Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Gravida Rachel ”Yoga girl” Bråthén vill lyssna på sin egen intuition i stället för råd utifrån.
Gravida Rachel ”Yoga girl” Bråthén vill lyssna på sin egen intuition i stället för råd utifrån.
Gravida Rachel ”Yoga girl” Bråthén vill lyssna på sin egen intuition i stället för råd utifrån.
Gravida Rachel ”Yoga girl” Bråthén vill lyssna på sin egen intuition i stället för råd utifrån. Foto: Dennis Schoneveld

Yoga girl: ”Det känns väldigt viktigt att födseln får vara på mina egna villkor”

Rachel Bråthén, framför allt känd som Yoga girl, gick nyligen ut med att hon väntar sitt andra barn. Nu berättar Rachel för mama hur hon överrumplade maken med gravidbeskedet och varför hon väljer bort traditionella mödravårdsbesök för att i stället lyssna till sina instinkter. Ordförande för svenska barnmorskeförbundet, Eva Nordlund, poängterar dock barnmorskans viktiga roll. ”Jag rekommenderar såklart att det ska finnas en utbildad barnmorska i närheten”.

Det är dagarna före jul och yogainfluencern Rachel Bråthén är mitt uppe i en flytt. Snart lämnar hon huset hon kallat sitt hem sedan hon i fjol återvände till Sverige efter 12 år i Aruba. Den magiska sjöutsikten med dess färgsprakande solnedgångar, som Rachels 2 miljoner följare har vant sig vid att förundras över på Instagram, kommer med andra ord att bytas ut – men mot något ännu bättre.
– Vi har precis köpt en gård som vi håller på att flytta in i nu, så det är ganska mycket jobb kring den och att anlägga trädgård, berättar hon för mama.

Samtidigt väntar hon sitt andra barn med maken Dennis Schoneveld, ett syskon till deras 5-åriga dotter Lea Luna. Hittills har hon lyckligtvis sluppit de värsta gravidkrämporna och menar att hon nästan glömmer bort att hon är gravid.
– Nu känns det jättebra. Jag var trött och mådde ganska illa vecka 6 till 10, men nu har allt gått över och jag går och väntar på att få känna bebis sparka, säger hon.

Det må låta intensivt att flytta en småbarnsfamilj med tre hundar för att starta upp en ny tillvaro som gårdsägare mitt under graviditeten, men Rachel ser med stor entusiasm fram emot sitt nya livsprojekt.
– Det här är drömlivet jag har sett framför mig: att få ha en nyfödd bebis och att det man måste göra kring dagen är det som ska ske i trädgården och det som ska ske på gården. 

RACHEL BRÅTHÉN

Ålder: 34 år

Familj: Maken Dennis Schoneveld, 36, och dottern Lea Luna, 5, samt hundarna Ringo, Laika och Quila.

Gör: Influencer och entreprenör, driver yogaplattformen yogagirl.com

Bor: En timme från stockholm
Instagram: @yoga_girl

BF: Mitten av juni

Gravidvecka vid intervjun: 15

Hur definierar man en ”gård” egentligen, finns det några kriterier?

– Den är faktiskt en bra fråga, vi har undrat det. För den är ganska liten – lite över två hektar. Det är så klart stort om man jämför med ett villaområde eller radhus. Men det heter ”bla-bla-bla gård” och vi har ett stall, en paddock, två hagar och tre lador – så någonstans där har man nog tillräckligt med byggnader och space för att kunna ha djur och sånt, då tror jag att det blir en gård. Det kommer inte att vara en bondgård så att vi kommer att sälja grejer, men vi kan själva bli självförsörjande.

Lea Luna längtar efter att få bli storasyster. Foto: Dennis Schoneveld

Kommer ni att skaffa fler djur än de ni redan har?

– Ja, det är planen. Vi ska börja med höns och bin i vår. Min man har sagt att jag bara får introducera en typ av djur i taget och sen när hela familjen har kommit överens om att det funkar, går bra och är inte för jobbigt, då kan vi gå över till nästa. För jag vill ju jättegärna ha en ko och lite får – det vore jättemysigt att ha alla typer av djur. Men han är inte lika optimistisk, så vi får ta en sak i taget.

