Emma Halldén drabbades av D-MER – fick ångest av att amma

Emma Halldén är tvåbarnsmamma och bloggare här hos mama. I en rad inlägg på sin blogg berättar hon nu mer om sin D-MER, amningsångest, för att sprida kunskap om tillståndet.

D-MER, Dysphoric Milk Ejection Reflex, eller på svenska ungefär dysforisk utdrivningsreflex, är ovanligt eller i alla fall något det knappt talas om, berättar hon. När man lägger barnet till bröstet och utdrivningsreflexen sätts i gång och mjölken rinner till skapas en ”kemisk reaktion” i kroppen. Det kan vara den plötsliga sänkningen av dopamin, eller en ”snedtändning” av oxytocin som egentligen ska skapa ett lugn och välmående, som skapar ångesten. 

Här kan du läsa Emma Halldéns blogg hos mama 

Emma drabbades av D-MER redan när hon ammade sitt första barn, sonen Elliot. Först förstod hon inte varför hon mådde dåligt när hon ammade, men när en vän berättade att vissa får ångest precis när mjölken rinner till, började hon läsa på.

Så känns ångesten vid D-MER

I de få berättelser Emma hittade så beskrevs amningsångesten på olika sätt, ibland som ett mörkt hål, eller en nedstämdhet. Vissa kvinnor har även fått självmordstankar.

”För mig blir det ett enormt tryck på bröstet och när det är som värst känns det som om någon håller ett strypgrepp runt min hals. Jag kan inte svälja och får svårt att andas. Detta tillstånd håller i sig i ca 3-5 minuter. Sen släpper det.”, beskriver Emma.

Det alla berättelser hade gemensamt var just att ångesten och paniken kom precis när ens barn tog tag och börjar suga och mjölken kom, och sedan att den sedan släppte efter bara några minuter. När den obehagliga känslan släppt, kan det vara helt underbart att amma, beskriver Emma. Fint, mysigt och allt det där som amning också kan vara. Man måste bara ta sig igenom de första minuterna av ett helvete. Varje gång, förklarar Emma.

Även med sitt andra barn, dottern Adele, fick Emma ångest när hon ammade. När Adele tog tag och mjölken rann till så kom en extrem ångest som tryckte på hela bröstet. Hon fick andas igenom känslan och tänka: ”Det är över snart, det är över snart”. Och efter några minuter kunde Emma öppna ögonen igen, ångesten var borta och hon kunde titta ner på sin lilla tjej som tittade upp medan hon åt och njöt.

Därför vill inte Emma sluta amma

Att bara sluta amma känner hon inte varit ett alternativ, för att hon verkligen vill amma, både för dottern Adele och för sin egen skull:

”Jag vill amma för att JAG VILL AMMA, trots allt. Och varje gång, efter att ångesten lagt sig, så är det så himla mysigt att amma Adele. Se henne klunka i sig och njuta. Höra de gulliga ljuden hon ger ifrån sig. Hennes små händer som lägger sig på bröstet. När hon pausar och tittar upp på mig. Hur hon sedan blir så nöjd och så mätt att hon ibland somnar i min famn. Det är oslagbart. Så, nej det är inte bara att sluta amma.” 

Vad D-MER inte är

D-MER är inte förlossningsdepression, det är inte heller amningsaversion, men det är väldigt enkelt att D-MER blandas ihop med dessa två. Emma är inte nedstämd mer än de första minuterarna när mjölken rinner till. En förlossningsdepression innebär en konstant nedstämdhet som håller i sig i flera veckor eller månader, även när man inte ammar. Amningsaversion är känslor av irritation, äckel, skam, ilska, som kommer i samband med att man ammar. 

Att ha D-MER betyder inte heller att man inte vill amma, utan är en reflex som är kontrollerad av hormoner, inte av mamman, förklarar Emma Halldén. 

Till dig som känner igen dig – du är inte ensam, du är heller inte knäpp eller konstig. Det är en kemisk reaktion i din kropp som gör att du känner som du gör.

Emma Halldén tog kontakt med en amningsklinik för att få hjälp, men enligt barnmorskan hon pratade med finns det väldigt lite hjälp att få. De som jobbade på kliniken kände till D-MER och vad det är, men det finns tyvärr väldigt lite kunskap. ”Jag vet, efter att ha pratat med barnmorskor och sjuksköterskor att jag inte är ensam. Jag har dock aldrig pratat med någon ammande kvinna som upplever D-MER. Men jag vet att ni finns där ute. Till dig som känner igen dig – du är inte ensam, du är heller inte knäpp eller konstig. Det är en kemisk reaktion i din kropp som gör att du känner som du gör.”

Emma Halldéns tips till dig som har D-MER:

Prata om det med din partner eller en nära vän. Det är jobbigt att hantera detta helt själv. Dela med dig av dina känslor.

Läs på. Detta hjälper mig massor. Läsa artiklar, berättelser, och den (lilla) forskning som finns. Men ju mer fakta jag lär mig om D-MER, ju mindre ‘konstigt’ känns hela tillståndet.

Ring en amningsklinik och be om ett samtal med någon som vet vad D-MER är. Någon som kan lyssna och bara bekräfta dig och det du går igenom.

Amma ofta (om det går). Ibland får jag till det, ibland inte. Men jag märker stor skillnad på om jag ammar lite och ofta, än mycket och sällan.

Lugn och ro. Jag gillar till exempel inte när någon annan är för nära när jag ska amma. Jag behöver ”space” och luft och vill inte att någon ska vara för nära och titta på när Adele tar tag och börjar suga.

Sänk kraven på dig själv. Sätt inte upp några stora mål med din amning, tex ”jag SKA amma i minst x antal månader”. Ta en amning i taget. En dag i taget.

”Det går över, det går över” – ett litet mantra.

Gå in och läs på d-mer.org 

LÄS MER: D-MER – att få ångest och bli deppig av att amma

LÄS MER: Första tiden med bebis – psykologerna tipsar