Alina, Michelle, Jennifer, Viktoria och Linnéa berättar om sina förlossningsupplevelser. Foto: Privat

19 mammors berättelser från en förlossningsvård i kris

Platsbrist, förlossningsskador och en stor inre stress. När vi på mama efterlyste mammornas vittnesmål strömmade berättelserna in från en förlossningsvård i kris. Här är 19 kvinnors förlossningsberättelser.

Den senaste veckan har krisen inom den svenska förlossningsvården varit tydligare än någonsin. Bakom rubrikerna finns många mammor och barn som på olika sätt märkt av barnmorskornas pressade arbetsklimat. Här delar 19 kvinnor med sig av sina förlossningsberättelser för att synliggöra barnmorskornas ohållbara arbetsförhållanden och för att visa sitt stöd.

LÄS OCKSÅ: Barnmorskan Elin Hallgren: ”Därför svarar vi med massuppsägningar”

1. Det fanns ingen plats – Alina, 39, födde sin son hemma i sovrummet

Det var fullt på förlossningen när Alina Boström skulle föda sitt andra barn. Lillebror föddes hemma i lägenheten. Foto: Privat

Juni 2020. Jag vaknade upp 00.30 och kände att vattnet sipprade och ringde till förlossningen. De sa att jag skulle avvakta och fick en tid för koll klockan 8. Efter en timme ringer vi tillbaka när det fortfarande sipprade vatten och värkarna började komma. De sa att de inte hade någon plats och att vi var tvungna att avvakta hemma. En timme senare har jag börjat få kraftiga värkar och vi ringer igen. Vi fick komma in men det skulle inte finnas några rum.

Ringer taxi samtidigt som värkarna kommer tätare och tätare. Jag ska sätta mig upp på sängen för att ta på mig byxorna när jag känner att jag håller på att svimma av de kraftiga värkarna. Lägger mig på sängen. Just då känner jag att krystvärkar kommer. Jag får panik. Jag kommer inte kunna ta mig ner till taxin! Lillebror är på väg ut och han kommer snart. Min sambo ringer 112 och de skickar två ambulanser direkt. Ambulanserna kom 03:18 och 03:29 var lillebror ute. Lyckligtvis gick allt bra.

När vi väl kommit in till förlossningen med ambulans hann de bara få ut moderkakan och sy ihop mig, sen behövde de rummet. Vi fick den berömda förlossningsbrickan med macka och dricka, men hann aldrig njuta av den då de behövde rummet till någon annan. Såhär ska det inte behöva vara. Lyckligtvis gick allt bra för oss. Men det kunde ha gått illa.
/Alina Boström

2. ”Stockholms barnmorskor verkar ha någon superkraft att kunna vara på flera ställen samtidigt”

3. ”Jag har aldrig känt mig så liten, löjlig och otrygg i hela mitt liv som jag gjorde den natten”

Jag födde min son 2019 på Danderyd. Jag hade värkar på kvällen och natten. Jag blev hemskickad klockan ett på natten. Klockan tre, klockan fem och klockan åtta ringde jag igen på grund av intensiv smärta. Det slutade med att förlossningsarbetet startade hemma och väl inne på Danderyd så konstaterade de att jag var 10 centimeter öppen och att de kunde känna min sons huvud. På förlossningen var personalen helt underbar och två timmar senare föddes min son. Tack och lov kom min son en helg och det var ingen bilkö när vi åkte in.  Platsbristen är ett hot för patientsäkerheten och jag förstår att det inte är lätt för barnmorskorna utifrån deras arbetsförhållanden. Men jag har aldrig känt mig så liten, löjlig och otrygg i hela mitt liv som jag gjorde den natten.

