Trillingmamman Nadja: ”Jag är så tacksam”
”Jag har gått från att höra att jag inte kunde få barn till att få tre”, säger trebarnsmamman Nadja El Mouhib.
Hon är oändligt tacksam, men det har också varit en extremt tuff start med de för tidigt födda barnen. Läs den gripande berättelsen här.
Nadja El Mouhib vaknar till ett pipande ljud. Paniken slår till direkt. Hon rusar de få metrarna till sina barn. Den här gången är det sonen Kelian som har slutat andats och andningslarmet tjuter i lägenheten. Nadjas sambo Lambert vaknar, rusar dit och står nu redo med telefonen i handen, beredd att ringa 112. Nadja börjar återuppliva sitt barn. Hon trycker på Kelians fot, hårt. Ingenting händer. Den lilla kroppen ligger livlös, inkopplad till larmets sladdar. Hon trycker igen, hårdare. Ända tills sonen börjar skrika och andas. De behöver inte ringa den här gången.
Nadja El Mouhib
Ålder: 29.
Bor: Stockholm.
Familj: Partnern Lambert Rutaganda, 32, och trillingarna Kelian, Aaliyah och Lithea, 1,5 år.
Gör: Jobbar med våld i nära relationer, just nu föräldraledig.
Instagram: @nadiakenza
Sedan Nadja och Lambert kom hem från neonatalen med sina för tidigt födda trillingar Kelian, Aaliyah och Lithea uppskattar hon att de har ringt 112 runt hundra gånger. 25 gånger har personalen på SOS Alarm guidat dem att få sina tre barn att börja andas och på så sätt räddat deras liv.
– Jag vet inte hur vi överlevde den första tiden hemma, säger Nadja.
– Vi sov knappt. Barnen skrek. De fick infektioner, fick sondmatning, slutade andas. Det var fruktansvärt, den värsta tiden i mitt liv. Jag trodde jag skulle hamna på psyket.
Sociala medier har varit min dagbok. Jag har skrivit helt ofiltrerat om att jag har känt mig maktlös
Nadja är nog mer känd för de flesta som Nadia Kenza. Det är namnet hon använder på Instagram, där hon på ett ärligt sätt har delat med sig av graviditeten och livet med tre sjuka barn, vilket har lett till att hon idag har nära hundratjugotusen följare. Men att hon skulle vara influencer har hon svårt att identifiera sig med.
– Jag ser inte mig själv som influencer, trots att jag vet att jag egentligen är det, då jag influerar många. Jag har studerat juridik, fördjupat mig inom offentlig rätt och jobbar med våld i nära relationer. Fast just nu är jag föräldraledig. Instagram är en bonusgrej vid sidan av.
Plattformen har kommit att betyda mycket för Nadja.
– Sociala medier har varit min dagbok. Jag har skrivit helt ofiltrerat om att jag har känt mig maktlös, att allt har varit skit. Det var via Instagram vi fick frågan att vara med i Youtube-serien ”Vecka för vecka”, och sen dess har mitt konto fortsatt att växa. Instagram har varit min ventil och jag tror att det har varit min räddning i allt det här.
Så träffade Nadja och Lambert
När Nadja och trillingarna rullar in till fotograferingen på Elite Hotel i Stockholm kommer de i en dubbelvagn och en enkelvagn. Hennes bror Sami är med som backup. Barnen har likadana kläder på sig, det blir enklast så. Nadja köper tre av allt och namnmärker inget. Barnen är lugna och tysta, tittar sig nyfiket omkring.
Nadja är uppvuxen i Borlänge, i en stor familj. Hon är nummer tre äldst i en syskonskara om tolv. Hennes mamma är från Finland, hennes pappa från Marocko, och Nadja pratar bägge språken flytande.
Vilket språk pratar du med barnen?
– Jag pratar svenska, finska och marockanska. Aaliyah förstår mer marockanska och de andra två förstår mest finska. Skitrörigt!
Språket var också inledningen på Nadja och Lamberts relation. Han skrev till henne på Instagram och frågade: ”Pratar du finska eller svenska?”. De började chatta, och sedan dejta. Lambert, eller Lamberi som Nadja alltid säger, jobbar som managementkonsult och i början av deras relation flög han över henne till London eller den staden han jobbade i just då.
– Jag var i värsta sagovärlden. Det var så: kan det här verkligen hända!?
– ... Ja, och sen fick vi barn, skämtar Nadja rått.
Nadja har endometrios, vilket innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen i livmodern och ett vanligt symptom är att man har väldigt ont när man har mens. Hon har opererats för sin endometrios två gånger, när hon var 21 år och sen vid 24. Redan då fick hon höra att det skulle bli svårt för henne att bli mamma. Hon blev ledsen, men barn kändes långt bort, så hon la ingen större vikt vid det.
