Camilla Hamid: ”Jag vill ge mina döttrar den barndom jag inte fick”
Ett varmt leende, kreativa recept och en stor dos humor är Camilla Hamids signum som bakinfluencer – där barnen och maken ibland dyker upp för ett och annat prank. Men vägen till den framgångsrika karriären och harmoniska familjebilden har inte alltid varit enkel.
För mama berättar Camilla om den svåra barndomen, missfallet, förlossningsdepressionen och om hur mycket hon kämpar för att vara en förebild för sina döttrar.
Camilla Hamid har förberett sig hela sitt liv för att bli den stora bakinfluencer hon är idag, inte helt medvetet kanske, men varenda steg hon har tagit har varit med ett driv som har slipat hennes färdigheter längs vägen.
– Jag har alltid bakat och hittat på nya spännande recept. Det i kombination med att jag är en tekniknörd och hemkunskapslärare som gillar att förklara på detaljnivå… gör att jag trivs väldigt bra med mitt jobb, säger Camilla.
Tidigare handlade hennes ambitioner om att våga bryta mönster, för sin egen skull, och nu vill hon ta den här platsen för att visa för sina döttrar Ghita, 8, och Kauthar, 4, att allt är möjligt – även för dem.
Hon bakar på TV4, skriver bästsäljande kokböcker och finns i de flesta sociala kanaler där hennes följare lika gärna kan mötas av en reel med chokladkaka ackompanjerad av hiphop, som en tutorial om hur du gör en klassisk dammsugare eller ett roligt pank – ofta med maken Benjamin i fokus. (Hans reaktioner är helt underbara, kolla in när Camilla har photoshoppat hans ansikte till oigenkännlighet eller får honom att ofrivilliga smälla upp en näve grädde i ansiktet.)
På Instagram har hon 440K följare i skrivande stund.
– Det känns overkligt. Och jag är ärligt talat väldigt ödmjuk inför att någon ska vara intresserad av att följa mig. Det har jag aldrig vågat tro med tanke på att de tv-kockar och bakpersonligheter jag själv såg upp till som barn inte ser ut som jag gör… och de har alla en helt annan bakgrund än min.
Camilla Hamid
Ålder: 29.
Familj: Maken Benjamin 33, och döttrarna Ghita, 8, Kauthar, 4.
Bor: Huddinge.
Gör: Bakboksförfattare och tv-kock. Jobbade som hemkunskapslärare i tre år tidigare, men jobbar nu hundra procent med sitt egna företag.
Aktuell med: Jobbar på femte boken (den senaste ”Kaka på kaka” var 2021 års bäst sålda kokbok.)
Instagram: @camillahamid
Berätta gärna om din bakgrund…
– Jag är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Min mamma var ensamstående med fyra barn, där jag var den äldsta, och hon kämpade så hårt för att hålla oss mätta och se till att vi hade det bra. Och även om vi shoppade kläder i soprummet, var hon noga med att det inte skulle vara kläder med hål, och hon ville verkligen att vi skulle fokusera på skolan, då hon själv aldrig fick den möjligheten.
Camilla började jobba som tidningsbud när hon endast var 12 år gammal för att hjälpa till med ekonomin hemma, och hon tog ofta hand om syskonen då mamman behövde jobba.
– Jag såg till att min yngsta bror fick sin nappflaska och rena blöjor och hela den grejen. När jag ser tillbaka kan jag bli lite uppgiven och tänka att: ”Oj, jag var nog aldrig barn på riktigt” . Men samtidigt är det dom erfarenheterna som har gjort det helt självklart för mig att bli mamma, jag har gått en bra crash course i hur man tillgodoser ett barns behov.
Att göra ”lyxgrejer”, som att gå på café eller köpa färdigt fika i affären, var inte möjligt. Men Camillas mamma uppmuntrade henne att baka hemma och med tiden blev bakverken bättre och bättre…
Camilla Hamid: ”Jag utvecklade ätstörningar under tidiga tonår”
Hur mådde du under den här tiden?
– Jag kämpade på många olika plan. Det stora ansvaret hemma, där det även fanns inslag av psykisk och fysisk misshandel från en nära släkting, samtidigt som jag blev mobbad i skolan, skapade ett negativt mönster och destruktiva tankar.
