Rewan, 28, blev hemskickad med värktabletter – födde hemma en timme senare

Onsdagen den 23 februari kom Lily till världen. Men mamma Rewans förlossning blev inte lugn och trygg på sjukhuset som hon sett fram emot. Istället blev det en traumatiserande förlossning hemma i sovrummet bara en timme efter att hon skickades hem med värktabletter. 

Redan dagen innan, på tisdagskvällen, hade Rewans vatten gått. Hon och maken Mazen Aly hade då varit inne på Kvinnokliniken i Malmö, men personalen gjorde bedömningen att det ännu inte var dags att föda. Nästa dag var värkarna starkare och regelbundna. Rewan, som har ett barn sedan tidigare, kände igen smärtan och förstod att det snart skulle vara dags. Inne på förlossningen ville de dock inte ta henne på allvar, utan bad henne gå hem och ta paracetamol. Rewan fick höra att det inte fanns plats på sjukhuset och att de var tvungna att prioritera andra.

Helt fullt på förlossningen

Den blivande tvåbarnsmamman stod ändå på sig och sa att hon snart skulle behöva krysta. Hon bad även om att bli vaginalt undersökt så att personalen verkligen skulle förstå. Trots detta vägrade personalen med hänvisning till att det var riskfyllt för barnet, berättar hon på engelska när vi talas vid över telefon en knapp månad efter förlossningen.

När Rewan kom hem till bostaden blev värkarna starkare. Trots att hennes andra dotter, tvååriga Emma, också var i lägenheten kunde hon inte låta bli att skrika högt.

– Hon såg allting, vilket får mig att känna mig så ledsen. Jag var tvungen att lägga mig ner och jag började skrika ännu mer.

När Rewan inte kunde sluta skrika ringde hennes man sjukhuset – som fortfarande ville att hon skulle ta paracetamol. Men till slut förstod de allvaret och bad Mazen lägga på och i stället ringa efter ambulans. Under samtalet börjar Rewan blöda.

– Vi blev jätterädda när det kom massor av blod. Det var blod i hela sovrummet, överallt, förklarar han.

”Jag tänker på allt som kunde ha gått fel. Det är så skrämmande”.

Han var i chock och deras tvååriga dotter Emma förstod inte heller vad som hände. Hon var rädd och mamma Rewan säger att hon hade alldeles för ont för att trösta henne. Föräldrarna beskriver att situationen var kaotisk och att de var beredda på det värsta. Som tur är anlände ambulansen snabbt, inom fem minuter, och hjälpte till med förlossningen med en läkare som vägledde över telefon.

– Sedan tog de mig, bebisen och moderkakan i en plastpåse och körde oss till sjukhuset. Där klippte de navelsträngen och jag blev även sydd. Så det slutade bra. Men jag tänker på allt som kunde ha gått fel. Det är så skrämmande.

– Jag är så arg att vi blev hemskickade först. Jag känner att jag inte fick hjälpen jag behövde. Jag litade på vården och på barnmorskorna. Hon sa att det inte var dags trots att jag kände att det var det. Jag visste, men jag litande ändå på vad hon sa.

Pappa Mazen Aly säger att han förstår att det ibland kan gå så fort att man kan behöva föda någon annanstans än på sjukhuset. Men nu var de ju på sjukhuset och fick inte stanna för att det inte fanns någon plats.

Rewan är fortfarande traumatiserad

– Vi är arga. Nu kämpar min fru med att kunna sova. När hon går in i vårt sovrum så minns hon hela tiden förlossningen och paniken hon kände. Hon tänker på det här varje dag och är fortfarande traumatiserad.

Paret säger att de vill att mama berättar deras historia så att det här inte händer andra kvinnor. 

– Vi vill att kvinnor undersöks ordentligt och att ingen annan skickas hem och måste gå igenom den här skräcken hemma i sovrummet. Vi är arga att det här kunde hända här i Sverige. Vi litade på vården här, men nu gör vi inte det längre. 

Efter den skräckfyllda hemförlossningen sa flera barnmorskor på sjukhuset till Rewan att hon borde ha kontrollerats vaginalt innan hon skickades hem. Varför det inte blev så har hon inte fått någon förklaring till. Det finns många undersökningar som visar att kommunikationsproblem och språkförbistring oftare leder till komplikationer vid förlossning, men Rewan tror inte det var problemet.

– Vi pratade på engelska och förstod varandra bra. Och hon hade bara behövt titta så hade hon sett hur långt framskridet det var. Det här var mitt andra barn, så jag visste att barnet skulle komma snart.

Sjukhusets svar: ”Brukar göra gynekologisk undersökning”

Pia Teleman, som är verksamhetschef, för kvinnosjukvård på Skånes universitetssjukhus, säger till mama att hon inte känner till detaljerna kring det aktuella fallet och med hänsyn till patientsekretessen inte kan ge några kommenterar om just det här fallet. Men hon förklarar att det ibland kan det vara svårt att skilja förvärkar från tidiga förlossningsvärkar.

– Generellt kan man säga att om vattnet går innan värkarbetet satt i gång brukar vi göra en gynekologisk undersökning för att bekräfta att vattnet gått. Man kan då samtidigt se om modermunnen öppnat sig något. Man avstår helst från att känna på livmoderhalsen, då en viss risk för infektion finns när vattnet gått.

Senaste dagen efter vattenavgången brukar kvinnan erbjudas läkemedel för att förlossningen ska starta, enligt Teleman.

Rewan Kholousy och Mazen Aly har gjort en anmälan till Patientnämnden och Ivo.

LÄS OCKSÅ: 19 mammors berättelser från en förlossningsvård i kris
LÄS OCKSÅ: mamas chefredaktör: ”Den största stunden i livet borde vara den tryggaste”