Har du märkt av några skillnader mellan denna och din förra graviditet?

– Vi har ju ganska lång tid emellan, min dotter kommer vara sex år när lillebror – vi tror att det är lillebror, men vi vet inte – föds. Så det känns lite som att jag gör det här från början igen, jämfört med kompisar som har gjort det vartannat-vart tredje år. Överlag känner jag mig lugnare, tror jag. Jag har gjort det här en gång, så jag har ändå lite koll. Första gången kände jag att jag behövde researcha allt och lära mig allt, eftersom jag gick in i en helt ny grej jag aldrig varit med om. Jag kände hela tiden att jag behövde komma ikapp. Nu känner jag mycket mer att jag bara kan lita på kroppen och ta det lugnt, en dag i taget.

Vem var den första du berättade om graviditeten för?

– För min man. Det var faktiskt på min födelsedag i oktober. Dagen innan min födelsedag började jag må jätteilla i bilen och jag är ingen åksjuk person, så då fick jag en impuls. Min mens var inte sen eller någonting, jag bara mådde illa. Då smög jag in på apoteket och köpte ett ultratidigt test, men jag sa ingenting till honom. Sen tog jag testet nästa morgon, på min födelsedag, och så var det positivt. Sen var vi ute i skogen och plockade svamp och då sa jag, ”Kolla på den här svampen, kolla vilken fin”. Han kom fram och så gav jag honom testet. Han var så chockad! Han trillade nästan baklänges för att han var så oförberedd. Det måste ha varit i vecka 4 vi fick reda på det, innan man ens vanligtvis vet.

Rachel Bråthén och Dennis Schoneveld gifte sig 2014 och dottern Lea Luna föddes 2017. Till sommaren kommer barn nummer två. Foto: Johan Ander

Har du behövt anpassa din yogaträning så att det blir mer som gravidyoga?

– Hittills är det som vanlig yoga förutom att jag inte ligger på magen, det finns ingenting stort jag har ändrat. Min yoga är redan väldigt mjuk. Första graviditeten var jag så aktiv. Jag hade en jättedynamisk, superfysisk yoga practice då, jag stod på händer till månad sju eller åtta och var så igång. Men nu ser min yoga inte ut så, den var väldigt mjuk redan innan, så den är ungefär samma.

Fanns det någon speciell anledning till att ni valde att vänta några år mellan graviditeterna?

– Det var nog mer att det inte har varit bra tajming. Min dotter föddes samtidigt som vi öppnade en yogastudio och vi var mitt uppe i att turnera världen och det var boksläpp och så mycket grejer hela tiden. Så jag bestämde att när vi kör nummer två, om det blir nummer två, så vill jag att livet ska vara lugnt. Jag vill kunna vara mammaledig och det var inte förrän under pandemin som mitt liv lugnade ner sig tillräckligt. Men då var det pandemi och kändes inte så kul att satsa på bebis då. Så tajmingen just i år var första gången det kändes helt rätt.

Hur känner Lea inför att bli storasyster?

– Ingen har varit gladare över något i hela världen än hon är. Hon är lite smått galen av glädje hela dagarna. Hon springer fram till folk på gatan, totala främlingar vi aldrig har mött, och bara: ”Vet du att min mamma har en bebis i magen?” Det bästa hon vet är att berätta för folk om bebisen. Det känns väldigt verkligt tack vare henne, för hon pratar med magen och berättar historier. Hon vaknar på morgonen och innan hon säger god morgon till oss säger hon god morgon till bebis. Hon har redan en relation med den här bebisen, och det har varit så fint.

https://www.instagram.com/p/Clg3l9Uu37o/

Har hon kommit med några namnförslag?