De nordafrikanska lockarna plattade Camilla så mycket att håret gick sönder och på varje skolfoto kan man se hur hon snörper ihop läpparna för att de ska bli mindre – likt de andra tjejerna i klassen. ”Då var det ju inte lika trendigt med stora läppar som idag.”
– Jag kände mig annorlunda och värdelös och ville korrigera mig själv till varje pris. När jag tittade i spegeln såg jag ett monster… och utvecklade ätstörningar under tidiga tonår.
mama-teamet, Camilla och döttrarna har bestämt träff på Elite Hotel i Nacka en fredag eftermiddag efter skolan, och gör intervjun samtidigt som vår omslagsstjärna får sin makeup. Döttrarna tar en paus från att testa stylist-Annikas kläder (tyllkjolarna är populära) och kommer förbi för att titta på.
– Får jag se hur du ser ut mamma? Wow, du är jättefin, mer än fin, säger Ghita.
– Åh älskling, tack! svarar Camilla och låter båda barnen klämma och känna henne i ansiktet.
De springer iväg till fotograf-Hannah och fortsätter att busa framför kameran, där Kauthar poserar och dansar som om hon aldrig har gjort annat. Camilla ler och funderar ett tag kring frågan som rör en av hennes största rädslor.
– Jag är såklart livrädd att någon av mina döttrar ska hamna i samma situation, att de får ett ätstört beteende. Men på 90-talet, när jag växte upp, pratade man om dieter och bantning på ett helt annat sätt.
Idag handlar det offentliga samtalet mer om det positiva med mat, de sociala sammanhangen och de goda smakerna, menar Camilla. Dessutom råder det en helt ny form av demokrati i sociala medier där vem som helst, oavsett hur man ser ut, får utrymme att utrycka sig.
– Jag älskar att det är coolare idag att vara sig själv än att försöka se ut som alla andra… Och jag vill inget hellre än att mina döttrar ska vara stolta över vilka de är och hur de ser ut, att de ska älska livet och sig själva.
Nu utstrålar du så mycket harmoni och självförtroende, hur kom du dit?
– Med en mamma från Marocko och pappa från Egypten har jag ett kulturellt arv. Vissa saker är bra, andra mindre bra. Det hör till exempel inte till vanligheten att gå i terapi i den kultur jag är uppfostrad. Men jag gjorde det eftersom jag lever efter mantrat: ”Om du inte läker dina egna sår, så kommer du fortsätta blöda på kommande generationer” och har velat jobba med mig själv.
– Men bakningen har varit min allra bästa terapi, eftersom jag är omringad av det jag tyckte var så farligt en gång i tiden. Och det hjälper ju att min man, som är född i Marocko men i min egen generation, förstår och älskar mig.
Ja, din man! Hur träffades ni?
– När jag fyllde 18 sa min mamma och moster till mig på skämt: ”Är det inte dags att gifta sig snart?”. Jag svarade: ”Ja, om man kan hitta någon som är snäll”, och min poäng var ju att jag aldrig sett någon snäll man och att det aldrig kommer bli något giftermål för mig.
– Då pratade min moster med min mans bror, som på den tiden var grannar i Marocko…
Benjamin beskriver det som att hans bror klampade in i vardagsrummet – där han satt i soffan och slappade – och bara sa: ”Du, det är en tjej i Sverige som vill gifta sig med dig!” Och han blev helt ställd.
Två ganska chockade ungdomar fick varandras nummer och började trots allt prata på MSN.
– Från början hade jag en försvarsinställning och var tydlig med att jag inte litar på män. Men han höll ut. Och med tiden blev det gulligare samtal...
Efter studenten – och ett års chattande – åkte Camilla ner till Marocko för att besöka sin moster.
– Benjamin och jag passade såklart på att träffa varandra… Och det visade sig att han var fett snygg. Och jättesnäll.
Camilla bestämde sig för att ta ett sabbatsår och stannade kvar i Marocko – där hon ofta umgicks med Benjamin och hans trygga, omsorgsfulla familj.
– Vi gifte oss där när jag var 19 och han 23 och sedan flyttade vi till Sverige. Han kände ingen här men följde med för min skull... Det kändes helt självklart från början att vi ska vara tillsammans och jag blev faktiskt lite förvånad över hur lika vi tänkte, även om vi är uppvuxna i olika kulturer.
