Maja Nilsson Lindelöf: ”Jag har inga hjärnspöken kvar”

Det är vår i Stockholm när Maja Nilsson Lindelöf, 29, kommer till mamas kontor för en intervju. Hon och hennes familj är hemma i Sverige i tio dagar. Hennes man ska spela landslagsmatch och då passar resten av familjen på att åka hem till Sverige. Barnen är hos mormor i Västerås, och Maja och Victor sover i övernattningslägenheten i Stockholm. 

– Men den har förfallit lite måste jag ändå säga. Det är bud, resväskor och leksaker överallt. Den är mer som ett stökigt kontor än en mysig lägenhet, säger Maja.  

Hon är klädd i en grönblå sidenskjorta och grejar under intervjuns gång en hel del med sin långa lugg. Hon är nyklippt. 

– Jag har inte vant mig än! Min frisör bara ”Are you really sure?” Och jag sa: kör! Jag tycker det är så snyggt med lugg, men den är ju i vägen hela tiden, haha. 

Sist vi intervjuade dig var Francis bara fyra månader och du berättade att du upplevde en tvåbarnschock. Hur minns du den första tiden med två såhär i efterhand?
– Ja, herregud! Chock är verkligen rätt ord. Jag var inte alls beredd på den. Jag tänkte att det här blir väl inte så stor skillnad, men det blev verkligen intensivt. Det är klart att livet ställde om med ett barn, men med två hade jag inte en minut över. Har någon bajsat ska den andra bajsa precis efter, och det var mat överallt. Men nu har den där chocken lagt sig. Vi har tydliga rutiner och våra vardagar flyter på väldigt bra. 

Ja, kan du inte berätta lite mer om er vardag? Hur är en typisk vecka?
– Victor lämnar oftast på förskolan, det är på väg till hans jobb. Minsta går två dagar i veckan nu. Och när de är iväg åker jag oftast och tränar, det försöker jag verkligen prioritera för jag mår så bra av det. Det har varit mycket jobb senaste året så det har fallit bort lite men nu är jag inne i det igen.

Vad tränar du?
– Pilates är min nya grej! Det är riktigt härligt. Jag gillar att det är gruppträning med massa kvinnor. Efter det åker jag hem, kör kontorsjobb hemma resten av dagen och sen hämtar jag på förskolan vid fyra. 

– Eftermiddagarna och kvällarna är lek, middag, bad. Vi försöker äta middag alla tillsammans runt klockan fem. Sen när barnen har somnat och allt är undanplockat äter Victor och jag kvällsmål, det är vår nya grej. Då äter vi varma mackor eller yoghurt med bär och kollar på någon serie eller film. Det är våran stund. För middagarna… nej men de är inte trevliga längre, säger Maja skämtsamt och fortsätter: 

– Vi sa alltid att våra barn skulle äta allt, och äter de inte middagen så ställer vi bort tallriken. Sen skulle de inte få något annat, utan då skulle vi erbjuda middagsmaten igen.

Men…?
– Ja, nej, jag fattar grejen nu. Jag gjorde torsk med äggsås och potatis häromveckan, för att Victor sa det att ”alla barn älskar det”. ”Okej, jag tror inte det, men vi kan ju testa”. Men nej, båda vägrade. Inte ens lilla, som äter allt, ville ha torsk. De fick toasts istället. Vi försöker välja våra fighter. 

Jag hör dig! Vilket språk pratar ni hemma?
– Vi pratar svenska, men äldsta förstår engelska bättre nu. Så om vi är lite lata eller bekväma pratar vi engelska, då förstår han direkt. Svenska behöver vi förklara mer. Ted-Louie kan liksom lära mig engelska nu? Du vet flodhäst, oftast säger man ju bara ”hippo” men han säger hela ordet, hippopotamus. När han sa det första gången var jag så: ”Vad sa du?”. Så han lär mig nya ord, det är lite häftigt faktiskt. 

