Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Allt om bilar>Debatt

Publicerad 9 feb 2018 20:15

Är parkeringen för rörelsehindrade för alla?

Nina Jönsson och hennes dotter får parkera på skolans plats för rörelsehindrade, men ofta är den upptagen av bilar utan tillstånd.

Nina Jönsson och hennes dotter får parkera på skolans plats för rörelsehindrade, men ofta är den upptagen av bilar utan tillstånd.

1/3

Foto: PATRICK SÖRQUIST/PRIVAT

Nina Jönsson försöker få folk att respektera reglerna – och sina medmänniskor.

Nina Jönsson försöker få folk att respektera reglerna – och sina medmänniskor.

2/3

Foto: PRIVAT

Det är svårt att missförstå den här skylten.

Det är svårt att missförstå den här skylten.

3/3

Foto: PATRICK SÖRQUIST

”Parkering för rörelsehindrade. Mitt barn har ett tillstånd att stå där till skillnad från ditt barn som förmodligen kan springa i väg på två starka ben.”
Nina Jönsson skriver om människors brist på respekt för varandra.

Återigen kommer jag till min dotters skola, återigen möts jag av kaos. Kaos av bilar, elever, föräldrar och pedagoger.

Jag ska precis som alla föräldrar lämna mitt barn i skolan innan jag själv ska vidare till att lämna ytterligare ett barn och vidare mot arbete. I allas ögon, en helt vanlig mamma en tidig morgon.

Dock är min dotter ett barn som har fått tillstånd att utnyttja landets parkeringar för rörelsehindrade. Då man uppfyller kravet för detta, handlar det inte om lite hälta utan om grava fysiska funktionsnedsättningar som ska vara bestående en längre tid. Min dotter har en bestående kognitiv och fysisk funktionsnedsättning som gör att vi ansökt och fått beviljat ett parkeringstillstånd.

Det sårar därför mitt mammahjärta när jag ser föräldrar som inte har tillstånd att nyttja dessa platser. Problemet att det finns få parkeringsplatser ger inte dig rätt att ställa dig på utmärkta parkeringar för rörelsehindrade. ”Vi ska bara” lämna barnen på skolan, vilket ironiskt nog också är mitt uppdrag. Men skillnaden mellan mitt och ditt barn är att mitt barn har ett tillstånd att stå där till skillnad från ditt barn som förmodligen kan springa i väg på två starka ben.

Jag vet inte om jag blir mest arg eller mest ledsen över vårt individualistiska sätt att se på vår omgivning och på våra medmänniskor. Via sociala medier kommenterar vi gärna öppet och synligt föräldrars kamp mot Försäkringskassan och vi hashtaggar mer än gärna kampen för kvinnors rätt i samhället, vilket i och för sig är bra. Men tanken på att visa genom handling verkar vara knepigare.

Av ovanstående resonemang funderar jag på vart detta samhälle är på väg när mina medmänniskor inte ens kan respektera dessa enkla regler vad gäller parkering för rörelsehindrade. Jag ställer mig frågan: vart är detta samhälle på väg?

Nina Jönsson

Den här insändaren har tidigare publicerats i Smålandsposten 

LÄS ÄVEN: Övergångsställen tas bort – barnen ska gå över ändå