Amanda Colldén: ”Jag älskar mitt barn, men inte mammarollen”

Nyblivna mamman Amanda Colldén, 33, säger att hon var förberedd på att det skulle vara utmanande att få barn. Men trots det fick hon ändå en chock när dottern kom för åtta månader sedan. 

– Mitt humör har varit en berg- och dalbana sedan dag ett… Jag fick en sådan identitetskris när jag blev mamma och började plötsligt jämföra mig med allt och alla, säger Amanda Colldén, som nu har skapat Föräldrarapporten, en podd för alla som älskar sina barn men som tycker att det är knepigt med föräldrarollen. 

Hur såg du på mammarollen innan du fick barn?
– Jag har nog hela tiden tänkt att det är äldre personer som är mammor och att det är långt bort i tiden. Och själva ordet ”morsa” klingar inte så positivt för mig medan ett barn som säger ”mamma!” och sträcker ut armarna ju är jättegulligt.  
– Jag har alltid anat att jag skulle få barn, men aldrig längtat. Jag har mer sett det som ett nödvändigt ont, hehe. 

Förstår att du brottas med känslor av skam?
– Ja, jag trivs inte i mammarollen, inte än i alla fall, och det finns mycket skamkänslor i det. Jag var som sagt förberedd på att det skulle vara svårt och jobbigt att få barn, men kanske inte på hur otroligt intensivt det skulle vara.

Amanda berättar att hon från start har känt sig trygg med att kärleken till bebisen kommer växa fram. Foto: Privat

Amanda pekar på de starka känslor som väcks när dottern Hedda gallskriker, vilket hon gjort mycket under bebsistiden… 

– Hedda har inte gnällt. Hon har gallskrikit sig hes. Och att få det skriket i öronen flera gånger om dagen har gjort mig matt och arg. Det är så otacksamt att göra allt man kan för att någon ska vara nöjd - men aldrig få någon positiv feedback, haha. Men OBS! Nu är hon åtta månader och skriker mycket, mycket mindre.

”Överlag tror jag inte småbarnsåren är min grej”

I sin podd har Amanda uttryckt sina känslor av frustration, och det är många som känner igen sig. 

– Jag har ju fått så otroligt mycket fint stöd av poddlyssnare, och många känner sig ensamma, men nu har jag fått så mycket ”bekräftelse” på att de flesta tycker att det är så svårt att få barn. Men i mina mörkaste stunder kan jag trots det bli övertygad om att jag är den enda som känner så. 

Det vore skönt om föräldraledighet ”räckte” för att känna Amanda skulle känna sig tillfreds med vardagen, menar hon. 

– Men jag ser inte fram emot år av trots, snabbmakaroner och kladd… Jag ser fram emot att Hedda ska börja prata, att vi ska köra olika lekar, att vara en familj. Men överlag tror jag inte småbarnsåren är min grej riktigt. 

”Jag tror inte att småbarnsåren är min grej”, säger Amanda Colldén. Foto: Privat

Hur kom det sig att du bestämde dig att försöka bli gravid?
– När jag var typ 30 hörde jag om en bekant som gjort fertilitetsutredning och fått veta att hon inte hade så långt tid som fertil kvar. Då blev jag stressad över att alla, i alla fall i Stockholm, väntar så länge och insåg att jag kanske var tvungen att tänka på det snarare än jag ville. Jag diskuterade detta med min kille och något halvår senare tog jag ut spiralen. 

Hur kände du när du var gravid?
– Jag blev jätteglad, för vi hade försökt ett år och börjat göra fertilitetsutredning vilket var ganska stressande. Men den initiala glädjen lade sig ganska snabbt, nio månader är ju lång tid att vänta och jag kände aldrig att ”ett mirakel växte i min mage” utan fokuserade på jobb och mitt vanliga liv.  

