”Det är på riktigt en fajt med livet som insats. Hennes liv, mitt liv, för vad blir det kvar av mig om mitt barn dör?” skriver signaturen Mia, vars tonåring har anorexia. Bilden är en genrebild/personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Foto: Shutterstock

Mias dotter har anorexi: ”Hon hatar mig för att jag vill att hon ska leva”

Dottern som alltid hade varit glad började dra sig undan, ljuga och vara arg hela tiden. När Mia insåg vad som hände var hennes barn redan svårt sjuk i ätstörningen anorexi.

”Det är som att famla i ett jättestort mörker, mitt barn tynar bort, svälter mitt framför mig.”

mamaredaktionen

 * Mia heter egentligen något annat, men har i sin krönika valt att vara anonym av respekt för sin dotter.

”När jag var barn valde jag gärna att leka med dockor, säkert drömde jag också om att en dag få ett riktigt barn. Ett barn att gosa med, vagga och köra runt i en barnvagn. Det slår mig nu, att när vi pratar om att få barn, så menar vi oftast de yngsta barnen, att få en liten bebis. Sällan har jag hört någon prata om lyckan med att få ha en tonåring. Eller, har du? ”Åh, tänk den dagen jag får ha en tonåring, med ångest och självskadebeteende…” 

Jag minns när mitt äldsta barn började bli stor - självständig hade hon alltid varit, klok och mogen - men nu också lång, nästan lika lång som jag. Jag försökte först anpassa mig, men kände mig lite vilsen i när jag skulle låta henne vara stor och när hon skulle få vara liten. När jag skulle lägga mig i och när skulle jag låta henne vara. Och medan jag funderade på vad som vore bäst, för både mig och mitt barn, var det något som tog över henne. Jag märkte att något höll på att förändras, men det är väl helt naturligt när ett barn befinner sig i övergången till vuxenheten, eller? 

Hon drog sig undan, vi som alltid varit så öppna och ärliga mot varandra, plötsligt ljög hon för mig, ville inte berätta om sin dag. Hon var arg, sluten, ledsen. Och sen, började den där glädjen i hennes ögon bli mer och mer ovanlig, hon ville inte göra någonting, inte ens gå till skolan. Något var fel, men vad? 

När jag tillslut insåg vad som hände med vårt barn, var det försent. Anorexian hade henne i ett fast grepp. Den hade tagit sig in i hennes huvud, i hennes känslor. 

Mitt barn tynar bort, svälter mitt framför mig

Att ha ett barn som har anorexia är som att famla i ett jättestort mörker, mitt barn tynar bort, svälter mitt framför mig. Mitt barn, som bara för några år sedan blev så glad när hon såg mig att hon sprang rakt in i min famn, det barnet hatar mig nu. Hon hatar mig för att jag vill att hon ska leva. Anorexian vill inte att hon ska leva, den vill förgöra henne. Den bryr sig inte om att jag gråter, skriker, bönar och ber att hon måste äta, annars kommer hon att dö. Den vill bestämma allt. 

Det är en otroligt läskig plats att vara på, för om jag inte klarar av att slåss, och sedan vinna mot sjukdomen, då kan mitt barn dö. Jag måste orka kämpa, för det finns inget annat alternativ. Det är på riktigt en fajt med livet som insats. Hennes liv, mitt liv, för vad blir det kvar av mig om mitt barn dör? Så jag fortsätter, matar henne varannan timme, lagar mat. Jag har aldrig lagat såhär mycket mat i hela mitt liv. Jag står utanför toaletten för att vara säker på att hon inte gör sig av med mat. Jag tittar under sängen och i garderoben för att vara säker på att hon inte har något hemligt förråd där anorexian får henna att gömma maten.

Jag har aldrig lagat såhär mycket mat i mitt liv

Jag försöker känna efter om det som hon säger att hon känner är hon, eller om det är anorexians röst som leker med mig. Jag gråter och släpper fram all min rädsla när hon inte hör. Hon får inte veta att jag ibland inte orkar, att jag bara vill ge upp och rymma härifrån. Jag tänker rädda mitt barn, för jag har inget val. Eller det klart att jag har ett val, och jag väljer mitt barn.” /Mia 

Det här är anorexi

Anorexi är en ätstörning som innebär att du försöker att svälta dig för att gå ner i vikt, trots att du väger mindre än vad som är hälsosamt. Anorexi kan utvecklas snabbt, eller över en längre tid. Sjukdomen börjar oftast med du går ner mycket i vikt under en kort tid. Du kan få anorexi oavsett ditt kön eller din ålder med det vanligaste är att bli sjuk under tonåren.

Svälten påverkar kroppen både fysiskt och psykiskt. 

Du som har ätstörningar känner ofta hat till den egna kroppen och är väldigt rädd för viktuppgång, bilden av dig själv och din kropp skiljer sig från hur andra ser dig. 

En kropp som varit i svältläge under en längre period påverkas på flera sätt: pulsen går ner, kroppstemperaturen sjunker, blodtrycket blir lågt med sämre blodcirkulation, musklerna blir försvagade och hjärta och njurar kan börja fungera sämre.  
Källa: 1177.se 

Barn med ärstörning – det här kan du som förälder göra

Som förälder kan man man anklaga sig själv för sina barns problem med ätstörningar. Det finns dock inget som tyder på att ätstörningar beror på vad föräldrarna gjort eller inte gjort mot sina barn.

Om du tror att ditt barn lider av ätstörning finns det flera saker du kan göra:

* Läs på om vad ätstörningar är och skaffa dig kunskap om sjukdomen.

* Ställ frågor till ditt barn, lyssna och visa att du bryr dig.
* Den som ha en ätstörning kan känna sig ensam. Följ med vid eventuella vårdbesök och var ett stöd under och efter en behandling. 

* Gör roliga saker tillsammans.
Källa: 1177.se

Ätstörningar – här kan du och ditt barn få hjälp

Sök professionell hjälp och försök att få ditt barn att söka hjälp så tidigt som möjligt. Är ditt barn under 18 år kan du vända dig till en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin.

Om barnet är över 18 år kan hen själv boka en tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården.

En del regioner har även speciella ätstörningsmottagningar. Hos en del mottagningar behövs en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen, men på flera ställen kan du ta kontakt själv.

 

Det finns även föreningar som erbjuder stöd. Frisk & fri – riksföreningen mot ätstörningar har stödchatt och stödtelefon för såväl drabbade som närstående. Tjejzonen har mejlstöd och chatt om ätstörningar. Ideella föreningen Shedo sprider kunskap om ätstörningar och självskadebeteende.

Källa: 1177.se  

LÄS MER: Trebarnsmamman Andrea: ”Jag blev helt slut av semestern”
LÄS MER:
Emma Halldén: Trött på kommentarer om gravidmagen