Aysha Jones har fått ta emot mycket hat och hot då hon blivit en frontfigur för Black Lives Matter-rörelsen i Sverige. Foto: Daniel Stigefelt

Årets viktigaste mama Aysha Jones: ”Jag tolererar ingen bullshit”

När årets viktigaste mama Aysha Jones tog initiativet till Black Lives Matter Sweden var hon trött, ledsen och rädd – men också arg. Den ilskan får henne att fortsätta kämpa vidare mot orättvisor: ”Min mamma lärde mig att man inte får klaga om man inte är beredd att göra något åt saken.”

Den 2 juni 2020 checkar nästan 70 000 personer in på USA:s ambassad i Stockholm. De har gemensamt bestämt sig för att delta i den digitala demonstrationen mot rasism och polisbrutalitet. Bakom det hela står 35-åriga stylisten och trebarnsmamman Aysha Jones, 35.

– Mitt i brinnande coronapandemi skedde mordet på George Floyd, samtidigt som man fortfarande kämpade för rättvisa för mordet på Breonna Taylor. För många av oss svarta är det här också ett slags pandemi, den längsta vi någonsin haft: rasismen. Det blev helt enkelt för mycket för mig och ur det växte den digitala demonstrationen fram. Det blev ett helt nytt sätt att demonstrera på, även om det var ofrivilligt och på grund av corona. Det var ingen PR-grej som handlade om att hitta på något innovativt. Det handlade enbart om en trött, arg, ledsen och rädd svart syster, dotter, vän, mamma och människa. Med det genomslag det fick, så fanns det inget annat alternativ än att också starta Black Lives Matter Sweden. Jag hade en skyldighet att förvalta den här kampen vidare. 

Aysha Jones grundade Black Lives Matter-rörelsen i Sverige

Aysha beskriver ett engagemang som tändes långt innan Black Lives Matter, och att hon har använt sin utsatthet som svart i vita rum för att synliggöra orättvisor genom flera decennier. Att växa upp som ett av de första svarta barnen i Örebro, en stad där nynazisterna växte sig stora i början av 90-talet, har resulterat i en ständigt närvarande kamp. Hon har bara hanterat och uttryckt den på olika sätt genom åren.

Black Lives Matter placerade dig som person i mittpunkten. Vad innebar det för dig?
– Jag blev väldigt utlämnad. Folk började lägga till mig i chattgrupper där de berättade att de skulle döda både mig och mina barn. Okända människor dök upp utanför min bostad och på mitt jobb. När det blev mörkt började vi dra för persiennerna hemma i lägenheten.
– Under en period ringde mina vänner och min familj en gång i timmen för att försäkra sig om att jag levde. Ändå vägde de positiva reaktionerna tyngre och det som gjorde mig extra glad var att så många vita engagerade sig. De tog täten utan att göra det till sin grej. I stället hjälpte de till att möjliggöra, på våra villkor och premisser. 

Vad har du behövt göra för att skydda barnen?
– Trots att vi bor så nära skolan att jag kan se in i flera av klassrummen har vi gjort upp en plan om att de inte ska gå samma väg varje dag till och från skolan. Vi har också pratat om vad de ska göra om någon okänd dyker upp här hemma. Inga barn ska behöva förberedas för den typen av situationer. Men mina barn måste det.   

”Ett försprång och en drivkraft att bli mamma tidigt”

Långt efter demonstrationen fortsätter de positiva effekterna att märkas. Många av de som tidigare delade hatiska kommentarer hör av sig och ber om ursäkt. Dessutom får Aysha videoklipp skickade till sig från både vänner och främlingar som jobbar inom skolan. På filmerna syns barn och ungdomar leka Black Lives Matter-demonstration på skolgården och i klassrummen. I stället för att leka pratar de om mänskliga rättigheter.

Du blev mamma när du var 20 år. En förhållandevis ung mamma. Vad har det betytt för dig att barnen har varit med under i stort sett hela ditt vuxna liv?
– Jag skulle till London för att bli nästa Naomi Campbell, men i stället för att komma hem med ett modellkontrakt kom jag hem med en bulle i ugnen. Jag finner en enorm glädje och styrka i mina barn, men det har också inneburit att jag fick växa upp väldigt tidigt. Jag bildade familj först och utbildade mig sen. Ändå ser jag det som ett försprång och en drivkraft att bli mamma tidigt. Dessutom tror jag att Gud förstod att jag behövde bli mamma och få det ansvaret. För annars hade jag inte levt i dag.

