Susanna Karlssons värkar kickade igång till tonerna av ett rejält åskväder. Dagen efter föddes Tor. Foto: Instagram / @showbonden

Bonde-Susanna: ”Jag frustade som en häst hela förlossningen”

Hon träffade sin stora kärlek Hannes genom ”Bonde söker fru” och i augusti föddes sonen Tor. För mama berättar Susanna ”Showbonden” Karlsson om första mötet med sin bebis, Hannes stora stöd och varför hon frustade sig igenom förlossningen som en häst: ”Det hjälpte mycket faktiskt”.

Vi fick lära känna Susanna Karlsson, 31 och Hannes Haraldsson, 30, i ”Bonde söker fru” 2018. Numera möter vi Susannas glada nuna på Instagram under namnet Showbonden.

Hej Susanna och stort grattis till Tor som blivit två månader! Hur startade din förlossning?
– Tor föddes en lördag. Två dagar innan, på torsdagen, åkte vi in första gången då jag hade börjat få oregelbundna värkar. Men jag hade inte öppnat mig något och vi åkte därifrån med ett igångsättningsdatum. Då var jag lite besviken att vi skulle behöva vänta och sätta igång förlossningen. Men, natten till lördag så brakade det loss tillsammans med åska utav bara helvete – det var ett sånt jädra åskväder – och vi tänkte direkt, att nu kommer Tor! 

Wow! Hur tacklade du värkarna?
– Jag kunde inte sova på hela natten men fram på lördagsmorgonen flyttade jag mig till soffan och tog värkarna där framför tv:n. De blev starkare och starkare och varje gång så grät jag en skvätt innan jag kunde invänta nästa. Jag hade läst hos Asabea Britton att man skulle frusta som en häst så det gjorde jag hela förlossningen men framförallt i början när jag var vid mina sinnes fulla bruk. Det hjälpte mycket faktiskt!

Bra knep, det ska jag komma ihåg! Vad blev du mest överraskad av?
– Av flera saker! Dels att jag inte alls tyckte om lustgasen, vilket jag hade trott att jag skulle göra. Men jag blev bara illamående tyvärr.
– Sen när jag fick epiduralen där vid 13-tiden var jag inte beredd på att den verkligen skulle ta bort ALL smärta, vilket var oerhört sjukt och skönt på samma gång. När sen krystvärkarna kom som epiduralen inte kunde göra något åt så kände jag alla värkar och all smärta och allting. Det blev som jag ville faktiskt.

En ny liten familj. Foto: Privat

Så förlossningen blev ungefär som du tänkt dig?
– Jag hade inte tänkt så mycket, jag hade till exempel inte skrivit något förlossningsbrev utan jag kände att jag litar på vården och att det kommer gå bra. Det blir som det blir. Det enda jag hade i mina tankar var att jag ville bli hörd och respekterad, att ingen skulle prata över mitt huvud. Jag är väldigt nöjd med min förlossning. 

Susanna och Hannes med en alldeles nykläckt liten Tor. Foto: Instagram / @showbonden

Vad var det bästa Hannes gjorde under förlossningen?
– Han var 100 procent där och tog smärtan med mig, han var så närvarande, lugnande och trygg. Han höll min hand, klappade mig och kände efter vad jag ville ha för sorts närhet och stöd. Han lyssnade på mitt kroppsspråk. Han var också väldigt duktig på att fota och filma under hela förlossningen vilket vi hade stämt av innan då jag gärna ville se bilder efteråt.

...och det konstigaste han gjorde?
– Han gjorde nog inte så mycket konstigt. Men han fick hjälpa till på slutet och hålla ett ben under det sista, sista när jag skulle trycka ut Tor.

Hur var första mötet med Tor?
– Först när han kom ut så frågade jag ”lever han, lever han”. Ganska direkt så kom ett skrik och det var jätteskönt. Då kände jag att nu är det över, nu är han ute. Han låg på min mage och jag sa ”han är så söt, han är helt perfekt” när doktorn frågade ”men har du sett honom än?”. Och nej, det hade jag ju inte 😂 Men han VAR extremt söt.

