Mathilda förverkligade drömmen under föräldraledigheten – driver eget företag i New York

Mathilda Wibom Westerberg, 33, var föräldraledig och på semester på Mallorca med maken Jacob och dotter Juni, då bara ett halvår, när hon kom på att hon ville starta eget.
– Vi bodde på ett boutiquehotell på Mallorca. Det var en av de bästa upplevelserna vi någonsin haft och hela familjen sov otroligt gott i vad vi upplevde som de bästa sängkläderna vi någonsin sovit i. Men när vi ville köpa med oss sängkläder hem visade det sig att en uppsättning skulle kosta en mindre förmögenhet. Då väcktes tanken att ta fram premiumsängkläder med samma höga kvalitet, men att sälja dem direkt till slutkund och kunna erbjuda ett bättre pris. 

Ett år senare lanserade hon egna företaget Juniper.

Vad finns det för fördelar och nackdelar med att starta eget under föräldraledigheten?
– En av nackdelarna är förstås att det tar tid från att man är med den lilla eller från att slappna av och sova. Men annars tror jag fördelarna är många, jag mådde bra av att ha något att göra som gjorde att man kom in lite i en rutin och det tar lång tid att starta ett företag så att utnyttja den där tiden under mammaledigheten kan vara en bra start!

1 AV 2

Det finns fördelar men också nackdelar med att starta eget under mammaledigheten, menar Mathilda.

VISA MER

2 AV 2

Det finns fördelar men också nackdelar med att starta eget under mammaledigheten, menar Mathilda.

VISA MER

Nu bor du i New York, kan du berätta om flytten?
– Absolut, det var min man Jacob som fick ett jobberbjudande här, han tyckte jobbet kändes spännande och vi hade pratat om att det vore häftigt i bo i New York. Det vi inte visste var förstås att covid skulle slå till i början på 2020. Gränserna stängdes kort efter att vi kom över. Hela New York stängdes ner på ett sätt som är svårt att beskriva, det var som att vara mitt i en zombie-apokalyps film. Jag, min man Jacob och vår då enda dotter Juni stod på Times Square helt själva en lördag mitt på dagen, det stod frysbilar utanför sjukhusen som det lastades in kroppar i och i Central Park fanns ett fältsjukhus uppsatt. Klockan 19.00 varje kväll öppnade hela New York sina fönster för att klappa händerna till alla som kämpar inom vården. Det var väldigt fint och mäktigt på något sätt. Våra möbler som skulle flyttas med fastnade i New Jersey och vi satt på golvet och åt middagar med plastbestick i flera månader.

Måste ha varit läskigt, skönt att läget inte är lika akut längre. Vad är bäst med att bo i New York tycker du?
– Det är en helt magisk plats att bo på! Vårt område är otroligt barnanpassat, vi har fem riktigt bra lekparker inom fem minuters gångavstånd, långt mer än vi hade i Stockholm. Sen bor vi några kvarter från Central Park och på vår andra sida har vi Hudson River så det finns så mycket härliga platser att vara utomhus på trots att man bor mitt inne på Manhattan. Sen gillar jag verkligen kulturen att alla pratar med alla, man kan lära känna en ny förälder i lekparken, byta telefonnummer och två veckor senare sitta och äta pizza ihop, det kan nog vara en av de sakerna jag kommer sakna mest när vi flyttar härifrån.

Nu driver du bolaget därifrån med en ganska nyfödd liten Pomeline, det måste vara utmanande? Hur får du livet att gå ihop?
– Det ärliga svaret är att ibland gör det inte det. Men är det någonting jag lärt mig så är det viktigaste när man lever startup-livet att ta hand om sig själv. Det vill säga att trots att det blir färre timmar med Juniper just nu, så måste jag ändå prioritera att hand om mig själv, vilket för mig betyder springa och sova och förstås hinna umgås med familjen. Detta fick jag lära mig den tuffa vägen när jag lanserade Juniper och livet där och då inte riktigt gick ihop och jag glömde att ta hand om mig själv och nu är jag inne i en liknande fas arbetsmässigt men hanterar det i allafall bättre den här gången tycker jag!

