Trebarnsmamman Andrea: ”Jag blev helt slut av semestern”
Småbarnsmamman Andrea Waldgrave drömde om en avkopplande solsemester med barnen Tom, 5, Viola, 3, ettåriga Lilian och maken Kim, 35. Och visst blev semestern ett minne för livet – men kanske inte på det sättet hon hoppats på:
– Nu några dagar senare när jag återhämtat mig kan jag se de fina stunderna också, skriver hon i en läsarkrönika.
För mig betyder ordet semester avkoppling och lugn, ett avbrott från vardagens spinnande hjul. Eller, det var i alla fall betydelsen innan jag började resa med barn.
Andrea Waldgrave
Ålder: 34
Familj: Kim 35, Tom 5, Viola 3 & Lilian 1
Gör: Community manager & egen företagare
Instagram: @andreawaldgrave
Bor: Stockholm
Vi kom nyligen hem från en vecka i solen och dagarna var minst sagt minnesvärda - bara inte på det sättet jag hoppats på. I mina soliga fantasier hade jag föreställt mig barnen sött plaskandes i poolen dagarna långa, springandes i vågorna hand i hand medan ”Here comes the sun” spelades i bakgrunden och långa kvällar med min man på balkongen. Vad jag i stället fick var övertrötta, hangry barn med utbrott som avlöste varandra och messed up mat- och sovscheman vilket ledde till ett fullkomligt kaos.
Innan vi ens kom hemifrån var jag utbränd av att packa till fem personer
Låt mig ta det från början. Jag hade noga valt ut ett hotell som skulle vara så stort att vi skulle kunna gå runt och upptäcka nya saker hela veckan. Jag hade scoutat pooler, lekplats, vattenland, närhet till shopping, avstånd till motorväg, ja men allt. Innan vi ens kom hemifrån var jag utbränd av att packa till fem personer. Tumultet på Arlanda gjorde inte heller avfärden friktionsfri. Men när jag klev av planet och kände värmen och solens strålar blev jag lycklig!
Så kommer vi till palatset som utlovar precis allt och lite till. Vi uppgraderar till en familjesvit och WOW vilken svit! Men sedan går det utför likt en svart backe i Alperna. Hotellet må vara spektakulärt vackert men också spektakulärt dåligt med mat, igensatta toaletter och ickefungerande AC. Under de första två nätterna bytte vi rum tre gånger för att AC:n inte fungerade. Ingen av oss fick någon sömn i värmen. Till slut säger resebyrån att vi får flytta till ett annat hotell.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag valde båda, mamma har tappat det, bevittna magin! Nu var det officiellt: resan var en katastrof.
”Jag behöver semester från vår semester”
Vi kom till ett nytt hotell som skulle vara likvärdig, och det var fint, men vi fem hade bara ett rum vilket innebar att alla behövde gå och lägga sig samtidigt. Det fanns bara en garderob med häng - så ni kan säkert föreställa er röran med alla våra grejer? Hotellet låg precis vid motorvägen, det fanns ingen lekplats eller vattenpark och det var fyra kilometer till närmsta affär. Men AC:n fungerade!
Vi andades i fyrkant och fortsatte semestern. Vi delade upp oss och släckte bränder likt jourhavande brandkår. Jag smörjde och smörjde, klädde på och klädde av, roddade mellis och mat. På kvällarna var vi fullständigt utslitna.
Här började jag inse att detta är exakt samma cirkus som hemma - fast värre - för här är insatserna mycket högre på grund av all tid och pengar som investerats. Varför har vi inte den bästa tiden någonsin? Att semestra med småbarn innebär egentligen bara att spendera a shitload med pengar för att hantera det jag gör hemma gratis. Och där har jag mina egna saker.
Borde vi inte känna oss avslappnade när vi kommer hem?
På väg hem från semestern kändes det som att jag sprungit 78 maratonlopp. I taxin hem kunde jag inte hålla ihop längre. Jag vände mig mot min man och sa ”jag är så besviken” medan tårarna rullade hejdlöst. ”Borde vi inte känna oss avslappnade när vi kommer hem? Jag behöver semester från vår semester. Och terapi.”
Nu, några dagar senare, kan jag se de fina stunderna också. Lyckan i barnens ögon när de hoppade i poolen. Syskonkärleken som växte av att de fick tid och möjlighet att göra nya, spännande saker tillsammans. Kärleken till min man som växte av att se honom bada, bada och bada med barnen och hur han gjorde allt för att vi skulle vara glada och ha det bra.
Nåväl, jag har kommit att acceptera att kaos bara är ett faktum när man reser med barn - våra barn. Visst, det råder ingen brist på förödelse och tappade förstånd på dessa resor, men om alla kommer tillbaka levande och ingen behöver lösas ut ur fängelset, kommer jag att kalla det en vinst. Det visar sig att att skapa bestående minnen med familjen är värt prislappen för att resa med vilda barn. Så jag antar att det betyder att jag kommer att boka en resa till oss snart igen.
LÄS OCKSÅ: Hur lång ledighet behöver barn?
LÄS MER: 21 saker att göra med barnen i sommar – som är nästan helt gratis