De sa att om jag ville bli mamma så behövde jag börja försöka nu, för mina äggstockar och min livmoder mådde inte bra.
Nu får Nadja kronisk livmoderinflammation och får äta flera antibiotikakurer. På en undersökning upptäcks det att Nadja även har pcos och pco, vilket innebär att hennes ägg inte utvecklas som de ska och att hon inte får ägglossning.
– De sa att om jag ville bli mamma så behövde jag börja försöka nu, för mina äggstockar och min livmoder mådde inte bra.
Hon är 26 år när hon får beskedet.
– Egentligen ville jag inte bli mamma då, jag ville bli mamma vid typ 35. Min karriär hade precis börjat, jag hade fått mitt första jobb och var nyförlovad. Jag kände att jag var precis där jag skulle vara i livet. Men jag ville inte förlora min chans att bli mamma och ångra mig i resten av livet. Så vi började försöka.
Nu följer månader av smärta. Hon får ta olika mediciner och hormonstimulerande för att försöka få ägglossning.
– Vi gick på undersökningar hela tiden för att se hur mina ägg såg ut. Men antingen blev äggen inte tillräckligt mogna eller så blev de övermogna och blev till blodfyllda cystor som sprack. Jag hade också fått cellförändringar. Till slut sa läkaren: det här kommer inte gå för dig.
– Vi frågade om vi kunde söka IVF, men det gick inte eftersom jag inte hade någon ägglossning. Och jag blev så dålig av behandlingen! Min kropp svullnade upp och jag hade jätteont. Det forsade blod när cystorna sprack. Till sist sa jag: ”Jag orkar inte mer. Jag skiter i det här. Jag blir inte mamma.”
Trillingbeskedet: ”Det var en chock”
För Nadja är det inte bara en sorg att inte bli mamma. Hon är också övertygad om att hennes kärlek Lambert kommer lämna henne om de inte kan få barn. Oavsett hur mycket han försöker övertyga henne att han vill vara med henne oavsett, så går det inte in. De slutar med behandlingarna och det bestäms att Nadja ska operera bort äggstockarna.
Kort därefter får Nadja ont igen, som en molande mensvärk. Hon tar ett graviditetstest. Det är negativt och hon slänger det i soptunnan. Men hoppet vill inte släppa. Och inte den molande värken heller. Några dagar senare tar hon ett nytt test: det är positivt.
Vid första ultraljudsundersökningen syns ingen graviditet. De får komma tillbaka två veckor senare, och nu syns det tydligt att hon är gravid.
– Och då fick jag titta på skärmen och såg två små prickar. Jag bara: ”Är det två där eller?”. Men det var för tidigt att säga. När vi kom tillbaka ytterligare två veckor senare sa läkaren: ”Det är tre”.
Hur var det att höra det?
– Det var en chock. Jag började skratta och gråta samtidigt. Lambert backade från ultraljudsskärmen, satte sig på stolen och sa inte ett ljud.
Tillbaka på hotellet och omslagsfotograferingen. Att få tre 1,5-åringar och en mamma att synas samtidigt i bild är inte det enklaste. Kelian vill gärna vara nära sin mamma hela tiden. Han är den som har genomgått flest undersökningar av barnen, vilket Nadja tror har lett till en rädsla för främlingar. ”Speciellt män. Han tror att de är läkare som ska ge honom sprutor”. Systrarna tultar omkring i rummet, hittar en pappmugg som båda vill leka med. Bråk uppstår och de drar varandra i håret. Lithea börjar gråta, och då börjar Aaliyah gråta eftersom hennes syster gråter – och då börjar även brorsan Kelian gråta. Nadja talar mjukt på marockanska till barnen, och tar in alla tre i sin famn. ”Lugn, andas, andas”.
En trillinggraviditet räknas som en högriskgraviditet eftersom det medför ökade risker för komplikationer, både för den gravida och för de väntade barnen. År 2022 skedde endast 13 trillingfödslar i Sverige. Nadja har hyperemesis under graviditeten, och kräks i stort sett hela tiden. Hon blir erbjuden fosterreduktion, alltså att avsluta hjärtaktiviteten på ett eller flera foster.
– Jag vägrade. Jag blev så upprörd och ledsen. Det skulle i så fall ha blivit Kelian, bebis 1, för att han låg längst ner.
20 personer i rummet när trillingarna föds med snitt
Redan i vecka 23 börjar Nadja känna av värkar. I vecka 27 blir hon inlagd, och börjar senare blöda. I vecka 32, i november 2021, föds trillingarna.
