Emelie Walles om förlossningen: ”Jag fick inte hålla i min son första dygnet”

Nu har det gått en månad sedan Emelie Walles, 39, födde sitt fjärde barn, genom ett planerat kejsarsnitt. Hon har tidigare gått igenom ett urakut kejsarsnitt, ett akut kejsarsnitt och ett planerat snitt.  

Hur kände du inför den fjärde förlossningen – då du hade tid för ett andra planerat snitt?
– Jag såg väldigt mycket fram emot förlossningen, detta skulle bli förlossningarnas förlossning. Jag ville ta revansch mot tidigare snitt där det varit panik och mycket tårar. Jag hade förberett mig mentalt och gjort ett förlossningsbrev med önskemål om hur snittet skulle vara och kände att jag hade läget under kontroll.

Blev förlossningen som du hoppades?
– Förlossningen gick bra, över förväntan trots att både jag och min man nyligen hade testat positivt för covid. Personalen var fantastisk och det var mitt första snitt utan panikkänslor fram tills att lilla Diego var ute, men efter det vände allt.

Vad hände?
– Jag låg kvar på operationsbordet och Diego kom aldrig tillbaka till mig, då detta var mitt fjärde snitt så märkte jag att det tog längre tid än vanligt och började fråga efter min son. Han var i ett annat rum och jag fick inte någon information om vad som hände. Tillslut fick jag panik av oron, vilket fick narkosläkaren att gå ut för att få information.  

Det visade sig att Diego hade problem med andningen och att personal från neonatalavdelningen var på plats för att få igång honom. 

– Tankarna snurrade och det var extremt jobbigt att inte veta hur det gick för min son, och att jag inte fick träffa honom. Jag bara låg och skrek och grät på operationsbordet, personalen gjorde allt för att jag skulle ta mig igenom allt som hände, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem. När jag var ihopsydd och klar fick jag reda på att jag inte skulle få träffa min son då heller eftersom han skulle ner till neonatalavdelningen. 

– Det var så surrealistiskt att föda men inte få träffa sitt barn, jag tittade ner på min mage som var tom och så var även min famn. Jag är fortfarande väldigt påverkad av den händelsen tyvärr. 

Anledningen till separationen var att Emelies och hennes man hade covid, och att det var mycket oklarheter kring hur situationen skulle hanteras. 

– Vi var inte smittsamma längre och vi hade inga symptom, men det tog ett helt dygn innan jag fick hålla min son i famnen. Det var magiskt och en stor lättnad att få återförenas. 

Hur var första tiden som nybliven fyrabarnsmamma?
– Väldigt bra, jag älskar att få barn och njuter av att vara mamma till ännu en liten. Men jag är såklart påverkad av lite sömn och att kroppen är som den är efter en förlossning. Men jag stressar inte och låter fjärde trimetern ha sin lilla gång.

”Det var så surrealistiskt att föda men inte få träffa sitt barn”

Hur går det med amningen?
– Den kom igång senare eftersom vi separerades, men den fungerar fint nu. 

Hur var mötet med syskonen?
– De stora pojkarna var väldigt förväntansfulla över att träffa Diego och var väldigt glad när vi kom hem. Alexia (familjens ettåring reds. anm.) visste vi inte alls hur hon skulle reagera, vi trodde att hon inte skulle bry sig eller riktigt förstå vad som hände men chockade oss alla med att lägga sig nära sin lillebror och klappa honom på huvudet. Hon som är väldigt busig och hårdhänt i vanliga fall blev väldigt lugn och mjuk. 

Hur känns det efter snittet?
– Det känns bra, jag kände mig snabbt rörlig och har inte mycket besvär med snittet.

Hur har återhämtningen varit den här gången jämfört med tidigare förlossningar?
– Det första snittet som var urakut och det andra som var akut hade jag längre återhämtning med, kroppen hade tagit mycket stryk efter långdragna förlossningar. Men med de två senaste som varit planerade har återhämtningen varit mycket enklare. Jag har varit uppe på benen efter bara nån timme och knappt någon smärta. 

Hur är det att ha fyra barn?
– Det absolut bästa är att få vara mamma till ännu ett barn, jag älskar att vara mamma och hade gärna haft tio barn, haha! Den största utmaningen är såklart att räcka till, att känna att man ser och hör varje barn tillräckligt mycket. Samvetet är något som ständigt flåsar i nacken... Jag har ofta tankar som ”Lekte vi tillräckligt länge nu, läste jag boken tillräckligt många gånger”. Men jag tror att vi mammor är dåliga på att känna oss tillräckliga och känner ofta dåligt samvete om vi är trötta en dag eller kanske inte orkade laga en super lunch... Jag jobbar mycket på att känna att det är okej att ta en dag hemma och servera snabbmakaroner med köttbullar ibland.

Jämför bebisbubblan den här gången, jämfört med den första – du är ju ruttad nu!
– Det är så stor skillnad, första gången kan man ju helt gå in i det. Man kan sitta och amma lugnt i soffan och kolla på serier, ligga kvar i sängen efter en jobbig natt. Man har inga direkta måsten som att laga mat, gå på lekplatser och lämna på skolan. Nu är man ständigt igång och de lugna dagarna är förbi, haha! 

Hur är det att renovera huset med en liten bebis?  
– Det är en utmaning, typiskt oss att göra allt på en och samma gång! Vi har faktiskt tagit mycket hjälp den här gången med de stora projekten så vi kunde flytta in och inte bo bland byggdam och skruvar. Vi har en del projekt kvar som utbyggnad, fönsterbyten men det tar vi när sömnen är lite bättre och jag känner mig mer återhämtad. 

Vad ser du fram emot?
– Livet i det stora hela, jag är väldigt tillfreds i nuet och försöker njuta av det. Jag har två år hemma med de minsta barnen nu som jag ska ta tillvara på, och är tacksam för att ha den möjligheten att vara så närvarande och delaktig i deras vardag.

LÄS ÄVEN: Emelie Walles: ”Att göra kejsarsnitt är långt ifrån den enkla vägen” 

LÄS ÄVEN: Har jag rätt att välja? 12 vanliga frågor och svar om kejsarsnitt