Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Sigrid Bernson med sonen Viggo, som var 3 månader när vi träffade hela familjen hemma i deras hus. Till höger pappa Robin Bengtsson och bonussonen Wille.
Sigrid Bernson med sonen Viggo, som var 3 månader när vi träffade hela familjen hemma i deras hus. Till höger pappa Robin Bengtsson och bonussonen Wille.
Sigrid Bernson med sonen Viggo, som var 3 månader när vi träffade hela familjen hemma i deras hus. Till höger pappa Robin Bengtsson och bonussonen Wille.
1 AV 2
Fick i september sonen Viggo med Robin Bengtsson
2 AV 2
Sigrid Bernson med sonen Viggo, som var 3 månader när vi träffade hela familjen hemma i deras hus. Till höger pappa Robin Bengtsson och bonussonen Wille.
Foto: Hannah Hedin

Sigrid Bernson: "Jag är redan taggad på ett till barn!"

Från folkkär dansprofil i tv till stor influencer som öppnat upp om psykisk ohälsa för att hjälpa andra. Här berättar Sigrid Bernson om den långdragna förlossningen som slutade i akut kejsarsnitt, det nya livet som bonusmamma till Wille och mamma till lille Viggo – och att hon redan är taggad på ett till barn. 

Kärlekssagan med sonens pappa Robin Bengtsson började i dansprogrammet ”Let's dance” på bästa sändningstid i TV4. Efter träningarna fortsatte de höras på telefon på kvällarna, knäckte var sin öl samtidigt som de pratade på Facetime, och snart förstod de båda att det skulle bli de. Nu har de hus, båt och barn tillsammans.

Sigrid är som ett yrväder, hon skrattar under nästan hela intervjun, men man förstår också att det under ytan finns ett allvar och att vägen till det lyckliga familjelivet i huset i Vallentuna inte var spikrak. Men vi tar det från början.

Redan som treåring sattes Sigrid Bernson i balettskola. Hon hade ”mycket energi” och hennes mamma tänkte att dans nog skulle vara bra för henne. Som tonåring dansade hon på Balettakademin, tills hon en dag skadade foten och inte längre kunde dansa i tåspetsskor. Tack vare dåvarande pojkvännen Calle Sterner, också känd från ”Let’s dance”, testade hon på dansformen latin-standard och började tävlingsdansa. På den vägen var det. 

”Tre av mina närmsta tjejkompisar har precis också fått barn och det är ju väldigt kul. Även om vi inte kan umgås varje dag, för det är olika saker som händer i allas liv, så är det skönt och vi har ju väldigt mycket att prata om, och det är skönt att hela vår umgängeskrets är inne i sammaperiod i livet.” Foto: Hannah Hedin

SIGRID BERNSON

Ålder: 33. 

Familj: Sambon Robin Bengtsson, 32, bebisen Viggo som föddes i 

september och bonussonen William, 9. 

Bor: I Vallentuna. 

Gör: Artist, dansare, influencer. 

Du dansade dig in i svenska folkets hjärtan i ”Let's dance”. Vad har programmet betytt för dig?
– Det har varit fantastiskt att jag fått jobba med något som har varit en så stor hobby och som jag lagt så mycket tid på. Det öppnade också upp många dörrar för mig, jag blev bokad på jobb året runt, till andra tv-program och även jobb till Instagram och Facebook – som i dag är en av mina största inkomstkällor. Så jag hade inte alls varit den jag är eller jobbat med det jag gör om det inte var för programmet. Sedan hade jag så klart inte haft Robin, Wille eller Viggo!

Hösten 2019 insjuknade Sigrid i utmattningssyndrom och sjukskrevs. Länge kände hon att hon nog inte skulle kunna komma tillbaka till ”Let's dance”, men nyligen hade hon ett möte med TV4 om att eventuellt vara med igen 2024. Det skulle kännas som en revansch, förklarar hon, men i så fall måste det bli på ett mer hållbart sätt än tidigare.

– Jag kanske inte behöver släppa ett album med låtar, spela in musikvideo och göra turné samtidigt? Jag var alltid allt på samma gång liksom, men jag kanske får vara mer ”jag jobbar och sen ska jag hem till min familj.” 

