Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 6 feb 2006 11:15

Uppdaterad 9 feb 2006 15:03

Antisladd - livräddare i nöden

SNÖN YR MEN MED ESP INKOPPLAT GICK DET ABSOLUT INTE SÅ HÄR VILT TILL.

SNÖN YR MEN MED ESP INKOPPLAT GICK DET ABSOLUT INTE SÅ HÄR VILT TILL.

ORSA. Det här med ESP, antisladd, är inte kul alls.
Inte när man vill leka rally-äss på ett vinterstängt flygfält i decimeterdjup snö med isigt underlag.
Men ute i den hårda verkligheten på vägarna är funktionen en god livförsäkring.
- Antisladd är nästan lika effektivt på att rädda liv som bilbältet, framhåller Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall. Det är andra gången som jag får tillfälle att känna på antisladdsystemets förmåga under vild körning och skriver gärna under Tingvalls påstående. Nu är vi på flygfältet norr om Orsa i Dalarna med ett gäng Skodabilar och har den breda, drygt kilometerlånga start- och landningsbanan för oss själva. Skoda kallar det för ett ESP-seminarium. Baktanken är att vi, motorjournalisterna, ska förmedla budskapet att även minstingen i modellserien, Fabia, nu har antisladd som standard.

Lockar fram leklusten

Slalombanan lockar fram leklusten; hur härligt är det inte att sladda genom böjarna med snösprut!? Nej, inte alls - med antisladdfunktionen på. Motoreffekten närmast dör, hjulen bromsar individuellt och balanserar upp bilen. Tekniken tar kommandot över kött och blod och det enda människan i ett skarpt läge, i en verklig nödsituation, behöver tänka på är att styra rätt.

Hjulen låster sig inte

Skillnad, det, mot när man kopplar ur ESP:n. Helfestligt. Men så mycket utrymme för sladd har du förstås inte på väg med mötande trafik och stenbumlingar vid sidan om... I övningarna i Orsa ingick även broms- och undanmanövrar. Med ABS-bromsar - som nästan alla bilar har i dag - minskar inte bromssträckan på snö och is jämfört med den konventionella typen. Men hjulen låser sig inte, utan det går att styra sig ur ett krisläge. Vi grejade det galant i 90 km/tim, med eller utan ESP. Alltså: Om det skulle dyka upp en timmerbil i din väg, tryck hårt på bromspedalen och ratta - alltid finns det ett mjukare alternativ!

Så fungerar ESP

Vi säger antisladd eller ESP, vilket är den mest förekommande förkortningen av detta säkerhetssystem. Internationellt sammanfattas dessa med ESC, Electronic Stability Control - elektronisk stabilitetskontroll. Man skiljer på passivt och aktivt antisladdsystem.
    Det passiva kallas också för antispinn. Det ökar stabiliteten genom att enbart sänka motoreffekten vid hjulspinn så att fram- och bakhjul går lika fort.
      Det aktiva antisladdsystemet är mer sofistikerat. Här känner en gyro av bilens rörelser och jämför dem med hastighet, rattrörelser, sidokrafter med mera. Systemet går in när bilens framfart blir onormal. Och då sker följande: 1) En kontrollampa blinkar varnande, i vissa fall förstärks varningen med ljudsignal. 2) Farthållaren - om den varit tillslagen - stängs av. 3) Motoreffekten stryps. 4) Bromsar varje hjul individuellt. I vissa konstruktioner förekommer även styrhjälp. Mindre motstånd åt ena hållet hjälper föraren att ratta rätt.

      Räddar många liv

      Antisladdsystemen räddar liv, många liv. Enligt en undersökning av vägverket och Folksam i samarbete med tidningen Auto Motor och Sport kom man fram till följande om antisladdsystemen:
        De minskar risken för svåra olyckor på alla väglag med 25 procent.
          De minskar risken för svåra olyckor - inte minst vid omkörningar på regnvåta, isiga eller snöiga vägar - med 50 procent. - Om alla bilar vore utrustade med antisladd skulle vi sannolikt spara mellan 80 och 100 liv om året och mångfalt fler skulle slippa omfattande skador, hävdar Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall. Vägverket - och vi motorjournalister - har drivit en hård kampanj för att importörerna ska se till att nya bilar som säljs här ska antisladd som standard - eller åtminstone som tillval. I dag är 80 procent av alla sålda nya bilar antisladdsystem. Det kan ha bidragit till att under 2005 omkom 440 människor på vägarna, det lägsta talet sedan man började föra statistik över trafikoffer 1945.