Maja var gravid när hon fick en stroke: ”Tänkte att nu dör han i min mage”

Gravida Maja Ullberg kände direkt igen alla symptomen, eftersom hon var sjuksköterska. Men hon kunde inte tro att det verkligen var en stroke hon fått – hon var ju en helt frisk 32-åring som snart skulle hon bli mamma. 

– Jag tänkte att bebisen måste ligga och trycka på någon nerv, jag tänkte på massa annat. Det är ju 80-åringarna som får stroke!

När mama når Maja på telefon sitter hon i bilen, och då och då hörs bebisjoller i bakgrunden. Hon berättar om känslan hon fick när hon inte kunde röra sin arm eller hand. Sedan tog det bara några minuter, så var ambulansen hemma hos henne och partnern Thomas. 

På sjukhuset tog ett stort team emot henne – och det visade sig snart att hon hade en arteriovenös missbildning, AVM, som orsakat en hjärnblödning. Ingen visste om Maja, som var gravid i vecka 28, och barnet i magen skulle överleva – eller om hon skulle vara förlamad resten av livet. Maja själv tjatade bara på personalen om att hon var gravid och inte känt bebisen sparka på länge. 

– Läkarna hade allt fokus på mig. Samtidigt tänkte jag att nu dör han i min mage!

Till slut röntgades Maja – och då hände det som hon hade hoppats på:

– Elliott sparkade till mig i magen. Den sparken kan jag känna än i dag. Först då kände jag ett lugn över att han levde, berättar hon.

Maja kämpade envist för att bli bättre

Varje dag gjorde Maja små framsteg. Hon kunde röra på ett finger, sedan ett till. 

– Jag tänkte bara på Elliott. Att jag måste kunna hålla honom, trösta honom och bära honom när han föddes. Jag var så envis och satt på en bänk och skruvade muttrar i timme efter timme, berättar Maja.

Maja var i vecka 28 när hon fick hjärnblödningen. Fem veckor senare, plockades bebisen ut med kejsarsnitt. Efteråt fick bebisen, som fick namnet Elliott, ligga på neonatalavdelningen. Det är normalt när man är född så tidigt. Men när han var en dag gammal hände det som inte fick hända – hans ena lunga kollapsade och han fick flyttas över till intensiven.

– Då var jag i alla fall utskriven från intensiven själv och kunde vara med, även om jag satt i rullstol. Om både jag och lilla bebisen båda varit på intensiven, det hade varit snäppet värre!

När hon ser tillbaka menar hon att allt som hände var väldigt svårt för hennes partner Thomas. 

– Han tyckte ju allt var så overkligt. Han sa att det var hans fel… för att han hade varit så lycklig och glad och att det var därför det hände. Så det var skittufft för honom. Det var ju han som fick hålla ihop allt och ta hand om mig och Elliott. Det blev hans fokus, men i perioder var han så klart helt knäckt.

Thomas och Maja hade inte heller varit ett par så länge, bara ett år. Så klart var Maja därför orolig för relationen. Men svårigheterna knäckte inte alls deras kärlek.

– Nej, tvärtom! Det snärjde ihop oss, ännu mer!

Så mår Maja och Elliott i dag

Läget blir som tur var inte värre än så här, utan allt vände till det bättre. Och två månader efter stroken, i juni, fick familjen äntligen åka hem. 

I dag är det svårt att förstå att de varit så nära döden. Nu har det gått ganska exakt sju år sedan Maja fick stroken, och snart ska bebisen som låg i hennes mage då få blåsa ut sju ljus på sin födelsedagstårta. 

– Elliott är en otroligt empatisk unge, det så häftigt! Väldigt snäll och omtänksam, och han är så jäkla klok, berättar Maja.

Hon mår ganska bra nu, men har fortfarande problem med ena benet och foten, något som gör att hon inte kan springa eller spela fotboll med sonen som hon skulle vilja. Det är för att blödningen i hjärnan var precis där motoriken i benet styrs.

– När Elliott var två år så trillade jag en dag i en snödriva och kom inte upp, och då då tog han min hand för att hjälpa mig. Det är ett väldigt starkt minne, att han skulle hjälpa mig. 

– Sedan har jag varit ledsen och förklarat att ”jag blir ju ledsen för jag vill spela fotboll med dig” och då har han svarat ”men mamma du kan ju så mycket annat”. 

Plötsligt hörs gnäll i bakgrunden. När mama undrar om det är så att Maja har ett fått ett syskon till Elliott bekräftar hon glatt:
– Jaaa! Nu har jag ett till barn! Jag fick ju höra länge att jag inte fick bli gravid, på grund av kärlmissbildningen. Men när jag opererats fem gånger sa läkarna äntligen ”kör på!”. Så jag fick mitt andra barn här i januari! Så han är tre och en halv månad. Så ja, det är Alfred du hör här bredvid!

Wow, så kul! Stort grattis!
– Ja, det har ju varit min motivation, att jag ville ha fler barn. Och när de sa att vi kunde ”köra”, då var jag gravid på två månader!

Maja: Se till att förverkliga dina drömmar

– Det är lite klyschigt kanske, men nu ser man ju livet på lite annat vis. Allt är inte så självklart som det var förut. Ibland kan jag känna, vad mycket vi klagar och gnäller, och så har man det så jäkla bra egentligen! Själv har jag ju lärt mig, att fan vad man kan! Man klarar så jäkla mycket mer än man tror!

Starkt! Är det något annat du lärt dig sedan stroken?
– Jag tycker inte man ska behöva hålla en fasad utåt, för ja, det är ju ett livstrauma. Speciellt när man får barn, man har ju ändå en tanke om att ”en sån här mamma vill jag vara”. Och det är jättemycket saker som jag tänkt att jag ska göra som jag inte kan – så att jag får tänka om mycket. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det blir bra ändå.

Det är mycket som är bra nu i Majas liv. För två år sedan gifte hon sig med kärleken Thomas, och sedan ett par månader är de tvåbarnsföräldrar. I dag är Maja också glad att hon får berätta sin historia, som förhoppningsvis kan bidra till att fler vill ge pengar till forskningen. Hon har också förverkligat en dröm, som hon haft hela livet.

– Det är en av annan sak jag lärt mig, att man inte bara ska drömma en massa – utan du göra det du drömmer om! Min dröm var att bli barnmorska! Så lite mer än ett år efter stroken började jag plugga…

LÄS MER: Malin Karim om läkarens ord: ”Barnet kommer inte att överleva”

LÄS MER: Tvåbarnsmamman Elin, 32, nära att dö av en mördarbakterie: ”Utan familjen hade jag kanske inte levt nu”