den dagen de ritade Roomster.


Kanske var det dagen efter en tjeckisk helg eller företagets årliga julfest. För det blev inte bra. Verkligen inte. Och det har Roomster – som är en rymlig och lagom bil på många sätt, fått lida för. Det gick bättre med Yeti men hela den fina suvtrenden har räddat Skodas designavdelning från fler fiaskon. Nu behöver de inte fundera längre – nu är det "bara" att börja med stora hjul, en lång motorhuv och få till benutrymme och rätt taklinje så är man hemma.


7. Honda Civic

Det finns bilmodeller som jag aldrig klickat med under mina snart 20 år som biltestare. Honda Civic är en sån. Jag har aldrig riktigt förstått mig på Type R, jag tycker att vanliga Civic är ovanligt ful och jag gillade heller aldrig kombin. Drivlinorna har varit okej men köregenskaperna har antingen varit för nervösa eller för luddiga. Vissa motorer spinner fint medan andra är svåra att få liv i. Växellådorna är så där japanskt diffusa utan sting och karaktär. Jag vet att många gillar Civic – men tyvärr, jag gör det inte.


8. Cadillac BLS

Jag hade med Saab 9-3 på min lista över sämsta bilar jag kört och den här gången får det bli den amerikanska tvillingen. Precis som för 9-3 var det hypen och tajmingen som blev helt fel. Det var i sig inget större fel på Cadillac BLS, problemet var bara att det redan fanns en likadan bil i Europa, Saab 9-3.


Jag minns alla de storslagna planerna – jag intervjuade själv representanter för det holländska företaget som skulle importera BLS till Europa. Ja, det hette så även om BLS byggdes i Trollhättan. Sedanen kom 2006 och kombin året därpå – Cadillacs då första kombi någonsin. Det här var en storsatsning av GM och kanske blev fallet så stort. Sällan har en satsning rasat ihop så snabbt. Det holländska bolaget gick i konkurs och BLS försvann. Ett praktfiasko i bilhistorien.


9. Alfa Romeo 147

Som biltestare är det förstås alltid kul att köra en Alfa Romeo. Och 147 var inget undantag. Kvick i styrningen och väldigt livliga motorer. Jag minns en aktiv provkörning söder om Stockholm. Den manuella växellådan gick varm. Alfa Romeo 147 vann också Car of the Year 2001. Men Alfa Romeo är ett bevis på att helheten måste fungera på ett bra sätt. 147:an fick dåliga betyg i Euro NCAP:s krocktester, bland annat på grund av det dåliga skyddet av föraren. Bilens bärande struktur klarade inte frontalkrockprovet och de här dåliga betygen – eller fiaskoresultatet – har plågat Alfa Romeo i snart 20 år.


10. Peugeot 307

En annan vinnare av Car of the Year är Peugeot 307 som vann året efter Alfa Romeo 147. 307 blev också en stor försäljningsframgång, inte minst i Sverige. Jag gillade 307 som hade bra innerutrymmen och kunde fås för en rimlig summa pengar.


Men 307 är också bevis på att det är en sak att testa nya bilar och en helt annan att se hela bilens liv. Peugeot fick problem med massor av småfel på 307 och många av de nya kunder som lockats till Peugeothandlarna vände märket ryggen. Det visar hur viktigt det är att hålla uppe kvaliteten. Vissa av de problem som uppstod kunde härledas till underleverantörer men att Peugeot bytt leverantör hade med vinstmarginalerna att göra. Peugeot 307 fick bra betyg som nybil men det visade sig att för vissa bilägare var det här ett dåligt köp.


11. Nissan Pulsar

Så sent som hösten 2014 kom Nissan på att det var bra att försöka slå sig in i den tuffa Golfklassen. Nissans återförsäljare ville helt enkelt ha ett alternativ till alla de som ville köpa en mellanstor och lite billig bil vid sidan av eller i stället för en suv, en elbil eller en pickup. Där någonstans borde någon ha räckt upp handen och frågat hur många såna kunder Nissan-handlarna verkligen tvingats visa dörren.