Är det inte svårt att få ihop kapital med en bebis på höften?
– Det är nog absolut svårare men mycket handlar om inställning! Innan mötena försöker jag preppa så mycket det går. Men trots att jag ammat precis innan, har favorit-leksakerna framme, en tv på utan ljud i bakgrunden, så vill hon ändå ofta vara med och tycka till. Men jag är positivt överraskad hur bra alla, tror jag i allafall!, tagit det att Pomeline helt plötsligt tittar in i skärmen. Sen är det svårt att bedöma om det väger in negativt i ett eventuellt investeringsbeslut för vissa men jag är otroligt tacksam att få med de investerarna jag nu fått med, jag kunde inte önskat mig en bättre grupp personer.

Lyckas du skilja på jobb och familjeliv tycker du? Hur gör du?
– Vi brukar skoja om att Juniper är vårt andra barn så familjelivet och och jobbet glider absolut ihop. Jag försöker att undvika jobb helt på lördagar och bara fokusera på barnen och på vardagar mellan hämtning på skolan och läggdags är det inget jobb. Men min äldsta dotter pratar ofta om ”mammas företag” och hon tycker att ”mamma har för mycket möten” så det är helt uppenbart att jag inte lyckas att hålla det helt isär.

Saknar du livet i Sverige?
– Jag saknar absolut Sverige och då framförallt vänner, familj, skärgården och svenska chips och bröd-utbudet! Kanske ska tilläggas att jag bara älskar chips och mackor. Tror jag under en vanlig dag äter minst sex mackor utspritt som mellanmål under dagen och kvällen.

Hur mår du just nu?
– De sista veckorna har de faktiskt varit lite för mycket för att jag ska må bra. Från att vår yngsta dotter blev ungefär fyra månader så har hon krävt betydligt mer uppmärksamhet, vilket förstås bara är helt normalt.
– Sen för ett par veckor sen så fick vår äldsta dotter covid som sen smittade resten av familjen så vi har varit hemma med två barn i snart tre veckor. Och de här sammanträffar med att det både är mycket med Juniper som vi nu vill accelerera tillväxten med och att vi ska resa kapital vilket är en tidskrävande och stressande process. Som ett resultat har sömntimmarna blivit lidande och jag har lite för många bollar i luften. Känslan är att man inte riktigt är tillräckligt bra på någonting tyvärr.

Många småbarnsmammor känner nog igen sig… Vad gör du för att klara de utmaningarna?
– Jag fortsätter att få in min löpning, när jag är frisk, vilket hjälper för välmåendet och en annan försvarsmekanism är att jag prioriterar bort allt socialt. Jag har i princip bara kontakt med mitt Juniper-team, mina barn, min man Jacob som stöttar mig mycket och mina föräldrar. Men flera av utmaningarna har sin naturliga gång och jag hoppas att jag är tillbaka på en bättre plats inom ett par veckor då jag också saknar att finnas där för andra och inte bara vara i min egen lilla bubbla, men det är tyvärr så mycket jag klarar av just nu.

Kan du berätta om en typisk vardag för dig och dina barn?
– Väckarklockan ringer 06.30 men jag är i regel redan vaken. Jag har ett missat samtal från min vän Karin som inte på två år lärt sig att jag är 6 timmar bakom. Dagen börjar alltid med en gemensam frukost, smoothie bowl med härlig topping, kaffe, juice och 5 minuter nyheter från SVT eller TV4.  Jag och Juni går till förskolan vid 7.30 tiden. Antingen så springer vi ikapp, eller så tar Juni cykel eller scooter den lilla vägen till skolan. Sen får jag oftast småjogga lite hem för att hinna till första mötet klockan 08.00.

– Nu när Pomeline har blivit lite större så sover hon mindre på dagarna och är i princip alltid med mig i mina ganska mötesintensiva förmiddagar. Sen blir det en springtur i Central Park med Jacob och Pomeline i vagnen och vi hämtar Juni först vid 17.30 och då blir det en tur till parken och sen hem för middag och mys. Juni kör gärna en dansuppvisning innan det är läggdags vid 8-tiden. Och då blir det oftast ett kvällspass med jobb efter det fram till ca 22 när det är dags att äta kvällsmackor!

