Farah Abadi: ”Jag hade glömt hur ont det gör att föda barn”
Hon är här! Farah Abadi har blivit tvåbarnsmamma. För mama berättar programledaren (aktuell med både ”Musikhjälpen” och ”På spåret”) om förlossningen med dottern som blev något helt annat än den förra och om den intima bilden som åkte i papperskorgen.
Hej Farah och stort grattis till bebis! Hur mår du just nu?
– Jag mår toppen! Herregud vad skönt det är att slippa vara gravid.
Hur startade allt?
– Jag blev igångsatt då jag gick över tiden med min första unge och han kom ut och vägde 4,7 kilo. Så den här gången fick jag ligga på BB och dricka igångsättningsshots. 24 timmar och nästan lika många timmar Netflix senare gick vattnet.
Hur tacklade du värkarna?
– Fick total panik först men hade sett ”Cobra Kai” kvällen innan, alltså uppföljaren till ”Karate Kid”. Wax on, wax off, andas in, andas ut! Funkade förvånansvärt bra!
Farah Abadi
Ålder: 32.
Familj: Sambo, sonen Zakarias, 2,5, och dottern Juni född i september.
Bor: Strax utanför Malmö.
Gör: Programledare på Sveriges Radio.
Aktuell: Som en av de tävlande i ”På Spåret”.
När vi intervjuade dig i vecka 29 var du fortfarande osäker på hur du ville föda. Vad landade du i?
– Vaginalt blev det. Jättenöjd med mitt beslut. Heja förlossningen i Malmö och min barnmorska Cecilia och undersköterska Dafina, mina hjältar som hjälpte mig, tröstade mig och hjälpte mig föda mitt barn.
Heja dig och alla runt dig! Hur var den här förlossningen jämfört med din första?
– Den var snabbare vilket var skönt men gjorde minst lika ont. Något jag hade glömt/förträngt.
Vad var det konstigaste din partner gjorde under förlossningen?
– Han tar superfina analoga bilder och tog många bilder jag älskar när jag födde Zacke. Men den här gången tog han en bild rakt upp i rumpan på mig. Jag skrattade högt när jag såg den och tyckte synd om stackaren som fick framkalla den. Den åkte direkt i papperskorgen, det är verkligen en bild ingen vill se.
Hur var första mötet med bebisen?
– Så himla lycklig. Främst för att jag slapp ha ont längre och sen för att jag äntligen fick träffa min Juni.
Vad var det första du åt och drack efter förlossningen?
– Mackorna på BB. Herregud, hur kan en fralla med ost och smör vara så gudomlig?
Vad var det viktigaste och mest onödiga du tog med i BB-väskan?
– Datorn var det bästa, tog inte med den första gången jag födde och det blev så tråkigt att bara sitta där. Allt jag tog med använde jag, man blir vassare och vassare på att packa!
Hur blev mötet mellan syskonen?
– Mycket mindre dramatiskt än vad jag trodde. Zacke kom fram, tyckte Juni var gullig, sen ville han leka med sin nya sopbil.
Vad skönt! Vad var det första du gjorde när du kom hem?
– Åt min mammas mat! Hon kom med kycklingsoppa, fattoush, ris och två olika grytor. Min mamma är det bästa jag vet.
Har du känt av den klassiska baby bluesen?
– Nej inte alls, vilket är skönt. Med Zacke bröt jag ihop och grät i två timmar när han kräktes på min mammas nya soffa.
Nu har du precis spelat in ”På spåret”. Snacka om super-mama! Hur löste ni allt rent praktiskt?
– Min sambo följde med och fick sitta i ett konferensrum med Juni. Varje ledig stund vandrade jag till konferensrummet för att amma och mysa lite. Gick så himla smidigt.
Men ärligt nu, amningshjärna och ”På spåret”-inspelningar – hur går det ihop!?
– Jag kände mig smart, sen om jag var det eller inte får ni se när det går på tv, haha!
Kort efter att storebror Zakarias föddes spelade du in ”Musikhjälpen”. Vad lärde du dig då?
– Att allting löser sig med hjälp av min mamma. Jag har också en fantastisk pappa till mina barn som löser allt och är så himla mycket coolare än vad jag är.
Okej. Sista frågan: Är du team FÖR kasslertrosor eller team EMOT kasslertrosor?
– EMOT! Dom sitter ju sååå dåligt. Hänger helt mycket i grenen. Tricket är att ha små trosor med sjukhusets enorma binda. Inte en droppe blod utanför kan jag lova.
Du kanske också vill läsa vår intervju med Influencern Sanne Alexandra Josefson: ”Jag var i chock – allt gick så snabbt”
Eller den här listan över 15 roliga saker kvinnor har sagt och gjort vid förlossningen (hörde vi lustgas!?)