– Hur många som helst. Så fort hon hör något namn i någon låt eller film som hon gillar vill hon att vi ska skriva ner det. Hon har roliga idéer. Först tyckte hon att bebisen skulle heta potassium idodide, en kemisk sammansättning av något salt. Sen tycker hon om Liam. Det är väldigt fint, men det var typ det vanligaste namnet i USA tre år i rad. Jag vill hellre ha något lite mer unikt.

Om du skulle namnge barnet efter din största craving, vad skulle det då heta?

– Då skulle den heta barndomsmat – allt jag åt när jag var liten. Jag äter sådant som jag aldrig har ätit i hela mitt vuxna liv. Leverpastejsmackor med saltgurka, skinkost på polarmacka, messmör, A-fil med Start. Jag har inte ätit det sedan jag var 8 år, tror jag. 

Du gick nyligen ut med att du slutat vara vegan efter många år. Hade det något med graviditeten att göra?

– Jag visste redan för ett år sedan att om jag blir gravid igen kommer jag vilja äta på ett annorlunda sätt, på ett mer näringsfyllt sätt än vad jag gjorde med min dotter. När jag fick reda på att jag blivit gravid fick jag en känsla av att jag ville berätta för världen nu. Innan dess kände jag mig inte säker, jag hade inte landat riktigt i, ”Kommer jag äta så här nu? Är det värt att berätta för folk eller kommer jag ändra mig om sex månader?” Sen när jag blev gravid kände jag verkligen att, ”Nej det är ingen fas att jag lämnat veganismen, det är på riktigt”. Så då berättade jag det för världen. Det kändes väldigt befriande och skönt att få äta som jag vill. 

Hur äter du när du äter som du vill?

– Nu lyssnar jag mer på kroppen, vilket jag trodde att jag gjorde då. Men när man har skalat av en sån stor del av det vi kallar för mat, så att bara en liten bit är kvar, då är det omöjligt att lyssna på vad kroppen behöver utöver den här lilla rutan. Så fort jag började äta ägg, till exempel, var det så mycket som ändrades för mig när det gäller sömn och hur jag mår och hur mätt jag är under dagen. Jag tycker fortfarande jättemycket om vegansk mat, men jag vill gärna ha mer animaliskt protein i min diet.

Familjen har hundarna Ringo (på bilden), Laika och Quila. Till våren utökas hushållet med bin och höns. Foto: Johan Ander

Har du några tankar om hur du skulle vilja föda?

– Jag vill föda hemma. Jag behöver förklara det på ett väldigt solidariskt sätt – för folk blir så upprörda i Sverige när jag pratar om det här – men jag har bestämt mig för att inte behandla den här graviditeten som en medicinsk sak. Så jag går inte hos någon barnmorska och jag tar inga ultraljud. Om jag någon gång känner att någonting är fel, att jag helt plötsligt vill få reda på någonting eller har någon fråga, då skulle jag så klart kontakta någon om det. Men jag tänker göra den här resan utan läkare och gynekologer där, så mycket som jag kan i alla fall.

Hela graviditeten fick jag höra att jag var galen, att jag var dum

– Vid min första födsel så kände jag att jag ville föda hemma, jag ville ha det så naturligt som möjligt, men sen var jag ändå i det här systemet som i 99,9 procent av fallen leder till sjukhuset. Hela graviditeten fick jag höra att jag var galen, att jag var dum. Det var så tråkigt att behöva försvara mig själv och behöva kämpa för vad jag ville. Den här gången tänker jag göra det lite mer på mina egna villkor. Förhoppningsvis blir det hemma, men man vet ju aldrig hur det går.

MÅSTE MAN HA EN BARNMORSKA?

Mödravården är helt frivillig och det är upp till den gravida kvinnan om hon vill gå på MVC-kontroller, göra ultraljud eller föda med hjälp av barnmorska. Så länge barnet ligger inne i magen är hen inte en juridisk person, utan det är mamman som bestämmer över sin kropp.

 

Hemmaförlossningar där en hembarnmorska närvarar ökar i popularitet – däremot är det väldigt ovanligt att gravida kvinnor väljer en så kallad oassisterad födsel, berättar Eva Nordlund, ordförande för Barnmorskeförbundet.

