mamas nya bloggare Elsa Swärd Brattström: ”Vi är mitt i processen för ett syskon”

Här kommer du direkt till Elsa Swärd Brattström blogg.

Välkommen till mama Elsa! För den som inte känner dig, vem är du?
– Åh, denna klassiska men ack så svårbesvarade fråga! Jag är MYCKET. På gott och ont. Jag är en sådan där person som alltid måste tycka något om allt - och som dessutom måste dela det i långa utlägg med alla som vill höra på… eller bara råkar stå bredvid och inte har något val. Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, och det gör mig till en otrolig drama queen. Jag har sällan samma humör mer än tio minuter i taget, men tar ändå mina känslor på ett alldeles för stort allvar. TACK OCH LOV har jag självinsikt nog att ironisera över detta, annars hade jag nog varit helt olidlig som person!! 

Berätta lite om din familj!
– Min familj består av mig, min fästmö Cornelia och vår son Ragnar som fyllde ett i februari. För att bara vara tre måste jag säga att vi lyckas skapa en jävla röra, både bokstavligt och bildligt talat, var vi än går. Ragnar är totalt genomljuvlig och asjobbig. Av de föräldrar vi umgås med, som har jämngamla barn med Ragnar, är jag alltid den svettigaste! Ragnar är en upptäckare, och om hans mammor går bakom eller inte skiter han i. Hans största fokusområden i livet är att hitta saker att klättra på och vattensamlingar att bada i. Medan andra ettåringar efter en timme utomhus ser ut att ha varit på en chill promenad ser Ragnar ut att ha varit med åtta veckor i Robinson. Alltså VARJE gång vi går utanför dörren. Jag skulle tro att han snittar tre klädbyten om dagen. 

”Av de föräldrar vi umgås med, som har jämngamla barn med Ragnar, är jag alltid den svettigaste”

Hur är du och Cornelia som föräldrar?
– Vi träffades sommaren 2017, och det var sådan där pangförälskelse som jag inte trodde var möjlig förrän jag upplevde den. Vi är varandras raka motsatser i det mesta, men delar värderingar och principer - vilket har visat sig vara ett vinnande koncept. Vi är den där klyschan om att komplettera varandra personifierade, vilket visat sig ännu tydligare sedan vi blev föräldrar. Hon är livets kärlek, och jag längtar efter alla våra år ihop. Den långsiktiga drömmen är en gård på landet med en drös ungar, ett dussin höns, tio getter, några hundar, stora odlingar, en mysig gårdsbutik (min) och en liten veterinärklinik (Cornelias). Tänk ändå, att träffa någon som delar den drömmen med en! Vad är oddsen?!

Så fint! Vad kommer vi få läsa om i bloggen?
– Min blogg kommer agera dagbok. När jag och Cornelia gjorde Ragnar poddade vi oss genom graviditeten, och det var ett så himla skönt sätt att ventilera alla tusen tankar och känslor. Nu är vi mitt i IVF-processen för ett syskon, och den här gången har vi inte möjlighet att podda eftersom Cornelia pluggar dygnet runt och det dessutom skulle kräva frekvent barnvaktande - så bloggen är tänkt att ersätta podden kan man säga. Jag instagrammar jättemycket, men har verkligen saknat en plattform där det finns utrymme för längre texter. Jag har alltid varit en skrivande person och skulle vilja dokumentera den här resan till ett syskon lika gediget som vi dokumenterade Ragnars väg till livet. Sedan kommer det helt klart brytas av då och då med uppdateringar om mina grönsaksodlingar, nya barnklädeskollektioner och recensioner på än det ena än det andra. Jag älskar att recensera allt som recenseras kan. 

Vad ser du mest fram emot med att vara gravid?
– Det ska överlag bli väldigt häftigt att få genomgå en graviditet från andra sidan, att byta plats med Cornelia och se hur vi båda reagerar i den situation som förra gången var den andras. Jag är helt orimligt taggad på att få känna hur en spark känns när den sker inuti ens egen kropp! Jag är däremot helt orimligt otaggad på en förlossning… 

Cornelia fick hyperemesis gravidarum (HG) och mådde superdåligt under graviditeten med Ragnar. Är det något du oroar dig för ska hända även dig?
– Det var verkligen fruktansvärt! När det var som värst flyttade vi hem till hennes föräldrar så att hennes mamma som är sjuksköterska kunde hålla koll på henne och mäta hur många milliter vätska hon fick i sig på en dag. Antalet gånger vi var på akuten för dropp minns jag inte. Så för att svara på frågan: att jag skulle få just den gravidåkomman känns föga troligt, det vore ju löjlig otur om vi båda har den genen! Men självklart är både jag och Cornelia oroliga för att jag på ett eller annat sätt ska må pyton! Vi är nog mer medvetna än de flesta andra om hur tuffa nio månader det kan vara...