Jag kallar dem för Bröderna bus

Hur är de som syskon, har de börjat hitta varandra?
– Verkligen. Jag kallar dem för Bröderna bus, för det finns ingen hejd. Lämnar man dem lite för länge och det blir tyst… då vet man att något är på gång. De har väldigt roligt ihop! Och det är så fantastiskt att se. Nu börjar det liksom!

Sedan fem år tillbaka bor familjen Nilsson Lindelöf i Manchester. En bit utanför staden, med vänner på samma gata. Maja beskriver det som ett litet community med en affär, några barer, någon restaurang, lekparker och skog. 

Vad tycker du är roligt att göra med barnen?
– Helgerna har blivit vår heliga stund. Antingen har vi gäster över, och det kan bli intensivt. Eller så är vi helt ensamma om Victor är iväg och jobbar. Då vaknar vi upp på lördag, gör pannkakor och äter framför tv:n. Går till lekparken en stund, och sen hem igen. Barnen är väldigt lika mig och Victor att de också behöver ladda om batterierna. Så det är mycket lugn i våra helger. 

Gillar de fotboll?
– Nej, haha. Den yngsta vill jämt spela hockey och innebandy. Men vår äldsta är inte alls så, han är mer teaterapa. Han och jag brukar sjunga eller pyssla. 

Hur är det, fattar de att deras pappa är en känd fotbollsspelare tror du?
– Ted-Louie förstår ju att pappa är på tv. Och när vi reser, till exempel nu när vi var på Arlanda, då vill människor ta bilder med pappa, så då får han vänta bredvid. Han ifrågasätter inte det. Men jag är lite orolig över skolan, när Victor lämnar. Många barn har koll på Victor och vet vem han är, så det är vi lite oroliga över hur Ted ska tackla. Men än så länge är han väldigt obrydd. 

Hur har du förändrats sen du blev mamma?
– Jag har blivit mycket lyckligare. Mer tillfreds. Jag har blivit bättre på att lägga min tid på rätt saker. Jag har inte tid att grubbla på samma sätt. Jag är bättre på att leva i nuet. 

Och nuet är fullspäckat för Maja. Hon jobbar med det egna klädmärket Lis Bonne atelier, vars ambition är att släppa tre-fyra kollektioner per år, där hon är designer. Hon har stora egna sociala kanaler, en blogg på Elle Sverige, är ambassadör för det exklusiva skönhetsmärket Sensai och även ambassadör för Unicef Sverige.

Kan du berätta lite om ditt och Victors ambassadörsskap för Unicef, varför känns det viktigt för er?
– Vi har alltid velat jobba med välgörenhet. När Unicef kontaktade oss var Ted-Louie bara ett år, och det kändes väldigt rätt. När man själv har barn… Jag har väldigt svårt att acceptera att inte alla barn har samma slags rättigheter. Det är svårt att ta in att det finns barn i världen som inte har vatten, mat eller kläder. Det känns bra att vi, på vårt sätt, kan förmedla information. 

Nu har ni varit på er första fältresa med Unicef, till Gambia, hur var det?
– Det är svårt att hitta rätt ord… Det var otroligt lärorikt och samtidigt förvånande. Trots att man har läst mycket och sett mycket så blev det ännu tydligare på plats, dels hur viktigt jobb Unicef gör, men också hur mycket mer hjälp som behövs. 

Finns det något särskilt minne som har etsat sig fast hos dig?
– Det starkaste jag tar med mig är när vi är på sjukhuset med alla för tidigt födda barn. Jag såg så små, små barn med gulsot som låg i sängar utan hjälpmedel. Det låg fem små bebisar nära varandra, och när man vet hur känsliga de är och att de borde ligga i varsin kuvös, men det fanns inga.

– Victor och jag fick panik. Herregud, vad kan vi göra liksom? Så Victor frågade läkaren på avdelningen ”Okej, så det finns bara två på hela sjukhuset?” Varpå han svarade ”Nej, det finns bara två - i hela landet”.

