Skådespelaren Frida Farrell drabbades av svår förlossningsdepression: ”Mörk spiral”

I höst ser vi Frida Farrell, 45, och hennes femåriga dotter Mia Rose i den populära polisserien ”Tunna blå linjen”, när säsong 2 har premiär. Det var när Frida satt i sminket filmteamet berättade att barnet som skulle spela hennes dotter i serien blivit sjuk. Kunde kanske Mia Rose rycka in?
– Hon var väldigt duktig under inspelningen och Per Lasson (som spelar polisbefälet Jesse, reds anm), som var den polisen som skulle ”hitta och undersöka” henne, var fantastisk, berättar Frida.

Sin egen skådespelardebut gjorde Frida som tonåring i Bo Widerbergs film ”Lust och fägring stor”, men det var inte förrän hon som 28-åring flyttade till Los Angeles som karriären tog fart. Där medverkade hon bland annat i kriminalserien ”Bones” och i flera långfilmer. I filmen ”Apartment 407” spelar hon sig själv – en ung kvinna som blir inlåst, drogad och våldtagen av flera män. Mer om det senare. 

Mitt i karriären hade Frida inte en tanke på barn. Vid 39 tyckte hennes egen mamma att det var dags, och tjatade om att hon åtminstone skulle frysa in sina ägg. Till slut bokade hon en tid på en klinik i Beverly Hills – bara för att där få beskedet att hon redan var gravid. Frida Farrell trodde först det var ett skämt, och ville inte alls ha barn just då. Hon var ju inte tillsammans med pappan och tänkte att ett barn inte skulle fungera med hennes karriär. Ändå gjorde hon ett KUB-test när hon kallades – och när de ringde från kliniken och berättade att hon väntade en frisk liten flicka försvann alla tvivel.
– Hela mitt liv förändrades med det samtalet. Så nu är det hon och jag.

Att vara nybliven och ensamstående mamma i Hollywood var inte lätt, förklarar hon. I parkerna finns inga mammor som går runt med sina barnvagnar, bara spansktalande nannies.
– Så jag gick med i en mammagrupp. Det var väldigt seriöst och ganska dyrt och med en barn- och familjepsykolog som lärare. Men det var ju bara en gång i veckan – jag levde för den timmen!

Här i Sverige kan man ha ett jobb även om man har barn

Nu bor Frida i Malmö sedan sommaren 2021. Under alla år i USA längtade hon tillbaka, och när hennes egen film ”Apartment 407” skulle släppas i Sverige åkte hon hit tillsammans med dottern. Planen var att de skulle stanna ett par veckor, men när spridningen av coronaviruset tog fart igen i LA bestämde hon sig för att stanna kvar lite längre. Veckor blev till månader – och till slut bestämde hon sig för att stanna och ge dottern en svensk uppväxt.

– Här i Sverige kan man ha ett jobb och ett liv, även om man har ett barn. I USA är det inte så. Antingen är du mamma eller så har du karriär. Men jag har kvar mitt hus i Los Angeles, jag hyr ut det. Så det blir vårt ”semesterhus”.

Gjorde film om grova övergreppen som läkningsprocess

Filmen ”Apartment 407” handlar om när hon själv som 23-åring låstes in i en lägenhet i London och blev utsatt för grova övergrepp i flera dygn. För Frida blev filmen om skräckdygnen en läkningsprocess och hon hoppas nu att den gör att fler släpper skammen och vågar prata.

Första scenen i filmen är stark. Du tittar rakt in i kameran och berättar att du ska dela med dig av sin historia, inte som offer – utan som överlevare. På vilket sätt har de här traumatiska upplevelserna format ditt liv?
– Först gjorde det mig till en mindre människa. En svagare människa. Jag förlorade min röst och förblev tyst i över tio år. Men efter att jag började prata och öppna upp om detta tunga ämne har jag kommit tillbaka som en helt annan person. Starkare än jag var innan det hände. Det är DET jag vill få andra kvinnor att känna. Den styrkan man får av att bearbeta, behandla, förstå, prata om och sen gå vidare är enorm. 

Det tog lång tid innan du själv vågade prata om övergreppen. Hoppas du att filmen får andra kvinnor att öppna upp?
– Det är precis vad jag hoppas på. Och jag har redan sett hur filmen har hjälpt en massa kvinnor. Jag får meddelanden varje dag från kvinnor, och ibland män, som berättar att de har sett filmen och hur den på ett eller annat vis har förändrat deras liv. 

Skämdes när hon blev deprimerad efter förlossningen 

Du fick en svår förlossningsdepression efter att du fått Mia Rose. Vill du berätta mer om det?
– Jag brukar inte prata så mycket om detta, men jag ska försöka. Det var nog en kombination av pressen att ta hand om Mia Rose själv, dag och natt utan hjälp, med nattamning och ingen sömn. Jag började gå in i dörrkarmar och hade blåmärken på knän och axlar, och la ifrån mig saker på helt fel ställe, mobilen i kylskåpet och mjölken i ett köksskåp så den surnade. Ofta var jag lite yr eller nästan ”full” fast jag aldrig drack en droppe. Ovanpå det så kom min film in på en massa festivaler och jag blev tvungen att åka runt och göra promotion för filmen med ett spädbarn. Jag blev tvungen att återberätta min egen historia minst femtio gånger inför varje intervju och alla frågade samma frågor.

Det låter tufft...
– Jag skulle skriva på distributionskontrakt för min film och läsa igenom alla papper så att inget blev fel. Det förväntades av mig att jag skulle göra allt detta när jag inte hade sovit på över 9 månader. När jag tänker tillbaka på det så är det ju helt absurt. Jag flög till New York själv med Mia Rose och var med i en jättestor show med publik. Jag fattade inte själv att jag höll på att trilla ner i en mörk spiral. 

