Sov allt du kan (en dödstrött mamma exploderar...)

Sov allt du kan (en dödstrött mamma exploderar...)

Varsågoda, ett smakprov ur boken "12 steg till ett skönare mammaliv" av Carina Nunstedt (Prisma förlag, 2007).

Missa inte vårt exklusiva erbjudande för alla mamas.- Köp Carinas bok till halva priset!

Första katastrofsemesterveckan 2006 är inget ljuvt sommarminne. Oscar var två, Wilmer nästan fem. Jag tänkte att jag verkligen borde ha hittat flytet och rutinerna vid det här laget, fått dem att sova som de skulle, jojo ...  Anders jobbade fortfarande så jag och småkillarna åkte till mammas sommarställe i Skåne. Jag hade sovit så jäkla dåligt hela våren, vaknat fyra gånger per natt i snitt, och jobbat alldeles för sena kvällar. Nu skulle allt bli så lugnt, somrigt, jordgubbsdoftande, blaha ...

Wilmer inledde detta sommarlov på sitt allra trotsigaste humör. Jag orkade inte ta en enda konflikt, så det var tjat och bråk hela  tiden. Om varenda glass, om varenda måltid, om varenda leksak. Och lillebror Oscar klamrade sig fast vid mig dag som natt och vaknade varannan timme. Mormor försökte avlasta allt vad hon kunde, men barnen bara vrålade ”MAMMA” i kör. Efter fem dagar kom Anders, och då bara brast det, jag bara grät och grät där i jordgubbsfilen.

– Jag orkar inte. Jag är en så dålig mamma, kolla, jag bara gråter, jag är så trött... fan, jag borde väl kunna det här nu, de är ju inga bebisar längre, uuäääääh...  – Men älskling, du kanske borde ta in på  något hotell, och bara sova ut en natt.  – JA! (Jag ler för första gången på flera ­dagar.) Får jag det, är det okej?  Får världens energi och börjar ringa runt till olika hotell, får sista rummet på Continental i Ystad, ett halvtrist stadshotell som blivit känt genom Wallanderböckerna, men det spelar ingen roll. Där i den smala enkelsängen sover jag som ett barn hela natten. Sen går jag upp, klär på mig och äter frukost med mig själv i en öde, tom hotellmatsal. Tyst, lugnt, sakralt. En fantastisk känsla av frid och kontroll infinner sig, som jag lever på länge. Sen kommer min mamma och barnen och hämtar mig (Anders har åkt vidare till nästa jobb) och sommarlovet kan börja!

Nu har man ju inte råd att ta in på hotell sådär när som helst. Men jag har lovat mig själv att om det blir så där dödsjobbigt igen, så det bara går runt runt, måste jag hitta någonstans att sova ut för min, barnens och Anders skull. Låna en kompis friggebod, vad som helst...

När våra barn sovit dåligt är det mig de väcker. Anders sover med minst en kudde över huvudet och vaknar inte ens när Oscars leksakspolisbil tjuter fem gånger på raken precis intill hans öra. Det är helt otroligt, men sant. Det var i julas. Jag hade lagt mig i Wilmers säng, eftersom jag inte fick plats i vår. Precis börjat slumra in igen när den där jäkla julklappsbilen började tjuta. Jag stålsatte mig, väntade en gång, två gånger, tre gånger på att Anders skulle få tyst på bilhelvetet, men ingenting hände. Femte gången bilen började tuta flög jag upp och skrek: ”Hur fan kan du inte höra den där bilen, jag fattar det inte?”  – Öh,vad då? sa Anders som hade sovit som en stock och inte hört ett enda litet tut.

Det är ett faktum att de flesta mammor jag känner vaknar av minsta pip medan  pappan sover som en stock. Att inte få sova tillräckligt är helt enkelt livsfarligt – både för dig och din omgivning. Du blir inte bara  galen, du får helkasst tålamod, blir deprimerad och allt bara snurrar, neråt, neråt, neråt... 

Så om du har eländigt morgonhumör emellanåt, döm inte dig själv för hårt. Försök att lägga dig tidigt nästa kväll istället. Sova är det enda som hjälper. Du måste få sova för din familjs skull, ja för familjens säkerhet. Om du så måste skaffa ett ljudisolerat rum med gallergrind.  För får du bara sova överlever du nästan allt!

Vår sovrutin: Vi är hyfsat bra på att få barnen i säng i tid. Vid 19 börjar vi borsta tänder, ta på pyjamas och eventuellt bada innan. 19.30 ligger de redo för var sin bok. Sen stannar vi i rummet (de delar rum) tills de somnar. Jag vet, vi borde väl ha lärt dem somna själva för länge sen, men nu är det så här... De somnar oftast på en kvart–tjugo minuter. Det är okej. Det är även lite mysigt att sitta eller ligga där bredvid dem (oftast ligger jag först bredvid Oscar och sen en stund bredvid Wilmer, om han inte redan däckat) och gosa och sjunga och tala om hur mycket jag älskar dem. Stunden innan de somnar är så ren och lugn.

Det är egentligen mig själv jag borde införa en sovrutin för. Jag har kompisar som lägger sig 22, eller ännu tidigare, varje kväll. Själv har jag svårt för det. Har helt enkelt för mycket att göra. Och får vi sova bra några nätter är det lätt att tro, att NU! Nu funkar allt. Nu har vi hittat rutinerna. Och så sitter jag glatt naivt uppe och tittar på en ny tv-serie med Anders till midnatt. Och hinner inte lägga mig förrän två nattvandrare kommer och hälsar på i vår säng. Att bli väckt minst två–tre gånger varje natt har blivit normalläge sen barnen föddes, ja, sen snart sex år tillbaka. Inte konstigt att jag är trött nästan jämt... För trött för att orka göra något åt det.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + hårkit från Ida Warg för endast 159 kr. Köp nu!