– Jag rekommenderar såklart att det ska finnas en utbildad barnmorska i närheten. Barnmorskan behöver inte ens befinna sig i samma rum under förlossningen om man inte vill, men kan hjälpa till om det behövs, säger hon till mama.


De flesta kvinnor har helt normala graviditeter och komplikationsfria förlossningar, poängterar hon, och är man frisk i grunden samt relativt ung är riskerna oftast små.

– Det är avvikelserna vi letar efter. Har mamman någon sjukdom eller om barnet inte mår bra i magen och man då inte går på några kontroller där det upptäcks så kan det leda till komplikationer under födseln, berättar Eva Nordlund.

Många har ju ultraljudet som en målbild under graviditeten, när man äntligen får se bebisen. Du saknar inte det?

– Min man vill så desperat veta om det är en pojke. Han skämtar och säger att, ”Om det är en tjej behöver jag några veckor att vänja mig vid att det kommer vara en till tjej. Snälla, kan vi göra ett ultraljud?”. Så jag funderar på att göra det bara för att ta reda på könet. Vi kommer nog ta ett privat ultraljud i vecka 18 eller 20. Det är så klart jättekul att få se bebisen röra på sig och höra hjärtljud. 

När är du beräknad att föda?

Jag tror typ mitten på juni någon gång. Jag hoppas att det är i slutet av juni, så att vi får en kräfta och inte en tvilling. Inte för att det är något fel på tvillingar, men en kräfta känns lite mer i energi med vad den här bebisen har varit hittills, om man nu är intresserad av astrologi. Men vi får se.

Hur ser du framför dig själva förlossningen?

– Jag skulle jättegärna vilja att det bara var jag och min man och vår dotter. Och sen någon som är där som kan stötta lite extra med vår dotter – ibland kanske jag inte vill att hon är med, då är det skönt att ha en extra person som kan vara jättenärvarande med henne. Jag har hittat en barnmorska som är väldigt hands-off och verkar jättefin och väldligt positiv kring hemfödsel. En av mina bästa vänner födde med henne, så vi kanske har en barnmorska där.

Drömmen vore att få föda ute en fin sommardag

– Drömmen vore att få föda ute en fin sommardag och få vara själva. Man kan nog skapa en jättefin plats ute kring vattnet. Men jag kanske kommer till vecka 36 och plötsligt känner att jag inte alls vill ha det så, utan att jag vill ha jättemycket stöd. Jag kommer bara ta det som det kommer. 

Men det känns okej att din dotter är med under förlossningen?

– Ja, vi kollar på jättemycket födelsevideor ihop, så hon tror inte att en födsel är att man bara andas och sen är det klart. Jag har inte visat några traumatiska födslar, men jag vill gärna att hon ska växa upp med en realistisk bild av vad en födsel kan vara. Jag var ganska oförberedd och hade liksom bara hört traumatiska historier hela mitt liv och trodde att födsel är det värsta som finns. Ibland kan det ju vara så, men det är också ofta inte så. Så drömmen är ju att ha henne där, absolut.

”Jag trodde att 'jag är ju så stark och jag älskar att jobba, det är bara att man tar med sig bebisen till jobbet'. Det jag inte förstod då var att jag inte skulle vilja det.”

Finns det något du har lärt dig sedan du fick ditt första barn som du tror att du kommer ha nytta av nu?

– Allt. Det känns verkligen som att jag inte visste någonting. Jag trodde att jag var förberedd inför födseln, men det var jag inte riktigt. Nu kan jag ändå gå in i det lite mer rutinerad, jag har lite mer koll.

– Mycket av det jag lärde mig var vikten av att ta hand om mig själv, vilket jag inte riktigt fattade efter första födseln. Jag trodde att ”jag är ju så stark och jag älskar att jobba, det är bara att man tar med sig bebisen till jobbet”. Det jag inte förstod då var att jag inte skulle vilja det. Jag hade det väldigt tufft de första månaderna för att jag hade så mycket saker jag hade committat till innan, som jag inte kunde komma ur. Allt jag ville göra var att vara hemma med bebis. 

