Tre dagar innan det akuta kejsarsnittet gifte sig Emma och Jonatan. Foto: PRIVAT

Emma, 27, födde trillingar – tre dagar efter bröllopet

Familjen har gått från mamma, pappa, barn till hela sex personer i familjen. För fyra månader sedan fick Emma Jungbrant trillingar och blev fyrbarnsmamma.

Innan förlossningen sa hon också sitt mest självklara ja någonsin – och gifte sig i hemlighet med sin Jonatan.

– Tre dagar senare låg jag på operationsbordet och fick träffa våra tre små pojkar.

Thérèse Bilby

Hej Emma och trippelgrattis till trillingarna! Och stort grattis även till giftermålet! Hur mår du just nu?
– Tack snälla! Jag mår faktiskt väldigt bra. Det är klart att det är en stor omställning att få trillingar och varje dag är som en känslomässig bergochdalbana, men i slutet av dagen känner jag mig oftast väldigt lycklig. 

Hur mår dina söner, Noah, Sam och Lennon, nu? 
– Pojkarna mår bra! Dom växer fint och har för tillfället inga större hälsoproblem, vilket vi är väldigt tacksamma för. En av pojkarna har dock flera smultronmärken, men så länge det inte dyker upp fler har vi förhoppningsvis inget att oroa oss över. 

Du och Jonatan gifte er precis innan förlossning. Wow, så fint! Hur var den stora dagen?
– Det var väldigt spontant men jag är otroligt glad över hur dagen blev. Jonatan är extremt spontan och genom åren har jag lärt mig att bli bättre på att ställa om. Vi kände att det skulle underlätta att vara gifta eftersom att vi nu bygger hus och väntade fler barn så vi bokade en borglig vigsel första bästa lediga tid. 

Det blev ett spontant bröllop i liten skala för Jonatan och Emma. Novalie, Jonatans bror och tjej och en nära vän var de enda på plats. Senare vill de nog ha ett större bröllop med fler gäster, berättar Emma. Foto: PRIVAT

Bröllopet var mysigt, kravlöst – och helt självklart

– I framtiden kommer vi troligtvis att ha ett större bröllop så därför gjorde vi detta i mer eller mindre hemlighet. Vi visste inte heller om vi skulle hinna gifta oss eller om pojkarna skulle hinna göra entré innan vigseln så vi hade inte förberett så jättemycket. Men det var en solig och härlig dag, Jonatans bror och tjej var vittnen och en av mina närmsta vänner kom förbi och hjälpte oss att fotografera lite och ta hand om Novalie. Det var bara mysigt och kravlöst och helt självklart. Tre dagar senare låg jag på operationsbordet och fick träffa våra tre små pojkar. 

Superhäftigt att vara trillingmamma och något jag är väldigt stolt över!

Låter underbart! Har det sjunkit in att du är trillingmamma än? 
– Nej, det har det inte gjort och jag tror att det kommer att ta tid. Vi fick ju reda på att vi väntade trillingar i mellandagarna och i mitten av maj föddes trillingarna. Hela graviditeten var också så många steg att ta sig igenom och man vågade knappt visualisera livet på andra sidan eftersom att man inte visste om alla tre skulle klara sig dit. Men det är superhäftigt att vara trillingmamma och något jag är väldigt stolt över!

Det är svårt att räcka till för alla och att alltid ha dåligt samvete, förklarar Emma. Hon tänker ofta på hur det bara varit med ett barn och hur enkelt det varit. Foto: PRIVAT

Emma Jungebrant (tidigare Luks)

Ålder: 27 år

Familj: Jonatan Jungebrant, 31 år, Novalie, 4 år, Noah (1915 gram), Sam (1800 gram), Lennon (1535 gram)

Bor: Utanför Göteborg

Gör: Jobbar på Ellos

”Allt blir gånger tre”

Vad är svårast med att vara trillingmamma?
– Definitivt att räcka till och att alltid ha dåligt samvete över att man inte kan ge alla barn samma närhet som man hade kunnat om vi ”bara” hade fått ett barn till. Man tänker tyvärr ofta på hur man skulle gjort om vi ”bara” hade fått ett barn till och hur enkelt saker och ting hade varit.

Vad är bäst då?
– Oändlig kärlek! Fördelen är ju att allt blir gånger tre och likaså dom härliga sakerna. Trippel kärlek, trippel skratt, trippel allt. Och vetskapen att de alltid kommer att ha varandra gör mig varm. Tänk att få ge sitt barn två bästisar redan från födseln. 