Det låter romantiskt! På vilka sätt tänker ni lika?
– Jag sa till honom i början, att jag inte kan leva i ett äktenskap där man sitter ihop, att det är viktigt för mig att få växa på egen hand och leva jämställt och dela ansvaret för barnen. Men han har också vuxit upp med en ensamstående pappa med sju stycken pojkar, så det var inga konstigheter för honom.
– Framför allt är vi är helt överens om att vill ge våra barn de bästa förutsättningarna i livet och att de ska känna: ”Gud vad roligt det är att vara barn!”
Hur gick tankarna sedan när ni ville ha barn?
– Vi ville låta det ta tid, jag ville ju plugga och han behövde komma in i det svenska samhället. Att slitas från ett land och sedan börja om på nytt är ju ganska utmattande. Men när jag var 20 så kände vi att det vore fint om vi hade en liten människa i vår familj…
Camillas utbildning innebar mycket självstudier och Benjamin jobbade deltid som lokalvårdare.
– Vi fick ekonomin att gå ihop, även om vi inte var rika, och nu hade vi ju tid, så vi bestämde oss för att försöka.
”Jag fick missfall och kände mig jättedum och konstig”
Men resan mot barn började med en stor motgång.
– När jag blev gravid första gången gjorde jag ett rookie mistake, jag köpte bebiskläder tidigt och berättade för allt och alla. Men jag fick missfall och kände mig jättedum och konstig, som att min kropp inte fungerade, och behövde nu berätta för alla att det inte gick hela vägen.
Strax efter missfallet hamnade Camilla i samtal med en barnmorska som sa, ”Men det var väl lika bra”.
– Hon tyckte att vi var för unga och det gjorde mig så oerhört ledsen. Jag var så svag redan, och så kom hon och sa att det var lika bra att det här hade hänt.
Med barnmorskans ord klingande i huvudet försökte Camilla tränga bort längtan efter barn, även om de fortsatte försöka. När graviditetstestet återigen visade två streck vågade hon inte prata om det.
– Jag höll tyst om graviditeten tills jag var i sjätte, sjunde månaden. Jag var livrädd att få missfall igen och kunde inte njuta alls. Nu i efterhand kan jag se att den var enkel… Jag mådde bra hela tiden och kunde jobba extra i tunnelbanan samtidigt som jag pluggade heltid.
Tankarna var helt fokuserade på studier och jobb, ända fram tills värkarna satte igång.
– När jag fick känningar på morgonen sa jag till min man: ”Det här kommer ta lång tid, jag hinner göra min tenta”. Men jag kom bara till T-centralen då jag kände att jag nog måste vända hem, haha.
Senare den dagen föddes Ghita utan några komplikationer.
– Jag tror man får så mycket som man orkar bära. Förlossningen gick bra och den första tiden hemma var otrolig. Ghita var som Skalman, sov fyra timmar, åt, sov fyra timmar, åt... Och var världens lugnaste och mest medgörliga bebis.
Under den här tiden, 2014, startade Camilla Instagramkontot ”My kitchen stories” efter att en vän uppmuntrat henne att lägga ut bakverken hon ändå skapade, så varför inte?
Men som avsändare ville hon vara anonym.
– Jag ville att mitt konto skulle vara min safe space där jag inte blev dömd för hur jag ser ut, utan bara för min kompetens. Jag var van vid att möta fula ord och fysiska påhopp på grund av mitt utseende på gatan men online ville jag bara slippa det och fokusera på det jag gillar.
Följarantalet blev snart allt fler.
2017 vann hon ett bloggpris för sina kreativa recept och blev fotograferad. När bilden snabbt delades i sociala medier insåg Camilla att reaktionerna var applåder och hyllningar. De elaka kommentarer som hon var rädd för uteblev. Sedan den dagen bestämde hon sig för att våga personifiera sitt eget varumärke.
När Ghita var 4 fick ni er andra dotter, Kauthar?
– Min man och jag har alltid tänkt att vi inte behöver ha så många barn, kanske ett eller två. Men vi kände efter en tid att vi verkligen ville ge Ghita ett syskon. Det lyckades lite väl fort, så jag hann inte gå klart min utbildning innan det var dags att föda…
Camilla, målmedveten som hon är, hade siktet inställt på att bli klar med sitt examensarbete innan hon gick på föräldraledighet, satt i opponeringssalen med en två dagar gammal Kauthar i sin famn.