I början av 2019 var Sigrid och Robin danspartners i ”Let's dance” på TV4. Foto: Robert Eklund / Stella Pictures Jari Kantola

Du och Robin blev ju kära under inspelningen, hur gick det till?
– Jag var ju nyseparerad och det var han också. Jag tror vi båda tänkte att vi skulle ha tid för oss själva, men det är ju ofta då man träffar någon, när man inte letar med ljus och lykta, skrattar Sigrid och fortsätter:

– Vi klickade så sjukt bra från första stunden, och sedan när det började utvecklas till en romans så kände båda två att det här är alldeles för bra för att inte ge en chans, även om vi hade tänkt att vi skulle hitta oss själva och allt det där. Vi hittade varandra i stället.

Första gången jag sov över hos Robin så var det faktiskt Wille som frågade

Hur såg du på att han hade barn redan?
– Det var inget problem för mig, men jag kan ju säga så här att om jag hade träffat honom några år tidigare så hade det kanske inte funkat. För man behöver nog vara på en viss plats i livet. Men jag var ju över 30 så det var inte någon dealbreaker, i stället tyckte jag att han var en så jäkla go pappa till Wille. 

Och när du träffade Wille första gången då, hur gick det?
– Det som blev bra för oss, var att Wille lärde känna mig under tiden vi dansade, så jag var pappas kollega och danslärare. Då visste inte vi att vi skulle bli ihop, så det var aldrig så där ”här är pappas nya tjej”. Första gången jag sov över hos Robin så var det faktiskt Wille som frågade: ”Ska inte du sova över här? Det vore ju kul!”. 

2019 köpte Sigrid och Robin sitt hus i Vallentuna, och de flyttade in på alla hjärtans dag 2020. Hon var 30 och hade träffat mannen i sitt liv. Men hon var också sjuk i utmattning, ofta yr och glömsk, fick utslag och hade sömnproblem. På något sätt var det då läkande för henne att ha barn hemma i huset då, förklarar hon.

– Självklart så var det svårt vissa stunder, om jag verkligen inte mådde bra, då kanske jag drog mig undan och gick och la mig och vilade. Det är klart man ska visa sig svag för barn, men du förstår vad jag menar, om man är helt psykiskt dränerad så behöver man få lite space. Samtidigt, jag ville ha det här trygga runt mig, och Robin och Wille, det blev väldigt tryggt. Willes rutiner där och då passade mig jättebra. Spelen vi spelade och de tecknade tv-programmen som vi tittade på var lagom nivå för mig.

”Jag gick i terapi under min utmattning och tyckte att det var jätteskönt och jättebra. Men precis nu går jag faktiskt inte, det får gå i perioder. Men det kommer jag säkert göra igen.”, säger Sigrid Bernson. Foto: Hannah Hedin

Var det så du hittade lugnet?
– Ja. Men även genom att jag fick rutiner. Jag kom ju ifrån inga rutiner alls och gå och lägga mig klockan tre på natten och vara ute och festa och hej och hå. Då det var jätteskönt för mig med middag klockan sex när man pratar om dagen.

Sigrid Bernson om aborten: ”Kommer alltid vara en sorg”

Mitt i allt upptäckte Sigrid att hon var gravid. Just då orkade hon knappt duscha själv, och hon var så rädd för att inte orka med vare sig en graviditet eller att ta hand om barnet. Då bestämde de sig för att göra abort. 

Vad tänker du nu när du ser tillbaka på aborten?
– Det kommer nog alltid vara en sorg. Men även om det var ett tufft beslut där och då så var det rätt för mig. Jag är så otroligt tacksam för att jag och Robin tog oss igenom hela den här svarta dimman med utmattningen tillsammans först och att vi nu har fått lilla Viggo. Med facit i hand är jag tacksam för att det fick ta den här tiden, för jag tror inte att jag hade orkat vara den mamma som jag hade velat vara där och då.

Sigrid <3 Robin: ”Vi klickade så sjukt bra från första stunden, och sedan när det började utvecklas till en romans så kände båda två att det här är alldeles för bra för att inte ge en chans” Foto: Hannah Hedin

Minns du när du kände att du var redo att bli mamma?
– När jag mådde bättre så började de känslorna bubbla igen: ”Ska vi ta ut spiralen, ska vi börja försöka?”. 