– Jag har lärt mig mycket av det och kan nu planera min tid helt annorlunda och ta bättre hand om mig själv. Det är ju en tuff tid när man behöver så mycket näring på olika sätt, både kring mat, vila, kärlek och det emotionella. Jag hoppas jag kan ge mig själv det bättre den här gången.

Rachel ser fram emot att få vara ordentligt mammaledig, efter att ha jobbat mer än hon önskade under förra bebistiden. Foto: Dennis Schoneveld

Hur vill du mata barnet?

– Jag vill gärna amma. Med min dotter så jag tror att jag jobbade för mycket, hon ville sluta amma för tidigt för mig. Jag tror vi hann åtta månader eller någonting sånt och jag hade säkert jättegärna ammat i flera år om hon hade velat. Så förhoppningsvis längre den här gången, om allt går vägen.

Finns det något du är orolig över den här gången?

Jag är lite ambivalent kring sjukvårdssystemet överlag – inte bara i Sverige utan överallt – så min största rädsla från förra gången är nog samma som nu, att jag skulle behöva nån superseriös medicinsk intervention och att jag inte skulle få min röst hörd. Det känns väldigt viktigt att födseln får vara på mina egna villkor, att jag får känna mig trygg och det är lite svårt när man blir gravid, för det är så mycket man inte vet. Därför är det så enkelt att man lämnar ifrån sig hela den kontrollen. För mig är nog rädslan att jag skulle tappa min intuition. Jag tror inte att det kommer bli så, men den tanken finns ju där.

”Jag försöker att inte läsa och lyssna på andra för mycket – att inte ta åt mig av alla råd – för då blir det svårt att höra sin egen intuition.”

Har du fått några oönskade råd eller kommentarer kring graviditeten?

– Konstant. Så fort man är gravid säger ju hela världen: ”Men gud, ska du dricka det där och ska du göra det där?” Varje gång jag har delat på Instagram att jag ska ta ett bad skriver någon: ”Badar du!?” Det finns vissa kulturer där man inte får bada när man är gravid. För mig är det så bisarrt, att ligga i badkaret är en av de grejer som får mig att må bäst just nu. Jag försöker att inte läsa och lyssna på andra för mycket – att inte ta åt mig av alla råd – för då blir det svårt att höra sin egen intuition. 

Vad längtar du mest efter att göra när bebisen tittat ut?

Det kommer vara sommar, så jag har en drömsk bild i huvudet av att få påta i trädgården, med bebis som ligger och sover i en liten korg vid sidan. Hemmalivet på sommaren i Sverige.

https://www.instagram.com/p/Clg3bpPJ4AA/?hl=sv

 

Ni flyttade förra året till Sverige efter att ha bott länge i Aruba. Längtar du någonsin tillbaka till det karibiska vädret?

– Nej. Vi var där i november och då var jag nervös – tänk om det känns som ”varför lämnade vi det här?” Men det kändes inte så. Det känns roligare att få vara här i snön i vintertid. Jag bodde ändå i Aruba i 12 år. Det är rätt bra tid – det var dags att flytta. Så det känns bara kul att vara tillbaka i Sverige. 

– Vi har mer tillgång till natur här, det är väldigt viktigt för mig. Aruba är otroligt vackert med vita stränder och blått hav, men det är också 35 grader varmt hela året, så man är inte ute så mycket som man kanske föreställer sig. Efter klockan 9 är det för varmt för att vara utomhus. Fast man tror att vädret är sämre här i Sverige är vi ute mycket mer, i regn och snö och alla väder. Så det känns kul att barnen får växa upp med närheten till skogen och allt som är fantastiskt med Sverige. 


LÄS OCKSÅ:
Yoga girl är gravid: ”Dröm blir verklighet”

LÄS OCKSÅ: Yoga girl lämnar Aruba för Sverige: ”Läskigt men också jättekul”