Sumeya Ata kände inte igen sig i bilden av en kvinna med bröstcancer och vill gå ut med sin berättelse för att visa hur viktigt det är att undersöka sig själv. Foto: Miitta Kämäräinen

Sumeya fick bröstancer vid 40: ”Hade aldrig sett en svart canceröverlevare”

Det tvåbarnsmamman Sumeya Ata trodde var mjölkstockning visade sig vara bröstcancer – något hon aldrig föreställt sig skulle hända henne. Var det inte bara något som drabbade vita kvinnor i 55-årsåldern? 

I dag är hon cancerfri, med en livsglädje starkare än någonsin – och vill förmedla att sjukdomen inte bryr sig om vare sig ålder, hudfärg eller ursprung.

Det började så som det oftast gör: tvåbarnsmamman Sumeya upptäckte en knöl i sitt ena bröst. Men eftersom hon då ammade sin ettåriga son tänkte hon att det säkert inte var något att oroa sig över – kanske en igentäppt mjölkkörtel som krånglade. 

En tid senare la hon dock märke till att knölen var kvar – och den gjorde inte heller ont som en mjölkstockning brukar göra. Det var i början av 2021 och Sumeya skulle precis fylla 40 – därför tänkte hon att hon lika gärna kunde vänta in den kallelse till bröstcancerscreening som brukar dyka upp direkt efter 40-årsdagen. Men veckorna gick och ingen kallelse kom. 

– Då berättade en vän att alla kallelser hade stoppats på grund av pandemin. Man fick själv söka sig till vården om man kände en knöl. Så jag slängde mig på telefonen och som tur är tog de mig på allvar på vårdcentralen. Jag fick en tid redan nästa dag, berättar Sumeya.

SUMEYA ATA

Ålder: 41 år
Familj: Maken Karim, 39, en dotter, 5 år, och en son, 3 år
Bor: Farsta utanför Stockholm
Gör: Egenföretagare och jobbar ideellt med ett kvinnokooperativ i Senegal, instagram: @sambatainterior 

Läkaren som Sumeya fick träffa försökte lugna henne och maken Karim, som tagit ledigt från jobbet för att följa med. Det kunde finnas flera tänkbara förklaringar till knölen, förutom bröstcancer, förklarade hon. Kanske berodde det ändå på amningen eller en förkalkning i bröstet.

– Läkaren var väldigt lugn, men jag fick för första gången en iskall känsla i hela kroppen. Jag tänkte att ”nu har min historia börjat”, säger Sumeya.

Ovissheten var det värsta 

Efter besöket på vårdcentralen följde en mammografiundersökning och sedan ett ultraljud. 

– Mitt högra bröst gick väldigt snabbt, men vänstra bröstet tog mycket längre tid. De klickade och klickade, fotade och fotade. Jag tittade på läkaren, men han verkade inte vilja ha ögonkontakt. Utan att fästa blicken på mig sa han att vi skulle ta en biopsi på en gång. Där och då förstod jag – jag kommer få veta att jag har bröstcancer, säger hon.

Cancerresan har fått Sumeya att omvärdera sitt liv och sätta sina nära och kära främst. Foto: Miitta Kämäräinen

De tio dagar som passerade mellan mammografin och det slutliga bröstcancerbeskedet beskriver Sumeya som den värsta perioden i sitt liv. Hon pendlade mellan hopp och förtvivlan och ovissheten var så tärande att beskedet nästan blev en lättnad.

– Vi är inte skapta för att leva i ovisshet. Jag har pratat med många andra som säger samma sak – det känns bättre att veta, så att man kan gå vidare med nästa steg, säger hon.

Samtidigt blev hon chockad över att just hon hade drabbats. Bröstcancer är något hon tidigare förknippat med vita kvinnor över 55 år – eftersom det är sådana bröstcancerfall hon läst om och sett på tunnelbaneaffischer och bröstcancergalor. Som svart, muslimsk kvinna i 40-årsåldern – vilket räknas som ungt i bröstcancersammanhang – fick hon svårt att ta in att just hon hade drabbats.

Vi människor vill gärna hitta förklaringar till varför man själv inte kan drabbas – ser man inte någon som ser ut som en själv eller är i samma ålder är det lätt att tänka att ”detta händer inte mig”.

Det är också den främsta anledningen till att Sumeya nu vill gå ut med sin berättelse – för att förmedla en bredare bild av vem som kan insjukna i bröstcancer.

– Jag insåg att jag aldrig sett en svart canceröverlevare, speciellt inte bröstcancer. Vi människor vill gärna hitta förklaringar till varför man själv inte kan drabbas – ser man inte någon som ser ut som en själv eller är i samma ålder är det lätt att tänka att ”detta händer inte mig”. Jag vill med min historia berätta att canceröverlevare finns i alla åldrar och etniciteter. Om det kan få fler unga kvinnor att undersöka sig själva eller gå på sina kallelser så kanske det räddar någons liv, berättar Sumeya.