Och hur lång tid tog det att bli gravid då?
– Inte ens en månad! Det är jag på ett sätt tacksam för. För mig var det inte självklart, för det är många runt mig som kämpar med IVF. Bland annat min syster gjorde IVF för att få det barnet de har i dag. När vi valde aborten, då fanns ju den aspekten också, så jag var ju skittacksam när vi plussade på stickan så fort. 

Vi intervjuade dig när du var gravid, och då berättade du att du faktiskt mådde bättre mentalt när du var gravid. Hur mår du nu?
– Jag mår fortfarande väldigt bra, just för att Viggo är här. Jag är väldigt väldigt tacksam. Sedan är jag lite mer trött nu när jag är mamma, det är en omställning i livet, det är det ju verkligen. Jag hade ju också längtat efter det här så otroligt mycket, så jag har verkligen ingen ”fomo”. 

”Robin är en väldigt lekfull pappa, gillar att busa och gosa med barnen, och det gör jag också.” Foto: Hannah Hedin

Något som tagit lång tid för henne att smälta är att förlossningen inte blev som hon tänkt. 

– Det blev ett akut snitt. Det hade jag ganska svårt att acceptera, att någon hade skurit i min kropp på det sättet. 

Vad hände?
– Vattnet gick på måndagen. När förlossningen inte satt i gång på onsdagen sattes jag i gång. Sen höll vi på till fredagen!

När vi bestämde oss för snittet, då orkade jag inte med mer smärta.

Så många dagar – fick du sova något den veckan alls?
– Nej, väldigt lite. Efter att vi kom in till förlossningen på onsdagen så var det ingen sömn alls. Jag hade ju också skrivit i mitt förlossningsbrev att jag var orolig för att bli väldigt utmattad under födseln, i och med min historik. Men jag blev så trött att jag inte visste vad jag hette! När vi bestämde oss för snittet, då orkade jag inte med mer smärta.

– Jag öppnande mig bara fyra centimeter trots 36 timmars värkarbete. Jag fick hög feber, frossa och kräktes. Vi fastnade i processen då Viggo inte reagerade bra på oxytocindroppet som skulle hjälpa mig att öppna upp mig mer. Hans hjärtfrekvens gick ner så fort vi försökte höja dosen. Dessutom fungerade inte epidural-bedövningen på mig trots flera försök. Läkaren sa tillslut att ett kejsarsnitt var nödvändigt och när vi bestämde oss för snittet, då orkade jag inte med mer smärta.

”Jag och Robin hade gått kursen ”Föda utan rädsla” och han sa ”Jag vet att du kan det här” och ”Du kommer vara så stark”. Så jag kände att ”Nu ska jag göra det här! Om andra kvinnor kan ska jag också klara det!” Ja du vet... Så jag blev besviken på mig själv, att min kropp inte kom igång, att han inte kom ut och att förlossningen fick sluta med kejsarsnitt...”, berättar Sigrid Bernson för mama. Foto: Hannah Hedin

Att ligga med värkar i två dagar och att sedan inte få krysta ut barnet. Hur kändes det?
– Besviken är väl fel ord, men jag har alltid undrat hur det känns att föda vaginalt och nu är jag mamma och jag vet fortfarande inte hur det känns. Jag kände att jag blev lite snuvad på upplevelsen. Jag hade taggat i gång mig själv att jag skulle klara det... Sedan är jag svintacksam att det finns möjlighet till snitt och att det gick så bra som det gick. Jag är mycket hellre kvar på BB för att jag inte mår bra, än för att Viggo inte mår bra. Det kan jag inte ens föreställa mig. Men han kom ut och mådde som en prins! Det var ju jag som fick ligga själv på uppvaket i två timmar och inte fick hålla honom med en gång, som jag hade velat. Det var lite tufft…

– Sedan var det så mycket som blev annorlunda än jag tänkt. Jag kom på efteråt att jag inte ens fick se moderkakan. Vi visste inte heller vilket kön det var, och det blev inte heller som jag tänkt. För jag såg bara en pung som flög över mitt huvud och hann bara tänka ”det är en kille”. 

