1 av 2: Elin, mamma till Stella och Cornelis, drabbades av ett livshotande tillstånd på semesterresan. Elin tvingades amputera båda benen och nio fingrar. Foto: Hanna Bouveng / BMB
2 av 2: ”Utan familjen hade jag kanske inte levt nu. Det var ju till dem jag ville ta mig tillbaka”. Foto: Hanna Bouveng

Tvåbarnsmamman Elin, 32, nära att dö av en mördarbakterie: ”Utan familjen hade jag kanske inte levt nu”

Det som skulle bli en efterlängtad familjesemester slutade med att Elin Rantatalos liv tog en plötslig vändning. Hon drabbades av en streptokockinfektion och hamnade i septisk chock – ett tillstånd som är livshotande. Men Elin överlevde. I dag tacklar hon familjelivet precis som förut. Fast med en kropp som inte längre är densamma.

Det är söndag och hemma hos familjen Rantatalo doftar det ljuvligt. 

– Jag bakade i dag, jag vet verkligen inte när jag gjorde det sist, säger Elin samtidigt som sonen Cornelis, 5, lyfter armarna mot sin mamma där han sitter på köksbänken. I soffan sitter Stella, 7, och berättar om familjens nytillskott: en urgullig hamster vid namn Gucci.

 

För bara ett år sedan såg livet väldigt annorlunda ut för Elin och hennes familj. Allt började i mars 2019, då familjen hade bokat en semesterresa till Gran Canaria. Redan första dagen börjar Elin känna sig hängig. Hon har dessutom lite ont i armen. 

– Jag tänkte att det kanske berodde på att jag hade dragit resväskorna. Och så tänkte jag att det är typiskt att man ska bli sjuk till semestern. Det är ju då man brukar bli sjuk, bara för att man slappnar av.

Men Elin får bara mer och mer ont i armen. Några dagar senare kommer febern, som snabbt blir hög. Samtidigt börjar hon känna sig förvirrad, och en natt hallucinerar hon. Morgonen därpå ringer de efter en läkare. 

– Läkaren som kom till hotellet tyckte att jag skulle följa med till vårdcentralen. Jag minns att jag undrade hur jag ens skulle orka gå till bilen. Men jag sa inget, jag ville inte verka gnällig. 

Elin är helt ovetande om att hennes liv nu hänger på en skör tråd

Väl på vårdcentralen tar sköterskorna en massa prover, och just när Elin är på väg att bli hemskickad med antibiotika springer personalen ifatt henne. Proverna visade på skyhöga infektionsvärden, och hon måste åka ambulans till sjukhuset.

Efter det här har Elin bara luddiga minnen. På sjukhuset står det klart att hon har drabbats av en infektion, men ingen vet ännu exakt vilken slags infektion. Händelseförloppet utvecklas väldigt snabbt. Elin har nu extremt ont och försätts i medicinsk koma. I samband med det slutar hennes egna minnen. Hon är helt ovetande om att hennes liv nu hänger på en skör tråd. 

”Jag har tänkt väldigt mycket på min familj och varit ledsen över allt som de fick gå igenom”. Foto: Hanna Bouveng / BMB

Elin har drabbats av en allvarlig streptokockinfektion som i folkmun kallas för ”mördarbakterie”. Det här leder till att Elin får sepsis (blodförgiftning), och då den allvarligaste formen av det – Elin hamnar i septisk chock. Vid en tidpunkt är läkarna övertygade om att hon inte kommer att klara sig. Därför ringer de till Olle och ger honom beskedet: Elin kommer inte att överleva natten. 

– Jag var helt omedveten om allt det här, men jag har tänkt väldigt mycket på min familj och varit ledsen över allt som de fick gå igenom. Att få höra de orden är ju givetvis en mardröm… 

Elin får en andra chans att leva sitt liv

Men Elin överlever. Efter tre veckor i respirator får hon flygas hem till Sverige med ett tyskt ambulansflygplan. Elin får en andra chans att leva sitt liv – men på ett nytt sätt. Hon blir nämligen tvungen att amputera båda underbenen och nio fingrar. 

– När jag såg mina svarta fötter förstod jag på en gång. Jag accepterade nog läget ganska snabbt men det var väldigt jobbigt att inse att jag också skulle bli tvungen att skiljas från mina fingrar. Det var mycket tuffare än med benen. 

Nu börjar en lång tid av rehabilitering. Dagens proteser är väl utvecklade, men det är ändå en helt ny verklighet att förhålla sig till. I början kunde det ta fyra timmar för Elin att klä på sig. Jobbet som frisör tvingades hon glömma. 