Hela familjen drabbas när en får cancer

Tiden efter beskedet var utmanande för hela familjen. Sonen var för liten för att förstå, men hur berättar man för sin dotter, som då var nästan fyra år, att mamma har cancer?

– Det var ett av de tyngsta samtal jag haft i mitt liv. Vad säger man – och vad säger man inte? Man vill ju alltid skydda sina barn. Vi hade fått en illustrerad bok från bröstmottagningen, så vi läste igenom den och förklarade vad som skulle hända. ”Mamma har ont i tutten och ska få medicin som man blir väldigt trött av. Jag kommer vara med så mycket jag orkar, men kommer behöva sova lite mer än vanligt”.

Hela familjen drabbades hårt av cancerbeskedet, även om maken och dottern försökte hålla masken inför Sumeya. Foto: Miitta Kämäräinen

Samtidigt gjorde sig Sumeya redo för sitt livs tuffaste kamp, med cellgifter, operation och strålningsbehandling.

– Min läkare som gav mig beskedet sa: ”Du har goda prognoser, men detta kommer bli ditt livs maraton”. I fyra och en halv månad kämpade jag för min överlevnad, berättar hon.

Sumeya beskriver hur dottern tyckte att det var läskigt när håret föll av och mamma inte såg ut som sig själv längre. 

– Barn förstår ju inte att det kommer växa tillbaka. Samtidigt ville hon skydda mig från sina känslor. Hon försökte trösta mig fast jag vet att hon var rädd: ”Du är jättefin, mamma”.

SÅ UNDERSÖKER DU DINA BRÖST

1. Ställ dig framför en spegel, placera armarna bakom nacken och granska formen på dina bröst. Ser bröstvårtorna ut som vanligt och har brösten sin vanliga storlek och form?
2. Känn igenom brösten efter knölar och andra förhårdnader. Undersök bröstet med motstående sidas hand och känn igenom det med raka fingrar och små cirkelrörelser. Undersök även armhålan.
4. Avsluta med att undersöka brösten i liggande ställning med ena handen under huvudet.


Källa: Bröstcancerförbundet 

Maken Karim har också i efterhand berättat att han mådde sämre under behandlingen än vad han ville visa.

– Det var en tuff period för honom. När det gäller cancer i familjen så är det en person som får diagnosen, men alla blir drabbade. Han oroade sig över om jag skulle överleva eller om han skulle bli änkling och ensam med barnen. Samtidigt kände han att han behövde vara stark för min skull – och tyckte att det ju inte var honom det var synd om. Han ville inte belasta mig med det han bar på, utan försökte hålla ihop och gick sedan i väg och grät i sin ensamhet, berättar Sumeya.

Ibland känner jag nästan en tacksamhet över att jag varit med om detta, för den här resan har gett mig insikter som fått mig att omvärdera mitt liv

Känner en tacksamhet över livet

Men trots den tunga tid som ligger bakom henne vill Sumeya lyfta fram att hon i dag mår bra, kanske till och med bättre än innan cancern. Rent fysiskt lider hon fortfarande av en del krämpor till följd av behandlingarna och måste hushålla med sin energi för att orka med vardagen. Men mentalt har hon fått en starkare uppskattning för livet.

– I dag känner jag en sådan livsglädje. Jag vill gärna förmedla att när man väl tagit sig till andra sidan tunneln kan livet faktiskt bli bättre. Ibland känner jag nästan en tacksamhet över att jag varit med om detta, för den här resan har gett mig insikter som fått mig att omvärdera mitt liv, säger hon.

Sumeya lever fortfarande med tuffa biverkningar från behandlingarna, men känner ändå en stark livsglädje och tacksamhet. Foto: Miitta Kämäräinen

 

Tidigare kunde Sumeya lägga energi på saker hon i dag tycker är helt oviktiga, berättar hon.

– När något sådant här händer är det mycket som faller undan. Jag har insett att det som betyder något är att vårda relationerna till de nära och kära. Jag vill leva för att hjälpa andra, det är då man mår som bäst. Jag har engagerat mig mer i vårt familjeföretag och jobbar med att hjälpa kvinnor i Afrika. I dag njuter jag av mitt liv och saker som jag tidigare tog för givet – som att kunna använda alla mina sinnen och känna smaker och dofter.

Även om det är några år kvar innan hon blir friskförklarad känner Sumeya hopp om att få leva ett långt och friskt liv.

– Oron finns alltid där, men samtidigt har jag tillit till att det kommer att gå bra. Och jag känner att det är ännu viktigare att ta tillvara på den tid jag har och leva livet fullt ut. Det har blivit så tydligt att liv och död är något som kan förändras över en natt, säger hon.

 

LÄS OCKSÅ: Den aggressiva bröstcancern gjorde Jenny steril – födde mirakelbebis

LÄS OCKSÅ: Carina Bergs läskiga upptäckt i ena bröstet: ”Sån ångest”