Rebecca, 32, fick stroke efter att hon fött dottern – tuffa vägen tillbaka

Efter influencern och inredningsstylisten Rebecca Fredrikssons andra förlossning la hon snabbt upp flera bilder på Instagram och skrev: ”Den finaste morsdagpresenten utav dom alla. Hon kom i går i raketfart och jag fick verkligen min revansch.”

Allt kändes för bra för att vara sant. Det var det också. För två dagar senare, när Rebecca åkt hem med nya bebisen Tuva, får hon plötsligt väldigt ont i huvudet. Hon minns tillbaka:

– När jag låg i soffan och skulle hämta ett glas vatten så märkte jag hur halva kroppen bara domnade bort, hela benet vek sig och Henke fick leda mig tillbaka till soffan. Armen och fingrarna ramlade ner när jag höll upp dom och jag hade som stickningar och domningar i hela högerarmen, samtidigt var jag sjuk och hade även bihåleinflammation.

Rebecca hade fått en ovanlig typ av blodpropp i hjärnan. När vi intervjuar henne har det gått fem månader, och hon är fortfarande sjukskriven. Hon är hjärntrött och måste fortfarande ta sprutor med blodförtunnande läkemedel varje kväll. 

– Jag kämpar på, det är helt klart tufft emellanåt. Jag tror att det på sistone har kommit ifatt mig allt som hänt?

Men hon mår ändå bättre, och har precis fått glädjebeskedet att hon får köra bil igen.

BB ville först inte ta emot Rebecca

Du fick en stroke efter förlossningen. Vad hände egentligen efter huvudvärken?
– Ja, jag sökte vård på BB som först inte ville ta emot mig, då dom tänkte på alla bebisar som låg inne, ifall jag hade RS-virus. Jag förstod dom samtidigt som jag var så rädd för mitt egna mående också. Efter att jag började gråta och min energi tog slut så fick jag äntligen en tid på eftermiddagen, vilket var en himla tur.

På sjukhuset gjordes en hjärnröntgen, en datortomografi, som visade en skugga på vänstra hjärnhalvan. Efter det gjordes även en magnetröntgen och då hittade de blodproppen.

Rebecca berättar om hur rädd hon var efter stroken. Nu mår hon bättre, men är inte helt återställd. Foto: Johanna Ellen

Rebecca fortsätter berätta:

– Jag kommer ihåg detta så väl, vi hade väntat på läkaren och provsvaren så länge och in kommer en specialist som sätter sig på huk framför min sjukhussäng och ska berätta vad som hänt. Om jag hade varit rädd innan, så var det ingenting mot vad jag var då! Jag och Henke tittade på varandra och det kändes som jag skulle få min dödsdom! Då berättade läkaren att jag hade något väldigt ovanligt, en väldigt ovanlig propp i hjärnan. Det tog inte heller slut där, utan jag hade även fått en blödning på hjärnan som i sin tur hade skapat en svullnad. 

– Oftast får man proppar i hjärnan på artär-sidan men jag fick den på ven-sidan vilket är ovanligt. Dessutom är inte blodpropp och blödning en bra kombination. Då man måste ge blodförtunnande vid propp och jag hade en blödning...

Jag har aldrig varit så rädd, det kändes som det inte tog slut!

Rebecca fick diagnosen Cerebral ventrombos, som även kallat sinustrombos eller CVT. Då har det bildats en blodpropp i hjärnans vensystem. Knappt en procent av alla strokes beräknas bero på CVT. Till skillnad från arteriellt orsakad stroke drabbas oftast unga vuxna, och kvinnor insjuknar tre gånger så ofta som män. I Rebeccas fall ska stroken ha kommit i samband med förlossningen.

Efter fem nätter på sjukhus fick äntligen Rebecca åka hem. Men redan samma natt fick hon åka in med ambulans till akuten igen, efter en misstänkt ny propp. Halva Rebeccas kropp förlamades igen, men denna gång även i ansiktet. 

Som tur är var det ingen ny propp. Specialisterna trodde att förlamningen berodde på en retning av nerverna.

– Usch, jag har aldrig varit så rädd, det kändes som det inte tog slut!

På sjukhuset tillsammans med dottern Tuva, och sambon Henke. Foto: PRIVAT/INSTAGRAM

Rebecca tar blodförtunnande sprutor varje dag

Sedan dess har Rebecca tagit blodförtunnande sprutor varje dag och kommer fortsätta med det till minst december.  

– Jag tror inte ni förstår hur glad och tacksam jag är att jag lever i dag och att det gick så bra som det ändå gjorde! Att jag får se mina barn växa och skratta, att jag varje kväll får pussa dom godnatt. Det är inget jag någonsin tar för givet. Livet är skört. 

Allt det här måste ha varit så läskigt?
– Ja fruktansvärt, jag var livrädd och återigen var jag så rädd och orolig om jag skulle få se barnen växa upp. 

