Nyfödda Bianca fick hjärnblödning och hydrocefalus: ”Hon är ett mirakel”

Caroline Blixt, 31, minns att hon snabbt tänkte att något var fel den dagen Bianca föddes. Dottern hon höll i sin famn ville inte öppna ögonen, och kräktes om och om igen. Caroline började jämföra med när storebror Milton fötts. Hur var han första timmarna på BB? Hur var han första morgonen? 

Hon försökte förklara för personalen på BB, men de svarade att nej, allt ser bra ut. Det var ingen som förstod att Bianca bara ville ligga och blunda för att hon fått en hjärnblödning. Hon hade så ont, och ljuset var så hemskt. När hon låg på rygg blev det ett tryck inne i huvudet, så att hon kräktes och skrek av smärta. 15 timmar efter förlossningen skickades familjen hem. Och hemma fortsatte Bianca att gallskrika och kaskadspy. Caroline, som bestämt sig för att få amningen att fungera, kämpade på. Det ska gå, tänkte hon. 

Biancas huvudomfång hade ökat med 5 cm

På tredje dagen ringde Carolina till BB och berättade att Bianca var annorlunda och inte alls som sin bror. Hon verkade inte ha någon livslust. Något var fel. De svarar bara att hon har så mycket hormoner och att man inte ska jämföra barn. 

Men det var också något med bebisens huvud. Visst hade det förändrats? Caroline stod på sig, och bad BVC titta extra och mäta. Och ja, de såg faktiskt också att Biancas huvudomfång ökat. Med över fem centimeter.

Inom en timme hade Biancas hjärna röntgats på barnakuten.

– Jag bröt ihop när dom lindade in henne i ett förkläde, men då kramade personalen om mig och sa att de är helt naturligt att reagera så, man vill ju inte se sin lilla bebis på ett sjukhus, minns Caroline.

Efter det kom två läkare och en krishanterare och satte sig på var sin stol runt Caroline. Hon förstod att det skulle komma ett tufft besked. Bianca hade fått en hjärnblödning, som orsakats av en cysta i skallgropen som gjort att hjärnans väska inte cirkulerade. Hjärnan skyddade sig då med massa vätska och det gjorde att hon fått hydrocefalus, alltså vattenskalle. Bianca skulle opereras, snabbt.

Innan hon ställde frågan så knöt det sig i magen:

– Har hon ont? Kommer hon att överleva? Kommer hon bli hjärndöd?

– Jag kan inte svara på det nu, det är för tidigt att säga, svarade läkaren. 

Hur kändes det när du lämnade din lilla bebis till läkarteamet?
– Det var hemskt, jag fick en panikattack, men det var så fina och lugnade både mig och Rasmus. 

Ja, hur mådde din partner?
– Man känner sig maktlös när ens barn blir sjuk. Men Rasmus är raka motsatsen till mig, han stänger in alla känslor och bara kör på. Han försökte göra allt för att ”göra Bianca hel”. 

Operationen tog sju timmar. Sedan fick de äntligen höra att allt gått bra. Familjen kunde pusta ut. 

Mäter Biancas huvud varje dag

Nu har elva månader gått, och prognosen ser bra ut – även om man inte vet med säkerhet vad hjärnblödningen kan ha orsakat för skador. Bianca utvecklas som andra barn i hennes ålder, hon älskar att skratta och att dansa. 

Att mäta dotterns huvudomfång har blivit en del av familjens vardag. De har alltid med sig ett måttband och mäter morgon och kväll. Om Biancas huvud växer för fort kan det nämligen vara ett tecken på ett ökat tryck i hjärnan.

– Men tiden får visa för Bianca vad hjärnblödningen gjort med henne. Vi kommer få mer svar när hon är två år. Det låter hemskt att säga, men jag vill bara att hon ska bli äldre så jag får veta, suckar Caroline.

Vill berätta för att hjälpa andra familjer

Vad är du mest orolig för i dag?
– Min största rädsla är att Bianca ska tas ifrån mig, att hon ska få någon ny cysta eller att hon skulle bli allvarligt sjuk.

Trots oron känner Caroline stor tacksamhet för att de tagit sig igenom det här året, att familjen klarat av den värsta krisen. Det var många som gav dem kärlek och stöd (och matlådor, så de slapp tänka på det). För några veckor sedan fick Caroline ett meddelande på Instagram från en mamma som låg på sjukhus och var precis där hon själv var när hon fick veta att Bianca skulle opereras. Därför känns det extra viktigt att få berätta sin historia för att hjälpa andra föräldrar som hamnar i samma situation, så att de kan förstå att det kan gå bra. Om hon själv fått läsa om ett barn med hjärnblödning och hydrocefalus hade hon känt sig lugnare, säger Caroline. För när hon själv googlade ”hydrosefalus” blev hon själv livrädd. 

– Jag önskar även att eftervården pratar om hur viktiga alla förlossningar är, oavsett om det är din första eller din tredje. Att alla förlossningar och bebisar är viktiga. Som läkaren sa på akuten ”ett barn ska absolut inte kräkas så här och en mamma som säger att något är fel ska man lyssna på”.

Om man känner att något är fel så ska man inte ge sig, säger Caroline. Om hon själv inte legat på om dotterns symptom kanske det inte gått bra.

– Jag är tacksam att Bianca var mitt andra barn och att jag hade lite kött på benen om ”hur” en frisk bebis ska vara. Man ska stå på sig. Det handlar om det viktigaste man har! 

Till sist vill Caroline tacka alla de som räddat Biancas liv.

– Personalen på plan 10 och barnläkarna på KS, Najila på barnspecialisten, Sandra våran BVC, och min barnmorska Soraya. Dessa personer inom vården har räddat oss och räddat Bianca. Jag kommer vara dom evigt tacksamma!

LÄS MER: Paolas son Nicolas överlevde tack vare ett annat barns hjärta

LÄS MER: Rosannas dotter vägde som ett halvt mjölkpaket: ”Aldrig sett något så litet”