Är pojkarna lika varandra? Är det lätt för dig att skilja dem åt?
– Enäggstvillingarna, Sam och Lennon är väldigt lika varandra. Dom har nästan exakt likadan näsa och mun så om man bara skymtar dom från ”fel” vinkel så är det lite svårt att säga vem som är vem. Men samtidigt har dom många drag som skiljer dom åt så oftast ser jag skillnad. Noah däremot har helt andra drag och går alltid att urskilja från de andra. 

Lennon, Sam och Noah. Foto: PRIVAT

Trion föddes med akut kejsarsnitt. Vad hände? Var det dramatiskt eller kände du dig ändå lugn?
– Jag hade kommit väldigt långt i graviditeten och det började bli väldigt tufft. Jag var på sjukhuset flera dagar i veckan för att hålla koll på min livmodertapp som hade börjat minska. Jag hade fått kortisonsprutor som var till för pojkarnas lungmognad och hela jag kände mig väldigt konstig i kroppen. Jag blev därför inlagd på observation på sjukhuset över natten och på tillväxtultraljudet dagen därpå kunde man se att flödet på en av enäggstvillingarna hade försämrats. Efter överläggning mellan flera läkare och med flera faktorer i åtanke tog man därför beslutet att plocka ut trillingarna kort därefter och därför räknades det som ett akut kejsarsnitt.

Jag grät mycket och var väldigt rädd

– Det blev en snabb omställning och det var många steg att gå igenom inför kejsarsnittet och mycket personal som skulle tillkallas. Jag grät mycket och var väldigt rädd så på ett sätt var det väl dramatiskt men så här i efterhand känns det ändå som att det var ganska lugnt. Det var så proffsigt och vår läkare som har följt oss under hela graviditeten var och också den läkare som la snittet, vilket skapade en enorm trygghet. Även min barnmorska var på plats när man höll på att förbereda mig för operationen. 

Bild från kejsarsnittet. Emma berättar att det var en otroligt läskig upplevelse men tack vare all fantastisk vårdpersonal så var det också en väldigt fin upplevelse som hon alltid kommer bära med sig. Foto: PRIVAT

31 dagar på sjukhuset

Pojkarna föddes ju två månader för tidigt så jag kan tänka mig att det inte varit helt enkelt? 
– Precis, det har varit många steg för både pojkarna och oss att gå igenom. Att födas i vecka 31 är ju väldigt tidigt och vår minsta son vägde endast 1535 gram när han föddes. Att födas så tidigt gjorde också att vi fick spendera en längre tid under neonatal sjukvård. En tuff tid men en tid som jag är väldigt tacksam över i dag. Vi lärde oss så otroligt mycket om våra barn och blev ett starkt team tillsammans. Att ta hand om en prematur kräver så mycket mer. Det är svårt att förklara tiden på neonatal men alla som har varit där vet vilken tuff resa det kan vara. 

Ja, det låter verkligen kämpigt... När fick alla komma hem?
– Vi spenderade 31 dagar på sjukhuset och fick alla komma hem samtidigt. Det var sån otroligt lycka att äntligen få komma hem och att börja vårt nya liv på hemmaplan. 

Hur var själva kejsarsnittet? Var du rädd?
– Det var en otroligt läskig upplevelse, men tack vare all fantastisk vårdpersonal som var delaktig under kejsarsnittet så var det också en väldigt fin upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. 

Hur var det för din partner?
– Det var en fin upplevelse även för honom. Jag kan tänka mig att det måste ha varit tufft att stå vid sidan och med tanke på all personal som var där för mig och för våra barn blev Jonatan lite i skymundan, men jag kommer ihåg att han bara gick runt och log. Och återigen, personalen som var delaktig under våra barns födelse var helt fantastisk. Det är så många som jag vill rikta ett stort TACK till som var delaktig under våra barns resa på sjukhuset. 

https://www.instagram.com/p/Cg9pCXMouWp/

Blev det som du tänkt dig?
– Det blev så mycket bättre!

Hur var första mötet med bebisarna?
– Overkligt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur små dom skulle vara. Att se Jonatan tillsammans med trillingarna för första gången med tårar i ögonen är det finaste jag någonsin sett. 

Hur var första natten?
– Märklig. Jag var lättad över att trillingarna var ute och att allt verkade ha gått bra, men jag var då nysnittad och hade tre barn på neonatal iva och vår dotter hemma hos mina föräldrar och vi var själva på BB utan någon av våra barn. 

