Tyngdlyftaren Patricia Strenius tog två EM-guld som gravid: ”Kände mig stark”

Åtta veckor gamla Esther gnyr till då och då. Hennes mamma, Patricia Strenius, berättar att dottern låg i magen under EM i Tirana förra sommaren. Tyngdlyftaren tog två guld, i stöt och totalt i 76-kilosklassen.

– Jag var i vecka tio, tolv någonstans, och tänkte att om jag mår bra och det funkar så kör jag. Just då hade jag flyt – ibland behöver man banta eller äta mer för att passa in i sin viktklass, men det behövde jag inte göra fast jag var gravid. Hade jag behövt hålla på med vikten hade jag inte tävlat.

Kände du dig extra stark som gravid?
– I början gjorde jag inte det, jag mådde lite illa som man kan göra i början. Mellan vecka 15 och 25 kände jag mig både stark och stabil, men under EM fick jag ändå hålla ihop det lite för att fortsätta vara på en bra nivå. 

Det är en bedrift i sig att ta 130 kilo i stöt – att göra det som gravid är en ännu större bedrift. Patricia kammade hem två guldmedaljer i EM. Men efter det kändes det naturligt att avsluta karriären, berättar hon. 

Men hon slutade knappast träna för det. Hela graviditeten höll hon i gång – och i vecka 20 sprang hon ett maraton. Loppet var något hon tränat inför i nästan ett år och hon hade siktet inställt på att springa på 4 timmar och 20 minuter. Eftersom hon mådde så bra kändes det självklart att genomföra tävlingen, men som gravid var hon ändå nöjd att ”bara” ta sig runt.

Vad blev det för tid?
– Det blev 4,40 till slut!

Wow!
– Ja, det var ändå bra! Det är fascinerande, jag kan mycket om träning eftersom jag är kiropraktor och personlig tränare, men det här var något helt nytt för mig. Det händer så mycket grejer med kroppen som man inte kan påverka. Som gravid sprang jag till vecka 37. Jag tyckte det var värre att gå i en trappa och vardagsmotionera än att göra mina träningspass.

Som elitidrottat på högsta nivå krävs det väl mycket planering när man ska skaffa barn. Hade du längtat länge?
– Ja, det är alltid en konflikt som kvinna och elitidrottare. Mitt stora fokus var först OS 2020. Sedan blev det 2021. Det fanns med att jag skulle skaffa barn, men jag ville också se hur långt karriären kunde gå, om jag kunde uppnå de mål jag hade. 

Visst fanns det en oro för hur fertiliteten påverkats av ett idrottande där det krävts att hon gått mycket upp och ner i vikt, förklarar Patricia. Hon hade ställt in sig på att det kunde bli svårt, men så gick det ändå fort att bli gravid.

Även om det kändes bra att träna så fick jag ibland lite dåligt samvete. Var det okej för den där lilla som ligger i magen?

Som idrottskvinna är man väl van att ha kontroll över sin kropp, hur kändes det när magen växte?
– Det var en mental resa det också! Jag hade sett fram emot det och det var väldigt mysigt med en fin mage. Det jobbiga var att jag alltid var lite orolig, att det inte bara var mig själv som jag var ansvarig för. De tankarna slogs jag mycket med. Även om det kändes bra att träna så fick jag ibland lite dåligt samvete. Var det okej för den där lilla som ligger i magen? Så det tyckte jag var svårt. 

Hade du någon att bolla de där tankarna med?
– Ja, lite så, med både kolleger och barnmorskan. Och om det var någon gång jag blev väldigt trött, om jag jobbat mycket och tränat mycke, då fick jag backa. 

Hur mår du just nu?
– Jag mår bra tycker jag! Det rullar på, jag lär mig något nytt varje dag med Esther.

Får du sova på nätterna?
– Ja, men det får vi. För ett halvår sedan hade jag undrat vad som händer! Men nu, jag tycker att vi får jättebra sömn jämfört med vad många andra verkar få. 

Du var i en otrolig form i slutet av graviditeten! Var det självklart för dig att fortsätta träna länge?
– Ja, det var mer en förhoppning jag hade. Jag hoppades att jag skulle kunna träna och må bra och så. För det är ingenting man kan ta för givet. Oavsett hur vältränad man är innan så kan man få en graviditet som är kämpig. Men det var jätteskönt att det funkade så bra för mig, och att jag kunde träna hela vägen!

