Josefina Häll tillsammans med nyfödda dottern Alina, som föddes med ett hjärtfel. Foto: Privat/Josefina Häll

Josefina: ”Min dotters hjärta opererades när hon var två dagar gammal”

Varje år föds drygt 1 000 barn med hjärtfel i Sverige. Josefina Hälls dotter är en av dem. För mama berättar Josefina om sina känslor och tankar när de fick beskedet och under operationen: ”Att se sitt barn uppkopplad till respirator och inte kunna göra något för att hjälpa henne kändes fruktansvärt”.
mamaredaktionen

När Alina kom till världen kändes det som att jag svävande på moln. Det var så självklart att det var just henne som vi väntat på. Vårt andra barn, Elliots lillasyster! Förlossningen hade gått bra och läkarundersökningen som genomfördes några timmar efteråt såg bra ut. Med tanke på den rådande pandemin valde vi att åka hem samma dag hon föddes. Den första tiden hemma var underbar, amningen kom igång och Alina mådde utmärkt, men vi var helt ovetandes om vad som skulle ske härnäst…

Två dagar efter förlossningen var det dags för efterkontrollen. Hörseltestet och vikten såg bra ut, men plötsligt märkte jag att läkaren blev tyst. Läkaren sa att det inte gick att känna femoralispulsarna vid ljumskarna. Jag stelnade till och frågade vad det innebar. Läkaren svarade att det kan vara så att Alina har ett hjärtfel. 

Med gråten i halsen ringde jag min man Ajdin för att berätta, men kunde inte få fram ett ljud. Jag fick räcka över telefonen till barnmorskan som var med under undersökningen och hon fick ge honom informationen att vår dotter måste genomgå utredning av hjärtat med ultraljud på Drottning Silvias Barnsjukhus. Han kastade sig in i bilen och mötte upp oss.

Alinas hjärtfel upptäcktes på efterkontrollen, två dagar efter förlossningen. Foto: Privat/Josefina Häll

När vi var på väg in till undersökningsrummet kändes det som om allt gick i slowmotion. Varje steg, varje andetag tog mycket längre tid än vad det brukar göra. Det var helt tyst i rummet. Jag höll en av Alinas små händer och min man strök henne över håret. Många tankar for genom huvudet och jag upprepade tyst för mig själv ”Snälla, säg att de inte hittar något fel”. Efter den grundliga undersökningen vände sig läkaren mot oss och sa: ”Barnmorskorna och läkarna på BB-mottagningen har precis räddat hennes liv!”. Det visade sig att Alina har ett medfött hjärtfel, förträngning av stora kroppspulsådern, och om inte det hade upptäckts i tid hade hon kunnat mista sitt liv.

Efter beskedet gick allt snabbt men ändå långsamt på något märkligt vis. Alina opererades samma dag och vårdades därefter på intensivvårdsavdelningen för barn. Tårarna rann längs mina kinder när jag satt bredvid henne och det värkte i mammahjärtat att se henne ligga där kopplad till massa slangar. Det var ju inte så här hennes liv skulle börja! Hon skulle ju vara hemma med oss, mysa och få träffa sin 16 månader gamla storebror Elliot.

”Att se sitt barn uppkopplad till respirator och inte kunna göra något för att hjälpa henne kändes fruktansvärt”, säger Josefina om de första dagarna efter hjärtoperationen. Foto: Privat/Josefina Häll

Det var den här tiden, när Alina låg inlagd, jag upplevde som allra jobbigast. Att se sitt barn uppkopplad till respirator och inte kunna göra något för att hjälpa henne kändes fruktansvärt. Jag har nog aldrig känt mig så maktlös som jag gjorde just då. Att dessutom behöva åka hem utan henne går inte ens att beskriva med ord. Hela kroppen värkte och det kändes som om en del av mig var borta. 

Alina blev bättre för varje dag som gick. Den tredje dagen kunde respiratorn och många slangar tas bort. Den fjärde dagen fick hon ett eget rum, och en av oss fick sova över, vilket jag gjorde då jag ville amma. Den femte dagen träffades Alina och hennes storebror Elliot för allra första gången. Trots att första mötet mellan dem skedde på sjukhuset och inte hemma, som vi hade föreställt oss, blev det ändå en magisk stund som jag kommer bära med mig resten av livet. 

Syskonkärlek! Första mötet mellan lillasyster Alina och storebror Elliot skedde på sjukhus. Foto: Privat/Josefina Häll

Innan vi kunde få åka hem skulle ännu en ultraljudsundersökning ske. Det var med nervösa steg vi gick till barnsjukhuset igen. Det var en märklig känsla att sitta i samma rum där vi bara några dagar tidigare hade fått beskedet om Alinas hjärtfel. När vi fick veta att allt såg bra ut kramande vi om varandra och mycket av oron försvann. Äntligen kunde vi åka hem! 

På något sätt lyckades vi återgå till vardagsrutiner och bebisbubblan, men än idag tror jag inte att jag riktigt förstår vad vi varit med om. Att kastas in i något sådant här kan man aldrig vara förberedd på. 

Det finns inga synliga tecken på Alina bortsett från hennes operationsärr, men hon kommer behöva gå på kontroller under många år för att hålla koll på att förträngningen inte kommer tillbaka. Alina kommer inte att minnas sin start i livet, men när hon har blivit äldre ska vi att berätta om hennes intensiva resa som nyfödd.

Idag finns inga synliga tecken hos ettåriga Alina, förutom ett litet operationsärr. Foto: Josefina Häll/Privat

LÄS OCKSÅ: Sanna, 35: ”När Frej ler sitt underbara delade smile är all oro som bortblåst”
LÄS OCKSÅ:
Siri, 30: ”Min son var bara 4 dagar när de opererade hans hjärta”