Nu börjar Rebecca ändå se ljuset. Körkortet, som varit indraget sedan hon fick stroken, har hon äntligen fått tillbaka. Det har inte varit enkelt att bo på landet med två små barn, och med tre kilometer till närmaste busshållplats.

– Ja alltså vilken befrielse att få tillbaka körkortet, jag var utan i nästan fem månader. Det var minst sagt kämpigt kan jag säga, herregud vilket pysslande. Framförallt i början när det var läkarkontroller och BVC besök varje vecka och alla var tvungna att åka. Som tur är var Henke hemma mycket i somras, men annars har jag känt mig lite som en fånge i mitt eget hem.

Det har varit tufft för hela familjen. Foto: Johanna Ellen

Det förstår vi. På tal om din partner Henke, hur har allt det här varit för honom?
– Det har varit så tufft för honom, han är också helt slut efter allting. Dessutom var det mycket som kom tillbaka känslomässigt, då vi hade en väldigt tuff start med Dylan också, med en dramatisk förlossning. Men vilken stöttepelare Henke har varit. Han är vår stora trygghet här hemma. 

Hur har du bearbetat det som hänt? 
– Jag vet inte om jag gjort det helt... Jag tror jag kanske ska börja gå och prata med någon, tänker att det kan vara bra eftersom jag varit med om mycket tufft på sistone. Samtidigt som jag är väldigt bra på att ventilera till mina nära och kära. Jag är rent generellt rätt dålig på att ta hand om mig själv, alla andra kommer liksom före. Men jag känner att jag måste bli bättre på det. 

Hur mår Tuva och Dylan nu?
– Dom mår jättebra, Dylan är en energisk liten kille som har energi för tre personer, skrattar Rebecca.

– Det är som sagt full rulle här hemma. Tuva mår också toppen och är så glad och nöjd. Jag tror verkligen att det var meningen att just hon skulle komma till oss. Det känns som hon känt av läget och vet att mamma behövt lugn. För det är helt otroligt hur nöjd, lugn och glad hon varit. Tack vare det så har min återhämtning varit bra och den skulle nog se helt annorlunda ut om hon inte varit så nöjd som hon varit.

Har du landat att vara tvåbarnsmamma? Vad finns det för utmaningar med det tycker du?
– Ja det har jag väl, men som sagt det har varit och är en tuff tid. Just tvåbarnsmamma är så svårt att ta in, att vi har två små barn. Galet ju! Än har två barn inte känts så jobbigt eller så stor omställning, men mycket är väl för Tuva är så lugn, glad och nöjd. Men jag tycker helt klart chocken från noll till ett är större än ett till två barn.

Det har fått mig att ännu mer ta vara på den tiden vi har på jorden. Det är så enkelt att längta bort men det är så otroligt viktigt att stanna upp och njuta av det vi faktiskt har.

Tror du att du kommer våga bli gravid igen? 
– Jag vill inte att rädslan och oron ska ta över om jag eventuellt skulle bli gravid igen. Men jag kommer däremot ses som en riskperson och kommer få börja ta sprutor direkt om jag skulle bli gravid igen. Självklart finns rädslan och oron där. Samtidigt som jag känner att den inte får ta över, så klart jag var rädd efter Dylans förlossning med, men hade den rädslan tagit över så hade ju inte Tuva funnits. Jag menar det kan ju inte bli dramatiskt varje gång, och skulle vi bli gravida igen så hoppas jag att vi får en lugnare start. 

Hur är du som mamma? Hur vill du vara?
– Jag skulle säga att jag är en väldigt kärleksfull, omtänksam, och lekfull mamma. Jag är den mamma som jag vill vara.  Det är verkligen min största dröm att ha blivit mamma Men nu när man är ganska hjärntrött och inte lika stresstålig som förr, så kan jag önska mig lite mer tålamod. Jag skulle även säga att jag är ganska chill mamma, allt är inte hela världen och löser sig alltid på något vis. 

Vad har du lärt dig av dina barn?
– Att livet är NU, inte förut inte sen utan NU. Vi har bara nu och det ska vi vara väldigt tacksamma för. Dom lär mig att uppskatta det lila i vardagen. Att ta vara på de små stunderna, det låter klyschigt men det är verkligen så!

Har det som hänt fått dig att se på livet på något annat vis?
– Ja, det har fått mig att ännu mer ta vara på den tiden vi har på jorden. Det är så enkelt att längta bort men det är så otroligt viktigt att stanna upp och njuta av det vi faktiskt har. 

Tuva. Foto: Johanna Ellen

LÄS MER: Nyförlösta Rebecca Fredriksson fick blodpropp i hjärnan: ”Jag blev så rädd” 

LÄS MER: Maja var gravid när hon fick en stroke: ”Tänkte att nu dör han i min mage”