Fick du hålla honom då?
– Nej inte på riktigt, för jag fortsatte att spy. Sen åkte jag i väg själv så Robin fick vara med Viggo, tills jag var vaken och kunde röra mig. Efter att han kom hade jag också så ont, i snittet och i ryggen och jag hade jättesvårt att bära... Jag tänkte att det kämpiga kommer vara innan förlossningen, så jag var inte beredd på att det var då jag skulle må så dåligt.

Sigrid Bernson: ”Om jag ska byta yrke någon gång ska jag bli barnmorska”

Hur tycker du vården var?
– Ja, jag kände mig jättetrygg hela tiden. Jag är tacksam för att jag kände mig så trygg när det gick så ”fel” eller vad jag ska säga. Om jag ska byta yrke någon gång så ska jag bli barnmorska!

Nu har det gått ett par månader, har ni börjat komma in i rutinerna nu?
– Ja, nu kan jag höra vad hans skrik betyder, om det betyder ”Jag är hungrig” eller ”Jag är uttråkad”. Det är en sådan himla trygghet tycker jag när vi kan kommunicera, snacka utan ord, och det är väldigt häftigt!

Vårt hus är ett hem för alla, då måste allas viljor få plats.

Hur är Wille som storebror då?
– Han är jättestolt och väldigt omhändertagande. Han har många småkusiner så han har en förståelse för hur man tar han om småbarn sedan innan, och han vill ju gärna bära och hjälpa till och mata och så. Han kan säga: ”Kan inte Viggo sova med mig i min säng?”… Wille har ju önskat sig en lillebrorsa i julklapp i två år. Han har sex tjejkusiner, så för honom var det ju väldigt kul att det blev en lillebrorsa, för han har verkligen velat ha en lilleBROR, en liten ”dude”.

Hur ser du på din roll som bonusmamma i dag?
– Jag tar den verkligen på allvar. Ibland är det så klart klurigt och svårt och ibland så går det jätteenkelt. Vårt hus är ett hem för alla, då måste allas viljor få plats. Det ska vara okej för både mig och Robin att säga till, som de två vuxna som vi är hemma. 

Hur är din relation till Willes mamma?
– Det funkar jättebra! Vi har alla inställningen att vi gör det som är bäst för Wille. Det finns inga sura miner. På papperet har vi varannan vecka, men sedan hjälps vi ju åt. De var ju till exempel här på en sekund när mitt vatten gick, redo att ta Wille. Hans mamma Emma kom ut till bilen och skrek ”lycka till nu!”. Och jag hade köpt allt till Viggo, men jag hade inte köpt några bindor till mig själv, så jag hade en liten blöja mellan benen då när vi skulle åka, och då sprang hon ut med bindor till mig...

Fint! Om du tittar på dig och Robin nu, hur är ni som föräldrar?
– Jag tycker vi delar på det mesta. Han är en väldigt lekfull pappa, gillar att busa och gosa med barnen, och det gör jag också. 

”Jag ammar. Men vi ger faktiskt en flaska ersättning nu på kvällarna. Jag har hur mycket mjölk som helst på natten och morgonen, då är det sprängfullt, men på kvällen är Viggo ofta väldigt hungrig och vill äta igen 20 minuter efter att han precis ätit, och då hinner jag inte producera. Då känner jag att om han sover bättre när han är mätt så tycker jag en flaska ersättning funkar jättebra!” Foto: Hannah Hedin

När Sigrid växte upp var hon och storasystern tajta, det skilde bara ett år mellan dom. De bodde nära havet i Göteborg och båda tävlingsseglade. I hemmet var alltid musiken närvarande, och de spelade båda flera instrument. Men det var bara Sigrid som dansade.

Dansen känns mycket som en prestationssport, där man bedöms ända ner till strasset på klänningen…
– Ja, verkligen! Du bedöms från att du sätter din fot på golvet. Det kanske inte är så sunt egentligen? Jag var inte jättebra i skolan, utan hade alltid lite svårt för att stava och jag läste långsamt. Däremot saker som jag har fått välja och som jag har tyckt varit kul har jag kunnat djupdyka i och kunnat bli jättebra på. Som dansen. Så jag har verkligen haft ett prestationsbaserat självförtroende har ju förstått nu när jag blivit vuxen, det här ”titta vad bra jag är på det här”. 

