I september debuterade Bianca med boken ”Brev till mannen” och tiden efter beskriver Bianca som svår: ”Det har kostat väldigt mycket privat och jag har kommit hem och gråtit om kvällarna.” Foto: HANNAH HEDIN

Årets viktigaste röst Bianca Kronlöf: ”Jag har försökt visa mig sårbar”

I april postade skådespelaren, författaren och småbarnsmamman Bianca Kronlöf Instagramfilmerna ”Brev till Soran”. Hennes modiga inlägg har haft en avgörande roll i samhällsdebatten kring feminism och metoo – och i sin tur samhället våra barn växer upp i. Vad hände tiden efter och vad ledde fram till att hon postade inlägget som kom att välta Instagram?

– Scenen har alltid varit min plats och teater och film mitt hantverk och uttrycksmedel. Men nöden har ingen lag. Efter att jag gjorde mina inlägg på Instagram så fullkomligt exploderade min telefon. Den blev som en väckarklocka. Jag satte på ljudlöst medan jag zoomade ut från sociala medier. Medan följarantalet slog i taket och media ringde så kände jag mig mer ensam och avstängd än någonsin. Men det var väldigt bra. Jag fick möjlighet att fundera över var medierna satte fokus och var jag ville ha fokus och i samband med det kom förfrågan om att skriva boken ”Brev till mannen”, säger Bianca.

Man tänker att komikerbranschen ska vara den bransch där det är högst i tak vad gäller åsikter, men du menar tvärtom att det är en av de svåraste branscherna att lyfta kritik i. Varför är det så?
– Det här är en bransch där det är högt i tak, man får säga vad man vill och den som säger det man inte får är coolast av alla. Alla är kompisar och man har jättekul tillsammans. Visst låter det underbart? Men det gör också att när man plötsligt säger emot blir det inte en så rolig stämning längre. Det där höga taket visade sig vara ett ganska obekvämt tak. Väldigt många komiker har egna klubbar och festivaler eller är producenter för tv-program och film. Så för att få jobb så är man också beroende av att vara vänner. Men för mig blev det lättare eftersom jag också har ett annat jobb att gå till, som skådespelare. Efter att jag skrev breven till Soran så var det många kvinnliga komiker som hörde av sig till mig och sa: ”Jag hade aldrig vågat det där”.  

”Jag har fått en helt ny uppgift i livet som går före allt annat, Nilas liv och hennes väl­befinnande”, säger Bianca. Foto: HANNAH HEDIN

Bianca om dottern Nila: ”En helt ny uppgift i livet” 

Du har sagt att du är avundsjuk på brödraskapet. Är det allmänt eller handlar det om specifika situationer i ditt liv där du har upplevt att systerskapet inte har slutit upp på samma sätt?
– Jag kan tycka att jag har saknat det ganska ofta redan från skolåldern, när någon tafsade på ens vän och man ville säga ifrån men samtidigt funderade över vad det skulle få för konsekvenser för en själv. Ett exempel jag har nämnt tidigare, är hur min mammas kompis fick igenom ett besöksförbud mot mannen som hade slagit henne. Som svar började hans vänner trakassera henne, tills hon gick i konkurs eftersom hon inte kunde jobba. Därefter tvingades hon gå under jord. Visst fanns det kvinnor runtomkring henne som stöttade, men männen vann till sist. Att systerskapet inte är lika starkt blir också synligt i media, där en kvinna kan bli hyllad till skyarna ena dagen för att nästa dag försvinna helt. Tystnaden är straffet. 

”Jag kan inte säga till mitt barn att hon är fin som hon är, om inte jag ­tycker det om mig själv”, säger Bianca Kronlöf. Foto: HANNAH HEDIN

I juni 2020 föds dottern Nila, ett nytt fokus i livet som har förändrat allt och ingenting, säger Bianca. Fast även om bilden är densamma så är nyansen en helt annan.

– Att bli mamma har inte förändrat min person eller vilka saker jag tycker är viktiga och jag är fortfarande lika mycket feminist. Men jag har fått en helt ny uppgift i livet som går före allt annat, hennes liv och hennes välbefinnande. Mycket handlar om att släppa på kontrollen. Ibland bestämmer hon sig för att vakna tre på morgonen och vara vaken till fem och då får jag också vara det. Men den största skillnaden är tiden. Att ha ett barn tar väldigt mycket av ens tankekraft och hon finns i allt. Livet har fått ett filter över sig.

När du skriver om feminism och samhällets strukturer, på vilket sätt blir dina tankar om din dotters framtid närvarande i den processen?
– En vän till mig sa: ”Jag orkar inte vara feminist nu när jag har fått barn, för jag orkar inte tänka på världen”. Men så tänker inte jag, för det är ingen motsättning. Att vara förälder, det är ett görande, det handlar inte om att läsa böcker eller diskutera uppfostringsmetoder. James Baldwin, en amerikansk författare, aktivist och poet sa: ”Children have never been very good at listening to their elders, but they have never failed to imitate them”. Jag kan inte säga till mitt barn att hon är fin som hon är, om inte jag tycker det om mig själv. Ett feministiskt föräldraarbete är ju att granska sig själv. Hon är ett år och fyra månader men härmar redan allt jag gör. Varje gång jag står framför spegeln och dömer mig så ser hon vad den där spegeln är till för. Hon studerar mig och jag ger henne hennes världsbild. Ens viktigaste uppgift är inte hur man ska uppfostra sitt barn, utan det är att se sig själv i spegeln och fråga sig ”Hur beter du dig?” 

I september debuterade hon med boken ”Brev till mannen”, en samling brev om känslor, sex, våld och maskulinitet som vänder sig till alla sorters män, men handlar om de män hon mött. En inbjudan till det feministiska samtalet, eftersom Bianca menar att väldigt många män skriver under på den feministiska kampen men är rädda för det feministiska samtalet. En rädsla som är obefogad, menar Bianca, eftersom det enda kvinnor vill är att männen ger sin tid och sitt engagemang. 

”Jag så otroligt glad för alla fina ord om boken”

Du överöstes med en enorm kärlek och hyllningar för ditt mod att posta breven och skriva boken. Men har det också kostat dig saker?
– Det har kostat mig väldigt mycket. Nu är det en och en halv månad sedan jag släppte boken och jag känner en otrolig trötthet. Det känns svårt att prata om den här boken utan att börja gråta och jag har varit jättenervös. Grejen med feminism är att det privata är politiskt och jag hade inte kunnat skriva boken utan att gå in i det som är privat för mig, för då hade den inte blivit på riktigt. Jag har försökt visa mig sårbar och jag har varit ärlig med saker som jag har varit med om och tycker är jobbiga. Det har kostat väldigt mycket privat och jag har kommit hem och gråtit om kvällarna och har haft sömnproblem. Därför är jag så otroligt glad för alla fina ord om boken. Det värmer mig. Nu har jag kastat ut den här bollen, vi får se vilka ringar på vattnet som blir av den. 

Text: Therese Lukic
Styling: Malin Rudén
Hår och makeup: Martin Sundquist
Creative director: Vendela Zandén
Tack till: Elite Palace Hotel

LÄS OCKSÅ: Mäktigt stjärnmingel på Årets mama 2021 – alla bilder från röda mattan
LÄS OCKSÅ:
Årets mama 2021 – här är alla vinnare

Aktuellt just nu