Hur reagerade du när Hedda kom, där alldeles i början?
– Jag var faktiskt förberedd på att jag kanske inte skulle känna kärlek direkt, något jag förstått chockerat många andra. Om de inte känt så alltså. För mig gjorde det inte så mycket, utan jag kände mig trygg med att kärleken skulle växa fram. Hedda kom ju väldigt chockartat, sju veckor för tidigt. Första dagen var allt ett virrvarr och jag kände kärleksfullt ”bebisen” men var fundersam på om jag älskade henne. Andra dagen kollade min kille på mig och ba ”jag ser att du älskar henne!” varpå jag började gråta och ba ”ja det gör jag verkligen!” Så jag älskade henne nästan direkt, men med det sagt var det också skitjobbigt från start.  
Läs också: Amandas förlossningsberättelse

Amanda säger att hon har trivts som ung, och att hon har svårt att förlika sig med tanken på att hon nu tillhör föräldragenerationen. Foto: Johan Lindqvist

”Långsamt har jag börjat känna att jag är Heddas mamma, och att det är mysigt”

Hur är mammalivet idag?
– Nu är allt mycket roligare och lättare, men Hedda är en krävande bebis som vill ha nytt hela tiden. Vi flög med henne för några veckor sen och det trodde jag skulle vara svårt, men det var nästan det lättaste vi gjort! Hon var så nöjd av att allt var så nytt och att det var så mycket människor överallt. Oväntat! 

– Långsamt har jag väl börjat känna att jag är Heddas mamma, och att det är mysigt att jag är hennes viktigaste person. Men jag tycker fortfarande att det är konstigt och lite jobbigt att jag är i åldern där alla har barn. Jag har trivts som fisken i vattnet som ung, och det är svårt att den eran är slut och att jag nu tillhör föräldragenerationen. 

Finns det något som skulle underlätta - som skulle göra situationen bättre?
– Hehe… Om Hedda skrek mindre och hade färre starka åsikter. Men då vore hon ju inte Hedda. <3

Hur känner du inför eventuella fler barn?  
– Jag får panik, men vet att jag vill försöka ge Hedda ett syskon. Och min kille vill väldigt gärna ha två barn. Jag vill också ta revansch på att jag blev så chockad och överrumplad som jag blev. Och det verkar som att de flesta får antingen första barns- eller tvåbarns-chocken. Så jag hoppas att jag redan fått min dos av den typen av chock. 

”Skulle jag välja skulle jag ha mitt gamla liv också, i alla fall på halvtid”.

Tror du att ditt mående kan handla om en förlossningsdepression?
– Jag har fått det frågan förut. Men nej, det tror jag inte. Min kille är psykolog och jag har naturligtvis pratat med honom, och han säger: ”Nej, du är alldeles för aktiv”. Och screeningen på BVC visade inte heller på det. Jag tycker också att det är intressant att Hannah Widell och Amanda Schulman har tagit upp ämnet i sin podd, där de ifrågasätter det här med vad som är en förlossningsdepression eftersom väldigt många tycker att de tre första månaderna är hemska, eller i alla fall väldigt tuffa. 

Vilka stunder känns det riktigt bra att vara mamma?
– Första halvåret var mörkt, fullt av panikkänslor. Nu är Hedda min lilla solstråle. Jag blir full av skratt flera gånger om dagen, hon är varm och gosig och älskar att utforska världen. När hon ler och skrattar så hennes lilla tandkött visas blir jag tokig av kärlek. Men med det sagt – hon kräver ju full uppmärksamhet och omvårdnad och jag kommer vara förälder 24/7 i resten av mitt liv. Kunde jag välja, så skulle jag vilja ha mitt gamla liv också, i alla fall på halvtid. 

I Föräldrarapporten får man följa med när Amanda Colldén växer in i sin roll som förälder, och bland annat pratar med psykologen Annelie Lindström.

LÄS OCKSÅ: Hanna, 33, födde barn under pandemin: ”Jag tvingades göra omöjliga val”
LÄS OCKSÅ: Nyblivna trillingmamman Nadia, 28: ”Jag önskar att man hade extra händer”