– Men jag vet att min doktor frågade om jag kanske skulle ge upp Mia Rose for adoption när jag berättade att jag behövde sova lite… Så det kändes helt naturligt när jag en dag efter en playdate i parken rullade in bilen i garaget, stängde garagedörren och blev sittande i bilen med motorn på. Jag la fingret på fönsterknappen och tänkte lättat på hur underbart det skulle bli att få somna in och äntligen få lite lugn och ro. Mia Rose sov redan så hon skulle inte känna något…

Vad hände? Fick du någon hjälp?
– Ja, precis när jag skulle trycka på knappen så ringde min mobil. Det var min bästa kompis som var i London och ville kolla hur det var med mig, han hade fått en skum känsla. Tårarna kom och det kändes som om där inte fanns något stopp. Jag tror jag grät i flera timmar. Min vän tog ett plan till Los Angeles nästa dag och flyttade in och hjälpte mig. Det första han sa var ”så, nu tar jag henne och så går du och lägger dig, godnatt”. Han räddade livet på mig och lilla Mia Rose! 

Vilken fin vän. Att vara ensamstående mamma i filmbranschen verkar kämpigt…
– Jag gick hos en psykolog under hela graviditeten, för att jag var nervös och kände oro för hur jag skulle klara karriären, kommer jag kunna fortsätta... Och när Mia Rose hade fötts ville jag först inte erkänna hur dåligt jag mådde. Jag tror att jag skämdes över mig själv – och jag har fortfarande knappt berättat för min mamma, bara för ett par kompisar som också är mammor, säger Frida och fortsätter: 

– Men det känns viktigt att prata om det, för att det är många som går igenom det. Som mamma ska man ju inte vara deprimerad utan man ska vara så himla glad, men det är inte alla som är det. Skiftet från att vara ensam till att ha ett barn är så stort. Egentligen så är väl inte det svåra att ta hand om ett barn själv, men det är ju inte det enda man gör. Som kvinna ska du ju helst vara en bra mamma, jobba heltid, göra karriär, ha ett fint städat hem, hålla dig i form, och ja, det saknas ju tid. 

Frida säger också att hon verkligen vill uppmana andra kvinnor som mår dåligt att våga berätta för någon, och inte skämmas. Och om man ser någon annan som mår dåligt – försök att hjälpa.

– Det kan rädda liv!

”Att växa upp i Sverige som barn, det är ju helt underbart”

Har din dotter någon kontakt med sin pappa i dag? Kan du berätta något om varför ni gick isär?
– Vi har faktiskt aldrig varit tillsammans på ”riktigt”. Vi träffades strax efter att jag och min exman separerade och vi var på helt olika plan. Han var också nyligen separerad men någonstans i stormen behövde vi båda närhet. Så blev lilla Mia Rose till. Sen har vi bara kvar den konstellationen, som särboende. Han bor också i Malmö nu och träffar Mia Rose flera timmar i veckan. Han har också ett kreativt jobb och inga vanliga kontorstider, för han jobbar med den amerikanska melodifestivalen med Los Angeles-tider. Han och jag har en bra relation utan tjafs och bråk. Han inser att Mia Rose har ett mycket härligare liv här. Att växa upp i Sverige som barn, det är ju helt underbart.

Vad saknar du mest från tiden innan du fick barn? 
– Tid. TID TID TID. Jag fattar inte vad jag gjorde med all min tid som jag hade innan jag blev mamma? Nu känns det som om tiden är så knapp att jag ibland måste prioritera bort ett toalettbesök. Och sen kanske lite det här med att kunna göra saker på kvällarna, gå på en konsert, gå på bio sent eller bara sätta på en film sent. Jag kan ju inte ”snooza” Mia Rose nästa morgon, så det måste verkligen vara värt det. 

Igenkänning! Men om du får två timmar själv, vad gör du då?
– Det beror väl lite på vad som menas med själv. Om jag inte måste jobba? Då gör jag en kopp te med havremjölk och honung. Sedan sätter jag mig ner på soffan och läser en bok, tills hjärnan inte klara av att ha semester längre och då plockar jag fram datorn och börjar jobba…

När grät du senast?
– I går, när jag försökte förklara för min dotters pappa hur tufft det är att vara ensam mamma. Att han inte har en susning om hur det är att först bli väckt 2-3 gånger på natten, kissa, mardröm, kanske kissa igen eller kissa i sängen sen upp efter alldeles för lite sömn och få i henne och förhoppningsvis mig lite frukost, duscha, klä på sig, ja allt det där vanliga. 

Vad är viktigast att lära Mia tycker du?
– Jämställdhet. Alla är lika mycket värda. Oavsett hur du ser ut, var du kommer ifrån, hur mycket pengar du har och vilken religion du praktiserar. Får man rätt på det från början så har man kommit långt. Tänk vilken annorlunda värld våra barn skulle få om alla föräldrar i hela världen tänkte så!

Och till sist, vad har du lärt dig från Mia Rose? 
– Att våga ösa ur mig kärlek. Att våga älska någon så ohindrat. Att inte ifrågasätta allt. Utan bara följa hjärtat. Att ge mer kärlek när man minst vill. Det har minsann ingen man lyckats lära mig, skrattar Frida.

LÄS MER: Penny Parnevik fick förlossningsdepression: Först kände jag inget för barnet

LÄS MER: Rihannas fråga till sin doktor: ”Är jag en dålig mamma?”