Penny Parnevik: ”Det är ingen komplimang att säga att jag inte ser gravid ut”

Grattis igen Penny! Hur mår du – och hur skiljer sig den här graviditeten från den förra?
– Jag mår bra! Jag tror egentligen att jag mår likadant symtommässigt, men den här gången har jag noll tid att analysera och känna efter. Jag tycker att det är härligt! Jag är själv andra barnet, och no offence till min storasyster, men jag tror att det är anledningen till att jag är ganska cool och chill som person. Jag känner direkt att det här barnet kommer att bli det också.

”Vi hade tänkt att vi så där romantiskt skulle bli gravida på vår honeymoon, men när vi ställde in bröllopet på grund av corona bestämde vi oss för att köra på och se vad som hände”.

Så bra analys! Var den här graviditeten planerad?
– Det var den! Vi hade tänkt att vi så där romantiskt skulle bli gravida på vår honeymoon, men när vi ställde in bröllopet på grund av corona bestämde vi oss för att köra på och se vad som hände. Vi hade också bestämt att om jag inte blev gravid innan augusti skulle jag börja med p-piller igen eftersom vi hoppas på att få gifta oss nästa sommar, men jag blev gravid nästan direkt.

Vem var den första som fick veta?
– Vi berättade för Douglas föräldrar över Facetime, och för mina föräldrar ”in person”. De blev lite förvånade! Min pappa (golfspelaren Jesper Parnevik reds. anm.) hade av någon konstig anledning börjat fråga när vi skulle bli gravida igen, och pratade om att marsbebisar är atleter. Både han själv och Douglas är födda i mars, så det brukar vara ett stående skämt i vår familj. Då fick jag feeling och sa att ”Pappa, jag är redan gravid!”.

Har du några cravings?
– Precis som förra gången – is! Jag tuggar is som en galning. Douglas funderar på att förbjuda is i lägenheten eftersom han tycker att det låter så obehagligt. Och nästan ingen i Sverige har ju is hemma! Jag behöver ha ett helt glas framför mig hela tiden, fyllt av is och med pyttelite dryck. Det är så sjukt gott! Enligt Google kan det tyda på järnbrist, men alla värden har varit fine, så jag vet inte.

Förra gången födde ni i USA. Har ni bestämt hur ni vill göra nu?
– Vi har fortfarande inte bestämt oss för var vi föder. Vi är mer inne på att föda i USA eftersom vi trivdes så bra förra gången. Dessutom blir barnet automatiskt amerikansk medborgare om det föds där, vilket vore skönt. Men på grund av coronaläget kan vi inte bestämma någonting alls. 

Läs också: Penny Parnevik: ”Douglas, mamma och pappa var med på förlossningen”

Du har testat mödravården både i USA och Sverige, hur skiljer det sig?
– Det amerikanska sättet är väldigt medicinskt och logiskt, man har samma läkare hela vägen och så vidare. Men jag älskar faktiskt det svenska mer. Här är det mer fokus på hur mamman mår, hur hon känner. Man har mer frihet att få chilla och må bra. Det känns lite mer avslappnat.

Med Atticus tog ni inte reda på könet innan förlossningen. Ska ni göra det nu?
– Nej! Vi tycker att det var så kul förra gången att vi vill göra likadant nu. Det är ju världens coolaste grej! Jag tycker att det är så läskigt att föda, och då är det skönt med en extra bonus att man inte ens vet könet på bebisen. Förra gången kände jag med hela mitt väsen att det skulle bli en kille, men nu har jag noll känsla!

Har du bestämt dig för hur du kommer att mata ditt barn?
– Jag ammade Atticus i början, men hatade det. Det gick jättebra, jag hade mjölk och allt sånt där, men jag tyckte bara att det var en vidrig grej. Jag hoppas att jag gillar det mer den här gången, när jag vet hur det funkar och att vissa saker kan göra ont. Med Atticus var ju allt nytt och läskigt.

Vilken kommentar kring graviditeten är du mest trött på att höra?
– Egentligen bryr jag mig inte så mycket, men det kan vara jobbigt när folk säger att jag inte har någon mage. Jag tror att de menar det som en komplimang. Att de tycker att smal är något bra, vilket jag inte håller med om. ”Men gud, du ser inte ens gravid ut!” har jag fått höra. Då går jag och är orolig över att jag inte växer som jag ska, att det ska vara något fel på bebisen.

Vad har du lärt dig sedan du fick ditt första barn?
– Jag har lärt mig jättejättejättemycket! Men framför allt att det är omöjligt att ha alla svar. Jag är så sjukt imponerad av alla föräldrar som försöker sitt allra bästa.
Du kanske också vill läsa om Penny första förlossning: ”Det var mest läskigt och sjukt, nästan djuriskt”
Eller: Penny Parnevik efter mamma-kritiken: ”Hur kan vi inte finnas där för varandra?”