I juni föddes Nikita efter en lång och jobbig förlossning. Foto: Privat

Nyblivna mamman Mikaela Laurén: ”Jag känner mig som superwoman”

Vägen till barn gick via en fertilitetsklinik i Ryssland och i somras kom efterlängtade Nikita. Förutom den nya familjemedlemmen försöker Mikaela Laurén även hinna med jobb och träning några gånger i veckan. ”Det är inte en lugn stund i mitt liv, haha. Men det är då jag mår som bäst.”

Hej Mikaela och grattis till Nikita! Hur mår du just nu?
– Just nu mår jag jättebra.

Skönt! Berätta om när Nikita kom till världen! Hur startade allt?
– Då jag inte ville gå över tiden så gjorde jag hinnsvepning på torsdagen 24 juni då jag var beräknad 25 juni. Ingenting hände och på söndagen så gav min kompis mig fotmassage. Några timmar senare, vid midnatt, satte värkarna i gång. Jag hade sedan värkar hela natten men bara var tionde minut. På måndag morgon hade jag redan ett bokat besök på specialistmödravården på Södersjukhuset och åkte dit i hopp om att få stanna kvar, men barnmorskan gjorde bara ytterligare en hinnsvepning och skickade hem mig. Hon sa att värkarna måste bli tätare, var tredje minut, innan jag skulle åka in. Hade det inte kommit i gång ordentligt innan klockan 11 på tisdag så skulle jag åka in och bli igångsatt då. 

Mikaela Laurén om förlossningen

Okej, vad hände sedan?
– Jag åkte hem och låg med värkar hela dagen men de blev aldrig tätare än var femte minut. Vid 23-tiden hade jag fått nog och ringde till förlossningen och sa att ”nu kommer jag in”. Då var det något som släppte. Vattnet gick och värkarna kom sen var tredje minut på väg in till BB. När jag kom fram konstaterade de att jag redan var fem centimeter öppen.

Att vara mamma åt Nikita känns väldigt naturligt, tycker förstagångsmamman Mikaela Laurén. Foto: Privat

Wow! Hur blev förlossningen?
– Förlossningen var otroligt jobbig och mycket tuffare än jag trodde. Det tog otroligt mycket längre tid än jag trodde och de fick till slut använda sugklocka och bli klippt då hon inte ville ut. Hon låg snett med huvudet och hade ansiktet vänt framåt i stället för bakåt, alltså vidöppen bjudning, vilket gör att huvudomfånget blir större och gör det svårare att få ut henne.

Ooh... Låter inte skönt. Hur blev första mötet när hon väl kommit ut?
– Helt magiskt. Jag kunde inte hålla bort tårarna och blev blixtförälskad direkt.

Vad var det konstigaste din partner gjorde under förlossningen?
– Att han lyckades somna ett flertal gånger. En gång blev jag så förbannad att jag sparkade honom och skrek argt.

Haha! Vad var det viktigaste och mest onödiga du tog med i BB-väskan?
– Godis var det mest onödiga. Det bästa var en gravidkudde och min mobil för kamerans skull.

Mikaela och Peder blev gravida efter att ha tagit hjälp av en klinik i Sankt Petersburg. Foto: Privat

Är du team FÖR kasslertrosor eller team EMOT kasslertrosor?
– Haha. Jag älskar dom och snodde med mig ett gäng hem 😉

Helt rätt. Vad var det första du gjorde när du kom hem?
– Vi bara la oss på soffan med Nikita vid mitt bröst och njöt av att vara hemma med vårt barn.

Har du känt av den klassiska baby bluesen?
– Jag tycker inte det. Självklart var jag lite mer känslosam men det hade nog mest att göra med utmattningen och omställningen samt känslostormen man inte var beredd på.

”Att barn sover mycket i början stämmer inte”

Vad har varit jobbigast hittills?
– Att inte hinna med så mycket som jag brukar och även känna sån oro över en annan människa. Jag vill att hon ska ha det bra och undrar ibland varför hon gråter utan förklaring. Man känner sig liksom otillräcklig ibland.

Det gör man verkligen. Har du kunnat träna något sedan Nikita föddes? Du är ju van att hålla i gång...
– Tyvärr har det inte alls blivit så mycket som jag hade hoppats på, då hon tar mycket mer tid än jag någonsin hade kunnat tro. Det där med att barn sover så mycket i början stämmer inte på mitt barn, under dagarna varje fall 😉 Jag tycker aldrig att hon sover när jag vill eller behöver göra något. Nu blir det träning cirka tre gånger i veckan men jag försöker att inte stressa upp mig över det, utan det viktigaste är att jag håller igång så det inte blir så lång uppförsbacke sen när jag kan köra på mer ordentligt igen. Nu är Nikita nummer ett och ibland får hon vara med i bärsele när jag tränar och inte vill sova i vagnen bredvid eller när pappan inte har möjlighet att ta henne.

”Mammalivet är mycket bättre än jag tänkt mig” säger Mikaela Laurén. Foto: Privat

Hur går det att kombinera jobb och bebisbubbla då?
– Jag håller lite boxningsgrupper och några PT-kunder i veckan samt kör min onlinecoaching hemifrån datorn. Ibland kan jag känna att det stressar mig och tar lite för mycket tid från Nikita, att jag tagit mig lite vatten över huvudet. Men jag försöker jobba när hon sover, ligger och jollrar eller så står jag med henne i en bärsele och har datorn på en strykbräda så att jag kan stå och jobba. När jag coachar så är hon med mig i en bärsele eller så tar pappan henne om han har möjlighet. Men allt går om man verkligen vill och jag gillar att fortfarande jobba lite grann så att jag inte tappar bort mig själv. Får en himla tillfredsställelse när jag jobbar och ser att jag hjälper andra människor. 

Du verkar älska livet med lilla Nikita, är mammalivet hittills som du tänkte dig?
– Mammalivet är mycket bättre än jag tänkt mig. Jag älskar att vara mamma och kärleken jag känner är inte av denna värld. Även om jag är förstagångsmamma så känns allt så naturligt, konstigt nog. Som om jag inte gjort något annat, förutom att jag är chockad över hur mycket tid allt tar med en bebis, men det är nog en vanesak. Jag känner mig lite som en superwoman som klarar allt. Jag hinner med att vara både mamma, jobba lite, gå på möten, städa, handla, tvätta, laga mat, träna själv och andra, samt även träffa familj och vänner. Jag ligger liksom inte på latsidan direkt om man säger som så. Men känslan av att vara mamma och se på min dotter när hon skrattar slår allt.

Aktuellt just nu