Författaren Emma Hamberg, aktuell med tv-serien ”Sommaren 85”, har tre döttrar: Nåmi, Ditte och Saga.
Författaren Emma Hamberg, aktuell med tv-serien ”Sommaren 85”, har tre döttrar: Nåmi, Ditte och Saga. Foto: Mattias Ahlm/SR/Privat

Emma Hamberg: ”Plötsligt står barnen där – helt vuxna!”

Hon har lämnat småbarnstiden och snart tonårstiden bakom sig. Nu längtar författaren Emma Hamberg, aktuell med serien ”Sommaren 85”, efter nästa steg i livet: Att äntligen få flytta ihop med nya kärleken. Vi tog mama-tempen på den tv-aktuella trebarnsmamman, och passade på att be henne om de allra bästa tipsen för att överleva som tonårsförälder.

Sommaren 85 var Emma Hamberg själv tonåring – ”en nyfiken unge i stora glasögon som drömde om att hångla” – och visst baseras karaktären Lena i hennes nya tv-serie delvis på henne själv. Men de senaste åren har Emma snarare sett tonåren ovanifrån, som mamma till tre döttrar.

– Stora barn kräver ju en annan form av närvaro än de där små. Långa samtal och att lyssna, men inte peta för mycket, att låta dem vara i fred men ändå visa att hej, hej här är jag och jag har koll på dig – men känn dig fri! Jag tycker det har varit jobbigast att inte blanda mig i för mycket haha! Att inte komma med en massa förnumstiga tips och gaffla om min egen tonårsperiod med längtansfull blick.

– Alla mina döttrar är ganska lugna typer. Jag har inte behövt oroa mig för spritförgiftningar och moppekörning utan hjälm. Jag var mer orolig för att de INTE var ute och härjade. Ska ni verkligen bara sitta här hemma, dricka te och titta på konstiga engelska serier? Men nu med facit på hand vet jag, att plötsligt kryper de ut från sina grottor, hittar kärlekar, bryter sig fria och står där helt vuxna för att säga ”tack för allt morsan, men nu ska jag flytta hemifrån”. VA REDAN?! Vi har ju precis börjat!

Vad var roligast med att ha tonårsbarn då?
– Farten, fläkten, samtalen, alla förtroenden, att de känner mig bäst i världen och älskar mig ändå, att de kan driva med mig hejdlöst utan att jag blir kränkt och ja, hur lång får jag göra listan? 

Vad har du för råd till andra tonårsföräldrar?
– Jag fick det här rådet av en fembarnsmamma som dessutom är rektor på en skola, och försöker hålla mig till det. Hon sa att jag ska låta barnen växa lite i fred. ”Din blick är solen som de kan värma sig i, men du måste låta dem växa på egen hand och i fred utan att du blandar dig, frågar tusen frågor och håller på hela tiden.” Ungar växer bäst utan att känna sig beskådade hela tiden. LÄMNA DEM I FRED OCKSÅ! Svårt, men ett sånt jädra bra tips. 

Min yngsta dotter tyckte nog inte att min dejtingperiod var direkt urhärlig

I ”Sommaren 85” är tonårsmamman Åsa ensamstående och sugen på att träffa någon. Du har själv levt singelliv när dina barn var tonåringar. Hur reagerade de? 
– Det var omtumlande minst sagt. Jag och mina döttrar har alltid varit bara vi. Plötsligt vill mamman ut och prova sina vingar utanför hemmet. Jag har ju dessutom haft mina barn på heltid, så det fanns ingen varannan-vecka-vecka att spela på. Jag fick klippa, klistra, ljuga och smita för att kunna dejta lite och bara få vara vuxen. Precis samtidigt som mina två äldsta döttrar hittade sina första pojkvänner. Min yngsta dotter tyckte nog inte att den här perioden var direkt urhärlig. 

Hur är det att vara mamma till vuxna barn?
– DET ÄR UNDERBART! Jag har ju turen att båda mina vuxna barn bor i närheten av mig. Varje söndag äter vi middag ihop, bara jag och mina tre tjejer. Detta är helig tid. Inga pojkvänner, inga andra, bara vi. Så luften är fri och allt kan avhandlas och när vi sitter där kan jag drabbas av… lycka. Tänk. Att dessa tre små tjejer blivit så förbannat stora, kloka, galet roliga och att trots att de nu är fria katter svansar hem till mig och vill bli både matade och kliade. 

