Clara Hallencreutz Fares magiska överraskning på bröllopsdagen

Hej Clara och stort grattis till graviditeten! Vilken är din första tanke varje morgon?

– Hos mig är det rätt tomt i bollen vid den tiden. Jag är fruktansvärt morgontrött vilket min väckarklocka – alltså Ziggy – inte verkar vilja anpassa sig till. Men vi ammar varje morgon så det är en riktigt mysig stund där man mer känner än tänker.

Hur skiljer sig den här graviditeten från din förra?
– När jag var gravid med Ziggy hade jag all tid i världen. Jag stormälskade att vara gravid, mådde aldrig särskilt illa, la mig en stund när jag var trött. Första halvan av den här graviditeten kändes lite kämpig fysiskt då det inte finns tillfälle att må dåligt eller ta igen sig. Men ännu mer psykiskt för jag kände skuld över att magen fick så mycket mindre uppmärksamhet än förra gången. Jag kände mig ibland som en ganska usel mamma till den här nya lilla. Men nu börjar det kännas annorlunda. 

Hur då?
– Jag uppskattar att bebisen har börjat sparka tidigare där inne och att min mage ploppar ut snabbare för det hjälper mig att rikta uppmärksamheten och förstå att det verkligen är någon där inne. Jag har börjat smörja in kulan varje dag för det skapar en sån fin stund och en explosion av oxytocin. När Fares smörjer blir det ännu en dimension. Så nu känner jag mig tryggare med att nummer 2 kommer hinna proppas av kärlek den med.

Du berättade om graviditeten i samband med att du och Marie Serneholt släppte ett nytt avsnitt av er podd ”Lyckojägarna”. Hur har mammalivet påverkat din egen lycka?
– Mycket. Alla känslor inklusive lycka känns mer intensiva än förr. Jag har fått ett helt nytt känsloregister! Mycket som jag värdesatte och som bidrog starkt till min lycka innan som jobb, vänner, sömn, egentid, kalas och så vidare har helt klart prioriteras om för min minimänniska, en helt ny lyckobomb som träffat mitt centrum. 

Vad har varit svårast med att hitta sin roll som mamma, tycker du?
– För mig var det svårast innan jag blev gravid, att våga fråga mig själv om jag ens ville bli mamma. Det kändes varken självklart eller tillåtet att få fråga sig det. Trots att jag alltid skyddat mig hamnade jag flera gånger i det tunga beslut som kom med mycket skuld och sorg och fick mig att tvivla på om jag någonsin ville vara mamma. 

...men?
– När jag blev gravid med Ziggy upplevde jag en känsla av ren och skär lycka och en självklarhet som jag aldrig tidigare känt. Dansade glädjeskutt på glittriga moln. Sedan den dagen han anlände har jag helt slutat oroa mig för om min virriga personlighet skulle passa in i mammarollen, för det har jag också tänkt mycket på. Jag är helt klart inte den mest organiserade morsan men jag proppar honom full av villkorslös kärlek. Och jag får full användning för min kreativitet och barnslighet och kan leka med plutten i timmar och älska det.

”Jag är helt klart inte den mest organiserade morsan men jag proppar honom full av villkorslös kärlek”

I podden berättar du att du har både amningshjärna och gravidhjärna. Hur yttrar det sig? 
– Jag har alltid varit rätt virrig, svårt att hålla fokus, lätt disträ och spenderar mycket tid i fantasin och den där extra nedsättningen av den kognitiva förmågan som kommer med gravidhjärnan bidrar inte riktigt. Men så länge grannarna är okej med att jag försöker stoppa nycklarna i fel dörr ibland är det också okej för mig.

Om du skulle ge barnet i magen ett namn baserat på din största craving, vad skulle hen heta? 
– Cheddar! Har redan satt i mig X antal ostar och varje ny cheddar som hamnar i vårt kylskåp varar bara 2-3 dagar. I Libanon, som min man kommer ifrån, finns det ett ordspråk som säger att om man som blivande mamma inte äter det man ”cravar” så får barnet födelsemärken av den formen. Så det är bara att ge efter om bebisen inte ska komma ut prickig av alla cheddarmärken!

