Therese, 29, körde själv till förlossningen – var öppen 8 centimeter

Therese Mårtensson, 29, som jobbar som frisör, och hennes sambo Nicklas Lilja, 28, som jobbar som styrman på sjön i Skottland, hoppades att deras bebis skulle födas på utsatt datum. Nicklas är anställd av ett norskt bolag och arbetar på en båt där man är borta fyra veckor och sedan hemma i fyra veckor. När han skulle komma hem denna gång var det nio dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. 

Det måste ha varit nervöst. Berätta vad som hände!
– Jag hade beräknad förlossning den 15 juli och det var planerat att Nick skulle mönstra av den 6 juli. Han fick gå av båten en dag tidigare och kom till Kastrup. Men vi bor i Kalmar och det gick inget tåg så sent, så han stannade i Skåne över natten.

Var du orolig att han inte skulle hinna till förlossningen?
– Nej, inte förrän i slutet. Och när jag gick där hemma ensam höggravid och tänkte ” kom inte i dag, kom inte idag”. Sedan var jag inte direkt orolig eller rädd över förlossningen och hade knappt funderat på någon reservplan om jag skulle få föda ensam. 

Dagen innan dottern föds mår hon jättebra. Hon åker och badar med några kompisar på kvällen, ringer till sambon Nick och säger att hon ändå är lättad över att han är hemma snart. 

– Vi lägger på och vid 01 natten till onsdag börjar det göra ont. Vid 04 går jag och kissar och märker att jag blöder. Jag känner när jag kissar att jag nästan börja småkrysta och tänker ”gud ska det kännas så här?”  

Therese åkte till förlossningen – Nick sätter sig på tåget

Therese ringer till förlossningen som tycker att hon ska komma in för en kontroll, för att se att allt är som det ska. Hon drar på sig en klänning, tar bilnyckeln och kör sedan och ställer bilen på en 15-minutersparkering utanför förlossningen.

Blev förlossningen som du tänkt dig?
– Absolut inte! Jag trodde verkligen inte att jag skulle köra in mig själv till förlossningen, skrattar Therese.

– För i mitt huvud ska jag ju bara in på en undersökning. De gör en CTG som ser bra ut och därefter gör de en vaginal undersökning. Därefter säger sköterskan ”är din kille hemma och sover?”. Varpå jag svarar ”nej han är i Skåne”!

Barnmorskan förklarar för Therese att hon är öppen 8 centimeter.

– Jag blir chockad och rädd där och då! Rädd för att Nick inte ska hinna! 

– Jag ringer honom 04:50 och han sätter sig på första tåget 05:20 mot Kalmar. Jag får gå vidare till ett förlossningsrum och på vägen dit frågar jag om jag ska parkera om bilen… Jag hade ingenting med mig hemifrån då jag bara skulle in på en undersökning och kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad som hände. Men barnmorskorna lugnade mig och sa att allt som jag behövde fanns där och att jag inte skulle vara orolig! 

Hon får frågan om hon vill ha någon där som stöd, men eftersom Therese visste att Nick satt på ett tåg tackade hon nej. När chocken lagt sig var hon lugn och fokuserad och kände att ”det här löser jag”! Klockan gick och sköterskorna tog väl hand om henne. 

– Vid åttatiden ringde jag Nick och frågade hur långt bort han var. Han sa att han skulle vara på plats strax efter 09. Då förstod jag att han skulle missa förlossningen, men det kunde jag inte säga till honom. Mitt vatten hade inte gått och sköterskorna försökte ta hål på hinnan, men det gick inte eftersom jag hade ett enormt tryck nedåt. 

– Jag kunde verkligen inte hålla emot längre och Leonora föddes med segerhuva 08:56! 

Wow! Vad hände sedan då? När kom Nick?
– Hon föddes 08:56 och Nick är inne på rummet 09:07! Leonora ligger på mitt bröst med navelsträngen fortfarande kvar så den får Nick klippa!

Han hade tagit sig från Skottland till Kalmar – och missat födseln med 11 minuter.

Vad sa nyblivna pappan?
– Ja, det första han sa var ”NEEEEEEEJ”, haha! Men sedan sa han att jag var så duktig och grym som hade löst detta själv. Och att Leonora var så fin. 

Hur var första mötet med bebisen?
– Magiskt, obeskrivligt men samtidigt lite överväldigande och chockartat!

Nu har det snart gått ett år. Hur ser er vardag ut i dag?
– Ja, Nick jobbar fortfarande på sjön. Jag är tacksam över att jag har familj och vänner som ställer upp lite extra när han är borta, det är tufft att ha henne själv och just det här med sömnen är en sak som man kan bli galen av om man inte får tillräckligt. 

Vad är det bästa med att vara mamma?
– Jag vet knappt vad jag ska börja med, men det är obeskrivligt. Vi båda tycker att våra liv bara blivit till det bättre. Det leendet man får, skrattet, blicken! Och att hon är hälften min, en bit av mig. För mig som är adopterad är det första gången i livet som jag har blodsband med någon. 

LÄS MER: Angelicas femte dotter föddes tre minuter efter inskrivning

LÄS MER: Olga Akolor om förlossningen: ”Kodjo är typ fulltränad doula nu”