– Jag ville inte förhala min examen. Det var så viktigt för mig att bli klar med den så att jag kunde söka ett heltidsjobb sedan, för barnens skull!
Hur var det att bli tvåbarnmamma, kände du av någon tvåbarnschock?
– Ja, jag fick en förlossningsdepression. Det förstod jag inte då, men i efterhand inser jag att den varade i ungefär sex månader… Jag hade ständigt en klump i halsen och kunde brista ut i gråt när som helst utan att förstå varför, och kämpade hela tiden med skuldkänslor mot min äldsta dotter. Jag kände mig så otillräcklig.
Fick du sova under den här tiden?
– Nej inte bra, Kauthar ville amma hela tiden för att få närhet. Tillslut liggammade jag hela natten för att få någon form av sömn.
– Men jag tror att depressionen orsakades till stor del av pressen jag lade på mig själv innan min examen var avklarad. All denna stress kom ikapp mig när jag fick tid att slappna av lite…
– Jag började må bättre när bebisen inte var lika beroende av mig och jag kunde gå ut och ta lite frisk luft eller en dusch. Ju mindre barnet var klistrat på mig, desto bättre blev det.
När Kauthar var fyra månader hörde TV4 hörde av sig och undrade om Camilla ville blogga för dem.
– Det var stort för mig. Jag trodde först att dom hade mejlat fel och tänkte att det ju är många som bakar bra, så varför just jag? Men det är ju kul att dela recept så jag tackade med glädje ja…
Under tre år kombinerade Camilla Hamid yrket som hemkunskapslärare och bakinfluencer. Men sedan förra året kör hon fullt ut på det egna företaget.
– En stor fördel med att driva eget och att samtidigt vara mamma är de flexibla arbetstiderna och tiden jag kan frigöra för barnen. Benjamin och jag är ju överens om att vi vill ge våra barn den barndom vi själva inte fick, och där är tiden tillsammans som familj, med mycket lek och skratt, en viktig del.
Tror du att ni kommer vilja ha fler barn trots allt?
– Vi är nöjda med de två vi har och har inga planer på att skaffa fler.
Vad drömmer du om i karriären?
– Jag blir så glad när människor har tillit till mina recept och att jag får vara en liten del av folks fester och bjudningar, så karriärmässigt är jag väldigt tacksam för allt som är nu. Men ett eget bakprogram, där man får bjuda in gäster och pratar om mer än bara bakning hade jag gärna velat testa på!
Låter kul! Och slutligen, finns det något i din barndom, som var utmanande, som du hoppas ska bli enklare för dina barn?
– Många saker! Jag har inte sett kvinnor i min släkt ta examen, ha eget företag, eller ta körkort... För mig har det varit läskigt att ta dom här stegen, men jag har velat göra det för mina barns skull. Jag vill att de ska känna att hela världen är något de kan ta för sig av.
6 snabba med Camilla Hamid
Beskriv dig själv som mamma: Jag är barnslig! Jag kan verkligen larva mig som en femåring.
Vad är der roligaste med att vara mamma: Alla samtal. Det är intressant att höra vad som föregår i deras huvuden.
När får du dåligt samvete? När jag inte är uppmärksam på vad dom säger.
När går mammahjärtat sönder: När min äldsta går i skolan och det uppstår situationer som är jobbiga för henne, alltså situationer jag inte kan kontrollera. Man kan inte skydda sina barn mot allt.
Vad händer med alla bakverk du skapar? Min man och mina barn vill ju inte ha dem, haha, så grannen får dem.
Tips på hur man bakar med barn: Skala ner momenten! Små barn orkar inte hålla på så länge. Jag tycker att det är kul att göra chokladbollar eller småkakor med barnen, det tar inte så lång tid, och är inte så noga.
Foto: Hannah Hedin
Styling: Annika Norman
Makeup: Tove Dalsryd
Tack till hotell Elite Marina Tower!
LÄS OCKSÅ: Penny Parnevik: ”Att flytta till Sverige är det bästa beslut vi tagit”
LÄS OCKSÅ: Malin Olsson: ”Att vara mamma är fantastiskt, men samtidigt kvävande”
