Emilie Roslund: ”Två månader efter första Tinder-dejten blev jag gravid”

Vi har följt henne i podden ”Singelrådet” som hon precis lagt ner efter sex år. Nu hör vi bland annat Emilie ”Ebbis” Roslund, 34, i podden ”Happy ending” och läser hennes kolumner i Göteborgs-Posten. I sommar väntar hon sitt första barn.

Wow, grattis Emilie! Hur mår du?
– Jag mår bra! Jag känner mig lyckligt lottad som inte behövt kräkas eller haft såna bekymmer. Första tiden var jag väldigt trött, men det kan jag inte klaga över. Sen är det klart att man – kanske speciellt som förstagångsmamma – nojar väldigt mycket. Det är olika nojor olika veckor har jag märkt: ”Kommer det bära hela vägen” tänkte jag i början, sen är det KUB, rutinultraljud... Det är olika kapitel av oro man ska gå igenom – och där checkar jag i varje box.

Det känner vi igen! Vad har du fått för reaktioner sedan du berättade om graviditeten på sociala medier?
– Väldigt många chockade och förvånade miner. Jag hade ju inte delat med mig att jag dejtar ens en gång så alla frågar såklart ”vem är pappan?” eller ”har du åkt till Danmark?”. Många har också frågat om jag kommer starta ”Gravidrådet” nu.

Några kommentarer du är trött på att höra?
– Faktiskt inte. Alla är förvånade och chockade att JAG ska få barn. Många tänker nog att jag är den här singelpersonen och då ska jag fortsätta vara det. Men det är inget som upprör mig, det känns naturligt att folk har en bild av en.

Berätta om graviditeten! Jag förstod att den var en stor överraskning?
– Ja... I slutet på sommaren bestämde mig för att ladda ner Tinder igen och ge det ett försök. Jag gick på några dejter med varierande kvalitet och hade som mål att iallafall träffa fem killar. Den femte var klart mest intressant och den som jag fortsatte att träffa.

– Vi dejtade under några veckor och två månader efter första Tinder-dejten blev jag gravid, men jag förstod det inte först. Vi hade utgått från säkra perioder i en mensapp och eftersom jag hade haft lite försenad mens de senaste två månaderna, troligtvis på grund av coronavaccinet, var jag helt övertygad om att mensen bara var försenad. Men så gick det 5, 6, 7, 8 dagar och jag började få en känsla att det stramade i livmodern. Jag var helt övertygad om att jag fått en cysta och bokade en läkartid. Men till slut så var det en kompis som sa ”ska du inte bara ta ett graviditetstest”. Jag tyckte väl att det var lite onödigt, men när jag gjorde det dagen efter så blev jag ju övertygad om att det var så. 

Hur var din första reaktion?
– Jag minns att jag kollade på strecken, sa ”LOL” och slängde testet. Jag har varit oplanerat gravid två gånger tidigare och då gjort abort, de gångerna har jag fått panik och kallsvettats. Men nu kände jag inte alls den där paniken. Det var nästan så att alla jag berättade för antog att jag ville göra abort, till och med min mamma. Kanske för att jag hade gjort det tidigare. Men den här gången kände jag ett lugn, jag dejtade ju en bra kille. 

Ja, vad sa han?
– Han blev såklart ställd, vi hade ju varit jättenoga med den där mensappen, jag hade till och med installerat den på hans telefon. Det blev mycket information och känslor att hantera, men han landade i det bra.

Det måste ha varit en känslostorm! Hur kändes det för dig?
– Jag landade mer och mer i att jag skulle vilja det här. Det kändes rätt och lite som ödet, både med Tinder och Pfizer (corona-vaccinet, reds. anm.). Jag kom också att tänka på att jag hade varit hos ett medium ett och ett halvt år tidigare, där hon sa att jag skulle få barn och att det skulle gå ”väldigt fort för killen du får barn med”. Man kan ju tro vad man vill efter en sån sittning såklart, men för mig kändes det som ett bra positivt tecken. 

Hur landade ni i det här tillsammans?
– Det var lite upp och ner där i några veckor med omställningen och vi bestämde att gå i parterapi. Det blev så mycket känslor så det kändes skönt att få en tredje part som kunde hjälpa oss. I vecka åtta började vi i parterapi som vi fortfarande går i och det har verkligen hjälpt oss.
– Det ÄR en väldigt speciell situation, vi känner inte varanda speciellt djupt och nu ska vi lära känna varann på ett sätt som man kanske inte kommer lära känna någon annan i sitt liv.