– Jag tror det var över tjugo personer i rummet. Folk från neo, läkare, undersköterskor, barnmorskan, de som skulle göra snittet... Jag var så rädd för snittet och fick panikångest när jag la mig på bordet, men jag ville inte ta lugnande ifall det skulle påverka barnen. Precis innan sa jag: ”Håll reda på vem som är bebis 1, 2 och 3 för det är så jag har koll på dem!” Och sen kom de.
Det var en helt magisk upplevelse. Jag bara grät och grät
– Det var en helt magisk upplevelse. Jag bara grät och grät. De kom och la varje barn vid min kind innan de gick i väg med dem.
Barnen väger 1,3 kilo och har, liksom många prematurer, problem med andningen. Från operationssalen där hon ligger hör Nadja hur larm piper och piper i akutrummet bredvid.
– Jag var omtumlad och lycklig, men samtidigt så rädd att barnen inte skulle överleva.
Men alla barn lever. De blir kvar på neonatalen i sex veckor innan de får åka hem.
– Det var misär att vara så länge på neo, men det var den bästa vården jag har träffat på i hela mitt liv. De som jobbar där är helt fantastiska. Största elogen till dem. Trots att det alltid var mycket oro och sorg, var det ändå en värld av hopp, kärlek och värme.
När de väl får komma hem tror Nadja att barnen är tillräckligt friska för att hon och Lambert ska kunna ta hand om den, men alla tre barnen får en infektion och mår inte bra. De får hemsjukvård några veckor, tills dess att barnen klarar sig utan sond. Sedan är det bara två slutkörda föräldrar och tre sjuka barn kvar i lägenheten. Ingen av deras familj eller släkt bor i Stockholm. Nadja beskriver tillvaron som totalt kaos. De ger mediciner, håller koll på syresättning och EKG – dygnet runt. Hon känner sig mer som omvårdnadspersonal än som nybliven mamma.
Ansöker om stöd i hemmet – men får avslag
I början av 2022 ansöker de om stöd i hemmet hos familjeenheten på Norrmalm Stadsförvaltning, men får avslag. De blir i stället erbjudna en familjebehandlare som ska komma och berätta hur de bättre kan avlasta varandra.
– Jag blev extremt provocerad. Jag låg på sjukhuset med Lithea, som hade fått blodförgiftning, när vi fick förslaget. Hur ska vi kunna avlasta varandra när vi inte ens är på samma ställe?
De pratar med kurator, bvc och bup-psykolog, och ber alla tre att ringa Socialtjänsten och säga att de behöver hjälp.
Jag gjorde till och med en orosanmälan på mig själv! Det enda jag ville var att någon kunde komma, bara en timme om dagen, så att vi kunde sova, duscha eller äta.
– Jag gjorde till och med en orosanmälan på mig själv! Det enda jag ville var att någon kunde komma, bara en timme om dagen, så att vi kunde sova, duscha eller äta. Eller åtminstone någon som kunde hjälpa oss att stimulera barnen när larmen gick, för vi hann inte med.
De överklagar beslutet till Förvaltningsrätten, men får avslag igen, baserat på de särskilda regler i föräldraförsäkringen som ger flerbarnsföräldrar utökade möjligheter att vara hemma tillsammans en längre tid.
Hur var det att få det beskedet?
– Jag har aldrig känt mig så sviken, arg och ledsen på samma gång. För någonstans hade jag ett sånt stort förtroende till vårt samhälle. Jag var så säker på att vi skulle få hjälp. Jag har fortfarande svårt att komma över det. Jag tackar gudarna att jag fortfarande står på fötterna. Jag är glad att alla mina barn lever och att vi härdade ut.
Så får de livet att fungera med trillingar
Nu har trillingarna hunnit bli 1,5 år och vardagarna består av rutiner, rutiner och rutiner. Lambert brukar ta morgnarna, och när han går till jobbet tar Nadja över, ger barnen frukost och mediciner. Mellan 10:30-12:30 sover de, och när de vaknar byter Nadja till kläder, ger mat och mediciner igen. Och byter blöjor så klart, det kan gå åt ett paket blöjor om dagen. På eftermiddagen brukar hon försöka ta sig ut, och tar då två barn i dubbelvagn och en i bärsele. Om alla springer åt olika håll springer Nadja efter en, vilket gör att de andra två springer efter henne. Kvällarna består av mat, mediciner och en läggningsrutin som de har kämpat för att få att funka.
– I början nattade vi dem genom att bära och vagga men det var ohållbart. Så nu lägger vi dem i varsin säng, säger god natt, sätter på White noise och går ut ur rummet. Och oftast somnar de! På natten brukar Aaliyah klättra över till Kelians säng, särskilt om han är sjuk. Deras band är så starkt. De älskar varandra mer än de älskar oss!