/Terese

4. Personalen glömde stänga av Michelles värkstimulerande dropp: ”Min kropp klarade inte av att ge barnet syre”

När Michelle skulle föda sin dotter glömde personalen bort att stänga av hennes värkstimulerande dropp: ”Om de inte hade sett det i sista sekund hade mitt barn riskerat syrebrist och kanske hjärnskador”. Foto: Privat

När jag födde min dotter var det fullt både på mitt första och andra val. Till slut fick jag komma in på ett reservrum där det inte fanns någon smärtlindring. Efter fem timmars sömn så satte de igång mig med hjälp av värkdropp och det gick väldigt fort därefter. Jag minns att en undersköterska sa ”oj, vi måste flytta dig till ett annat rum, du är bara är i ett reservrum”. När vi går in i det nya rummet är det knappt städat och undersköterskan som går in med mig vet inte hur man sätter på lustgasen så jag fick ligga där cirka en timme innan en barnmorska hann in och sätta på den. 

Helt plötsligt börjar jag känna att jag inte får någon luft, barnets hjärtljud går upp och ner och barnet blir påtagligt jättestressat vilket resulterar i larm och att massa folk springer in i rummet. Allt jag ser är en spruta och hör folk säga ”tänk på barnet”. Till slut säger en barnmorska ”oj vi har glömt stänga av hennes värkdropp”. Droppet har varit på trots att min kropp var inne i förlossningen och inte behövde mer. Det resulterade i 9-10 värkar på 10 minuter vilket gjorde att min kropp inte klarade av att ge barnet syre, knappt mig själv syre. Om de inte hade sett det i sista sekund hade mitt barn riskerat syrebrist och kanske hjärnskador. För att de ”glömde bort”, för att jag egentligen inte fick plats på enheten och för att de inte hade tid med mig.
/Michelle Iderborn Dorch

5. ”Jag känner hur jag lämnar min kropp och ser mig själv utifrån”

6. Viktoria, 36: ”På MVC sa de att det såg fint ut … 3,5 år senare har jag opererat mig” 

Tvåbarnsmamman Viktoria Torlén födde sitt andra barn på en brygga då de inte fick komma in på förlossningen. Efter Viktorias andra förlossning upptäcktes flera stora förlossningsskador trots att hon fått höra att ”allt ser fint ut”. Foto: Privat

Med mitt första barn åkte vi in då jag hyperventilerade och hade svårt att hantera värkarna. Jag var öppen 3 centimeter och skickades hem med akupunkturnålar. Tre timmar efter att vi blivit hemskickade åkte vi in igen, då öppen 8 centimeter och bebis låg i vidöppet läge. Fem timmar efter att vi skrivits in kom han efter att en barnmorska gjort ett klipp. Jag syddes ihop av samma barnmorska. Några dagar efteråt noterade jag att stygn lossnade, men på MVC sa de att det såg fint ut. 

Mitt andra barn kom snabbt, jag ringde in och bad att få komma in på grund av snabb tidigare förlossning. De bad mig vänta hemma tills mina värkar kom regelbundet med 2 minuter emellan, trots att vi bodde ute i skärgården, 1,5 timme från förlossningen. Vi hann aldrig in – dottern föddes på bryggan. Jag syddes ihop av en enhetschef eftersom inga andra barnmorskor fanns tillgängliga. 

På efterkontrollen sa barnmorskan – samma som med mitt första barn – att hon sedan sist gått en kurs, och nu insåg att minst en muskel var trasig, troligen sönderklippt under första förlossningen. Fick rådet att knipträna tills vidare, och följa upp sen. När jag slutat amma sökte jag vård på grund av att jag hade problem, min läkare skrev remiss och jag fick en undersökning. Förutom framfallen så var mellangården knappt existerande, flera muskler var helt av. Nu har jag precis opererat bakre framfallet och rekonstruerat mellangården. 3,5 år av ”det ser fint ut”.
/Viktoria Torlén

7. ”Hade jag varit hemma så hade de varit fara för mitt liv”

