Sara friskförklarades från cancern – två månader senare föddes Amelle

Sara Berg, som fyller 46 år i sommar, vill berätta sin historia för att ge hopp till andra som tror att livet aldrig kan bli ljust igen. Hon har själv haft spridd bröstcancer och under flera år var livet en kamp för att överleva. Men efter den svåra tiden har livet äntligen vänt, och i dag mår hon bättre än på många år. 

Efterlängtade lilla  Amelle, vars namn betyder just ”hopp”, kom till världen för 8 månader sedan. Hon är en glad och lugn liten tjej, som älskar när storasyskonen kommer hem till gården från skolan på eftermiddagarna.

Visst har det varit tufft för fyrbarnsmamman att komma tillbaka efter sjukdomen. Men när dottern låg i magen kände hon att allt vände.

– Det kändes som att livet liksom kom tillbaka till mig. Nu njuter jag oerhört mycket av vår lilla tjej och tycker som säkert många andra att tiden med bebis går galet fort!

Bröstcancern hade spridit sig 

Cancerbeskedet kom samma år som Sara skulle fylla 40. Hon hade varit mycket småsjuk under en period, men tänkte att det berodde på mycket arbete och stress. En dag på våren märkte hon att det kom lite var ur hennes vänstra bröst. Då hade hon ännu inte känt någon knöl. Systern, som är sjuksköterska, sa åt Sara att hon måste kolla upp det, och läkaren på vårdcentralen skickade henne direkt vidare för att göra biopsier och andra undersökningar.

– Efter några dagar blev jag och maken kallade för att få provsvaret. När det kom in flera läkare och sjuksköterskor på rummet förstod jag direkt att det inte stod rätt till. 

Det visade sig att Sara hade aggressiv bröstcancer som krävde omedelbar behandling. Cancern hade spritt sig till lymfkörtlarna i vänstra armhålan, men inte vidare i kroppen. Det har hon senare förstått var hennes räddning och stora lycka.

Cellgiftsbehandling påbörjades direkt, och Sara fick en relativt ny målsökande medicin. Efter det blev det operation av brösten och man tog bort lymfkörtlarna. Sedan väntade en lång behandling med strålning. 

– Allt detta var väldigt tufft att gå igenom, och under denna period var jag väldigt fokuserad på att klara av allting och överleva. 

Hur mådde din partner och dina barn?
– Jag vet att min familj hade det svårt under den här perioden. Min man tog det mesta hemma och med barnen och han fick kämpa mycket för att barnen skulle kunna fortsätta så långt det var möjligt med sina aktiviteter och allt som hörde till deras liv. Det var svårt för mig att inte kunna följa med barnen på nästan någonting under de åren. Ibland har det känts som att jag missade mycket. Samtidigt var det fantastiskt att kunna berätta för barnen att behandlingen jag fick faktiskt fungerade och prognosen var positiv.

Det var också svårt att hantera all oro med risk för återfall

Behandlingarna gjorde att Sara blev tröttare och tröttare. Hon tror att hon själv och även barnen upplevde att hon var mer sjuk efter behandlingarna än innan de börjat. 

– Det var just det som var tuffast för mig, att komma tillbaka igen, när kroppen och hela ens jag är nedbrutet. Det var också svårt att hantera all oro med risk för återfall och jag var rädd för att aldrig bli mig själv igen. Att inte kunna komma tillbaka och orka leva mitt liv som tidigare.

Hur gjorde du för att hålla hoppet uppe?
– Det som höll mig uppe var ändå livet här hemma med familjen, barnen, mina syskon och föräldrar som stöttade mig. Under hela den här perioden försökte jag fortsätta med sådant som jag visste att jag uppskattat att göra innan jag blev sjuk. Till exempel spela musik, ta hand om djuren vi har och fortsätta med våra odlingar. 

Bara två månader efter att du blev friskförklarad från din cancer föddes ditt fjärde barn. Wow, underbart! Var Amelie planerad?
– Ja, det är helt fantastiskt! En kort tid efter att mina cancerbehandlingar var avslutade så blev jag plötsligt gravid. Det kom som en total chock eftersom jag bland annat hade gått in i klimakteriet under sjukdomsperioden. Men att jag blev gravid var också en oerhörd glädje. 

– Tyvärr så blev det ganska tidigt missfall och det sörjde jag mycket. Eftersom vi egentligen hade önskat ett till barn innan jag blev sjuk så tändes nog hoppet litegrann och vi gjorde ett försök till. Även denna gång och sedan en gång till blev det missfall. Då kände jag att jag gav upp tanken på att vi skulle kunna få ett barn till. Jag tänkte att jag både hade för hög ålder och att kroppen var för skadad av alla behandlingar.

Så plötsligt var Sara en dag gravid igen.

– Jag kunde bara tänka att det inte skulle kunna gå denna gång heller, så jag hade faktiskt väldigt svårt att glädja mig i början. Kände mest bara oro. Men efterhand som tiden gick så vågade jag börja hoppas.

Och den här gången gick allt bra – och för åtta månader sedan kom lilla solstrålen Amelle till världen.

Så fint. Hur ser er vardag ut nu?
– Just nu är jag föräldraledig och jag och lilla Amelle är hemma mycket. På förmiddagarna går vi till våra djur. Vi har en liten gård med får och höns. På eftermiddagarna behöver de stora barnen skjuts till olika aktiviteter och hjälp med läxor. Jag har rätt mycket fokus på att försöka komma i bättre form efter graviditeten. Jag längtar efter att bli starkare i kroppen och orka mer!

Det känns också som att min och Fredriks kärlek efterhand har blivit starkare. Vi tar inte varandra för givet längre.

Hur är du som mamma?
– Jag tror att jag är omsorgsfull, kärleksfull och ibland lite för orolig.

Människor som gått igenom en svår sjukdom får ofta en förändrad inställning till livet. Hur var det för dig?
– Jag tror att jag har förändrats en hel del. Jag vågar inte räkna med, eller ta något för givet längre. Detta medför en mycket större oro, men samtidigt också en känsla av att ta tillvara på allting som händer. Det känns också som att min och Fredriks kärlek efterhand har blivit starkare. Vi tar inte varandra för givet längre. Jag tänker ofta på att försöka känna ett större hopp och mer tillit till livet. Och lilla Amelle har fått just det namnet för att det betyder hopp!

Hon vet att hon inte är ensam om att drabbas av tunga saker i livet, berättar hon.

– Jag tror att ofta när det känns mörkt och hopplöst så kan det vara svårt att se framåt och att våga hoppas på att livet ska kunna kännas bättre igen. Att vi skulle få lilla Amelle efter både cancer och i min ålder hade jag aldrig trott skulle vara möjligt. Allas resor ser olika ut men jag önskar att fler ska våga hoppas och lita på att livet alltid tar nya vägar.

LÄS MER: Fyrbarnsmamman Elin Ekman lever med trippelnegativ bröstcancer: ”Ingen vet vad som händer i morgon”

LÄS MER: Sumeya fick bröstancer vid 40: ”Hade aldrig sett en svart canceröverlevare”