Sigrid Bernson om utmattningen: ”Jag gick till att bli ingenting” 

Har din syn på det förändrats efter utmattningen?
– Ja, när jag blev utmattad gick jag från att prestera på jättemånga plan och vara van vid att få uppmärksamhet för det jobbet jag gjorde, till att inte kunna prestera alls… Inte ens kunna bre en smörgås. Jag gick till att bli ingenting. 

– Jag fick gå igenom alla de här frågorna ”Vem är jag om jag inte kan prestera, vad är kvar då?” och ”Vad gillar jag att göra?”. För det hade jag också tappat bort med mig själv. I dag är jag mer vaksam på det beteendet och det känns som att jag hittat tillbaka till den gamla Sigrid. Det här ”jaget” som jag alltid haft med mig, som att jag älskar havet. Jag tror att jag blivit mer jordnära. 

När det gäller jobb, hur tänker du dig kommande tiden?
– Just nu så är jag mammaledig, men jag jobbar också en dag i veckan. Till våren tror jag att vi båda två kommer turas om, när Viggo inte är lika beroende av mig och bröstmjölken. 

Det kändes så sjukt skönt när jag delade med mig av utmattningen. Det var på något sätt startskottet för mig att våga vara mig själv mycket mer.

Det här med sociala medier, det har väl blivit som en del av ditt jobb? Att vara influencer? Hur ser du på att dela med dig av ditt liv där? Är det självklart ?
– Det kändes så sjukt skönt när jag delade med mig av utmattningen. Det var på något sätt startskottet för mig att våga vara mig själv mycket mer. Jag känner att jag nästan skulle behöva göra det ännu mer, för det är så himla svårt att ge folk en exakt bild av vem jag är på Instagram. Men jag funderar på vad jag förmedlar och lägger ut och jag försöker att styra samarbeten som jag gör och tackar verkligen inte ja till allt. Jag vill bara göra saker som jag tror på, och har blivit mycket mer medveten om att jag inte vill göra fast fashion. För det känns inte bra och det är inte bra för miljön. Jag försöker hitta andra vägar.

Sigrid förklarar att hon nog ändå aldrig kommer dela med sig av allt, för hon är bara inte sådan som person. Hon vill gärna vara personlig, men måste få ha en liten privat kärna. 

– Men jag tycker också det är viktigt att våga vara helt osminkad ibland. Att jag får vara lite mer äkta vara. Det tror jag alla mår bra av!

”Jag får mycket positiv respons på sociala medier om jag är osminkad. ”Gud vad skönt att du inte är sminkad”, alltså sådana kommentarer kan jag få. Det är också jättemånga kvinnor som skriver till mig när jag delar med mig om utmattningen. Och jag förstår det för man söker efter någon som mår likadant.” Foto: Hannah Hedin

Vad är ditt bästa tips för att komma ut ur en utmattning?
– Man måste acceptera att man är sjuk. För mig tog det jättelång tid, att säga att jag faktiskt var sjuk, men det var först då jag kunde börja läka igen. Man kan inte prestera sig frisk! Det får ta tid. Eftersom det är olika för alla varför man har blivit sjuk i utmattning, så måste man våga rannsaka sig själv och hitta problemen. Är det jobbet? Är det relationen? Är det ekonomin? Vad är det som stressar dig? Vilka bitar behöver man se över i livet? Det är ett jättejobb! Men det går faktiskt att må bra igen, jag tror det. 

– Jag mår bättre nu, sedan är jag absolut skör, men jag vågar också erkänna det. Livet ser lite annorlunda ut, men jag är så tacksam att jag mår bättre.

Jag skulle jättegärna vilja ha ett syskon till Viggo och Wille!

När du tänker på framtiden, vad ser du då?
– Jag ser att vi fortsätter så som vi gör nu, att vi får må bra och njuta av vår familj.  Vi älskar ju hemmaprojekt, så vi kanske vill bygga ut? Och jag är ju redan taggad på ett till barn! Jag skulle jättegärna vilja ha ett syskon till Viggo och Wille! Kanske om ett år eller så?

Foto: Hannah Hedin
Styling: Annika Norman
Hår och makeup: Martin Sundqvist
Creative Director: Vendela Nylund 

https://www.instagram.com/p/CngeUAEsp_v/