Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Rakel Wärmländer har två döttrar, Anita, 13, och Vivianne, 9.

Skådespelaren Rakel Wärmländer: ”Jag ställer höga krav på barnen”

Skådespelaren Rakel Wärmländer har skapat sitt hittills viktigaste projekt, en tv-serie där handlingen är inspirerad av en tragisk händelse under hennes egen ungdom. Här berättar hon om karriärkrisen och mötet som fick henne att ta tag i drömmen att börja skriva manus – och hur hon rustar sina två döttrar för deras framtida yrkesval.

En svår bilolycka som hände Rakel Wärmländers kompisgäng i tonåren har inspirerat henne att skapa en tv-serie – som utforskar alla chockartade känslor man har som förälder efter ett trauma. 

Idén kom till henne för fem-sex år sedan, under en tid då hon ifrågasatte sitt yrke som skådelsepelare.  

 

Rakel Wärmländer

Ålder: 42.
Familj: Maken Lars Bringås, 41, döttrarna Anita, 13, Vivianne, 9.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Gör: Skådespelare i första hand.
Aktuell med: Limbo, som manusförfattare och exekutive producent, författare och skådespelare, premiär i början av 2023 på Viaplay.

 

– Jag var – och är – så trött på att spela den där unga, charmiga, tjejen. Hon som kanske blev lite för full och lite för fnissig … Det handlade om den manliga blicken, där man ville casta mig i rollen som någons flickvän hellre än någons fru, och i princip aldrig som en mångfacetterad kvinna på egna ben. 

Skådepelaren Rakel Wärmländer har fullt upp! Aktuella produktioner hon medverkar i, förutom tv-serien Limbo, är filmen Ur Spår och tv-serierna Vuxna människor och Sommaren med släkten. Foto: Patrik Lindén

 

– Jag kände att jag ofta blev åldersdumpad, trots att jag var en vuxen kvinna och dessutom tvåbarnmamma. Det blev nästan absurt.

Rakel började reka utbildningar och sökte aktivt andra vägar i livet. Skulle hon bli polis? Eller kanske psykolog? Och samtidigt hade hon en stor lust att initiera egna kreativa projekt.

Av en slump träffade hon en gammal gymnasiekompis som hon inte sett sedan 20-årsåldern, på grund av livet och allt som hänt däremellan… 

Det var ett möte som väckte många minnen och tankar. 

Det var mitt kompisgäng som råkade ut för den här olyckan

Du blev inspirerad att börja skriva?
– Ja, precis. Tv-serien Limbo handlar om effekterna av en bilolycka där ett kompisgäng, två 17-åringar och en 18-åring, får för sig att låna en cab mitt i natten och köra en tur på Östermalm. 

– Det var mitt kompisgäng som råkade ut för den här olyckan när jag var 16 år. Jag var på hemmafesten innan allt hände och vaknade upp dagen efter och fick höra att Mårten, som han heter, hade fått ett allvarligt huvudtrauma. Det var en stor chock. 

– Läkarna behövde öppna skallen och försätta honom i koma och vi åkte ofta till sjukhuset och vakade de där veckorna i ovisshet, när ingen visste om han skulle överleva. 

När Rakel träffade Mårten för några år sedan fick det henne att tänka på allt som hände och hur deras liv har sett ut sedan dess... Att han nu har en svår hjärnskada, sitter i rullstol och behöver assistans dygnet runt. 

– Jag har ju under mitt liv haft förmånen att kunna resa, utbilda mig och jobba – och störst av allt – få bilda familj och bli förälder. Det fick mig att tänka på om det här hade hänt ett av mina barn eller en väninnas barn, så serien fokuserar på relationerna mellan mammornam till de här ungdomarna.  

Rakel Wärmländer har två döttrar, Anita, 13, och Vivianne, 9. Foto: Privat

Hon gestikulerar och pratar engagerat (intervjun sker via teams, där så mycket annat sker nu för tiden post pandemin) om alla försvarsmekanismer som sätter in när ens barn blir skadat. 