Vem vinner namndebatten – du eller din partner?
– Jag trodde det skulle vara en enkel match för mig då Fares direkt var på namnet Ziggy – men nu har han redan dissat fyra av mina namnförslag... Men vi har i stort sett samma smak och en lång lista över namn så det ska nog gå bra. Jag blir lätt förtrollad av olika namn, tycker till och med att Cheddar lät finemang... 

Hehe... Inför förlossningen med Ziggy hade du inte tittat på en enda förlossningsvideo. Nu har du upplevt en själv. Har du några tankar kring hur du vill föda den här gången?
– Nej, jag kommer nog köra på noll research denna gång med. Jag är ganska taggad för förlossningen till och med. Dels för att jag säkert har romantiserat det förra förloppet och dels för att allt faktiskt gick så bra (läs mer om förlossningen med Ziggy här, reds. anm). Jag tyckte att det var en otroligt mäktig och romantisk upplevelse. Men jag förutsätter så klart inte att det ska bli på samma vis igen.

För några månader sedan gick du och Fares och gifte er i smyg (Grattis till det också!). När visste du att du träffat Mr Right? 
– Ganska direkt. Första gången han kysste mig kändes det som jag drunknade och att jag var chanslös. Tror till och med att mina ben vek sig larvigt nog. Var nog ingen återvändo efter det. Dock handlade själva giftermålet inte om att han var Mr Right, det var han oavsett giftermål eller inte. Men det var ett fantastiskt sätt att få fira vår kärlek och bara att tänka på det ger mig en rejäl cocktail av dopaminer och endorfiner. 

Så fint!
– Ja! Jag och Ziggy fick varsitt par gympadojor som vi hade på bröllopet och när jag satte på mig mina i dag fick jag tillbaka lyckoruset i kroppen. Jag gjorde ett graviditetstest tidigt på morgonen samma dag som vi gifte oss så det blev min bröllopspresent till Fares. Ziggy överraskade Fares på morgonen med att krypa upp i sängen med en tröja där det stod ”storebror” på (en smula felstavad för jag är dyslektiker och skrev det i all hast med mina morgontrötta ögon).

”Ziggy överraskade Fares på morgonen med att krypa upp i sängen med en tröja där det stod 'storebror' på”

Hur är din man som pappa?
– Imponerande! Han har en oxes uthållighet och en jädrans massa kärlek att ge. Ziggy och Fares är väldigt kära i varandra och det får mitt hjärta att svälla flera storlekar.

Hur förbereder ni er på syskonets ankomst?
– Just nu tänker jag väldigt mycket på amningen. Jag har fortsatt amma Ziggy för vi har njutit så mycket av det båda två och jag älskar verkligen de stunderna. Nu funderar jag mycket över hur det skulle funka att tandemamma för jag önskar att det ska få vara Ziggy som väljer att sluta och inte jag. Jag har dock en vag känsla av att Ziggy håller på att tappa intresset för brösten, kanske kommer det mirakulöst att lösa sig självt. Optimist javisst!

Vilken kommentar kring graviditeten är du mest trött på att höra?
– Förra gången fick jag höra dagligen att min mage var liten, vilket var jobbigt. Allt extra jag åt verkade gå raka spåret till rumpan. Barnmorskan försäkrade mig om att livmodern var perfekt i storlek och växte som den skulle även om magen såg liten ut. Men det är ju en känslig tid och kommentarer kan ändå vara oroväckande att höra. Denna gång är magen definitivt större så nu slipper jag nog höra det. De tyngsta kommentarerna jag fick höra förra gången handlade dock om rasism vilket jag blev väldigt ledsen och chockad över.

Vilken bebis-pryl har du redan köpt?
– Inget ännu. Jag är ingen prylfreak men jag är ofantligt tacksam över många av de babyprylar jag har skaffat åt Ziggy allt eftersom. Vilken lyx att vara förälder i modern tid med alla de underlättande saker som kommer med det.

Vad har du lärt dig sedan du fick Ziggy?
– En av de största förändringarna är kanske att jag har en större respekt för liv i allmänhet. Jag och Fares har helt slutat äta kött, dels för att vi tycker att det är svårare att rättfärdiga varför man väljer att äta djur i stället för något annat som kan mätta men mest för att min klimatoro har ökat med Ziggys ankomst. Jag känner att jag i mycket större utsträckning, behöver ta mitt ansvar och vara ett bra föredöme.