Deckarförfattaren Sofie Sarenbrant har precis släppt sin första barnbok, ”En vän för livet”. Foto: Instagram/Sofie Sarenbrant/Linda Gabor

Sofie Sarenbrant: Min dotter fick mig att börja rida igen

Deckarstjärnan Sofie Sarenbrant har precis släppt sin första barnbok, ”En vän för livet”, om hästtokiga Mira. För mama berättar hon om hur hon kombinerar föräldraskapet med författarskapet – och hur hon, med sin dotters hjälp, återupptäckte sin kärlek till hästarna.

Författaren Sofie Sarenbrant konstaterar att hon måste ha varit ”dum i huvudet”. Det finns ingen annan rimlig förklaring till varför hon som tonåring la ner sin dröm om ett liv med hästar. 

Men 19 år senare gjorde hästarna lyckligtvis entré på nytt i hennes liv, när hennes då sexåriga dotter ville börja på ridskola.

– Jag tänkte ”absolut, jag följer med och leder hästen, det blir jättekul”. Sen tog det inte mer än några månader innan jag började snegla på de stora hästarna och snart var det dags att sätta på sig ridhjälmen och ridstövlarna igen, berättar Sofie Sarenbrant för mama.

SOFIE SARENBRANT

Ålder: 44 år

Familj: Maken Tommy, 51, och två döttrar 15 och 18 år

Bor: Bromma
Gör: Författare
Aktuell: Med barnboken ”En vän för livet”, som riktar sig till 9-12-åringar

I dag har Sofie en egen häst, Jeddan, och stallet har fått en självklar plats i hennes liv. Det är också en av huvudmiljöerna i hennes nya bok ”En vän för livet” – den första barnboken för Sofie Sarenbrant, som främst gjort sig känd som deckarförfattare.

Hur har det varit att kombinera författarskap med familjeliv?

– Fördelen är att jag har varit fri att disponera min tid. Sen det kan ju vara på både gott och ont att alltid ha möjligheten att flytta på saker – det blir rörigt ibland. Men det är en ynnest att kunna sitta hemma och jobba och jag har kunnat sätta mina barn främst – även om jag ibland slagit knut på mig själv för att lyckas. 

https://www.instagram.com/p/Ca1R1IOKPmj/

Dina döttrar är i dag 15 och 18 år. Är det några särskilda faser som varit extra utmanande?

– Alla 18 år har varit ganska utmanande, tycker jag. Man tänker inte så mycket på det när man är mitt i någonting, men i efterhand kan man tänka att ”där var det väldigt intensivt”. Mina barn har aldrig gillat att sova. När jag nyligen hade blivit tvåbarnsmamma och barnen sov om varandra – aldrig samtidigt, varken på dagen eller på natten – då var det tufft. Det kändes som att jag höll på att bli galen av sömnbristen. Men samtidigt är det i sådana stunder jag kommer på bra idéer till deckare. När jag känner att jag håller på att bli knäpp, då spinner min fantasi i gång och kommer på spännande intriger.

Sofie Sarenbrant: Vill ge hopp åt barn som kämpar

När Sofie Sarenbrant nu skulle skriva sin första barnbok ville hon skriva den typ av bok som fick henne själv att älska läsandet som barn – de där klassikerna med röda bokryggar. Huvudpersonen är 13-åriga Mira, som känner sig utanför i skolan, men kan vara sig själv hos hästarna. När stallets finaste ponny Månen blir skadad får Mira chansen att pyssla om honom – och ett starkt band växer fram.

Jag har stått och borrat in näsan och gråtit i en hästman många gånger i mitt liv

– Ridning kan vara så fokuserat på prestation. Så är det inte i den här boken. Jag ville i stället uppmärksamma en person som kämpar på i det tysta och vinner hästens hjärta. Jag vill ge hopp och tröst åt barn som känner igen sig i Mira – som har svårt med det sociala och kämpigt på alla plan, säger hon.

Hästar är nämligen experter på att ge tröst när man har det jobbigt i livet, menar Sofie.

– Min häst är min bästa terapeut. Han håller med mig om allt! Jag har stått och borrat in näsan och gråtit i en hästman många gånger i mitt liv, säger hon.

Sofie Sarenbrant har hittat tillbaka till hästlivet, genom sin dotter. Foto: Linda Gabor

Du skrev din första bok Vecka 36 när du var mammaledig. Har du några tips till andra skrivsugna mammor?

– När jag var gravid med mitt första barn fick jag idén att skriva om en höggravid kvinna som försvinner. Jag tyckte att det var hårresande och obehagligt – det är ju då egentligen två personer som försvinner. Sen skrev jag lite mer under själva föräldraledigheten, för att skapa spänning i mitt liv mellan blöjbytena. Jag tog fem minuter här och där och passade på att skriva i stället för att sitta med mobilen eller se en tv-serie. Jag tror det är bra att göra så snarare än att tänka att ”om fem månader ska jag sitta och skriva en hel helg”.

Jag skrev under föräldraledigheten för att skapa spänning mellan blöjbytena

Men visst var det väl något i den stilen du och Carina Bergfeldt gjorde när ni skrev er kommande roman, Födelsedagen?

– Ja, jag och Carina åkte i väg till Grekland i en vecka – utan att ha någon aning om ifall vi kunde skriva ihop överhuvudtaget. Vi tänkte att i värsta fall får vi en vecka vid poolen med varsin drink – det hade inte varit så tokigt det heller! Men det blev en bok, som kommer nästa höst.

Barnboksdebuten ”En vän för livet” är planerad att bli en bokserie som fått titeln ”Mira & Månen”. Foto: Bookmark/Magnus Ragnvid

Hur var det att skriva ihop med någon när man är van att sitta själv?

– Det är lite som att ha delad vårdnad om ett barn, efter en lycklig skilsmässa där båda vill det bästa för det lilla barnet - eller bokprojektet, då. Vi är superengagerade båda två och är prestigelösa: om den andra har en bättre idé än en själv så kör vi på det. Det bästa är att jag kan gå och lägga mig på kvällen och nästa morgon har det hänt en massa med boken, för att Carina suttit och skrivit medan jag har sovit. Så är det verkligen inte när man skriver själv!

LÄS OCKSÅ: Nu ryter Carina Bergfeldt ifrån efter mammakritiken

LÄS OCKSÅ: Sara Wimmercranz om dramatiska förlossningen: ”Kommer behöva föda i stugan inför barnen”