Alexandra Pascalidou får FN-uppdrag: ”Ska lyfta flickors och kvinnors situation i Sverige och världen”
Alexandra Pascalidou är journalist, programledare och just nu aktuell med dramatiseringen av ”Mammorna”. I dagarna har hon även enhälligt utsetts till FN-organisationen UN Women Sveriges nya ordförande.
mama har pratat med Pascalidou om nya uppdraget, vad hon vill åstadkomma – och om hur mycket hon saknar bebistidens kramar och gos.
”Det är en ära och en förmån att tillsammans med andra få bidra till att göra världen lite värdigare för flera.” Orden är Alexandra Pascalidous. Hon har precis fått uppdraget som ordförande för UN Women Sverige:
”Att kämpa för jämställdhet och jämlikhet, att stå upp för flickors och kvinnors mänskliga rättigheter och friheter borde vara en självklarhet för alla i vår tid och vår del av världen.”
Grattis Alexandra till nya uppdraget! Hur känns det?
– Ärofyllt och självklart.
Vad ser du som din viktigaste uppgift som ny ordförande?
– Att fortsätta göra det jag alltid har gjort - nu i ett nytt sammanhang - att lyfta flickors och kvinnors situation i Sverige och världen, att kämpa för mänskliga rättigheter och friheter, att bekämpa våldet mot kvinnor och flickor och stärka kvinnors position vid beslutsfattande och förhandlingsborden.
Alexandra Pascalidou
Ålder: 50.
Familj: Melina, systrar, mamma, syskonbarn.
Bor: Stockholms innerstad.
Gör: Journalist, författare, programledare, dramatiker, föreläsare och ordförande för UN Women Sverige.
Aktuell: Dokumentärserien baserad på min bok - ”Mammorna i Våldets skugga” i SVT.
Du är även aktuell med dramatisering av din bok ”Mammorna”. Vem bör gå på den?
– Den har turnerat landet med Riksteatern och sedan spelats på Stadsteatern men är nu slut för denna gång. Men alla borde se och lyssna på Mammorna. Läs boken, lyssna på ljudboken eller titta på TV-serien om ni missat föreställningen.
Vilka lärdomar och möten tar du med dig från jobbet med ”Mammorna”?
– Att de marginaliserade mammorna i Sveriges fattigaste förorter är hjältar som hamnar längst ner i alla tänkbara hierarkier. Att de ser samhället nerifrån, inifrån på ett sätt ingen annan ser det och de borde få mer makt och möjlighet att påverka världen.
Hur såg din morgon ut?
– Jag kastar mig över datorn med en kopp kaffe och skriver på deadlines och svarar på mail.
När grät du senast?
– Jag grät när jag talade med ännu en mamma häromdagen som ringde och berättade att hon förlorat sin 18-årige son och inte får hjälp.
Vanligaste middagsrätten hemma hos er?
– Grönsaksgrytor och sötpotatis!
Vad saknar du från bebistiden?
– Precis allt. Framför allt att jag fick gosa och krama och pussa utan att behöva förhandla om minsta detalj.
Bästa rådet du har fått från en annan mamma?
– Små barn små bekymmer, stora barn stora problem. Och: Det går över.
LÄS OCKSÅ: ”Min son är orolig för att det ska bli krig i Sverige” – barnpsykologen svarar
LÄS OCKSÅ: Camilla Hamid: ”Jag vill ge mina döttrar den barndom jag inte fick”