Än i dag finns det inget svar på varför Elin drabbades av infektionen, läkarna har inte kunnat förklara det. Foto: Hanna Bouveng / BMB

– Frisöryrket var en flickdröm, en identitet. Det blev så mycket på en gång liksom, och jag tror att det hade varit lättare om jag åtminstone hade haft tryggheten i att gå tillbaka till mitt jobb. Men så blev det inte. 

Rehabiliteringen går både snabbare och bättre än vad läkarna har vågat hoppas på. I dag är Elin tillbaka i vardagen. Sedan januari 2020 läser hon till trähusprojektör, ett yrke som hon hade sneglat på tidigare. Men det går inte en enda dag utan att hon påminns om det hon råkade ut för. Utöver amputationen lider hon av såväl nedsatt rörlighet i höger arm som trötthet samt nervsmärtor och sämre hörsel.

– Jag är tacksam över att barnen inte är ett och tre år, det hade varit tuffare. Ibland behöver jag vila och då är det skönt att de förstår och kan fixa en macka själva, säger Elin.

Än i dag finns det inget svar på varför Elin drabbades av infektionen, läkarna har inte kunnat förklara det. Något som hon på sätt och vis tycker är skönt. 

Det som drabbade mig handlar bara om extrem otur

– Hade de sagt att det var för att jag badade i poolen så hade jag ju ångrat det badet något fruktansvärt. Men jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Det som drabbade mig handlar bara om extrem otur.

Elin har precis börjat smälta händelsen. Hon tror själv att bearbetningen kommer att pågå länge, kanske livet ut. 

– Då och då kan jag tänka på hur sjukt det är att jag inte har några fötter. Vad hände egentligen? Hur kunde det bli såhär?

Samtidigt har hon alltid alternativet i bakhuvudet. 

– Jag måste påminna mig själv om det ibland. Vissa dagar kan jag önska tillbaka mina fingrar och känna att fy fan vad orättvist att det här drabbade mig! Men då kommer verkligheten snabbt ikapp mig och så tänker jag positivt istället. Jag är tacksam över att jag lever, och över hur bra min kropp ändå fungerar med tanke på hur sjuk jag faktiskt var. 

Det som är tuffast för Elin i vardagen är den enorma trötthet hon lider av. Elins man Olle jobbar i Norge varannan vecka, vilket innebär att Elin till stora delar roddar familjesituationen själv under vardagarna.

– Allt tar mer energi nu och det kan kännas svårt att ge barnen en rimlig förklaring till varför jag inte kan göra vissa saker. Men samtidigt är det barnen som driver mig framåt, det är de som gör livet roligt. Utan min familj hade jag kanske inte ens levt nu, det var ju till dem jag ville ta mig tillbaka. 

Elins mål har hela tiden varit att allt ska bli som förut. Eller åtminstone så likt det bara kan bli. Att rehabiliteringen gick snabbare än någon kunde tro beror mycket på Elins målmedvetenhet.

Elin är tacksam över att barnen Stella och Cornelis är så stora att de förstår när hon behöver vila. Foto: Hanna Bouveng / BMB

– Jag bestämde mig för att bara köra. Första gången jag var ute med proteserna hade jag shorts. Jag visste att folk skulle titta, och bestämde mig för att det var helt okej. Jag vill normalisera mina proteser och visa att livet med dem inte behöver vara en big deal. Vissa kanske tycker att jag borde ta mindre plats, men sådant triggas jag bara av, säger Elin och fortsätter:

– Jag tänkte snarare tvärtom – att kanske finns det något jag kan bli bäst på? Typ bäst i Sverige på att gå med proteser. Men så såg jag att det finns en som springer triathlon, så då sket sig just det, skrattar hon. 

Att få en andra chans i livet påverkar hur man ser på saker och ting. För Elin har det bland annat inneburit att hon inte är en lika principfast förälder som förut. 

– Det handlar om småsaker i vardagen, till exempel att vi kan få ett infall att strunta i middagen och åker och köper glass i stället. Jag har insett att man inte måste styra upp allt. Jag har alltid velat vara en sådan person och nu har jag blivit precis så. Jag vill att varje dag ska vara en upplevelse. 

Text: Isabella Lindholm Harbrecht

Du kanske också vill läsa den här gripande texten av författaren Frida Boisen: ”Min mamma är död och det är mitt fel”
Eller den här intervjun med cancersjuka Mikaela: ”Om jag dör kommer Elliott inte ens att minnas mig” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday 70% rabatt på mama & 24 andra titlar. Köp här!