Jag var inne för missfall, sattes igång för att det inte hände något spontant. Sköterskan vi hade var så stressad. Hon missade bland annat att skriva upp hur mycket det var som kom ut när jag var på toa, hon var inne hos oss i typ 2 min och sen lämnade hon oss igen. Sen ville hon skicka hem oss, vi kunde göra det sista själva, fast jag sagt att jag inte ville det. Jag började sedan blöda massor och de blev akut operation. Jag frågade läkaren om de var farligt och fick svaret 'nej, eftersom du är här och får hjälp snabbt'. Hade jag varit hemma så hade de varit fara för mitt liv.
/Jenny

LÄS OCKSÅ: mamas chefredaktör: ”Den största stunden i livet borde vara den tryggaste” 

8. ”Jag blev tvungen att föda min son på badrumsgolvet”

Sommaren 2019 ringde vi förlossningen sammanlagt åtta gånger när det var dags, men varje samtal sa de bara att det var fullt och bad oss vänta hemma. När de väl förstod att det var bråttom skickade de en ambulans och läkarbil som skulle hämta oss, men de konstaterade snabbt att det var försent och jag tvingades föda min son på badrumsgolvet hemma. Allting gick bra till slut, men det var inte en bra upplevelse.
/Eva Edler Wadström

9. ”Det som är traumatiskt för mig är inte vad som hände, utan tankarna på vad som kunde ha hänt”

10. ”Kanske hade min dotter fötts i bilen på väg till Västerås om vi inte hade fått stanna”

Jag födde mitt första barn i april 2019. Mitt vatten gick och jag åkte in på kontroll cirka klockan 19. Eftersom värkarna inte hade kommit igång fick jag åka hem och vänta. Klockan ett ringde jag förlossningen. De sa att jag skulle vänta lite till. En timme senare var värkarna intensiva och jag ringde igen. Då säger de 'det är fullt överallt, ni får åka till Västerås, har ni bil?' Vi har ingen bil och Västerås är minst en timme bort. Jag börjar gråta, och barnmorskan säger 'bli inte ledsen nu, ni får komma in för kontroll så ordnar vi transport'.

Väl inne så är jag sex centimeter öppen och får stanna. Jag får ligga en och en halv timme i ett undersökningsrum. När vi väl fått ett rum kommer krystvärkarna snabbt och jag hinner bara vara där en och en halv timme innan min dotter är född.

Allt gick bra men tre timmar senare kommer en barnmorska och vill att vi ska åka hem så snart barnläkaren varit där för att ”folk föder i korridoren här”. Lite senare kommer hon tillbaka och säger att hon hade missat att jag var förstföderska och att vi får stanna över natten.

Kanske hade min dotter fötts i bilen på väg till Västerås om vi inte hade fått stanna eller komma in. Den stressen när allt man vill ha är lugn och ro och trygghet.

/Linda

11. ”Från att det beslutas om akut snitt går det flera timmar”

Jag födde barn för snart två år sedan. Förlossningen gick fort fram men stannade av vid 8-9 centimeter då de konstaterade att barnet bjuder med pannan vilket inte går att föda fram. Jag låg i extrem smärta, ingen bedövning hjälpte och epidural misslyckades. Från att det beslutas om akut snitt går det flera timmar för att det ej fanns personal tillgänglig för mitt akuta snitt varpå sjukhusets bakjour fick ringas in. Att se otillräckligheten i personalens blick gjorde det hela ännu värre.
/Anonym

12. Cecilia, 35: ”Jag satt där i mina vanliga kläder och visste att bebisen var på väg”

När Cecilia, ensam, kommer in till förlossningen för att föda sitt andra barn är det ingen som har tid med henne: ”Där låg jag i mina vanliga kläder och kände att bebisen var på väg och jag hittade inte knappen att tillkalla hjälp”. Foto: Privat

Jag födde mitt andra barn i september 2020. Hela familjen blev förkyld innan det var dags för mig att föda. Vid den här tidpunkten var inte snabbtest så vanligt så jag fick testa mig men inte min man – vilket innebar att han inte fick följa med och jag fick föda ensam. Jag kämpade länge hemma men tillslut tog smärtan över och jag åkte in till Danderyd. Väl inne hade jag krystvärkar och fick ett rum direkt men sen kom ingen in… Jag satt där i mina vanliga kläder och visste att bebisen var på väg och hittade inte knappen att tillkalla hjälp. När de kom in för att kolla mig var svaret: ”Oj du ska ju föda nu! Vi har en annan som föder precis nu men vi kommer snart”. 