– Vad är det för urkrafter som väcks i en? Jag menar, man känner ju en enorm vrede bara ett annat barn biter mitt barn på förskolan. Så var går gränserna för vad som är okej att säga till ett annat barn? Hur kritiserar man en väns föräldraskap? Vad gör man med sin vrede när det handlar om en olycka med sådana enorma konsekvenser? Var lägger jag skulden, skammen och ilskan? Och hur klarar man av att fortsätta leva? 

Är du orolig för dina egna barn?
– Jag är alltid orolig över stort och smått när det gäller mina barn. Det går inte att skydda sig från dessa rädslor som uppstår när det ena barnet åker och badar och det andra tar tunnelbanan till Gröna Lund. Det är tufft att alltid behöva ha hjärtat utanför kroppen och veta att det finns risker med allt. Men det är mitt jobb att hantera oron som ligger hos mig, så att jag inte begränsar dem.

Arbetet med serien var länge var ett icke inkomstbringande kreativt sidoprojekt, innan den blev såld till Viaplay. 

– Det var aldrig någon självklarhet att jag själv skulle göra allt från att skriva manuset och producera till att också skådespela, men det föll sig naturligt efter många turer med andra skribenter och producenter, eftersom det var jag som hade visionen och kände historien bäst.

Med andra ord har det varit en intensiv period, då hon har jobbat som skådespelare i andra produktioner under tiden hon har skrivit på manuset varje gång när hon har fått en liten lucka, som när hon har skjutsat dottern till gympan och kunnat fälla upp datorn i knäet en timme i bilen. 

– Jag har suttit i många korridorer, bilar och hotellrum och behövt hitta den tid som funnits. Men nu känner jag mig ganska trött. Och min familj är också ganska trött, på mig. Det är skönt med en paus nu under hösten… 

Drömmar i framtiden

Kommer du skriva mer i framtiden?
– Ja, jag hoppas det. Det behöver inte vara för tv eller film, jag skulle gärna skriva något för radio, en pjäs, eller en bok. Det är berättandet i sig som är otroligt lustfyllt. Jag tycker mycket om att läsa själv och är förtjust i språk.

– Och nu har jag börjat smyga mig in i de vuxnare rollerna som skådespelare, där jag har en egen handling och funktion och inte bara finns för någon annan. Det är roligare och mer intressant att jobba med karaktär som ställas inför svårare frågor, vilket ju är rimligt när man är äldre. 

Hur är du som mamma?
– Jag kan inte relatera till någon specifik mammaroll. Jag är en kvinna med barn. Och som jag är i livet är jag nog som mamma också, det vill säga en i grunden ljus och nyfiken person som tycker att det är roligt att leka, jag är ju ändå en skådespelare… Och samtidigt är jag ganska sträng mot mig själv och min omgivning. Jag är nog ganska dubbel att ha att göra med. Jag kan vara jättebarnslig och jättesträng. Även med mig själv. 

”Jag är nog ganska dubbel att ha att göra med. Jag kan vara jättebarnslig och jättesträng.” Här med båda döttrarna en sommardag i Dalarna, och som helt nybliven mamma. Foto: Privat

På vilket sätt är du sträng?
– Jag ställer höga krav på barnen och säger till dem ganska ofta, om att lägga smutstvätten i korgen, och att göra läxorna och att inte hålla på med Tiktok dygnet runt. Men det hoppas jag att alla föräldrar gör? 

– Hur som helst upplever jag att många vill vara kompis med sina barn, men det är väldigt sekundärt för mig. Om det inträffar är det underbart, men jag vill verkligen främst av allt vara en förälder. Det är min absoluta uppgift och då ingår det att vara lite sträng ibland. 

Om ni har en ledig dag, vad gör ni som familj?
– Våra lediga dagar präglas av att ingen bestämmer vad man behöver göra. Under veckorna händer det saker hela tiden, läxor, aktiviteter och städning. På helgen flyter alla runt mer. Och förhoppningsvis äter vi middag tillsammans på kvällen, gärna med barnens kompisar. Jag är jättenyfiken på dem och tycker att det är kul och viktigt att veta vilka de hänger med. 