Ingen gjorde det och det blev påkostad lansering och import av en helt ny bilmodell. När bilen lanserades och testades och resultaten kom kunde någon – kanske samma person – ha räckt upp handen och frågat om Pulsar verkligen höll måttet jämfört med till exempel en Golf eller någon av de andra konkurrenterna i samma prisklass. Men ingen gjorde det heller och det blev – fiasko. Nu ska Nissan sluta med Pulsar. Modellen har tidigare hetat Sunny, Almera eller Cherry – men de finns inte heller kvar. Jag undrar om någon räcker upp handen och nämner de här modellerna nästa gång förslaget om en bil i Golfklassen dyker upp? Nu är det inget direkt fel på Pulsar, ja, inte mer än priset. Du kan köpa bättre bilar för samma pengar.


12. Hyundai Sonata

Det går att säga väldigt mycket om Kia och Hyundais exempellösa framgång och hur de envist med modell efter modell och år efter år förbättrat sina produkter. Att Kia raskt marscherat till det tredje största bilmärket i Sverige är sensationellt starkt. Att inte Hyundai stått för samma succéutveckling kan vi klandra främst importören för som misslyckats med strategi och prissättning. Men det finns också jobbiga ryggsäckar.


Den väldigt anonyma Sonata från början av 2000-talet är en sådan. Sonata skulle tillsammans med Daweoo Nubira och Chrysler Sebring försvinna helt på vilken parkering som helst. Jag tror inte ens att de gör utslag på Trafikverkets fordonsräknare. Det är noll personlighet. Noll. Tomt. Nästa gång Macken spelas in väljer manusförfattarna inte en vit Opel utan att silverfärgad Sonata.


13. Mercedes A-klass

Att den var nära att välta i Car of the Year-juryns undanmanöverprov i Danmark var väl en sak (den välte också ett par veckor senare). Men Mercedes A-klass hade också stora kvalitetsproblem. Jag var själv med och såg till att en drabbad bilägare fick plocka ut en sprillans ny A-klass efter att jag i en artikel berättat om alla problem bilen haft och satt rubriken "Mercedes A-kass" över en helsida i Expressen.


Det här var mitt i en period i början av 2000-talet då Mercedes hade stora bekymmer med sina bilar. Det var rostproblem och annat som faktiskt höll på att stjälpa hela biljätten. I dag är det en helt annan sak. Nya Mercedes A-klass är min stora favorit till Car of the Year 2019.


14. Mitsubishi Grandis

Mitsubishi hade stor erfarenhet av att bygga stora och rymliga familjebilar när de rullade fram stora Grandis på våren 2004. Och i nybilstesterna fick modellen också riktigt bra betyg. Det klagades en del på ljudvolymen men köregenskaperna var okej och utrymmena helt otroliga. Mitsubishi lyckades också förhandla sig till ett väldigt bra pris och en ny Grandis kostade mindre än VW Golf på den tiden.


Ändå blev det här inte någon succé. Mitsubishi hade hoppats på att sälja cirka 1 000 Grandis per år i Sverige men något klickade inte. Något? Ja, det räcker väl att titta på bilen. Designen är tidstypisk fast på ett felaktigt sätt – ingen gillade den då och ännu färre tycker om den som begagnad. Grandis ser lite ut som ett sånt där släp man använder för att frakta segelflygplan.


15. Ford Mondeo

Innan ni kastar er efter brevpapper, tangentbord eller sociala medier-inloggningar. Lugn, jag ska försöka förklara varför Ford Mondeo plats på listan över de senaste 20 årens sämsta familjebilar. Kom ihåg att Ford för 20 år sedan var ett stort bilmärke i Sverige. Tänk på att Ford Mondeo ofta plockades med som direkt konkurrent till allt från Volvos 70-serie, i fråga om pris och funktion, till BMW 5-serie, i fråga om köregenskaper. Då och då har Ford med sin Mondeo också blixtrat till och visat spetsegenskaper.


Men ärligt, hur är det nu? Ingen modell har så som Mondeo varit symbolen från Fords tillbakagång i Sverige. Det var länge sedan Ford Mondeo var en relevant och viktig bil i sin storleks- och prisklass. Det är på sitt sätt sorgligt för jag gillade verkligen Mondeo för 10-15 år sedan. På den tiden var Ford Mondeo en bil som kröp inpå och blev en favorit. Efter en testvecka var det lite sorgligt att lämna tillbaka den. I dag finns den knappt i mitt medvetande. Ford Mondeo är med på den här listan för att visa att Ford helt kört vilse i den här bilklassen.