Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Ulrika Linder vill inspirera fler till att vara snällare mot sig själva.
Ulrika Linder vill inspirera fler till att vara snällare mot sig själva.
Ulrika Linder vill inspirera fler till att vara snällare mot sig själva.
Ulrika Linder vill inspirera fler till att vara snällare mot sig själva.

”Diskbänkstecknaren”: Jag är en motvikt till instagram-mamman

Konstnären Ulrika fick två barn tätt – och började teckna det utmanande vardagslivet som småbarnsmamma. Bilderna publicerade hon på Instagram på kontot  @diskbankstecknaren – och nu är hon aktuell med en bok med det allra bästa från kontot.   

– Jag tror att det är skönt med en motvikt till ”instagram-mamman”, eller idén om att bara visa redigerade och filtrerade delar av sitt liv, där alla är snygga och aldrig osams.

Emelie Lindblom Dalén

När nyblivna tvåbarnsmamman Ulrika Linder, 38, fick några ögonblick över började hon teckna vardagslivet som småbarnsmamma och posta de humoristiska och kärleksfulla bilderna på Instagram. Nu kommer hennes bok ”Diskbänkstecknaren”, som samlar det bästa från hennes konto vid samma namn. Ulrika tycker själv att mammalivet ofta är kämpigt, men att det inte pratas tillräckligt mycket om detta. Med boken vill hon inspirera fler till att vara snällare mot sig själva genom att erkänna att allt inte är toppen hela tiden.

Hur kom det sig att du började teckna bilder ur ditt vardagsliv? Var det som en ventil?
– Jag har sedan tonåren ägnat mig åt ett slags självbiografiskt dagbokstecknande, återkommande försök att beskriva mina känslor och olika situationer i mitt liv. Det är det konstuttryck som ligger mig allra närmast, och som jag alltid återkommer till. Man kan absolut kalla det för en slags ventil!  När jag fick barn så blev det som brukar kallas för ”det lilla livet” väldigt påtagligt. Man är mest hemma. de olika situationerna är inte så stora egentligen, men blir enorma på grund av alla känslor som ryms i föräldraskapet. Jag, som likt många andra (framför allt) mammor, har en tendens att tvivla på och ifrågasätta mig själv, behövde verkligen få ur mig dessa situationer på papper. På den vägen är det...

När nyblivna tvåbarnsmamman Ulrika Linder, 38, fick några ögonblick över började hon teckna vardagslivet som småbarnsmamma och posta de humoristiska och kärleksfulla bilderna på Instagram. Foto: Fotograf Nina Hellström

Ulrika Linder

Ålder: 38

Familj: fiolspelande sambo, barnen Emy, 8, och Fride, 7 samt katten Trogmorten, 4.

Bor: Stora Mellösa utanför Örebro

Gör: jobbar i skaparverksamheten Bubblan på Örebro biblioket, samt som egenföretagande tecknare

Aktuell: med serieboken Diskbänkstecknaren som kommer i februari!

Instagram-mamman förvandlas aldrig till en tvåhövdad hydra i skitig morgonrock i köket. Fast vi vet ju alla att hon gör det, egentligen. Och det är okej.

Bilderna publicerar du sedan på Instagram under namnet @diskbankstecknaren, vilken typ av respons brukar du få från dina följare?
– Den vanligaste responsen är faktiskt igenkänning! Vilket känns fint, och liksom viktigt. Stundom kommer också kommentarer som tackar mig för att jag lyfter dessa ämnen. Jag tror att det är skönt med en motvikt till ”instagram-mamman”, eller idén om att bara visa redigerade och filtrerade delar av sitt liv, där alla är snygga och aldrig osams. Instagram-mamman förvandlas aldrig till en tvåhövdad hydra i skitig morgonrock i köket. Fast vi vet ju alla att hon gör det, egentligen. Och det är okej.

Och nu släpps din andra bok: Diskbänkstecknaren! Berätta lite om boken?
– Ja! Diskbänkstecknaren är en samling av våra (mina och förlagets) favoritbilder- och serier från instagramkontot med samma namn. Den utspelar sig till största del i mitt hem och handlar om att vara mamma, med allt vad det innebär.