Så fint! Hur mår barnen nu?
– Aaliyah mår bra i dag. Lithea har fortfarande krupp och problem med andningsvägarna, men svarar bra på medicinerna. Kelian mår inte bra. Han får fortfarande andningsuppehåll, hostar så mycket att han kräks och får indragningar så att man ser revbenen. Han går på regelbundna undersökningar och kontroller, men de vet inte vad som är fel.
– Vi har ansökt om förskoleplats för alla tre nu till hösten, men om inte Kelian blir bättre vet jag inte om det kommer gå.
Trots allt hon och Lambert har varit igenom har Nadja nära till skratt och skämtar mycket under intervjun. På plåtningen leker och gosar hon med barnen. Hon berättar att hon har jobbat mycket med acceptans och tacksamhet.
Jag vill kunna vakna på morgonen, lämna mina barn på förskolan, gå till ett jobb, hämta dem, göra något mysigt på kvällen och sen sova. Då lovar jag dig att skulle vara den lyckligaste kvinnan på jorden
– Jag tror inte någon förstår hur tacksam jag är. Jag har gått från att höra att jag inte kunde få barn till att få tre. Mina barn är sjuka, men de lever! När de skriker blir jag glad, för det betyder att de inte ligger sjuka i en säng. Jag har redan levt genom det värsta, och när man har gjort det blir allt annat bagateller. Vi bor i en jättefin lägenhet, jag har tre fantastiska barn, jag har en fantastisk partner och pappa till mina barn.
– Sen försöker jag också tänka på att mitt liv är mer än det här. Jag är så mycket mer än bara en mamma till sjuka barn. Jag älskar att spela fotboll, jag älskar mode och hudvård, jag gillar att dricka vin, att träffa kompisar. Men den Nadja får inte plats nu. Hon kan inte existera. Men jag vet att hon finns kvar.
Vad drömmer du om i framtiden?
– Jag vill plugga vidare. Jag vill börja jobba med organiserad brottslighet och plugga kriminologi. Jag vill köpa ett lantställe eller radhus. Men mest drömmer jag om att ha ett normalt familjeliv.
– Jag vill kunna vakna på morgonen, lämna mina barn på förskolan, gå till ett jobb, hämta dem, göra något mysigt på kvällen och sen sova. Då lovar jag dig att jag skulle vara den lyckligaste kvinnan på jorden, för det skulle betyda att alla mina barn är friska. En vanlig vardag är min högsta önskan. Jag hade inte krävt någonting annat av livet än det.
Anders Forsberg, socialtjänstchef vid Norrmalms stadsdelsförvaltning, svarar på kritiken:
– Det är en krävande uppgift att få trillingar och än mer om de har särskilda behov av sjukvård och extra uppmärksamhet hemma.
– Socialtjänstens bedömningar grundar sig på utredning om en enskild individ eller familj kan tillgodose sina behov med de resurser som familjen har. Om bedömning är att familjen har tillräckliga möjligheter att klara sin situation med hjälp utifrån sina resurser så ska vi inte bevilja bistånd enligt socialtjänstlagen.
– När man får trillingar får man också utökade möjligheter att båda föräldrarna kan vara hemma under en längre tid än om man får ett barn. Vid ett överklagande prövar förvaltningsrätten om socialtjänsten gjort en bedömning enligt socialtjänstlagen.
Fakta trillingar
Trillingar är resultatet av antingen tre separata ägg eller en kombination av ett enäggigt tvillingpar samt ett extra foster. Frekvensen i Sverige är cirka 1 på 5 000 förlossningar. Under 2022 skedde 13 trillingfödslar i Sverige.
En trillinggraviditet ökar riskerna för komplikationer för den gravida kvinnan och de väntande barnen. Därför går den som väntar trillingar på extra kontroller under graviditeten. I genomsnitt föds trillingar i graviditetsvecka 32–33.
De föräldrar som får trillingar har 2023 tillsammans rätt till totalt 840 dagars föräldrapenning, 660 på föräldrapenningnivå och 180 på lägstanivå.
(För jämförelse har de som får ett barn rätt till totalt 480 dagar.)
Källa: Janusinfo, SCB, Medscinet.com, Försäkringskassan.
Fotograf Hannah Hedin
Stylist Annika Norman
Hår och makeup Martin Sundqvist
Tack till Elite Hotel Carolina Tower
LÄS MER: Nyblivna trillingmamman Nadia, 28: "Jag önskar att man hade extra händer"
LÄS MER: Så är det att få tre bebisar på samma gång – trillingmammorna Bea och Assma berättar
LÄS MER: Emma storgrät efter trillingbeskedet: ”Panik och rädsla”