Hur länge stannade ni på BB?
– Vi stannade bara på BB under tiden som jag vårdades och jag tror att det blev cirka en vecka. Efter det fick vi ett rum på neonatal och allteftersom pojkarna blev starkare flyttades de från neonatal iva och ner till neonatal och så småningom fick vi ett familjerum tillsammans på neonatal. 

Hur blev mötet mellan syskonen? 
– Det var väldigt fint och över förväntan. Sen första mötet har vår dotter som tur är bara haft kärlek för sina bröder. Hon har dock Noah som favorit, så han får lite extra kärlek men det är han värd. 

Storasyster Novalie är stolt. Foto: PRIVAT

Vem var er första besökare?
– Min mamma var vår första besökare och faktiskt den enda anhöriga som fick komma in på familjerummet på neonatal. Egentligen fick anhöriga inte hälsa på, men eftersom att vi hade fått tre barn så fick vi välja en anhörig som fick hjälpa oss. Jonatan hade ett större fotojobb som han var tvungen att lämna sjukhuset för, så då var det väldigt skönt att min mamma fick komma in och stötta mig och lära sig hantera trillingarna. 

Har du känt av den klassiska baby bluesen?
– Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg, allt blev så annorlunda den här gången men Jonatan sa att jag grät i tre dagar i sträck på sjukhuset så det var nog en släng av baby blues. Jobbigast var att vara ifrån vår dotter så jag grät mycket över det… 

Något du saknar med att vara gravid?
– Jag saknar dom små sparkarna från insidan och det gör mig nästan lite ledsen att jag aldrig mer kommer att få uppleva den känslan igen. Det var så många saker som jag fick uppleva för både första och sista gången under den här graviditeten. 

Matningen är en stor del av dygnet

Vad var det första du gjorde när du kom hem? 
– Det var att ge Novalie en STOR KRAM och en stor hjärtballong som hon hade önskat sig. Efter 31 dagar på sjukhuset gjorde man allt för henne. Sen tog jag troligtvis en lång dusch och njöt av att få sova i min egen säng och att få ha hela min familj samlad under samma tak.

Varje dag är en utmaning och det gäller att vara snäll mot sig själv och ta vara på varje bebisgos. Foto: PRIVAT
Timmarna mellan måltiderna går väldigt snabbt men det är en stor fördel att vi båda kan hjälpas åt

Hur matar du barnen? Hur stor del av dygnet tar det?
– Just nu flaskmatar vi barnen så både jag och Jonatan hjälps åt. Till en början så pumpade jag var tredje timme och försåg trion med min mjölk, men tillslut räckte det inte till och jag behövde energin tillbaka för att orka ta hand om mig själv, familjen och hemmet. Så nu kör vi ersättning och har en Baby Brezza på varje våning. Matningen är en stor del av dygnet och det är klart att det tar tid. Timmarna mellan måltiderna går väldigt snabbt men det är en stor fördel att vi båda kan hjälpas åt. 

Det förstår vi! Hur gör du egentligen för att räcka till?
– Det gör jag tyvärr inte. Varje dag är en utmaning och det gäller att vara snäll mot sig själv och ta vara på varje bebisgos. Annars blir det lätt att man bara göra alla moment gånger tre utan att själv få någonting tillbaka.

 

3 SNABBA OM TRION MED EMMA

Vad har du barnvagn eller barnvagnar?
– Vi har en Bugaboo Donkey 5 och en Bugaboo Fox 3. Jag älskar verkligen vagnarna och det gör trillingarna också, men det hade så klart varit skönt om alla tre hade kunnat få plats i samma vagn. Dock är det ganska skönt att få känna sig lite ”normal” när man bara är ute med en av vagnarna.

Har du fått någon pushpresent?
– Ja, jag fick en Dyson Airwrap, vilket jag blev väldigt glad över.

När du ser tillbaka på graviditeten, vad var det jobbigaste?
– Det jobbigaste var definitivt nästäppan och halsbrännan. Att inte kunna andas fritt var fruktansvärt. Likaså känslan av att ”snart exploderar jag” – och jag tror den känslan kom redan i vecka 20...

LÄS OCKSÅ: Emma storgrät efter trillingbeskedet: ”Panik och rädsla” 

LÄS OCKSÅ: Youtube-paret Nadia och Lamberi har fått trillingar

LÄS OCKSÅ: Marielle, 35, ville ha ett tredje barn – fick trillingar: ”Hur ska man räcka till?”