Frida, 25, födde på parkeringsplats – hann inte till förlossningen

Frida Jedselius, 25, sitter i bilen bredvid sin man Victor som kör mot förlossningen, en dryg timmes bilfärd bort. Klockan är strax över sex på onsdagsmorgonen och morgontrafiken är tät. 

Bara 1,5 timme tidigare har Frida vaknat av en tilltagande smärta och förstått att det är dags för deras andra barn att komma. Nu sitter de i bilen, och plötsligt övergår Fridas värkar till krystvärkar.
– Vi hann inte åka mer än 10 minuter innan jag kände att nu kommer hon snart. Jag blev lite panikslagen när jag insåg att vi inte skulle hinna in. Jag skrek till Victor att han skulle larma 112 och stanna bilen så fort som möjligt, säger Frida. 

En ambulans med barnmorska börjar köra mot paret från Örebro, där förlossningen ligger, och en ambulans börjar även köra mot paret från hemstaden Karlskoga, som fram till 2019 hade en egen förlossningsavdelning. 

Victor kör in bilen på närmsta parkeringsplats. När mama når Frida på telefon berättar hon att hon inte klarade av att sitta i bilen längre utan var tvungen att lägga sig ner.
– Jag kastade mig ut ur bilen på la mig på parkeringsplatsen. Jag låg liksom i vattenpölar med krystvärkar. Det såg nog väldigt dramatiskt ut. 

Samtidigt får Victor instruktioner på telefon: Såhär gör du för att förlösa ett barn. 

En tjej som är ute på morgonpromenad med sin hund ser paret, går fram och lånar ut sin jacka till Frida som ligger på marken i leriga vattenpölar. Strax därefter kommer ambulansen från Karlskoga som plockar upp Frida och kör i illfart mot Örebro, medan hennes man får åka efter i bilen. 

Fridas dotter föds i an ambulans bredvid motorvägen 

Ambulanserna möter sedan varandra längs vägen, och barnmorskan från den andra bilen kommer in till Frida. Hon säger direkt att det inte är någon idé att fortsätta köra till förlossningsavdelningen, för barnet kommer att födas nu.
Mannen Victor hinner ikapp. Och bara minuter senare föds Fridas dotter, i en ambulans på en parkeringsficka mellan Karlskoga och Örebro. 

Vad kände du och tänkte du mitt i det här?
– Först var jag skärrad och rädd... ”Ska min man behöva ta emot barnet? Var ska jag föda?” Men sen var det som att jag helt borta, fram tills sekunden hon kom ut. Då kunde jag liksom se klart igen. Här är jag, den här barnmorskan är här, och de här sjuksköterskorna. Jag hade stängt av innan. 

Nu har det gått 1,5 vecka sedan förlossningen. Hur mår du nu?
– Jag, vi alla, mår bra. Och jag är väldigt tacksam att allt gick så bra. Att SOS agerade fort, att förlossningen tog beslutet att skicka med en barnmorska i ambulansen. Och jag är också glad att jag har fött ett barn innan, annars hade jag nog inte kunnat läsa av signalerna eller förstått att nu är det dags.

Och hur mår din dotter?
– Lithéa mår jättebra! Allt gick bra! 

Lätt att fastna i ”tänk om”-tankar

 Hur går dina tankar kring händelsen nu?
– Först var vi bara tacksamma, det är först nu när det har lagt sig lite som man börjar förstå vad som har hänt, och att många andra ser allvarligt på det här. Jag har också lätt att fastna i ”tänk om”... Det är mycket vägarbeten på E18 nu och tänk om vi hade hunnit längre, eller fastnat i en bilkö, vad hade jag gjort då? Fött mitt på E18? Det är mycket tankar som snurrar, men vi pratar mycket med varandra.

Vad har ni fått för reaktioner?
– Jag gjorde en radiointervju med P4 Värmland  och har fått väldigt mycket stöd och många fina ord sedan dess. Sen är det ju så att jag vet att det finns andra ställen i Sverige som har längre till en förlossning än vi, men det ena behöver inte utesluta det andra. Alla ska ha rätt till en säker förlossning. 

Karlskoga förlossning stängde 2019 

Karlskogas förlossning stängde som sagt 2019 på grund av att patientsäkerheten för akutsjuka nyfödda barn inte kunde garanteras. Vad hade hänt för er om de fortfarande hade haft öppet, tror du?
– Då hade jag fött i en säng på förlossningen i stället för på en parkering. Det tar 12 minuter att köra till Karlskoga lasarett. Men vi har en timme till Örebro, och så vägarbete och rusningstrafik på det... 

Du gjorde också en efterlysning efter kvinnan som lånade ut sin jacka. Berätta, hur gick det?
– Ja, min man hade så dåligt samvete för att vi fick med oss hennes jacka. Vi hann liksom inte ta hennes namn eller telefonnummer eller så. Men vi hittade henne i en lokal Facebook-grupp, och jackan är nu återlämnad! Hon sa att hon ”Jackan kändes inte så viktig att få tillbaka, men att hon hade tänkt jättemycket på oss”. 

LÄS MER: 19 mammors berättelser från en förlossningsvård i kris
LÄS MER: mamas chefredaktör: ”Den största stunden i livet borde vara den tryggaste”