 – Eftersom jag hållit på sedan -2015 så fanns det skapligt mycket bilder att välja mellan. Det finns även en tydlig kronologi. Vi har låtit teckningarna styra boken, det är inte jättemycket text. De texter som är med är sådana som betytt mycket för mig och som genererat särskild respons av något slag när de lades upp. Sen är många av teckningarna gjorda på gamla fönsterkuvert, och det kändes viktigt att visa också.

”Det var ett kaos jag aldrig upplevt”

Du har två barn som kom relativt tätt vad jag har förstått! Hur var det?
– Oj! Det var för det första inte planerat. För oss tog det lång tid att bli gravida första gången, cirka två år, så vi hade inte en tanke på att det skulle kunna gå fort andra gången. Jag var gravid igen lagom till att mitt första barn var elva månader. För att citera en släkting i Italien: ”Han behövde bara hänga upp byxorna på stolen i sovrummet, så var det dags igen”. Men vi ville gärna ha syskon, och med tanke på första graviditetens långa förarbete och krångel, bestämde vi oss för att köra.

– Från graviditetstestet till förlossning var jag i chock. Jag var föräldraledig med en knappt ettåring, mådde illa och var trött. Det var kämpigt. Att vara hemma med ett spädbarn och en 1,5-åring var sedan ett kaos jag aldrig tidigare upplevt. Det är något av en dimma. Tur att jag tecknade mycket av det, även om materialet kanske är väl mörkt. Annars hade jag nog inte kommit ihåg så mycket. Jag mådde inte så bra och kände mig väldigt fången, det kändes som att jag varit på smällen i typ tre år. Men det hjälpte mig att sluta amma, få min kropp tillbaka. Sen var min sambo föräldraledig i ett år fram till förskolestart, vilket gav mig friheten jag verkligen behövde. 

Vi högläser just nu Harry Potter tillsammans, det gillar jag lika mycket som dem.

Vad är det bästa och mest utmanande med att få barn tätt, enligt dig?
– Det bästa är att de är bästisar! De leker väldigt intensivt, och bråkar så klart dito, det böljar fram och tillbaka många gånger över en dag. Jag gillar också mycket att vi kan prata och diskutera mycket tillsammans, de är på nästan samma nivå i sin språkutveckling. Vi högläser just nu Harry Potter tillsammans, det gillar jag lika mycket som dem.

– Det mest utmanande har jag nog beskrivit mycket av i frågan innan, men det värsta har alltid varit i mitt eget huvud, att hantera kaos. Det är på senare tid som jag insett att jag är ljudkänslig, och jag blir arg av stress. En bra grogrund för konflikt med andra ord!

Igenkänning! Du har sagt att mammalivet är kämpigt och att vi inte pratar tillräckligt mycket om det...
– Min syster brukar säga att hon satsar på att vara en bra pappa istället för en bra mamma, och det tycker jag sätter fingret på mycket. Med sociala mediers och våra unkna könsrollers måttstockar är det fan omöjligt att vara en ”bra mamma”, medan en pappa får medaljer bara han drar en barnvagn. Många gånger har jag känt att jag misslyckats, trots att det enda jag gjort var att försöka vara mamma. Misslyckandena ligger många gånger i att tappa humöret, eller att inte lyckas vara tillräckligt engagerad i lekar till exempel. Jag avskyr att leka, jag kommer ut som lekhatare! Men det handlar också många gånger om att glömma viktiga saker. Det värsta är barnkalas, specialmatsäckar och förskoleavslutningar. Men samtliga av dessa var det också bara jag som hade koll på från början, vilket ju faktiskt är otroligt orättvist. Mammor är ofta projektledare för sina familjer, det är ett osynligt arbete som ingen någonsin tackar en för.

– Så ja, jag tycker att vi behöver prata mer om det, på ett snällt och icke-dömande sätt. Jag kan uppleva samtalet på sociala medier som hårt och oförlåtligt. Och mammor döms hårdast av alla.
Vilket är ditt bästa mammahack? Något som får vardagen att funka?
– Jag slår ofta på samma Paul Simon-spellista när jag lagar mat, barnen kan den också nu och alla sjunger med. Men ibland funkar inte ens Paul Simon innan maten är klar, och då brukar de få spela tv-spel. Jag har också haft samma nattningsrutin i flera år, samma tre sånger. jag tror att det inger trygghet och förutsägbarhet.