Sen gick det snabbt och hela rummet fullt av barnmorskor och de drog av mig kläderna och fixade mig och 15 min senare var min son ute. Allt gick bra! Men ge dessa hjältar allt de behöver för att hinna med och få en dräglig arbetsmiljö!
/Cecilia Rudenstam

13. ”Förlossningsskadad och utelämnad utan förklaring”

Huddinge, sommaren 2019. Sönderstressad personal som byts ut jämnt. Ett enormt stresspåslag. Ingen som lyssnar eller har tid att lyssna. Förlossningsskadad och utelämnad utan förklaring. Opererad men fick aldrig prata med de läkarna. Livets trauma. Sår i själen och kroppen som är svårläkta.
/Aleksandra

14. ”När man inte har sin partner där var det jobbigt att inte få någon personalkontakt”

Jag har fött två barn, vilka båda förlossningarna jag har bra erfarenhet av. Dock har eftervården varit helt kass på grund av personalbrist och utarbetad personal. 

Jag födde min andra son i augusti 2020. När min son var ute fick min partner lämna på grund av covid-restriktioner och jag rullades in till ett delat rum. Först efter 1,5 timme kom de och gav mig smärtstillande och en tid hos läkaren, sen såg jag ingen barnmorska mer. Jag fick ta lillen för att hämta vatten till mina piller och lite frukost. Gick ner till läkaren på koll, sen bad jag att bli utskriven. När man inte har sin partner där var det jobbigt att inte få någon personalkontakt.
/Anonym

15. Jennifer: ”Det var verkligen inga marginaler, 20 min till så hade jag fött i bilen…”

När Jennifer skulle föda i januari i år var det fullt på förlossningen. 20 minuter efter att hon fick komma in föddes hennes andra barn. Foto: Privat

Jag var beräknad att föda mitt andra barn i januari 2021. När värkarna hade tilltagit och vi bestämde oss för att ringa förlossningen fick vi höra ”det är lite fullt nu, kan du vänta 1–2 timmar?”. Då hade jag 5 värkar på 10 min och väldigt smärtpåverkad. Efter 20 min ringde vi igen och fick lov att komma in. Vid inskrivning var jag fullt öppen, så det var bara att krysta och strax därefter hade jag en bebis i famnen. Allt gick bra MEN det var verkligen inga marginaler, 20 min till så hade jag fött i bilen… Dessutom märktes det tydligt på personalen hur fullbelagt det var, då första frågan var ”är det okej om ni flyttar över till BB på en gång?”.
/Jennifer Atterström

16. ”På grund av stress råkade barnmorskan registrera vår son som en flicka”

På grund av stress råkade barnmorskan registrera vår son som en flicka viket innebar att vi har fått göra ett skriftligt könsbyte på vår son. Hon sa att det kändes hemskt för henne och att hon aldrig gjort det misstaget och vi kände att det inte var hela världen men är det inte konstigt att systemet är gjort så att det inte går att ändra och skylla på den mänskliga faktorn? Vår son har haft tre olika personnummer på grund av detta och till en början var det krångligt vid vårdbesök och apotek.
/Karin

17. Linnéa, 32: ”Att inte få vara på plats, i trygghet, med en trygg barnmorska när det behövs är extremt skrämmande”

Linnéa födde sitt första barn 2015. Nu är hon gravid igen: ”Jag hoppas verkligen att det blir en förändring!” Foto: Privat