Dottern Esther har nu blivit åtta veckor och Patricia är föräldraledig fem dagar i veckan. Elitidrottandet har hon lagt på hyllan, men att hon kommer fortsätta träna är en sak som är säker, och två dagar i veckan jobbar hon som personlig tränare. Planen är att fortsätta jobba som kiropraktor. Som nybliven mamma följer vardagarna annars samma rutin. 

– Vi brukar gå upp runt åttatiden och sedan brukar vi försöka vara på gymmet klockan tio. Vi är där två timmar, sen käkar vi lunch och chillar och leker lite hemma och pysslar. På eftermiddagen tar vi en promenad. Vi gör samma sak varje dag. 

Hur du vill vara som mamma?
– Jag vill vara en aktiv förebild och kommer försöka ha med henne på så mycket som möjligt. Hon kommer att få växa upp med en mamma som kommit långt i idrotten, som gjort världskarriär. Det tror och hoppas jag att hon kommer tycka är häftigt! 

Patricia Strenius om förlossningen

Hur var det att föda barn? Blev förlossningen som du tänkt dig innan?
– Ja, det tycker jag. Jag hade läst på innan och försökt ha lite tankar om hur jag själv ville ha det. Jag försökte lita fullt på barnmorskorna. Men var rädd och orolig för att jag skulle få skador eller att det skulle bli fysiskt jobbigt efteråt. Men allt sådant gick bra.

Det var en perfekt liten tjej på 49 centimeter och 3241 gram som föddes kvart över fem på morgonen den 23 januari.

– Jag tyckte alla barnmorskor var fantastiska och tydligen var det mycket beläggning när jag födde, men det märkte vi inte av något alls. Så vackert jobbat av de som var där.

Hur var första mötet med Esther?
– Det var häftigt! Jag hade tänkt mycket på hur hon skulle se ut och låta. Sedan, det var ett magiskt ögonblick när jag fick se henne!

Känner du dig återhämtad i kroppen?
– Ja, det skulle jag verkligen säga. Jag har inte alls några större problem, utan det funkar jättebra. Jag försöker att ta det lite lugnt, för det är lätt att köra på.

Har du känt av den här klassiska babybluesen?
– Nej, det skulle jag inte säga. Men det blir mycket ensamtid, att man sitter hemma. Jag har fått må så bra och har inte känt att jag har behövt sova jättemycket, och då har jag kunnat känna mig lite bitter eller avundsjuk på sambon som kan vara ute och jobba och röra sig fritt på ett helt annat sätt. Vi har pratat om att vi ska introducera ersättning för att jag ska få lite mer rörelsefrihet.

Jag saknar faktiskt den där hårda spända magen

Vad är ditt bästa tips till gravida och nyförlösta som kanske är lite skraja för att gå till gymmet och träna?
– Det är lätt att säga att man inte ska vara rädd. Men ta hjälp av en PT till exempel, det kan lugna jättemycket. Så att man får lite stödben att stå på. Sedan: Lyssna på dig själv. Det man tycker känns bra är bra! Om går du på värsta passet där man hoppar och håller på och det känns bra, så är det inget dåligt med det. Man behöver inte vara rädd. Det är ofta det som skapar ännu mer stress. Kör på om det känns bra! 

Är det nåt du saknar med att vara gravid?
– Ja, jag saknar faktiskt den där hårda spända magen, nu när den har bytts ut mot en annan mage… Samtidigt är jag otroligt tacksam och det är skönt att få tillbaka sin egen kropp. Att kunna knyta sina skor.

Kände du dig snygg då?
– Ja, verkligen, jag tyckte det! 

Avslutningsvis, hur tänker du om framtiden? Finns det redan nu tankar på ett syskon till Esther?
– Ja, om det är fysiskt möjligt, då tänker vi det! Men det känns som om man aldrig kan räkna med något.

LÄS MER: Nicole Falciani om första mötet med dottern Siena: ”Tårarna bara rann”

LÄS MER: Artisten Sofia Jannok har blivit mamma: ”Han ska växa upp nära naturen”