”Han är så söt, han är helt perfekt”. Foto: Instagram / @showbonden

Såklart han var! Hur var tiden på BB?
– Vi stannade så länge som man fick, 48 timmar. Det var fortfarande ganska hårda Corona-restriktioner. Hannes fick vara med men vi fick inte under några omständigheter lämna rummet förutom att gå till duschen på andra sidan korridoren. Vi fick all mat serverad på rummet, vi hade ingen tv. Det var lite tufft men samtidigt är jag jätteglad att vi stannade på vårt lilla rum. Det var mycket kärlek och känslor och det var skönt på något sätt att vara där i vår babybubbla på ganska liten yta. 

Vad var det viktigaste du tog med i BB-väskan?
– En intimdusch. Det är som en flaska med ett duschmunstycke som man har för att tvätta fiffi istället för att använda toapapper. Jag vet inte vad jag hade gjort utan den. Hur mjukt toapapper man än har så var den här intimduschen överlägsen. 

...och det mest onödiga?
– Dels en sån här face mist med massa parfymdoft. När Tor kom så ville jag knappt ha på mig någon deo ens, jag ville att han skulle känna min lukt och inte massa parfym. Sen hade jag också med mig en massa storlek 50-kläder, men så kom den här killen ut och var 55 centimeter lång. Så de kläderna var ju ganska onödiga. 

Vad var det första du gjorde när ni kom hem?
– Våra bästa vänner hade städat hela huset, lämnat massa gulliga lappar överallt med fina budskap, handlat och lagat spagetti och köttfärssås. Så fint! Efter att vi upptäckt det så tog vi vår första vagnpromenad och det var en sån jättefin augustidag och vi gick upp till mina föräldrar som bor 200 meter från oss. Där träffade vi våran hund Indie och mamma och pappa fick träffa Tor för första gången. Sen gick vi hem och myste, myste, myste ❤️

Nu ser Susanna fram emot att komma in i lite rutiner tillsammans med Tor. Foto: Instagram/@showbonden

Har du känt av den klassiska baby bluesen?
– Det var väldigt speciellt att lämna BB och bebisbubblan där. Vi var nog lite för snabba att visa upp Tor för alla, vi ville ju verkligen det, men det blev väldigt mycket möten den första veckan. Speciellt vid ett tillfälle kände vi att det blev lite mycket och vi blev så trötta och slut på av alla intryck. Då gick vi hem och la oss i sängen hud och hud allihopa och lyssnade på musiken som vi lyssnat på på BB och bara myste. Det behövde vi verkligen! Känslorna gick ju från överväldigande – att man grät av lycka – till att man grät av oro, en känsla av att det var för bra för att vara sant. 

Tårar av lycka och av oro. Foto: privat

Stor igenkänning på det! Är mammalivet som du tänkt dig, hittills?
– Än så länge, efter två månader, så är det ganska svårt att säga hur det är. Vi har inte kommit in i några rutiner än. Jag får återkomma om ett tag, haha.

Berätta om namnet, Tor!
– Namnet kommer ifrån Hannes sida av familjen. Hannes pappa hade en bror som omkom i tidig ålder i en tragisk olycka. Så vi ville hedra hans minne och namn först och främst. Plus att Hannes farmor har sagt flera gånger att hon tycker att Hannes är lik sin farbror Tor. Hannes har också en liten förkärlek för nordisk mytologi. Och jag tycker att namnet är väldigt fint och klassiskt. Ganska ovanligt men inte ovanligt på så sätt att man hittat på namnet.  

Till sist, vad ser du mest fram emot just nu?
– Att få komma in i lite rutiner. Kanske att han kan börja sova middag ett par timmar så att jag kan låta mamma ha honom en stund och jag kan få något gjort hos djuren här på gården. Men framförallt att se Tor växa, lära känna honom mer och se honom göra nya saker. 

LÄS OCKSÅ: Bonde söker fru-Karin: ”Jag blev mamma på riktigt när jag fick hålla dem”
LÄS OCKSÅ:
Maja Nilsson Lindelöfs tårar efter förlossningen (som vi känner igen oss!)

Aktuellt just nu