– Det berörde mig väldigt starkt eftersom Ted-Louie hade gulsot och var väldigt liten när han var bebis.

Hur är det att träffa barn som har det tufft och sen komma hem till dina egna barn?
– Väldigt märkligt. På tal om det vi pratade om innan, med maten till exempel. Jag fick påminna mig om att mina barn inte förstår den verkligheten som andra barn har. Vi vill ju att de ska lära sig det, men än så länge är de för små för att kunna förstå. Det blev svårt när Ted-Louie vägrade äta falukorven och makaronerna. Det var en liten krock. Men samtidigt kände jag en otrolig tacksamhet, lycka och trygghet att vi har förutsättningarna att ge våra barn mat. 

Maja Nilsson Lindelöf: ”Jag slutade gå i terapi för nio månader sen” 

När vi intervjuade dig 2019, och frågade ”Var ser du dig själv om fem år?” svarade du såhär:
”Om fem år har vi med lite tur två barn till och är en stor och lycklig familj. Jag driver mitt eget klädmärke och har precis öppnat upp min första butik i Paris. Jag och Victor har en välgörenhetsorganisation tillsammans där vi får chansen att hjälpa fler människor, det är någonting vi har kikat på ett tag. Och framför allt så har jag hittat det lugn och den lycka jag i dag strävar mot där all min ångest är borta. Jag har kommit en lång bit på min personliga resa men jag har en del kvar.”

Hur ser du på ditt svar nu?
– Det där är jätteintressant att höra! Dels fascinerande att jag sa att vi skulle ha två barn till, men det var ju innan man förstod intensiteten… haha. Trean får vänta några år. Men jag har absolut funnit min lycka och mitt lugn. Jag är en helt annan person idag. Jag slutade gå i terapi för nio månader sen, jag har inget behov av det längre. Jag har inga hjärnspöken kvar. Jag har levt med ångest väldigt länge, så det är otroligt för mig. Det är som ett kvitto på att jag har vuxit och jobbat med mig själv. 

Wow!
– Ja, jag är väldigt stolt och glad över det. Sen jobbar vi ju med Unicef. Vi är inte i Paris än, men Lis Bonne ska vara på NK i april, så vi är verkligen på gång. 

Maja Nilsson Lindelöf: Tre barn är fortfarande drömmen 

Då var tre barn drömmen, hur tänker du kring det nu?
– Ja, det är fortfarande drömmen, det är målet. Vi hade kanske tänkt ha dem lite tightare än vad det antagligen kommer bli nu, men jag känner verkligen att jag måste få vara mig själv och leva lite. Och just nu tycker jag att det är så mysigt att de är lite större. Jag vill verkligen hinna längta efter en bebis, och inte bara sätta igång bara för att vi vill ha tre barn. Jag vill också hinna njuta av alla mina barns åldrar. Skulle vi satsa på en trea nu skulle det bli mer för att få det gjort. Och så vill jag inte att det ska vara. Jag vill känna ”nu vill jag vara gravid, nu vill jag ha en bebis”. Om man kan bli gravid igen förstås. Och då, eller så kanske man inte får säga, men jag hoppas ju på en liten tjej. Men det kommer nog bara bli grabbar! Vi får se. 

Har du alltid velat ha flera barn?
– Jag har en storebror, och vi var aldrig så nära när vi var yngre. Och jag var lite avundsjuk på mina kompisar som hade många syskon, att det verkade så roligt att ha flera att komma hem till. Och Victor har ju tre bröder, så för honom har det alltid varit naturligt med en storfamilj. Jag känner mig inte klar efter två barn. 

Nu måste jag ju upprepa den här frågan: Var ser du dig själv om ytterligare fem år, 2028?
– Vi bor fortfarande utomlands. Och då har vi tre barn. Och TVÅ butiker i Paris!

LÄS MER: Paris Hiltons bebiskamp fortsätter – drömmer om en dotter

LÄS MER: Amanda Schulman: ”Tre barn är många fler än två”