Lilla Pomeline föddes i New York, hur var det att föda där?
– Pomeline är vår lilla New Yorker. Hon föddes på Lennox Hill på Upper East side. Min enda relation till det sjukhuset innan var att det är där Charlotte föder i ”Sex and the City”! Så jag tänkte då måste det väl vara ett bra plats att få föda barn på!? Hela upplevelsen var fantastiskt. Så fin personal och läkare som jag haft med mig under hela graviditeten. Min största oro inför förlossningen var att man inte får äta och jag måste äta (hela tiden!) men förlossningen gick betydligt snabbare än min första så det gick ändå bra. Sekunden efter Pomeline hade kommit ut så kom flera i personalen springandes med massa mackor för att det visste hur mycket jag önskade att äta, så gulligt och omtänksamt! Jag behövde också ha på mig ansiktsmask genom hela förlossningen och det kan jag såhär i efterhand fråga mig själv hur jag klarade.

– Pomeline föddes mitt i natten och sen stannade vi kvar hela nästa natt på sjukhuset. Övernattningsrummen var absurt dyra, det kostade 1000 USD per natt och då var det bara en säng så min man satt och sov i en stol! Min pappa var här på besök så han kunde ta hand om Juni det dygnet vi var inne på förlossningen, vilket förstås var otroligt värdefullt.

Har du varit mammaledig, hur fungerar det som företagare?
– Nej jag har i princip inte det, jag var helt utcheckad ett par dagar precis efter födseln, sen jobbade jag lite halvt i några dagar och sen var jag tillbaka till full arbetsvecka efter ca 10 dagar. Det kan låta lite tufft, men jag lovar det var bara var så kul att få köra i gång igen!

Vad är framgång för dig?
– Framgång är att må bra i dag. Det är ofta många saker som ska till för att man ska må bra, vissa av dem handlar om njutningen i stunden och vissa handlar framtiden. Men livet är kort och man vet aldrig vilka överraskningar man kommer stöta på så det gäller verkligen att se till att man mår bra varje dag och ger tid och energi till de man älskar. Och det gäller att man gör perioderna när man inte mår bra så korta som möjligt med en någorlunda tydlig tidplan när man ser en förändring. 

När du ser tillbaka på graviditeten, vad var det jobbigaste?
– Jag hade en väldigt bra graviditet och kunde vara ute och springa in i vecka 39. Så jag måste erkänna att det inte var någonting som jag tyckte var jobbigt mer än de sista veckorna när man börjar känna sig rätt taggad på att vara klar med graviditeten och få träffa den lilla gosbollen som gömmer sig där inne.

Något du saknar med att vara gravid?
– Det är något speciellt med magen och att känna att ett liv växer. Men just nu, fem månader efter graviditeten, är det inget jag saknar. Men jag tror säkert att jag kommer göra det i framtiden!

 Hur blev mötet mellan syskonen? 
– Det blev väldigt fint, vi hade sett några tips innan om att man t.ex. skulle ha en present med till det äldre syskonet när man kom hem från sjukhuset så att Juni skulle känna sig speciell också och både det första mötet och de första månaderna har gått väldigt bra. Juni är stolt att vara storasyster och som gärna stannar människor på gatan bara för att säga ”look this is my baby sister, isn’t she cute?”.

Tror du att ni kommer flytta hem till Sverige någon gång?
– Ja det tror jag absolut, det är säkert inte så långt bort men jag tror inte det är sista gången vi bor utomlands och kanske inte heller sista gången vi bor i New York. Vi gillar verkligen staden men jag vill bygga Junipers team i Sverige och då vill jag vara på plats.

LÄS OCKSÅ: Småbarnsmamman Maria om livet som pilot: ”Alice går alltid först” 

LÄS OCKSÅ: Minna, 33, tog tag i drömmen under mammaledigheten – blev dj