Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 17 feb 2012 12:25

Ferrari 458 Spider: Inget sparkar rumpa som den

Det har varit så många spiders, spyders, roadster och cabrioleter att testa på den senaste tiden.

Men inget som Ferrari 458 Spider.

Inget annat sparkar rumpa som den här italienaren.

Om du letar efter en supersportbil för sommarturer på härliga vägar så blir det inte bättre än Ferrari 458 Spider.

Det blev jag varse under en episk provtur fram och tillbaka över Apenniner-bergen. Den soldränkta rutten startade på ungefär 150 meter över havet i staden Maranello och klättrade till nästa 1 000 meter över Passo della Cisa och slutade vid en övergiven sandstrand i norra Toscana.

Då, i stället för att ta den föreslagna turen längs den trefiliga motorvägen, valde jag i att köra tillbaka över Passo della Cisa på den fantastiska vägen S 62 där Enzo Ferrari deltog i sin första tävling 1919. Ett 400 kilometer långt paradis.

Levereras i november

Ferrari 458 Spider tillverkas i Scaglietti-fabriken i Modena. Den började levereras till de första europeiska kunderna i slutet av november. Baspriset landade på cirka 2 150 000 kronor för cabben, 458 Italia – alltså versionen med fast tak – är lite billigare med ett baspris på cirka 1 900 000 kronor.

Oavsett vilken version man väljer så kommer den att krossa allting som den gamla Ferrari F430 någonsin lyckades prestera.

458 Spider väger 1 535 kilo, det är cirka 50 kilo mer än 458 Italia. Italians konstruktion med fast tak gör den också cirka 30 procent styvare än Spidern.

Men när jag krossat den uppgivna acce-lerationen på 3,4 sekunder till hundra med en egen rekordtid på 3,1 sekunder saknar jag nästan inget hos Italian.

578 hästar

När det gäller de viktiga uppgifterna om hästkrafter och vridmoment är Spider och Italia identiska: 578 hästkrafter vid rödmarkeringen 9 000 rpm och 540 Newtonmeter vid 6 000 varv/minut. Motorn är en 90-graders V8 på 4,5 liter, F430 hade en V8 på 4,3 liter.

Jämfört med den gamla F430 så producerar 458:an 18 procent mer kraft och 16 procent mer vrid. All denna skrikande kraft – och jag kan lova att den skriker vid 9 000 varv – kramas ur trots att både bränsleförbrukningen och CO2-utsläppen sänkts med 27 procent. Om du av någon anledning skulle få för dig att köra Spidern lika försiktigt som man vanligtvis kör Skoda Superb så ska du teoretiskt kunna få 86-litertanken att räcka 65 mil. Själv gjorde jag av med tre kvarts tank för att bara ta mig över berget och ner på stranden. Och ungefär lika mycket för att ta mig tillbaks.

Att fälla upp eller ner taket tar ungefär 14 sekunder. Aluminiumsystemet levereras av Webasto. Taket separeras i två delar och rullas ihop och packas ner rakt över motorn.

Oavsett om du har taket uppe eller inte, så kan du leka med bakrutan, som kan öppnas hur du vill eller lämnas helt stängd.

Gillar bakdelen

Det är trevligt att se att Ferrari inte kompromissat med exteriören när de gjorde cabben – jag tycker till och med att Spidern ser bättre ut än Italian. Jag gillar verkligen bakdelen, där de röda Ferrarimärkta ventilkåporna på V8:an visas upp i sin fulla prakt. Det är något med detta som känns som en naturlig del av Ferraris arv. Från den här vinkeln ser Spidern väldigt annorlunda ut jämfört med Italian. Och sådana skillnader är ovanliga när det gäller olika varianter av samma bil.

Det absolut bästa med att köra en öppen 458 är att man upplever ljudet betydligt bättre än i den slutna Italian. Att växla ner och trampa på gasen i en tunnel är en nästan orgasmisk upplevelse. Att motorn varvar 500 v/min mer än föregångaren F430 känns helrätt, och låter alla sju växlarna i F1 DCT-lådan från Getrag sträcka ut lite extra. Tajmingen i växlingarna känns perfekt, till skillnad från gamla F430 där jag tyckte att rödmarkeringen kom lite för tidigt.

458:an växlas med rattmonterade paddlar, som kontrollerar den sjuväxlade DCT-lådan. Kolfiberpaddlarna är trevligt långa och i kombination med att fullt rattutslag endast är två varv så känns det inte som om jag behöver jaga runt för att hitta växlarna ens i de skarpaste hårnålskurvorna. Och om jag missar att växla ner så hjälper det rejält tilltagna vridmomentet till att skicka iväg bilen ut ur kurvan utan att tappa tid även vid låga varvtal.

Vackra kurvor

Och väg S 62 bjuder på fantastiskt många vackra kurvor. Den dynamiska tekniken ombord jobbar heltid med att göra min stund i förarsätet optimal. Seriöst, varenda manöver jag gav mig på i de minst sagt hastigt uppkommande situationerna på vägen gick perfekt, till skillnad mot alla andra bilar på den här nivån som jag har testat.

McLaren MP4-12C, Porsche GT2 och Larmborghini LP570-4 – de är alla ett hot mot Ferrarin. Men 458:an tar ändå det hela ett steg längre än konkurrenterna.

Jag experimenterade lite med de högsta siffrorna på hastighetsmätaren.

Vid ett tillfälle under provturen kom jag till en raksträcka på ett par mil. Jag tryckte på och ökade farten. Den landade på 305 km/h, ganska nära bilen toppfart på 330 km/h. Ja, jag hade taket stängt under den här övningen och ljudnivån i Spidern var bara några decibel högre än hos Italian.

I de höga farterna är den sjätte växeln en ren dröm. Den slutar märkligt nog aldrig att dra. Ferrarin rusar förbi det vackra italienska landskapet och det blir glasklart för mig varför vi alla -känner som vi gör för dessa fantastiska maskiner från Maranello.

Fick testa launch control

På en annan raksträcka fick jag tillfälle att testa den launch control som Ferrari 458 är utrustad med. Vänsterfoten på bromsen. Ställ in bilen på ”race”. Se till att växellådan är inställd på manuell. Lägg i ettan med den högra paddeln – och tryck in knappen för launch control. Sen är det bara att trycka gasen i botten – och släppa bromspedalen. Bilen drar iväg med motorn skrikande på 9 000 varv.

När det sen bli dags att stanna griper keramiska bromsar in. De är standard på både Italia och Spider. De främre skivorna mäter 398 mm och de bakre 360 mm.

På väg S 62 – kanske världens mest bromskrävande väg – levererade de oändligt med bromskraft. En klapp på axeln till Ferrari som bestämde sig för att montera dessa som standard.

Om du inte har förstått det än, så hade jag gärna kört den här 458 Spidern 24 timmar i sträck. När Ferrari började ta upp beställningar på Ferrarin kastade sig över 500 personer i väg för att beställa varsitt exemplar. Och lyckliga dem! Jag är egentligen inte någon cabrioletgalning, men lita på mig nu: Köp en Spider med medföljande hardtop i stället för Italia kupén om du måste välja.

Om du nu inte måste välja utan har möjlighet att skaffa både en Spider och en Italia… Ja, då blir jag enormt avundsjuk.

 

Av: Matt Davis