Hur definierar ni er nu, är ni ihop?
– Vi har faktiskt inte tagit ”snacket” än, men vi trivs med varandra och ser fram emot att göra det här ihop.

Vad har du tänkt tidigare om hela skaffa barn-grejen?
– Jag har alltid varit en barnkär person, jag har till exempel tagit hand om mina kusiner och jobbat som barnflicka i flera år när jag var yngre. Men att ta hand om barn och se andra ta hand om barn har varit lite skräckinjagande för mig och jag har alltid tänkt att dagen jag skaffar barn måste jag ha de optimala förutsättningar, jag ville inte vara mitt i plugg, inte precis ha börjat jobba. Jag har nog haft en rätt realistiskt bild av vad det innebär och har också skjutit på det då det inte varit ”rätt tid”, därav att jag gjort aborter tidigare. Jag har velat att ett barn ska komma in i mitt liv där jag är i en period där jag mår bra.

”Just nu känner jag mig trygg vid tanken att ligga där vid ett planerat snitt och jag känner mig otrygg vid tanken på att ligga utelämnad vid en vaginal förlossning”.

”Min förhoppning är att jag ska kunna ta med barnet i mitt sociala liv”, säger Emilie. Foto: Privat

Känns det som en bra tid nu?
– Verkligen! Sen var det bara så himla lustigt att det skedde precis när jag lagt ner min podd ”Singelrådet” efter sex år och tänkte att vi ser vad som händer... Är det universum? Det var verkligen menat. 

Har du några tankar kring hur du vill föda?
– Ända sedan tonåren har jag varit väldigt inställd på att inte föda vaginalt, jag gjorde till och med mitt ex-jobb på journalistutbildningen om planerade kejsarsnitt. Jag är väldigt påläst kring födslar överlag.
– När jag nu är i den här situationen att jag själv ska föda barn, så... Jag kommer gå på de här aurora-samtalen (samtal för förlossningsrädda, reds. anm.) så får vi se. Men det finns flera anledningar till att kejsarsnitt känns relevant för mig. Dels att min mamma har haft två jobbiga förlossningar med komplikationer. Sen har jag sexuella trauman bakom mig som också påverkar. Att inte ha kontroll över min kropp kan trigga mig och att vara i en så utsatt situation som att föda barn... Just nu känner jag mig trygg vid tanken att ligga där vid ett planerat snitt och jag känner mig otrygg vid tanken på att ligga utelämnad vid en vaginal förlossning. Det är så mycket jag inte kan kontrollera, som skapar en oro i mig. 

Har du blivit bra uppfångad i det här och din oro?
– Ja, jag har en jättebra barnmorska! 

Emilie Roslund skriver kolumner i Göteborgs-Posten och hörs i podden ”Happy Ending”. Foto: Kajsa Lorentzon/pressbild

Vad tänker du om livet som mamma? Hur det kommer bli?
– Det är verkligen jättesvårt att veta vad man ska mötas av. Jag försöker ha ett öppet sinne inför det mesta; förlossning, amning, sömn, saker som kan uppstå efter förlossning. Det är klart jag har en drömbild, att jag lär känna den här lilla personen och att vi kan läsa av varandra ganska bra. Men jag tror att attityden och ens mindset påverkar mycket. Det är så mycket som kan hända, och ibland känner jag att man hör så mycket negativt. Jag är nog lite inställd på att hoppa in i en jobbig period och försöker inte planera in så mycket grejer utan ge mig själv utrymme att finnas till för någon annans skull. 

Vad i ditt liv kommer du absolut inte ge upp bara för att du blivit mamma?
– Jag tänker att jag ska vara anpassningsbar. Min förhoppning är att jag ska kunna ta med barnet i mitt sociala liv. Jag fick själv vara med på alla familjens grejer som liten, och jag tyckte det var väldigt kul.

Vad längtar du mest efter att göra när bebisen tittat ut?
– Tre saker: Champagne, cigg och Göteborgs rapé. Men inte alla på en gång.  

LÄS OCKSÅ: Farah Abadi: ”Jag hade glömt hur ont det gör att föda barn”

Gravid? Grattis! Signa upp dig på mamas gravidnyhetsbrev här