Jag var gravid i vecka 38 när jag vaknade av att vattnet gick klockan tre på natten och jag ringde förlossningen. De sa att jag kunde gå och lägga mig igen och komma in på kontroll vid 11:30 dagen efter. Vi la på och jag bad min man klocka värkarna som kom var tredje minut när det snabbt eskalerade. Min man ringde tillbaka till förlossningen, de bad att få prata med mig. Jag trodde att jag skulle dö redan då och vi fick komma in för kontroll. Väl framme fick jag komma in i ett litet rum medan min man letade parkering. Jag var då öppen 6 centimeter. Min man hann komma in precis när de skulle baxa in mig i ett förlossningsrum. Jag skrek efter epidural men när läkare tillslut hade tid att komma var jag öppen 10 centimeter. Det gick alldeles för fort för mig och barnet. Barnets hjärtljud gick ner och det blev akutlarm och de drog ut barnet med sugklocka på andra krystningen och sprang sen iväg med honom. Rummet blev tomt och jag låg kvar i total chock. 

Hade vi inte stått på oss eller inte fått plats, hade jag förmodligen fött mitt första barn hemma och han hade förmodligen inte klarat sig. Att inte få vara på plats, i trygghet, med en trygg barnmorska när det behövs är extremt skrämmande. Nu är jag gravid igen och hoppas verkligen att det blir en förändring!
/Linnéa Ström

18. ”Hade vi fått komma in tidigare så hade de kanske lyckats vända min dotter”

Det var glest mellan värkarna så jag fick inte komma in. Ringde på kvällen för då hade jag så ont. Frågade om jag fick ta citodon (värktablett, reds. anm.) för det hade jag hemma. Det var okej och jag skulle ringa tillbaka om det inte hjälpte. Värktabletten hjälpte inte så vid ett på natten ringde jag tillbaka och grät av trötthet och smärta och berättade att jag tagit citodon. Fick reda på att ingen hade skrivit om detta i min journal. Fick tillslut komma in för att få medicin att sova på men uppmanades att räkna med att få åka hem. Väl på plats upptäckte de att min dotter var på väg ut med foten före och jag var öppen fyra centimeter. Tre timmar senare var hon ute med akut kejsarsnitt. När vi väl gjorde kejsarsnittet och fick komma in så var all personal fantastisk. Jag hade verkligen velat föda vaginalt och det har tagit tid för mig att bearbeta detta. Hade vi fått komma in tidigare så hade de kanske lyckats vända min dotter i magen så att jag hade kunnat föda henne vaginalt.
/Caroline

19. ”Man ska inte behöva ringa i fyra dagar för att be om hjälp när man har ont”

Jag var gravid i vecka 35 och ringde in till förlossningen i tre dagar för att jag hade så ont. Fick svar att jag skulle ta två alvedon. Den fjärde dagen ringde jag och grät ”snälla kan ni hjälpa mig”.

När jag väl kom in på förlossningen började jag frysa och skaka helt hysteriskt. Faller ihop på golvet och ett helt gäng barnmorskor och läkare samlas kring mig för att hjälpa mig. Jag hade fått Sepsis (blodförgiftning, reds. anm.) av en urinvägsinfektion. Blev inlagd med antibiotika på dropp och vattnet gick sedan på kvällen. Där födde jag sen min dotter samtidigt som jag låg inne med blodförgiftning. När hon kom ut behövde hon hjälp med andning och fick åka ambulans till Neonatalavdelningen. Jag fick inte åka med i ambulansen utan vänta fyra timmar på att min ambulans skulle köra mig. Är tacksam för personalen på plats men man ska inte behöva ringa i fyra dagar för att be om hjälp när man har ont.
/Anonym
LÄS OCKSÅ: mamas chefredaktör: ”Låt barnmorskeupproret bli slutet på förlossningskrisen”