Hela stora bonusfamiljen på cykel i Provence. Foto: Privat

Vad saknar du mest från småbarnsåren?
– De där små knubbiga kropparna som jag fick somna och vakna med. De där små bubbliga ungarna jag åt frukost med varje morgon och som tultade iväg till skolan för egna äventyr. Och känslan när jag ensam tog ännu en kopp kaffe innan arbetsdagen tog fart. 

Vad minns du som allra tydligast från de olika perioderna med dina barn?
– Den ständiga närvaron skulle jag nog säga. Att alltid ha barn omkring mig och hur de där ungarna blivit en fysisk del av mig. Jag har jobbat hemma och alltid har någon liten skrutt varit snuvig och legat skavfötters med mig medan jag skrivit på en bok, krönika eller något manus. Hur jag fått följa med dem, fått hänga in i deras världar som de för stunden velat vara i.
– I tidiga tonåren blev mina äldsta döttrar plötsligt anglofiler och ägnade hela sina små tonårshjärtan åt ”Sherlock” och Doctor Who, vilket drog in mig i den världen också och plötsligt började vi semestra i England. Det där med att få ynnesten att vara i olika åldrar, världar och tillstånd via sina barn. Herregud, magiskt.

Är du en bra bonusmamma?
– Min killes ungar är vuxna! 20 och 22 år. När vi träffades för fyra år sen var de mitt i tonåren. Vi har ju aldrig bott ihop, så jag har helt kravlöst fått hänga med hans underbara avkommor på helger, semestrar och vardagsmiddagar. Så jag kan inte kalla mig en bonusmamma. Jag är deras pappas flickvän helt enkelt. Deras mamma hyr faktiskt en del av min lägenhet haha! Hon har egen ingång, eget kök och allt sånt. Men vägg i vägg! Mamman bor mestadels i London, så lägenheten är framför allt ungarnas tillhåll numera. Jag tror att jag är bra på det viset, jag gillar verkligen deras mamma, älskar deras pappa och är totalt öppen för att vi alla ska ha det så himla bra som möjligt. 

När alla barn har flyttat ut och flugit vidare, DÅ JÄDRAR ska vi bo ihop!

Är ni fortfarande särbos? 
– Japp! Vi bor däremot grannar. På ett par minuter är vi hos varandra, så upplägget är ju minst sagt gyllene. Vi känner att alla ungar ska ha flyttat ut och flugit vidare innan vi flyttar ihop. Men då … DÅ JÄDRAR ska vi bo ihop! 

Hur är det egentligen att ha nästan vuxna barn när man kastas in i bonusfamiljelivet?
– Som sagt, har vi hållit oss borta från större katastrofer, lite grufs, maktmätningar och sånt har förstås slunkit med, men inte värre saker än så. Men det är nog enbart för att vi inte bor ihop och alla har sitt eget och får välja hur mycket eller lite de ska hänga. Hade vi flyttat ihop med alla halvvuxna ungar hade jag nog haft helt andra stories att bjuda på… Mina barns pappa bor också här i närheten, så vi bor alla, hela stora familjen, i samma stadsdel, men med våra egna hem. Och det är jag så, så tacksam över. 

1985 var du 14 år – hur var du själv som tonåring?
– Åh, jag var en nyfiken unge i stora glasögon och hemmablonderat hår som tecknade massa serier om mig själv och mitt liv samtidigt som jag drömde om att hångla. Precis som de flesta tonåringar kände jag mig som ett ufo som stod en bit utanför precis allt, medan jag nog egentligen var ganska inuti. Men jag var en glad jävel, det var jag. 

Du kanske också vill läsa vår intervju med programledaren Farah Abadi: ”Tanken på att Zackarias skulle bli utan mamma gör mig panikslagen”
Eller den här roliga listan: 11 tecken på att du bor under samma tak som en 1-åring 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + hudvårdskit från SENSAI för 199 kr. Köp nu!