– Jag är själv väldigt förtjust i att ta hem kompisar och det är roligt när barnen gör det... Annars har barnen vitt skilda behov och intressen. Om vi kollar på film får vi titta på olika saker, med hjälp av lurar eller att sitta i olika rum. 

Rakel skrattar och fortsätter:

– Vi glömde planera för det.. hur vi skulle titta på film tillsammans när det är fyra år mellan barnen? Det var en tabbe…

Det var superjobbigt, när jag gjorde min största grej någonsin, var han inte där

Är barnen lika dig?
– Ja båda är lika mig i humöret. Vi har hett temperament alla tre. Och nu har äldsta vuxit om mig sedan ett år, det är ju tokigt. Nu är jag näst minst i familjen!

Rakel och hennes man Lars Bringås, även han skådespelare och regissör, träffades på scenskolan och har varit ett par i 20 år, men gifte sig så sent som i somras. 

– Vi växelverkar mycket. Ibland är jag borta, ibland är han borta. Ibland krockar det när vi båda har stora projekt samtidigt. När jag gjorde ”Limbo” var han i Malmö under hela den perioden och kom endast hem på helgerna. Det var superjobbigt, när jag gjorde min största grej någonsin, var han inte här. Han är ju annars det bästa stödet och föräldern som finns.  

Rakel Wärmländer och maken Lars Bringås på biopremiär av filmen Lust tidigare i år. Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

Har du någon backning?
– Vi har väldigt snälla grannar och lite familj. Och min storebrorsas barn är så pass stora nu, så de fick kliva in. De är inte urstora men de dög. Och sedan använde vi mycket Facetime. Jag gick innan de hade vaknat och ringde sedan var tionde minut för att väcka dem, se till att de åt frukost och klädde på sig medan jag satt i taxin och i sminket. Sedan fick grannen gå med dem till skolan. 

Vad sa barnen om det?
– Ja... det är ju inte roligt. Men man härdar ju ut under några månader. En kort period klarar man det.

Under inspelningstiden åkte Rakel hemifrån klockan 06 och kom hem igen klockan klockan 19. 

– Det blir urlånga dagar… Ofta fick kompisars föräldrar rycka in för att hämta efter en aktivitet. Det är bara att åka och dela ut vinflaskor och säga ”tack, tack snälla”. Och bjuda hem alla på middag, gryta och vin. 

– Ofta är det inte så jobbigt för dem som det är för en själv. Men känslan är att behöva outsourca sina barn i flera månader. Men man vet ju själv, att ofta blir det enklare med en kompis hemma då de kan leka med varandra. 

Andra perioder är hon hemma mycket och vill baka bullar och titta på tv. 

– Då är jag en förälder som vill vara jättemycket där, läsa ett kapitel till, eller se ett avsnitt till. ”Men mamma klockan är ju jättemycket, det är för sent!” ”Nej just ja, det går inte.” Det blir säkert dyrt i terapin för dem senare, men det tar vi då, hehe. 

– Men vad ska man göra? Jag tänker att det är många som har konstiga jobb, inom restaurang, vården och taxi. Alla jobbar ju på olika tider och vis. Man får försöka bolla och be om hjälp, Och det är jag ganska bra på, i alla fall när det gäller barnen, jag känner ingen skam i det. Att ”gud, vad ska alla tycka”. Eller, Ibland när det blir för mycket kanske. 

Samtidigt ser barnen en mamma som älskar sitt jobb, menar Rakel. 

– De ser någon som har byggt upp något från inget och som pratar väldigt gott om sitt jobb. De ser att man kan välja ett yrke som är roligt, utvecklande och som får en att må bra. Det hoppas jag förmedla vidare till mina döttrar, och att de tar med sig det genom livet.

Louise Peterhoff, Sofia Helin och Rakel Wärmländer spelar huvudrollerna i ”Limbo”, och porträtterar mammorna till ungdomarna som råkar ut för en bilolycka. Foto: Viaplay

LÄS OCKSÅ: Sumeya fick bröstancer vid 40: ”Hade aldrig sett en svart canceröverlevare”

LÄS OCKSÅ: Peppe Öhmans bok ska hjälpa barn med traumatiserade föräldrar: ”Livet är så orättvist”