Vilken kommentar kring mammalivet är du mest trött på att höra?
– Jag måste svara att jag är så in i märgen trött på hela den förutsägbara konversationen som gång på gång utspelar sig när en ny person förstår att vi är två mammor till Ragnar. Det är sorgligt, men jag har börjat dra mig för nya sammanhang eftersom jag på förhand vet att jag med 99 procent säkerhet kommer gå därifrån med en klump i magen över något en helt okänd person sagt. Ofta börjar det med frågan om vem av oss som burit Ragnar, och det är liksom alltid inkörsporten till mordor. Jag förstår inte varför folk verkar tro att vi alltid vill prata om hur vi gör barn? I början med Ragnar önskade jag så ofta att folk skulle fråga oss de där frågorna som jag upplever att alla andra nyblivna föräldrar får: hur mycket vi fick sova om nätterna och så vidare. Istället handlade det nästan alltid direkt om hur han kommit till världen. 

Hur tacklar du såna kommentarer?
– Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att vara öppen och tålmodig på mina sociala plattformar. Där jag på mina egna villkor och styrd av min egen lust kan dela information och personliga berättelser om både vägen till barn och nu om att vara två mammor. Det är sådan enorm skillnad mellan att själv få sätta villkoren och att aningslöst bli ställd mot väggen på en social tillställning där man är för att ha trevligt. Jag önskar verkligen att fler kunde förstå det och försöka tänka sig in i vår situation innan de drar igång tio frågor-leken. 

Vilka mammafrågor brinner du lite extra för?
– Allt som har med genus att göra! Jag fick en chock när jag blev förälder och plötsligt befann mig i sammanhang jag tidigare inte haft anledning att vara en del av. Besvikelsen över att vi inte kommit längre i hur vi delar upp barn efter kön var och är enorm. Jag kan liksom genuint inte FÖRSTÅ behovet av att enbart klä sina barn i vissa könsnormativa färger, pracka på dem särskilda intressen och så vidare. Jag förstår att det för många, kanske rentav majoriteten, är ett undermedvetet beteende, men hallå vakna! Det är 2021! Ilskan jag känner när jag köper barnkläder i samma storlek från pojk- och flickavdelningen men ändå märker att ”tjej”-plaggen är snävare och tightare kan jag knappt sätta ord på. Det brinner i mig bara jag tänker på det. Vi måste tillsammans ställa krav och öppna ögonen för de långsiktiga konsekvenser det får att behandla barn olika utifrån kön. Det finns liksom inga ursäkter. 

Vilket är ditt bästa mamma-hack?
– Hmm… Det är nog att jag för ett tag sedan insåg att det gick att aktivt bestämma sig för att vara nöjd med sin insats som förälder. Eller ja, det gick i alla fall för mig. I början av min föräldraledighet jämförde jag mig med allt och alla gällande typ allt. Hur många gånger om dagen vi kom ut, hur mycket skärmtid Ragnar hade, hur uppstyrd mat han åt, hur hans läggningsprocess gick till och så vidare. Det kom verkligen inget gott ur det. Alla är olika och värderar olika saker för att få hamsterhjulet att rulla med så få störningsmoment som möjligt. Varken jag eller Cornelia är särskilt rutinbundna människor, och därför är vårt föräldraskap inte heller det. Jag har landat i en väldigt trygg känsla där jag tänker att så länge Ragnar är en trygg och glad unge så gör vi både rätt och tillräckligt. Det är väldigt skönt.

Okej, vi avslutar med några korta mammafrågor. Vilken är vanligaste middagsrätten hemma?
– Något på älg. Jag är tillsammans med en värmlänning och vi har en frysbox i hallen enbart för älg, svamp och blåbär.

När grät du senast?
– För en timme sedan när jag testade negativt på ytterligare ett testa-tidigt-test.

Vilken barnbok läser du helst?
– Allt av Lennart Hellsing och Tove Jansson! Särskilt de böcker som är skrivna på rim. 

Vad läser du när du sitter på toaletten?
– Jag har bajsfobi! Den dagen jag pratar öppet om mina toalettbesök kommer *peppar peppar* aldrig komma!

Vad saknar du mest från bebistiden?
– Att kunna kombinera Ragnar-tid och egentid! När han sov i selen på bröstet samtidigt som jag träffade en vän och fortfarande kunde fokusera på att vara närvarande i en konversation trots att han var med. Den tiden är ju long gone om man säger så. 

Vilket är ditt bästa knep för att komma utanför dörren på morgonen?
– Att ha ett mål istället för att lämna promenaden åt slumpen! Att i förväg bestämma var vi ska gå och därmed vilken ribba utanför-dörren-aktiviteten för dagen ligger på. Sedan kan ribban förstås alltid höjas eller sänkas längs vägen, men det hjälper mig absolut att komma ut de där dagarna då det nästan känns ogenomförbart. För låt oss erkänna, sådana dagar finns och det är helt okej. 

Vad ser du mest fram emot i sommar?
– Att skrota runt på vårt torp! Vi har hyrt det i ganska exakt en månad nu och jag älskar det. Jag hittade det på Blocket, en liten dröm utan el och vatten mitt ute i bär- och svampskogen som stått så gott som tom de senaste decennierna. Vi är en väldigt frilufsig familj. När jag fick välja vad jag ville göra på min födelsedag i fjol var det att åka ut i skogen, plocka svamp och sedan tillaga den direkt över öppen eld. Det är liksom min definition av en drömdag.