“Jag får en enorm glädje och styrka från mina barn, men de har också fått mig att växa upp tidigt.” Foto: Daniel Stigefelt

”När jag blev mamma så insåg jag att det finns mer i livet än kaos och smärta”

Varför tror du att det hade slutat så?
– Jag tror att jag hade hamnat i droger och alkoholism eller någon annan form av destruktivt beteende om jag inte hade haft barnen. Kanske hade jag tagit livet av mig. Om jag inte hade fått min son vid 20 års ålder så hade jag nog inte blivit så mycket äldre. Men jag blir inte rädd av att tänka den tanken i dag. Jag har redan mött mina värsta demoner genom livet. Jag började med alkohol extremt tidigt, och jag har blivit sexuellt utnyttjad som barn och senare våldtagen. Dessutom har jag levt i flera destruktiva förhållanden. Jag har också varit otroligt elak mot mig själv, till exempel genom att svälta mig för att jag – enligt mina demoner– inte förtjänade mat. Men när jag blev mamma så insåg jag att det finns mer i livet än kaos och smärta. Kanske var det här livet värt att leva ändå. Plötsligt hade jag ansvar för någon mer än mig själv. Det var som att någon sa till mig att ”du behövs visst på den här planeten”.

I dag har du tre barn i åldrarna 15, 10 och 9 år. Hur mycket vet de om din kamp och ditt arbete?
– Vi har en ständig dialog och pratar väldigt mycket och öppet. För att göra det tydligt för barn så behöver man prata konkret – som att prata om det vita och svarta och hur man blir olika bemött beroende på vilken hudfärg man har. Med min dotter kan jag prata om utseende – som hennes hår – men även om att hon inte behöver vara den duktiga flickan. Att även flickor får vara arga, visa känslor, eller bara vara busiga. Till mina pojkar säger jag att de inte ska vara rädda för att gråta eller visa känslor.

“Jag ser det som ett försprång och en drivkraft att jag blev mamma tidigt” Foto: Daniel Stigefelt

”I och med Black Lives Matter blev det omöjligt att stå och säga en sak i media och sedan säga något annat hemma”

Att alla människor inte skulle ha samma värde är ett ofattbart och smärtsamt dilemma att förklara för sina barn. Ibland är det svårt att hitta orken och vara hoppfull. På sin födelsedag fick den yngste sonen bevittna en skjutning och Aysha förklarade på samma sätt som hon brukar: Samhället är kraftigt segregerat, och att råka bo eller befinna sig på en plats där man skjuter gör dig inte till en dålig människa. 

Händer det att du vill skydda dem från sanningen eller vill du vara brutalt ärlig?  
– Tidigare ville jag skydda dem från vissa saker. Men i och med Black Lives Matter blev det omöjligt att stå och säga en sak i media och sedan säga något annat hemma. Speciellt när mycket finns på nätet och de flesta barn har telefon med uppkoppling, där de kan se och dela mycket av vårt arbete.  

Flera händelser har lett fram till den punkt där Aysha befinner sig i dag, men vissa av minnena är mer brutala än andra. Under gymnasietiden händer det ofattbara: hennes pappa blir brutalt mördad. En produkt av hur samhället ser ut för svarta män, säger Aysha – som än i dag har svårt att få ihop en exakt minnesbild av den dagen och tiden efter. 

– Min pappa blev skjuten och knivhuggen innan han rullades in i en matta och begravdes i en skog i Vårby gård. Runt början på december varje år brukar jag skicka ett sms till min syster och fråga ”När var det pappa dog nu igen?” Och så skickar hon datumet. För jag kan inte minnas datumet, men jag minns var jag stod när jag fick reda på det och vad jag gjorde efteråt. Och jag minns stunden då vi skulle identifiera kroppen på bårhuset. Framför allt minns jag självmordsförsöken som följde efter. Händelsen lärde mig också något om svarta mäns sårbarhet. Min pappa kom från en av Gambias rikaste familjer, var fotbollsproffs i Tyskland och en renlevnadsmänniska som aldrig rörde alkohol. När han sedan kom till Sverige tog det bara ett år innan han hade förgått sig i droger och alkohol. Det är något med den svenska strukturen och hur man ser på svarta män, men också på kvinnor. Det skrämmer mig mer än det som händer i USA. Där dör folk bokstavligen på gator utan reson, men i Sverige går vi runt som trasiga människor i tysthet.

”Min mamma lärde mig att man inte får klaga om man inte är beredd att göra något åt saken”

Du fick uppleva rasismen tidigt, när de andra barnen i skolan mobbade dig för din hudfärg medan de vuxna lärarna omkring dig ignorerade det. Vad tänker du om det i dag när du själv är mamma till tre barn?
– Jag kan fortfarande bli väldigt ledsen. Ett barn är dock ett barn, och jag känner mig mer besviken på de vuxna. Men min generation är inte som de vuxna var när jag växte upp. Därför har jag har inga problem med att storma in på rektorns kontor på mina barns skolor. Jag tolererar ingen bullshit och jag har ingen tid att boka ett möte. Om man förminskar eller avfärdar ett barn i dag kan man räkna med att föräldrarna tar ton. Jag är orolig för att mina barn ska bli utsatta, men jag är inte orolig för att det ska avfärdas på samma sätt som det gjordes när jag var liten. 

– Min mamma lärde mig att man inte får klaga om man inte är beredd att göra något åt saken. Därför är jag också noga med att förlåta allt och alla som ringer för att be om förlåtelse – och därför har jag också själv ringt liknande samtal. Människan är en levande och lärande varelse och jag hoppas att när vi lär oss bättre så gör vi också bättre.  
Av: Therese Lukic

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!