Fredrik Backman: Jag kan… förklara det här

Fredrik Backman skriver krönikor om barn och föräldraskap i Vi Föräldrar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

"Okej. Så det är en bra grej att veta om pulkor, alltså.

Eller, förlåt, missade ni början på historian? Jo: Jag sa att jag drog mitt barn på pulka till förskolan idag. Ungar älskar ju den skiten. Hela gatan är full av framåthukade småbarnsföräldrar som spjärnar mot vinden med betongsmetstjock snor-/snömix i ansiktet, som om de allihop kom till Halloweenfesten utklädda till Thomas Wassberg. Och alla släpar på pulkor. Ner och upp för trottoarkanter och genom sand och salt och slask och avgassvarta drivor ska den där pulkan. Som scenen i Conan Barbaren där Arnold Schwarzenegger puttar på det där kvarnhjulet i tio år, fast för IT-konsultgenerationen.

Ola Skinnarmo i all ära, så att säga. Men jag förbehåller mig rätten att vänta med att bli imponerad tills han har korsat nordpolen dragandes på en 2,5-åring som tappar vanten en gång var femte förbannade meter. Den dagen mitt barn frågar mig vad ”ironi” betyder ska jag svara ”det är att du hade overallen men det var jag som drog den jävla pulkan!”.

Men, ja. Nu har väl inte det egentligen jättemycket med själva historian att göra. Det har det kanske inte. Men jag drog alltså pulkan till förskolan. Och när vi kom fram öppnade jag grinden. Och ni vet hur grinden ser ut. Det är marginellt mindre komplicerat att försöka ta sig in genom den än in i ett hemsökt inkatempel preparerat med armborstfällor och laserstrålar. Vredet ska liksom lyftas och dras ut samtidigt, och haspen måste lossas från andra sidan, medan haken som är fäst i kedjan måste skruvas motsols så att den inte fastn… och sedan har skiten frusit fast. Igen. Det finns dagar där det är hårfint om det går snabbare att försöka få upp grinden än att helt enkelt stå där och vänta tills ditt barn har blivit gammalt nog att klättra över staketet själv.

Så när du äntligen har fått upp grindhelvetet vill du liksom helst undvika att behöva stänga den bakom dig, för då måste du göra allting en gång till. Det är väl egentligen mest det jag vill komma fram till. Och det finns en liksom osynlig gräns för hur långt in på förskolegården man får gå utan att stänga grinden. Så istället står du kvar lite oskyldigt precis innanför öppningen med din unge i pulkan och liksom väntar på att någon ur personalen ska få syn på er. Så att du kan köra ”jasså men HEJ! Ja vi var precis på väg IN, men om du nu ändå är HÄR så kan jag kansk…”.

Och medan du står där kommer det en annan unge springande, som du inte känner igen och som inte har några vantar på sig, och hejar glatt på din unge. Och sedan hoppar den ungen ner i pulkan bredvid honom. Och då får din unge plötsligt syn på något på andra sidan gården, så han reser sig upp och hoppar ur pulkan och springer iväg. Och just då kommer det där andra barnets pappa ut från förskolan med ett par vantar i handen.

Jo.

Då är du alltså bara en främmande snubbe som har den pappans barn i en pulka och ser ut som om du är på väg ut genom grinden.

Det är en bra grej att veta om pulkor. Det var bara det jag ville säga."

Fler krönikor av Fredrik Backman hittar du här!

Texten publicerades 2013.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + hudvårdskit från SENSAI för 199 kr. Köp nu!