Överläkaren: Då ska du söka hjälp för urinläckage

– Att läcka lite kiss efter en graviditet och förlossning är supersupervanligt. Men det är olika hur man hanterar det och hur man reagerar på det. Någon kanske bara tar ett trosskydd på promenaden och tycker att det inte gör så mycket, medan en annan som till exempel jobbar som dansare och står på scen känner att det vore katastrofalt med läckage, säger Eva Uustal, överläkare och docent på Linköpings universitetssjukhus. 

Under hennes 30 år i yrket har det hänt ”otroligt mycket” när det gäller vetskapen om – och hjälpen till – mammor som kissar på sig. Ändå är vi många som kanske går och väntar lite för länge på att bäckenbotten ska bli som vanligt igen – eller tror att det löser sig bara vi kommer ihåg att göra de där knipövningarna... som vi sedan glömmer. 

– Många använder ju träning som ett sätt att skaka av sig stress och få energi till att orka med vardagen. Kan man då inte träna för att man läcker, då blir det liksom dubbelt besvärligt. Det är inte bara ett läckage utan hela identiteten blir påverkad, säger Eva Uustal.

I början av 2000-talet började man med tvt-operationer i Sverige, alltså ett litet ingrepp där man sätter in ett band som stöd för urinröret. På den tiden var det en revolutionerande nyhet för alla kvinnor med inkontinensbesvär. Plötsligt kunde de bli kvitt jobbiga och pinsamma situationer, i en tid då kiss i trosan antagligen var ännu mer tabu än i dag. Sedan dess har mellan 3000 och 5000 kvinnor per år genomgått tvt-operation.

När ska man söka hjälp för inkontinensbesvär?

Så hur vet man egentligen när det är dags att söka hjälp? Eva Uustal rekommenderar att man först låter tiden ha sin gång, för mycket av bäckenbottens funktion och muskler kommer tillbaka av sig själv, eller med hjälp av knipövningar.

– Om man tar det lugnt under de första månaderna efter förlossning och inte utsätter bäckenbotten för hopp och spring, tror vi att det läker bättre än om man börjar träna hårt lite för fort. Det är som om man har fått en muskelbristning eller stukat foten, då ska man inte ge sig ut i skogen nästa dag. Vävnaderna behöver lugn och ro för att dra ihop sig. 

Vid efterkontrollen, cirka 10–12 veckor efter förlossning, bör man kunna se en klar förbättring av bäckenbottens funktion, men det är viktigt att komma ihåg att det kan ta uppemot ett år innan full funktion är tillbaka. Med det sagt ska man inte behöva kissa på sig i ett helt år – eller ännu längre – innan man gör något åt saken. 

– Av de kvinnor som har ett lindrigt till måttligt läckage, och därmed läcker en gång i veckan eller oftare, blir en tredjedel helt bra med regelbunden bäckenbottenträning. Ofta handlar det om tålamod och knipträning, men om det inte hjälper och det är precis lika eländigt efter ett halvår, då kanske det är dags att testa något nytt.

Överläkaren: Denna hjälp kan du få vid ansträngningsinkontinens

Eva Uustal poängterar att det inte finns någon magisk gräns för hur mycket urinläckage man ska ha innan man söker professionell hjälp eller innan man får behandling. Det som avgör är livsstil, vanor och helt enkelt hur begränsad man känner sig av sina problem. Det finns också olika anledningar till urinläckage och man behöver veta varför man läcker för att kunna ge rätt hjälp. En bra början kan vara att boka in sig hos en distriktssköterska inom primärvården. 

– På de flesta håll i Sverige finns en inkontinenssköterska på vårdcentralen. De är superduktiga på att göra den basala utredningen. Då brukar man få föra en ”kisseridagbok”, ta urinprov och kolla att man verkligen kan tömma blåsan. Det går också att få kostnadsfria inkontinensskydd utskrivet, som klarar upp till en deciliter, så att man kan känna sig trygg. 

Förutom trosskydd finns också olika hjälpmedel som förs upp i slidan, för tillfällen när man behöver extra stöd. Ett exempel är en mjuk skumgummibåge som lyfter slidväggarna och gör att man läcker mindre. Ett annat alternativ som fungerar på liknande sätt är en inkontinensring, som kan hjälpa om man har en svaghet i slidväggarna och början till framfall. 

Båda hjälpmedlen kräver dock att mellangården är hel så att bågen eller ringen inte ramlar ut. Om man av just den anledningen har svårt att använda tampong eller menskopp, behöver man kanske operera den förlossningsskadan innan man riktar in sig på urinläckaget specifikt. 

Och såväl inkontinensbågen som ringen kan vara en långsiktig lösning, enligt Eva Uustal:

– Det beror på hur väl det funkar, det är ju väldigt individuellt. Tränar man två gympapass i veckan och sätter in bågen inför passet blir det ungefär som att ta på sig sportbehå. Men måste man använda den varje dag och inte klarar av att leva utan den, då bör man se sig om efter en mer långsiktig lösning. Men både bågen och ringen kan vara något som gör att man står ut första året efter förlossningen, när man kanske läcker mer än vad man kommer göra senare.

Biverkningar och risker

Att göra en tvt-operation är dock inte något man ska göra ”för säkerhets skull”. Trots majoriteten lyckade resultat och förbättrad livskvalitet för tusentals kvinnor, drabbas en del av oönskade bieffekter. 

– Det är inget vi visste om från början och det har inneburit att vi är lite mer försiktiga med att rekommendera operation än vad vi var för fem år sedan. 2–3 kvinnor av 1000 får allvarliga komplikationer, som smärtor eller att bandet ”vandrar” och tittar fram i slidan eller i värsta fall blåsan eller urinröret. 

Har man däremot genomgått en operation med lyckat resultat finns ingen anledning till oro. Inom vården har man kunnat se att de kvinnor som blev bra från början fortsätter att vara bra. Bandet integreras i kroppen och blir som ett nytt ligament med bibehållen effekt. 

Något som kan påverka är däremot övervikt (det är en riskfaktor för inkontinensbesvär generellt) eller att man åldras och får besvär med trängningsinkontinens. För den typen av läckage fungerar inte operationen, men då finns andra behandlingar.

Tidigare rekommenderade man endast tvt till kvinnor som inte planerade att föda fler barn, men det har man slutat med.

– Det har visat sig att många fött barn vaginalt trots bandet och det har gått alldeles utmärkt. Har man handikappande besvär kan man därför operera in ett band även innan man är färdig med sitt barnafödande, säger Eva Uustal.

Läs också: Nu slipper Ida, 36, vara rädd för att kissa på sig